Den säkraste platsen är att vara mitt i Guds vilja

En tänkvärd artikel från Kehila News Israel:

Is there any safe place? 

Aaron Hecht

November 17th, 2019

https://news.kehila.org/is-there-any-safe-place/

Rätt fokus

Bra sagt:
"Constant “troubleshooting” will wear you out whereas “treasure hunting” will inspire you. The kingdom of God is like a treasure hidden in a field. Kingdom workers don’t just diagnose or report on the dirt—they find the treasure and bring it out." 

Hela texten finns här:

https://spiritfuel.me/california-gold-and-the-redding-of-california-a-word-by-johnny-enlow/?awt_l=7fEGH&awt_m=3gpIghRJ98Pynig

Kommunikation

Från bloggen riversofeden1:

A Clear Sound – Do You Hear Yourself Talk?

Posted on March 2, 2016

 

When I speak, sound moves out with the intent of coming into contact with some thing. Words travel with intent, or at least they should. Ears pick up the vibration as my words move out from within me. They’re looking for a place to land whether that is the human spirit or the deep areas of the heart. I want to speak with intent and purpose, bringing life and light to anyone within the sound of my voice. Whether that be the written word sent out via the Internet or the spoken word as I prophesy/preach/teach, words hold substance. But, the question the always confronts us is quite simple.

Is anyone listening? As the last blog post points out, sometimes our sound can’t be heard at the place where we find ourselves, whether that is a physical location or a spiritual place of transition. Let’s focus on the spiritual aspect right now.

These blog posts are for those waiting to be heard. This is not for those making a way for themselves, pushing out with repetitive prophecies that seem to be a remix of everything that has already been said, over and over and over. I am not talking to those wanting to hit center stage to make a name for themselves. I am not advocating group speak that often happens when we immerse ourselves in a network or denomination of like-minded people who all use the same tribal language.

I am talking to those who hold a deep burning passion within to speak words of life, life and truth in Christ Jesus. You know who you are. You walk in humility and grace. Learning much along the way, you’ve made lots of mistakes and even find yourselves greatly disturbed by what you see and hear around you in Christian arenas. Rather than speak out at the drop of a hat, you choose to remain silent, restrained by the hand of God. There is a deep knowing in you that your words, when spoken, have no place to land. So you wait and wait, sometimes in frustration and sometimes in submission.

There is a time to speak and a time to be silent. We are in a learning curve, in training. I believe there are many ready to be released to speak out what has been entrusted to them while in the hidden places all these past years.
We shall be a people who are intentional. The words that we speak will be words of change – changing atmospheres, changing hearts. Words will go out in power and not return void, doing the work that they are created to do. Intentional words spoken in God’s timing to a people ready to hear.

But right now? Are people listening? No, not really. At least that is my take on things. Too much noise. Too much distraction. People always going to the next thing, and the next thing and the next thing, not willing to meditate and think a bit. Not willing to be silent and to wait on God to get His take on things. Many words coming forth in anger, presumption, fear based and judgmental. Words have to have a place to land to impact an individual, group of people, a city a nation………….
Right now, so many words sounding forth floating about, spiritually speaking. Words dispersing in the spiritual atmosphere, not carrying any great weight of glory. They are light, airy, without much substance.

Sometimes I read or listen to a message and the word burns deep within me, so strong, so powerful that I want to burst inside, waiting to just release it. But…there is this sense that something is lacking. Where is it? There’s nothing lacking in Christ so the issue must be me. What is this? What do I need?
Deep clarity and understanding of a person – Christ in me. Revelation of the person, the Living Word, within me before I actually speak. Alive in me, He speaks to me before He speaks through me. There is no short cut here…………..intimacy in Christ, with Christ.

I hold words that are in process right now, growing in understanding, wisdom, grace. So many words out there. Many find themselves silent as I said above in order to  purify our language to form substance, to impart His person and His glory.
If they are released prematurely, they will disperse in mid-air never hitting the mark. Words of spirit and truth, life and light – They need a place to land. In the wrong timing, they may hit a person’s heart only to languish on the surface because the person is not prepared. They fall off because the ground is not ready. We are being prepared but so are the people/cities/nations to which we are being sent.

Words move out. They land flat. People don’t receive them, can’t receive them, don’t understand them, or any other number of reasons. What’s the problem? Is it that people are rebellious? Maybe. Are they ignorant of what I am saying? Perhaps. Are they tuning me out due to distraction? Yes, many times they are. There can be many reasons why we’re not heard. I just want to simplify it all right now. Looking at the Lord, keeping my eyes on Him and off of people, I realize something.
I believe that the Lord is restraining many of us from speaking. Why? To impart deep within us simplicity of language that focuses on Jesus Christ.

And I, brethren, when I came to you, did not come with excellence of speech or of wisdom declaring to you the testimony of God. 2 For I determined not to know anything among you except Jesus Christ and Him crucified. (1 Corinthians 2:1-2 NKJV)

There has to come a deep knowing before life-giving words come forth in power and anointing. To know Christ and to speak Christ.

It is the Spirit who gives life; the flesh profits nothing. The words that I speak to you are spirit, and they are life. (John 6:63 NKJV)

More to come…………………

In Christ,
Debra

Källa och originaltext med bilder:
http://riversofeden1.com/2016/03/02/a-clear-sound-do-you-hear-yourself-talk/

Det hjärtat är fullt av talar munnen

My Words – Who I Am Will Always Come Out One Way Or Another

Posted on February 25, 2016

 

Out of the overflow or abundance of my heart, my mouth speaks. (Luke 6:45)
At some point, what goes in will come out.
When God began to deal with and heal anger in my life, He gave me free reign to say what I wanted anytime I wanted to. Since I didn’t respect those small inner promptings of Holy Spirit to watch my tongue, God basically said, “Go for it.” Then He stood back and watched as I spoke with passion (that’s what I called it). God called it anger, frustration, pain and control.
There were more times than I care to remember when people close to me felt the sting of my words. Looking back, I saw it in their eyes as my verbal assault hit their hearts. I saw them reel back in hurt. My words formed a battlefield of provocation and destruction, warlike in their nature. Fighting the good fight of “No compromise” or being a “Defender of Truth”, I was a master at wounding others rather than face my own pain. I was in a war.

Läs fortsättningen här:
http://riversofeden1.com/2016/02/25/my-words-who-i-am-will-always-come-out-one-way-or-another/

Från bloggen:  riversofeden1 Prophetic expression with a creative focus

Tillsammans

Jag hittade detta citat idag som jag tycker är väldigt bra:

“If you want to go fast, go alone; If you want to go far, go together.”

 

Det är dags för delarna i Kristi kropp att fogas samman och börja fungera tillsammans. För "the time for the lonely wolf is over"!

Var den Gud har skapat dig till att vara!

"The degree to which we are able to fulfill our purpose is

largely dependent on our ability to be ourselves, or who we are created

to be. We are not called to be like anyone else. We learn from others

and receive an impartation from them, but we will not succeed if we are

trying to be like others."

källa:

https://www.morningstarministries.org/

Fathering a City

A presentation given by Garris Elkins at the North Pacific District Conference in Salem, Oregon titled, "Fathering a City". The Church carries the destiny of a city. God is raising up spiritual fathers and mothers to call out that destiny.




En hemsida med resurser och inspiration på samma tema:
http://principlenation.com/


Klicka igenom flikarna och låt dig inspireras till egna initiativ på det här området.
tex:
http://principlenation.com/2015/04/01/fathering-a-city/

Se också de föreslagna länkarna till vänster på sidan. 

Fruktan för villfarelse - större hot än villfarelsen i sig?

Från bloggen "Vingårdstankar":

Fruktan för villfarelse - större hot än villfarelsen i sig?

"Det lär finnas 366 bibelverser som handlar om fruktan (lite olika beroende på översättning). Fruktan är uppenbarligen en allvarlig fiende som den troende ständigt bör vara uppmärksam på. Fruktan begränsar våra liv. Om fruktan får härja fritt skär den av det ena området efter det andra. Fruktan stjäl vår frid, vår frihet, vår glädje, vår trygghet i Gud, vår frimodighet, vår tro, ja, allt som gör livet värt att leva.

Fruktan för villfarelse är en variant på temat som djävulen använder. När denna fruktan fått ingång hos den troende skapas ett filter som gör att man inte förutsättningslöst kan lyssna på en förkunnelse eller läsa en bok. Istället söker man efter felaktigheter. Man söker efter allt som inte stämmer med den egna renlärighetsmallen. I början kanske denna skanning sker medvetet, men snart går den på utan eftertanke.

Vaksamhet är bra. Men fruktan är inte bra."

 

Läs fortsättningen här:

http://madeleine-wallgren.blogspot.se/2015/03/fruktan-for-villfarelse-storre-hot.html

Raoul Wallenberg dagen

Raoul Wallenberg

var en svensk affärsman och diplomat som under andra världskriget räddade ett stort antal judar undan förintelsen i Ungern.

Idag den 27 augusti då Raoul har namnsdag firas Raoul Wallenbergs dag till hans minne. 

Raoul Wallenberg personifierade ordet "civilkurage" och för att fler ska våga stå upp för sina värderingar har Raoul Wallenberg Academy lanserat en lista på hundra saker man kan göra. Här finns listan som innehåller många bra förslag:

http://goraskillnad.nu/

se också:

http://raoulwallenberg.se/

Becoming a mature christian is the best witness of all

från "Gene - a prophet":

Being a Witness for JESUS does not Necessarily involve Preaching or Tracts

In order to be a witness you have to be able to effectively and with grace do the things people will respond to thru the love of Jesus.

I keep saying, don't witness to people (overtly go to them and tell them all about Jesus), be a witness, do the work of the ministry.  It MIGHT involve telling someone about Jesus.  It MIGHT involve sharing some bible verses and it could even involve leading someone  to Jesus where they give their heart to him.

That is possible, but it is a minor way it happens.  It certainly isn't how the church was formed.  Not the one I read about in the book of Acts.

Here is the "STUFF" we are called to do and that which builds the Kingdom:

• Laying hands on the sick, they recover and give glory to GOD.
• Speaking a word of encouragement to one who is discouraged.
• Being a friend to the friendless.
• Speaking truth to a person who is lost or confused.
• Casting the demons out of a person's life.
• Showing God's knowledge of a person's life by supernatural revelation.
• Speaking faith rather than fear in hard situations.
• Expressing Joy in the midst of the Struggle.
• Loving someone who doesn't feel loveable.
• Making others feel important.
• Providing wisdom when confusion is in charge
• Instructing those who will hear in the order of God.
• Gathering and loving one another such that people are attracted to the community... the is hard.
• Taking care of those IN the community when crisis hits.
• Being present as people are dying and offering them hope.
• Believing in someone when others will not.
• Not giving up when someone stumbles - write no one off
• Looking past the externals and into the heart of the matter when there is conflict.
• Finding peace and rest for yourself and others when times are scary
• Being victorious in spite of defeats
• Standing strong as an overcomer when it all hits the fan

In other words, becoming a mature christian is the best witness of all.  The final christian witness is facing death with courage and fearlessness.  It is a witness that will bring people into the kingdom.

People WANT to believe that Jesus is the way, truth and the life, they really do, but we try to ply them with words when what the want is a demonstration of his effect in our lives.  To put it another way, when we DON'T live like this, we are seen for what we are.. fake.  No one wants to be pulled into another fake philosophy.

I am reminded of Rodney Howard-Browne's admonition long ago to me.. "you can LIVE like this"..and when you do.. others will find life... the life you demonstrate.

källa:
http://prophetgene.blogspot.se/2014/06/being-witness-for-jesus-does-not.html

Debattartikel som är publicerad här med författare tillstånd. Vi ber om en andeutgjutelse till bön! Och att Gud reser upp ledare i kristenheten som visar vägen!:
 
Debatt

Bedjande församlingar behövs

Ser man sig om i världen blir det övertydligt att församlingar som växer lever i bön. Vi i Sverige behöver ta efter, skriver dagens debattörer.

Sverige är värd en bedjande församling. Vi har ett ansvar för utvecklingen i vårt land och för våra medmänniskors eviga väl. Om det fick beröra oss lite djupare skulle kanske bönegudstjänsterna vara de numerärt största i varje kyrka. Och vi borde utforma öppna förbönsgudstjänster som möter sökandet i tiden, som är välkomnande även mot de icke kyrkvana. Samlingar som vibrerar av helighet och gudsnärvaro.
Präglade av frid, enkelhet och frihet. Lyhördhet och generositet är också viktiga nycklar, så att vi kan förenas från lite olika kristna traditioner.

Hur fungerar det gemensamma bönelivet i er kyrka? ”Jag förutsätter att var och en ber i sin ensamhet”, sa en pastor, och fortsatte: ”Det är inte många som efterfrågar sådana samlingar och därför är det inget vi lägger kraft på”. Varför möter man ibland en direkt negativ inställning till gemensam bön?
Vi tror att den gemensamma bönen är betydelsefull och Bibelns undervisning bekräftar det. Ser man sig om i världen blir det övertydligt att församlingar som växer lever i bön. Där är det olika typer av bönesamlingar dygnet runt och ledarna är föredömen genom att själva vara överlåtna till bön.
Den helige Ande är nyckeln till bönens värld. Många kristna kan vittna om hur denna värld öppnats då de blivit uppfyllda av den helige Ande.

Då den karismatiska väckelsen berörde Norden för några årtionden sedan startades nya bönegrupper överallt. Det var jublande glädje, frihet och kärlek som sammanknippades med gemensam bön. I tillbedjan och lovsång öppnade man sina hjärtan mot Gud och bönens låga brann. Och man möttes över alla samfundsgränser.
I andliga förnyelsetider upprättas bönelivet. Kyrkan hittar tillbaka till det som är själva hjärtenerven och livspulsen i gemenskapen. Detta säger oss att behovet är stort nu i svensk kristenhet av en verklig andeutgjutelse.

Det finns en fara i att vi predikar om bön så att det skapar olust i stället för längtan. Det blir tyngande bördor, pliktuppfyllelse och krav. Skuldkänslor i stället för glädje och frihet. Då har vi kommit fel. Om de gemensamma bönegudstjänsterna ska växa, bli stora fest­tillfällen som fyller kyrkan, behöver de ledas på rätt sätt. Om vi fastnar i slentrian och tröttande vanemönster känns det inte meningsfullt och tilldragande. Därför behöver bönemötet förberedas väl. Och de rätta böneämnena bedjas fram, så att alla känner att det vi är involverade i är något dynamiskt och levande.
På den vägen kan bönegudstjänsterna bli de verkligt sökar­vänliga samlingarna dit människor dras som irrat runt i nyandliga nätverk. Bed om nya tankar och idéer! Forma tilldragande bönegudstjänster! Kvällar att längta till.

Är inte präster och pastorer överlåtna till bön kommer aldrig kyrkan att bli det. Vi behöver ledare som visar vägen och drar församlingen med ut i ett levande böneskeende. Vårt land behöver ödmjuka, förkrossade ledare som inser sitt totala beroende av Gud och är beredda att satsa sig helhjärtat för att få se ett genombrott för Guds rike. Sann ödmjukhet kommer till uttryck i att vi vänder oss till Gud. Att bedja är att ”ödmjuka sig under hans mäktiga hand”, att erkänna sin hjälplöshet och svaghet. Att vända blicken från sig själv till honom som är ”underbar i råd, väldig Gud …”.
Då Abraham hade fått information om läget i Sodom och Gomorra fördes han in i en dramatisk bönekamp. Det var nöden och smärtan, kärleken till människorna, som drev honom att be. Och Bibeln beskriver bönemötet med följande ord: ”… och Abraham trädde närmare Herren”. Att bedja är att ta steg in i Guds närhet.

Vi har fått uppmuntrande rapporter i vinter om att ganska många kyrkor tagit initiativ till längre böneperioder. Trettio eller fyrtio dagar då hela församlingslivet har blivit indränkt i bönens atmosfär. Ofta ordnar man en bönestafett timma för timma samtidigt som kyrkan är öppen varje dag för stillhet, andakt och bön.
På flera platser är det unga människor som är pådrivande. De brinner av längtan att få se något nytt ske och vi tror att det är Guds Ande som väckt denna hunger och längtan till liv. Då Gud vill göra något nytt ”uppväcker han folkets ande att gå till verket …”.
Vi anar en andlig vårtid, och därför vill vi ropa ut: Det är tid att söka Gud!

INGEMAR HELMNER, HANS LUNDAAHL och CLAES-GÖRAN BERGSTRAND, ambassadörer för Sverige­bönen.

Creative Expression – Guilty For What You Do And What You Don’t Do

Debra skriver om att göra upp med skuldkänslor i denna bloggpost. Nära kopplat till skuld som drivkraft för det vi gör, kan "plikt" vara.  Svenskar sägs ju vara ett pliktroget folk och det är inget fel i det. Men när plikt blir det som driver oss tror jag det blir  problematiskt. Något att fundera över, inte minst i advents- och juletid då många "måsten" känns viktiga att uppfylla. Kanske är de egentligen inga "måsten" utan går alldeles utmärkt att strunta i  Våga tänka nytt! Pröva att välja bort det som bara känns betungande! Och skapa på det sättet utrymme för det som du kanske inte ens visste du och dina nära och kära behövde.  Det är så lätt att bli fartblind så att vi missar det som verkligen är viktigt.
Gemenskap, samtal,  "bara vara" - ja, det finns mycket som vi riskerar att gå miste om när vi springer för fort i ekorrhjulet. Pröva att springa lite långsammare, ta en annan väg eller gör något annat för att bryta med de plikter och skuldkänslor som bara stjäl kraft. Sök och hitta vilan, Guds shalom i ditt liv!         

Guds välsignelse!
Barnabas

Creative Expression – Guilty For What You Do And What You Don’t Do by riversofeden1

 

Well that’s the question folks. Do you ever do things out of guilt and then you feel awful, compromised, like crap? When I do something because I feel guilty – wanting to be accepted, promoted, or some such thing, I get pulled into a whirlpool of mixed emotions. I chastise myself for trying to produce results rather than letting things play out in time and letting things happen in due course. I take the reins and do it. Of course, it (the desire I am hoping to achieve) may initially work out BUT trust me, it will backfire eventually. Guilt should never be the driving force in any relationship or situation. Never. Never. 

For me, doing things out of guilt for people was a biggie. It was never about them, but it is about me. Why did I do that? Well, to be quite honest, because I did not trust the Lord to do for me what I could not do, so I decided to work it up and do it myself. Then I felt guilty for doing things out of guilt because I know it won’t produce the desire that I wanted it to produce. There is an answer to it all. Glance over yesterday’s blog, okay? 

Guilt is like going round and round in a whirlpool. Just wanted to repeat that for myself to let it settle in me. I feel guilty for what I don’t do and guilty for what I do. It’s a never-ending battle that actually is a by-product of a wounded heart. Somehow guilt has made me feel that I lack something. It makes me feel like I am not enough and I have to buy my way into situations or peoples’ lives. Have you ever been there? Oh by the way, buying your way in is not with money or it could be. It could be through control, manipulation or even promises to enhance relationships or situations. For instance, I can buy presents flattering people so that they feel wanted and do more. I can take people places that they would not be able to afford themselves because I have the money and they don’t. There are numerous ways to move in guilt. 

I have decided to take a new approach. It’s called trust. Trusting God to make a way for me. Not cliché. Not some easy fix. It is reality. The overriding flow of guilt in my life flowed through my decisions. Guilt was behind many decisions I have made in times past. Suddenly, I see. Do you? Guilt robs you of an inner sense of calm, peace, and an awareness that you are enough whether things work out as you expected them to work out or not.

 

Here’s a great one by Paul Ellis – The Cure for Guilt. Read it when you have time. It helped me see some things. We really need each other in the Body of Christ. Sometimes I am feeling things deep inside of me that I can’t express. I try, but the words don’t seem to come out quite right and hit the nail on the head with precision. So, I read an article that nails it for me and I say “Yep, that’s it. I get it.’

Insecurity in me on a massive scale drove me to DO for people to keep them close. It also drove me to control the environment to a certain degree. This was not done because I am an evil, angry ogre. No, I was just plain insecure with deep rejection issues. It was done because I simply did not believe, in the depths of my being, that I was enough for God. This driving reality in me kept giving me a subliminal message that sounded like this:

“You are not enough. Try harder. Buy them off with kindness. Fill their need. Take them places. Buy them things. You know, make it hard for them to go. You are second-rate, second choice. If you don’t do this, ah ah ah…………….you are not enough to keep this going.”

Yikes, that is pitiful but we do it. I have done it. Perhaps you have done it. Why do we do it? I don’t feel that Christ in me is enough to lead the way, get the job done, fulfill His promises, etc. But times they are a changing for me. I say “for me” because this is my internal reality. I am not blaming anyone for it at all. I can trace back these ‘guilt roots’ to my Polish upbringing. Guilt in a Polish family is served up on a fine platter, able to be digested at every meal. No lie. That is truly how it was. I love love love my parents (now deceased) but breaking this ‘thing’ is essential in my life.

I am writing this off the cuff to help each of you avoid making these same mistakes. I have not arrived but this whole thing about guilt is being exposed in the light of the finished work of the cross. And, it feels so good. 

Let us draw near to God with a sincere heart in full assurance of faith, having our hearts sprinkled to cleanse us from a guilty conscience and having our bodies washed with pure water. (Hebrews 10:22)

I draw near to God, who through His Son has freed me from guilt and condemnation. The lack that I have inside myself, those places of lack that are like giant voids in my being, are there because I don’t believe or refuse to accept the fact that Christ is full in me. I am enough in Him. He is all in me. It is tempting to work up our lives to compensate for the fact that things are not happening or life is not going the way it should be but that is not the way to go. Not at all. 

 

His life flows through me, always revealing to me His perfection, flowing through my desert places, those places of deep voids and depths of woundedness that still exist for all of us, no matter how old we get in life.

The anecdote for guilt for me  - STOP – stop trying to make it work. Stop trying to make people want to do things. Stop trying and rest, be still, and listen. It works for me and establishes me on a strong foundation of peace. Now, that is not saying that it won’t rise up again and I will be tempted to buy someone out in some way through guilt. It may happen. The answer is to focus on the reality of the finished work of the cross, realizing that He has done it all for us. Guilt and condemnation has been nailed to the cross and we are free. There is NO condemnation (or guilt) for those who are IN Christ Jesus. That’s me. And you. 

källa:

http://riversofeden1.com/2013/12/11/creative-expression-guilty-for-what-you-do-and-what-you-dont-do/

Tacksamhet

Ett annorlunda sätt att se på saken...tänkvärt!

I Am Thankful

I am thankful...

• for the husband who complains when his dinner is not on time because he is home with me, not with someone else.
• For the teenager who is complaining about doing dishes because that means she is at home & not on the streets.
• For the taxes that I pay, because it means that I am employed.
• For the mess to clean after a party, because it means that I have been surrounded by friends.
• For the clothes that fit a little too snug, because it means I have enough to eat.
• For my shadow that watches me work, because it means I am out in the sunshine.
• For a lawn that needs mowing, windows that need cleaning, and gutters that need fixing, because it means I have a home.
• For all the complaining I hear about the government, because it means that we have freedom of speech.
• For the parking spot I find at the far end of the parking lot, because it means I am capable of walking and that I have been blessed with transportation.
• For my huge heating bill, because it means I am warm.
• For the lady behind me in church that sings off key, because it means that I can hear.
• For the pile of laundry and ironing, because it means I have clothes to wear.
• For weariness and aching muscles at the end of the day, because it means I have been capable of working hard.
• For the alarm that goes off in the early morning hours, because it means that I am alive.
• And finally.......for too much e-mail, because it means I have friends who are thinking of me.

källa:  

http://www.shalominthewilderness.com/2012/12/i-am-thankful.html

Kol 3:15

Låt Kristi frid regera i era hjärtan, den frid som ni blev kallade till i en enda kropp, och var tacksamma.

 

Kol 3:16

Låt Kristi ord rikligt bo hos er med all sin vishet. Undervisa och förmana varandra med psalmer, hymner och andliga sånger och sjung med tacksamhet Guds lov i era hjärtan

Hebr 12:28

Då vi alltså får ett rike som inte kan skaka, låt oss vara tacksamma och tjäna Gud efter hans vilja, med vördnad och fruktan 

WORD FOR THE WEEK

WORD FOR THE WEEK

"... the hidden core of idolatry is the worship of self. It is our attempt to reach spiritual heights through self-will and self-reliance. Babel was merely the corporate manifestation of it. We may talk unity, but with pride in our hearts we only succeed in attracting God's judgment and more division. He frustrates our plans and strategies for unity sending us division and confusion of tongues until we learn true brokenness where our boast is in nothing but the cross of Christ. Only then will the church discover God's kind of unity - becoming one, just as the Father and the Son are one (John 17:21)." Excerpt from 'Snakes in the Temple: Unmasking idolatry in today's church.'

If you have enjoyed this article forward it to a friend: Forward REPRINT AGREEMENT: Duplication and re-transmission of this writing is permitted provided that complete source and website information is included Thank you www.lifemessenger.org Lifemessenger Inc. PO Box 777 Mount Eliza VIC 3930 Australia

Församlingens upprättelse

WORD FOR THE WEEK

"The end-time restoration of the church is a sovereign work of the Spirit. Be warned, there is no method, model, man, or movement that can produce it. No apostolic or city-reaching strategy will be able to lay claim to what only God can do. Jesus' prayer of John 17 for unity is totally impossible. That is why Jesus prayed it! He knew that man could not do it. And therefore it will only be answered through an extraordinary outpouring of the Spirit, for it is "'Not by might, nor by power, but by my Spirit,' says the Lord Almighty" (Zechariah 4:6)" Excerpt from 'Snakes in the Temple: Unmasking idolatry in today's church.' www.lifemessenger.org Lifemessenger Inc.  PO Box 777  Mount Eliza VIC 3930 Australia

Lärjungar

Att vara kristen och vara lärjunge är inte riktigt samma sak för mig. Joel C. Rosenberg skriver på sin blogg om den saken apropå att hans egen andliga far nyss gått hem till Herren. Det han skriver är ingalunda unikt för Amerika, utan vi kristna i Sverige behöver också fundera över det han skriver. Därför har jag översatt några citat: 

"Varje kristen måste kunna svara på två enkla frågor:

1) Vem satsar på dig? 
och

2) Vem satsar du på?

I missionsbefallningen i Matteus 28:18-20, befallde vår Herre Jesus Kristus oss att gå och "göra alla folk till lärjungar," och börja med vår egen.

Tyvärr upplever den amerikanska kyrkan ett misslyckande av episka mått vad gäller lärjungaskap. De flesta äldre troende investerar inte andligt i yngre troendes liv. Vi misslyckas med att forma och överföra bibliska sanningar och Kristus-liknande karaktär och en passion för evangelisation och lärjungaskap till kommande generationer, och därmed blir den amerikanska kyrkan svag och misslyckas och är i desperat behov av väckelse. "

"Det räcker inte bara att göra kristna. Vi måste göra sanna Kristi efterföljare som är fast beslutna att lyda allt som Kristus lärde sina ursprungliga lärjungar. "

"Tyvärr verkar en stor del av den amerikanska kyrkan att ha glömt Kristi" missionsbefallning. De flesta amerikanska troende vet inte riktigt vad en lärjunge är, eller hur man gör en, inte heller har de någonsin gjort en. Men vår Herre Jesus befallde oss att "göra alla folk till lärjungar" - det var en av hans viktigaste uppmaningar till sina efterföljare strax innan han återvände till Fadern. Vi behöver desperat återupptäcka den förlorade konsten att göra lärjungar. "

"Vem investerar i dig? Vem investera du i? Har du svar på dessa viktiga frågor? Må Herren välsigna dig rikligen under det att du funderar på dessa eviga sanningar och hur du tillämpar dem i ditt eget liv och verksamhet. "


Läs hela inlägget på engelska här  

Tidens tecken

Jag såg en video idag som visade tecken i naturen (jordbävningar, märkliga ljud, massor av döda fiskar och fåglar som plötsligt dyker upp osv) vilka kunde tolkas som att Jesu återkomst är nära förestående. Jag tyckte filmen var intressant och funderade över budskapet en stund, men ändå så fanns det nånting som jag inte var på det klara med, och som jag inte kunde sätta ord på.
När jag just läste texten som länken leder till förstod jag att det kanske var lite detta som  Anden ville säga:
http://thelegacyofadreamer.com/2012/06/03/creative-prophecy-19-2/

Guds välsignelse!
Barnabas

Andlig auktoritet

WORD FOR THE WEEK

"True spiritual authority does not come from a position - it comes from God's presence through times of pressure - from the crucible of wilderness testing."

Excerpt from 'Snakes in the Temple: Unmasking idolatry in today's church.'

www.lifemessenger.org
Lifemessenger Inc. 
PO Box 777 
Mount Eliza VIC 3930 Australia

Pruning

"God often allows things in His wisdom that He could change by His power. Situations are sent to mould and to change us - to build within us the stronghold of His own character - to centre us in Him so that He becomes our peace and a place of inner refuge."

Excerpt from 'Snakes in the Temple: Unmasking idolatry in today's church.'

David Orton, Lifemessage

Bön inför tronen

Från boken "Att inta en ort" av Kjell Sjöberg:

"När vi ber och är i förbindelse med tronen, så sänds änglarna ut. De far upp och ner med uppdrag, himlens port står öppen och varje öppning blir ett hål i mörkerlagret runt jorden. Till slut är mörkerlagret så håligt och utslitet att det är dags att rulla undan det och Guds härlighet bryter fram över jorden, rättfärdighetens sol går upp, somen morgon utan moln. Mörkret hindrar inte längre människorna att leva i Guds ljus. Det är denna process, som jag är delaktig i då jag ber för min ort, när jag är med och intar den för Kristus."

Tack för avskriften Sten-Åke!