Visar inlägg med etikett Kommentar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kommentar. Visa alla inlägg

tisdag 21 februari 2017

En företeelse att vara uppmärksam på och undvika

Från Frank Violas blogg:

The Challenge of Our Times

"Celebrity-driven religion is one of the reasons why today’s Christianity is so shallow. So much so that it’s a profound challenge to drown a gnat in it."

Exempel på detta:

"* You share an audio message with a friend, a message that’s blown your mind and changed your life. Your friend is monumentally disinterested because he/she has never heard of the speaker. By contrast, if the message was by [name of celebrity preacher], your friend would listen to it in a heartbeat and thank you for sharing it."

Läs hela texten här:
http://frankviola.org/2017/02/08/challenge/

fredag 11 november 2016

Hedrande och att sätta andra högre än oss själva


Att till exempel söka människors erkännande för det vi gör på grund av bekräftelsebehov, behov av att synas och framhäva oss själva eller av andra liknande anledningar är naturligtvis helt fel. Men samtidigt är ett sunt hedrande och uppmuntrande av varandra något bra. För när vi hedrar och uppmuntrar varandra vänds fokus och uppmärksamhet bort ifrån oss själva:. 

Fil. 2:3 
Sök inte konflikt eller tom ära. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva. 4 Se inte till ert eget bästa utan också till andras

1 Tess. 5.11
Uppmuntra därför varandra och uppbygg varandra, så som ni redan gör.
 

Jag tänker också att när vi uppmuntrar och sätter andra högre, så innefattar det även att hedra den funktion och kallelse som var och en av oss har fått oss givna av Gud. 

Och eftersom vi människor är skapade till Guds avbild skulle man kanske i förlängningen också kunna se hedrandet av andra människor och den funktion var och en har, som ett hedrande av Herren själv och Hans verk. 
I Ef. 4:11-12 står det om tjänstegåvorna som har som en särskild funktion att "utrusta de heliga till att fullgöra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp" Men även de behöver bli hedrade och uppmuntrade av andra!

Det finns säkert en hel del kristna i Sverige som lever en utgivande livsstil där det är självklart att hedra och uppmuntra andra. Men jag kan uppleva en viss obalans i att de som ständigt uppmuntrar och ger ut, inte så ofta själva blir uppmuntrade.  Därför behöver vi ALLA bli bättre på det så att ALLA blir uppmuntrade och uppbyggda!



 Idag kom detta profetiska ord som talade starkt till mig:

I SAW A TIDAL WAVE OF HIS SPIRIT FLOODING INTO THE BODY OF CHRIST





By Lana Vawser 

This morning I felt the Lord really highlighting HONOUR! As I asked the Lord what He wanted to say about HONOUR I instantly saw a MAJOR tidal wave of His Spirit flooding into the body of Christ. This wave of His Spirit came with great power and intensity. It brought about an INCREDIBLE shaking in the body of Christ but I saw it BREAK SOMETHING OPEN!

Läs vidare:

 https://lanavawser.com/2016/11/lana-vawser-daily-message-4/

   

Hedrande och att sätta andra högre än oss själva


Att till exempel söka människors erkännande för det vi gör på grund av bekräftelsebehov, behov av att synas, för att framhäva oss själva eller av andra liknande anledningar är naturligtvis helt fel. Men samtidigt är ett sunt hedrande och uppmuntrande av varandra något bra. För när vi hedrar och uppmuntrar varandra vänds fokus och uppmärksamhet bort ifrån oss själva:. 

Fil. 2:3 
Sök inte konflikt eller tom ära. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva. 4 Se inte till ert eget bästa utan också till andras

1 Tess. 5.11
Uppmuntra därför varandra och uppbygg varandra, så som ni redan gör.
 

Och jag tänker också att när vi hedrar varandra så innefattar det även att hedra den funktion och kallelse som var och en av oss har fått oss givna av Gud. Eftersom vi människor är skapade till Guds avbild skulle man kanske också i förlängningen kunna se hedrandet av andra människor och den funktion var och en har, som ett hedrande av Herren själv och Hans verk. 
I Ef. 4:11-12 står det om tjänstegåvorna som har som en särskild funktion att "utrusta de heliga till att fullgöra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp" Men även de behöver bli hedrade och uppmuntrade av andra!

Det finns säkert en hel del kristna i Sverige som lever en utgivande livsstil där det är självklart att hedra och uppmuntra andra. Men jag kan uppleva en viss obalans i att de som ständigt uppmuntrar och ger ut, inte så ofta själva blir uppmuntrade.  Därför behöver vi ALLA bli bättre på det så att ALLA blir uppmuntrade och uppbyggda!



 Idag kom detta profetiska ord som talade starkt till mig:

I SAW A TIDAL WAVE OF HIS SPIRIT FLOODING INTO THE BODY OF CHRIST



By Lana Vawser 

This morning I felt the Lord really highlighting HONOUR! As I asked the Lord what He wanted to say about HONOUR I instantly saw a MAJOR tidal wave of His Spirit flooding into the body of Christ. This wave of His Spirit came with great power and intensity. It brought about an INCREDIBLE shaking in the body of Christ but I saw it BREAK SOMETHING OPEN!

Läs vidare:

 https://lanavawser.com/2016/11/lana-vawser-daily-message-4/

   

tisdag 8 november 2016

"Aktuellt från Mellanöstern"

På TV kanalen Heaven TV7 finns ett program som heter "Aktuellt från Mellanöstern" Det är ett program där författaren och Mellanösternexperten Pekka Sartola och Heaven TV7 Medias VD Martti Ojares samtalar.om aktuella frågor på ett lite mer ingående sätt än man kan läsa i tidningarna. Här kan du titta på det senaste avsnittet:
http://www.himlentv7.se/vod/player/50261/
som sändes den 4 november 2016
 

fredag 2 januari 2015

Hela Bibeln på ett år

Eftersom jag antagit utmaningen att läsa hela Bibeln på ett år, blev jag lite nyfiken på hur lång tid det egentligen tar och blev ganska förvånad över att det tar mindre än 1 timma per vecka om man läser den tyst för sig själv. Det är verkligen inte mycket tid och något som de flesta säkert har utrymme till i sin vardag.

"Hur många timmar tar det att läsa?
Bibeln består av cirka 1500 sidor, cirka 3 miljoner bokstäver, cirka 740 000 ord, 35 690 verser och 1346 kapitel. Det tar cirka 50 timmar att läsa bibeln rakt igenom tyst för sig själv. Att läsa den högt tar cirka 80 timmar. Om man varje dag läser fyra kapitel kommer man att läsa igenom bibeln på 336 dagar."


Källa:
http://www.bibeln.se/om-bibeln/bibeln-i-siffror/
 

måndag 10 mars 2014

Att göra skillnad

Jag läste en berättelse idag om en kristen man som tillsammans med sin fru som personlig förebedjare fick ett stort inflytande i en hel nation genom sitt företagande.

Läs gärna texten här:
http://www.marketplaceleaders.org/category/tgif2/

Just den här berättelsen handlade om en företagare, men jag tror att var och en av oss kristna i samarbete med den Helige Ande kan påverka mycket, mycket mer än vi kan föreställa oss. När vi mer och mer träder in i den plats som Herren har för just oss och ställer oss till förfogande, så tror jag Han ger oss idéer, lösningar och allt annat vi behöver för att göra skillnad just i den funktion Han har gett oss. Det kan handla om lösa konkreta problem, uppfinna nya produkter, lösa konflikter, hitta nya sätt att möta behov, skriva nya sånger, ja det finns verkligen ingen gräns för det är ju Gud som skapat allting. Skulle Han då inte ha en lösning på alla problem och svar på alla frågor vi någonsin kan tänkas ställa?

Hindret för att denna potential inte är helt synlig än eller görs anspråk på, är kanske att vi inte tänker på eller räknar med att Gud har alla de här svaren, utan försöker lösa saker och ting i egen kraft.    

Ett annat bra exempel på hur en kreativ lösning byggd på Bibelns principer kan påverka och bli till välsignelse för ett stort antal människor är ett alternativ till "Obamacare". Initiativet heter "Medi Share" och handlar om att medlemmarna solidariskt betalar varandras sjukvårdskostnader. Se klippet här:

http://video.foxnews.com/v/3313129397001/christian-alternative-to-obamacare-growing-fast/#sp=show-clips
 
MediShare:s hemsida:
http://mychristiancare.org/medi-share/

fredag 6 september 2013

To Speak or Not to Speak?

Från Rivers of Eden:

To Speak or Not to Speak? – Speaking from Outside the Walls

When I moved out and away from anything remotely resembling organized religion, shame and guilt tried to move into my life. I felt disqualified. Over time I began to see that God alone qualifies me. I am not qualified by being a member of a church. I am not even qualified by being in a church. I am the church. I am qualified by just BEING in Christ. That is a great place to live. 

Unfortunately, the church today disqualifies many based on externals alone. An answer of ‘no’ to any of these questions and bam, they stamp on you ‘DISQUALIFIED’. Any answer that cuts against religious form in which they determine that you are a perceived lone ranger and bam, they stamp on you ‘DISQUALIFIED’. Look at whom Jesus picked. Look at how Jesus moved. Enough said.

The pertinent questions: Are you covered? Who is your covering? Who are you accountable to? Do you attend a church? Did they send you out? Did you leave in good standing? What are your beliefs?

Our answers:
No, I am not covered by a denomination or an organization. Jesus is my covering.
Yes I am accountable to many whom God calls me to walk with and alongside in life. My relationships are formed by the Spirit just like Jesus did in His life.
Define church. You asked me if I attend a church. Define church. Does it count when I meet with a small group of people over the course of 5 years? Our numbers do not go above 8 but we know each other through and through and have walked through life together in every way. Is that church? Or what about meeting in Starbucks and simply talking to people that are seeking the Lord? Is that church? Define church.

Do you get the picture? I am not advocating rebellion or independence. But, for many years I lived in shame thinking that because I left the church I was disqualified to speak to the church, for the church, or as the church. How can I leave the church when I am the church with Christ in me, the hope of glory? Years ago changed my perspective quite a bit. The lens of conformity and tradition fell from my eyes like scales. The lens of performance and program fell off instantly.

Define church. How can it actually be defined? I know I may stir up anger in many reading into what I am saying. You may have thought you knew me and now you know you don’t.
Here’s the deal. My love for the mystery, the beauty and the creativity of the Body of Christ has intensified with a passion when I was able to look at it without the lens of religion, charismatic form, or a denominational bent. That was not possible when I was in the system. I missed the forest for the trees. Forgive the cliché.

I do not feel self-righteous in any way. I don’t think, “I have it. They don’t.” Despite my journey of being a forerunner, I know that God is still healing my life, ministering to me daily, and loving me always. He has kept me from bitterness and anger in my heart  when religion or tradition blinded me from the Lord Himself. I have walked out to walk into a broad place of intimacy in Christ. More to come. 

källa:
http://riversofeden1.wordpress.com/2013/09/06/to-speak-or-not-to-speak-speaking-from-outside-the-walls/

tisdag 4 december 2012

I am a fish out of water spiritually

Det här kan jag känna igen mig i, kanske det talar till dig också:

I am a fish out of water spiritually


I looked at every fellowship within 15 minutes of where I live. I'm a big believer in the Local Church. The one I attend on Sunday Mornings is good but I'm a stranger in a strange land there. I am to my core Kingdom, Holy Spirit Driven, ALL the Gifts of the Spirit manifest, Worship that opens a portal to heaven, prophetic preaching and ministry that deals with the demons and oppressions there. There is not ONE place near where I live that is even close to what is supposed to be: I was told by the Lord there would be such a place, reaching the community. It should have manifested by now. I am NOT supposed to pastor it. I am called to carry out the role of Prophet in the house.

I'm spiritually homeless to the promise of God in my life. I do have a place in Chicago. I love the people and they love Prophet Gene. I'm just confused. I shouldn't have to drive 80 minutes to Church, no matter how wonderful it is. I saw this in as clear a vision as you can possibly imagine. I KNOW it's supposed to be here. I just can't imagine what holds it back. The church I pastored for a while is now 500 people under other leadership and with a different direction...but it's not that place the Lord showed me.

There are other fellowships that have been steady for years. Noble solid people...but not it. When you see it, when you smell it, when you know it is supposed to be...when you know it will reach a community horribly under-served by any authentic charismatic New Testament Church... I don't see it. I don't understand what holds back what is supposed to be the powerful move of the Holy Spirit in THIS community. HOW can this be? When Lord will God's people manifest as the sons of God in this place? I am all alone... I know there are 7000 but I don't know where they are. I don't want the next significant action that I am part of in my present fellowship to be my funeral. I am going to go out with my boots on ... somehow.

My vision has always been too large (not numbers, GLORY) for anyone to buy into. I have gone to people who have the potential to enter into what God has revealed. There is interest, but they want to do it with pulled punches. Dumb it down spiritually, lukewarm Christianity so as not to offend too many. I don't see Jesus doing that. IF a person is NOT willing to enter into the fullness of the vision it can never happen. I keep hoping to meet that Man who can do this. The one who I can help him see his destiny and greatness. The one who has never read any church growth books. The one who only wants to see GOD move in power in the community. I have not yet met that man. Had a few close calls....but not yet.

God made it clear I am NOT to plant and build. I must find that one who GOD has His hand on... and who WILL be equipped to do what God wants to accomplish. He will be called and be ready to do this. I know some men of God who are right.. but God has to reveal this to them. It will be a far greater task then anyone imagines. It will take real courage to step into this Realm of the supernatural with abandon. He is there somewhere. I do not believe it is a woman. In my vision, it was not. Sorry, not sexist, proclaiming. There is a place for a female senior leader. This task is something very different. The area I live in is a graveyard for Church Planters. We don't NEED another good church, we have plenty of those and there is plenty of seating in them any given Sunday. we need one the DEVIL HATES because it looks just like JESUS! 

källa:

lördag 1 december 2012

Kommentarer efter FN beslutet



Kommentar från Joel Rosenberg:

"I'm wishing I could rejoice with my Palestinian friends about the U.N. vote. But the Bible is clear that the Lord God will judge all nations who divide Land of Israel. "For behold, in those days and at that time, when I restore the fortunes of Judah and Jerusalem, I will gather all the nations and bring them down to the valley of Jehoshaphat. Then I will enter into judgment with them there on behalf of My people and My inheritance, Israel, whom they have scattered among the nations; and they have divided up My land." (Old Testament Book of Joel, chapter 3, verses 1 and 2)

The Palestinians have suffered so much, from many sides. I wish a sovereign state was the answer. Nearly the whole world is convinced it is. But defying God's Word won't be bring blessing; it brings sadness and eventual judgment. Christians can -- and must -- love and bless and encourage the Palestinian people in general, and the followers of Jesus Christ in the West Bank and Gaza in particular. We can pray for them and visit them and invest in them and help them "do justice, and love mercy, and walk humbly with your God." (Micah 6:8) We can be advocates of justice, mercy and compassion by the Israeli government towards the Palestinian people, and advocates of the same by the Palestinian government towards their own people. There are many ways we can be a blessing to the Palestinian people. But it simply will not be a blessing to them -- or to any nation or people group around the world -- to support dividing the Land of Israel in disobediance to God's Word."


Kommentarer från European Coalition for Israel:

The day after...
Friday, 30 November 2012 12:43 | Written byTomas Sandell

New York – This is the day after the vote. A good night’s sleep does give a better perspective. After having had a chance to study how the nations voted we can now make a few observations.

Read on..:

The day after 2
Friday, 30 November 2012 17:40 | Written byTomas Sandell 
 
New York - This is ”the day after” also for the Palestinian delegation. One would expect this to be a joyous day but this is not the case. This morning we chatted again with the Permanent Palestinian Observer to the UN and he was not upbeat at all.  As a matter fo fact, he looked more worried and stressed than ever. For such a long time he and his colleagues have been pushing for the UN upgrade but the day after the vote those in the Palestinian delegation here seem more desillusioned than ever.

Read on..:  


fredag 5 oktober 2012

På väg över Jordan del 1


File:Juan Montero de Rojas El paso del río Jordán con el arca de la alianza Museo del Prado.jpg

Jag tror vi just nu befinner oss i en tid när vi är på väg över Jordan in i Löfteslandet. En del kanske till och med har passerat över och står och blickar in i Löfteslandet. 

Jag upplever hur vi kristna och kyrkan under lång tid  "vandrat i öknen" och trots vår ohörsamhet, olydnad och upproriskhet och allt annat som vi dras med  så har Herren i sin nåd försett oss med manna och vatten från klippan. Vi har överlevt och församlingar har överlevt, men det finns ofta inget överflöd. Och vi har till och med vant oss vid att det är så det ska vara. Att överlevnad är normaltillståndet. 

Men precis som med israeliternas ökenvandring så tror jag vår situation (nu generaliserar jag) är en nödlösning, där Herren trots vår synd ger oss manna och vatten så vi överlever därför att Han är barmhärtig Och för det ska vi självklart vara oerhört tacksamma. Men varken för israeliterna eller för oss är planen att vi ska förbli i öknen. Nej, målet är Löfteslandet, landet som överflödar av Herrens välsignelser, av mjölk och honung. Herrens plan är att vi ska leva i ett överflöd och inte bara överleva. 

Men för att vi ska kunna ta till oss de välsignelser som väntar i Löfteslandet så behöver vi göra oss av med de tankebyggnader som säger att vi ska vara nöjda med status quo och att det är normaltillståndet. Inte helt lätt i landet "Lagom". Självklart ska vi vara TACKSAMMA för det vi har men det är en annan sak, 

Och att nöja sig med det mediokra och leva ett mediokert liv ger som jag ser det inget gott vittnesbörd om vem Gud är. Genom dem vi är och det vi gör ska vi återspegla Guds personlighet och i det ingår att förmedla Guds HÄRLIGHET och Gud som ÖVERFLÖDETS Gud. Och det blir lite svårt om Han aldrig får chansen att flöda med sin fullhet genom oss därför att vi inte har lärt oss att ta emot eller ens förvänta oss att det finns så mycket mer. 
Det här har inget med framgångsteologi att göra utan det handlar om att samarbeta med Herren och låta Honom göra det bästa av de förutsättningar vi fått. Och när vi gör det så kommer vi att återspegla Hans personlighet mer och mer på alla områden i våra liv - till ett vittnesbörd för andra människor.               

En annan sak vi måste göra oss av med för att kunna träda in i Löfteslandet är vårt behov av kontroll. 
Bibelverserna från början av tredje kapitlet i Josua har återkommit i flera sammanhang den senaste tiden oberoende av varandra och i vers 3 och  står det: 
" Så snart ni får se HERRENS, er Guds, förbundsark och de levitiska prästerna som bär den, skall också ni bryta upp från er plats och följa den, 4 men låt det vara ett avstånd på omkring tvåtusen alnar mellan den och er. Närmare bör ni inte komma den, för att ni skall veta vilken väg ni skall gå, eftersom ni inte har gått den vägen förut." 

De skulle alltså ge sig ut på en väg som de inte visste hur den såg ut eller vart den ledde och de kunde därför inte lita på sin egen kunskap. De var alltså tvungna att släppa kontrollen och deras enda trygghet var att lita på Herrens närvaro och vägledning. Så är det för oss också om vi vill gå in i Löfteslandet.

Ron McGatin skriver så här om de människor han ser är på väg över Jordan:

"Who are the people of God who are being prepared and crossing over into the promised land of the kingdom of heaven on earth? What are they like?

They are ordinary people filled with an extraordinary obsession for God and His kingdom. They are obsessed beyond reason with the love of their God. They are those in whom there remains no place for the devil to lay his hand or attach his hooks. They know the voice of their Lord and will not move without the direction of His voice. They are becoming a mighty army of ordinary believers that moves in unison with the leading of the Spirit of Christ. They are a people without religious bondages free from pride and self-exaltation.

A people who are dangerous because of their simple and real love that flows through them to the world – a people who forever will cling to the promises of God and gladly give their lives to be in His presence and serve Him with all their hearts and strength. These are the kingdom people coming forth in our world. They are the workers, the teachers, the moms and dads, the soldiers of all ranks, and the leaders of tribes and nations.

They will not rule as lording over one another but will serve each other as unto God. They are the scientists, the plumbers, the builders, the farmers, doctors, nurses, waiters, cashiers, machinists, the mechanics, business leaders, government workers, and people from every walk of life and every part of the world. They are the worshipers of God doing the works of God on earth – anointed by His Spirit and filled with undeniable power and strength to do all the will of God."


Josua 3:1-5
1 Tidigt följande morgon bröt Josua och alla Israels barn upp från Sittim och kom till Jordan. Där stannade de över natten innan de gick över. 2 Men efter tre dagar gick tillsyningsmännen genom lägret 3 och befallde folket och sade: "Så snart ni får se HERRENS, er Guds, förbundsark och de levitiska prästerna som bär den, skall också ni bryta upp från er plats och följa den, 4 men låt det vara ett avstånd på omkring tvåtusen alnar mellan den och er. Närmare bör ni inte komma den, för att ni skall veta vilken väg ni skall gå, eftersom ni inte har gått den vägen förut." 
5 Och Josua sade till folket: "Helga er, för i morgon skall HERREN göra under bland er." 6 Därefter sade Josua till prästerna: "Tag förbundsarken och gå framför folket." Då tog de förbundsarken och gick framför folket. 



Guds välsignelse!
Barnabas




onsdag 23 maj 2012

Det kungliga dopet

Igår döptes prinsessan Estelle i Slottskyrkan i Stockholm och jag ber om Guds rikaste välsignelse över henne och hennes familj! Under dopceremonin bad kronprinsessan Viktoria offentligt en bön och jag rördes till tårar. Varje bön är naturligtvis viktig, men det kändes ändå alldeles särskilt viktigt att en person som hon valde att göra detta så offentligt. Så här skriver Carola bla på sin blogg:

"Beundrar Kronprinsessan Victoria.
Jag högaktar Kronprinsessans mod på dopet idag!
Kronprinsessan Victoria är en banbrytare som ställer sig upp inför hela kyrkan och även hela Sveriges folk och läser en personlig bön. En tacksägelse bön där det inte finns en tvekan till vem hon riktar sitt tack!Det är hennes hjärta och övertygelse som Victoria delar med sig av här. Hennes högsta personliga tro.Jag vill tacka Ers Kungliga Högheter för ödmjukheten och glädjen i att tacka vår Gud för livets gåvor och utmaningar. Stora föredömen för oss alla. Tack! Länge leve hoppet på sann kärlek och äkthet.

Jag blev verkligen så glad och upplyft över det raka, vördnadsfulla och ärliga budskap som lyftes fram under dopceremonin idag. Som vid Bröllopet 2010. Det kändes verkligen som en helig stund i kyrkan. Ja hela dagen. En riktigt Kunglig dag!"

Läs hela inlägget här:

Håller med Carola i dessa ord!

Tidningen "Dagen" lyfter också fram det unika i att kronprinsessan själv bad för sitt barn. Detta har tydligen inte någon kunglighet gjort förut. Bönen hon bad var:


"Gud, vi tackar dig för vårt barn. Tack för gåvan du har gett och förtroendet du har visat oss. Ge oss ömhet, fasthet och lugn. Hjälp oss att ge din kärlek vidare till det barn du gett oss ansvar för. I Jesu namn. Amen."

Och den kan vi alla stämma in i.

Dopet kunde också följas i Kungsträdgården via storbildsskärm. Dagen skriver om spontana applåder från både ”uppklädda damer och en och annan nedgången man” när ärkebiskop Anders Wejryd höll fram prinsessan Estelle och refererade till Jesusordet att "den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han eller hon tar emot mig". Och många sjöng med i psalmen ”Tryggare kan ingen vara”

De här sakerna blev för mig hoppfyllda tecken på att Gud verkar och människor berörs av Honom i Sverige idag.

Guds välsignelse!/ Barnabas




torsdag 16 juni 2011

"Felfinnaranda"

Jag har länge funderat över den "felfinnaranda" som mer och mer blir synlig, inte minst i den kristna bloggosfären. Jag läste någonstans att idag finns fariséerna på nätet och jag är benägen att hålla med. Jag skulle kunna nämna många bloggar där denna anda frodas, men det gör jag inte för jag vill inte hamna i samma dike. Jag måste dock samtidigt erkänna att när vissa av dessa bloggar för några år sedan började ta upp de felaktigheter inom kristenheten som jag också sett, så tyckte jag det var bra. (Förlåt mig Herre för det!)

Men ju mer jag läste så började ett stigande obehag resa sig inom mig, och jag började fråga mig, vad var det som var fel?? Var det inte bra att allt det här kom fram i ljuset?
Jag började ibland skönja en fariséisk, religiös och lagisk anda bakom en fasad av att vilja göra Kristi kropp en tjänst genom att avslöja felaktigheter. Och till slut insåg jag att det var det här med att hänga ut andra kristna på nätet i samband med att olika företeelser avslöjades som jag inte tycker är OK och jag kan inte se hur det skulle kunna vara kärleksfullt. Så jag började tappa intresset för att följa de här bloggarna.

Jag drar inte alla bloggar över en kam, det finns de som skriver utifrån uppriktig kärlek till sina syskon och rena motiv, men alltför ofta kan jag känna denna olust. Speciellt när bibelord används för att trycka till någon annan. Guds Ord är heligt för mig och alltigenom sant, men jag tror inte det var tänkt att användas i det syftet.
Jag menar inte heller att vi inte skall följa de riktlinjer som Bibeln ger att gå tillrätta med dem som felat, men det ska ske på det sätt som Bibeln föreskriver och det är för mig en annan sak än det som sker på nätet idag.

Fletch Whipp skriver idag att det nästan utvecklats en ministry av felfinnande bland kristna, men att de personer som ägnar sig åt det inte förstår vilken skada de orsakar. Han menar också att den skada som denna kärlekslösa korrigering orsakar är större än de fel som felaktiga doktriner eller andra brister hos enskilda kristna orsakar.

Läs hela den mycket läsvärda artikeln här:
och fundera på hur det står till i svensk kristenhet. Bed sedan för en förändring som Herren leder dig.
Gud välsigne dig!
/Barnabas

onsdag 13 april 2011

Back to basics

Lite mer på temat församling...

Att Herren vill att vi ska mötas och ha gemenskap och dela vårt tro med varandra och bygga upp varandra är nog alla överens om.

I Apostlagärningarna läser vi om att de "fyra B:na" var viktiga, Bibeln och brödragemenskapen, brödsbrytelse och bönen, Apg 2:42ff. Men hur kommer det sig att det som vi ser i församlingarna i Sverige idag är så långt i från detta?

Det är många som lämnar församlingarna. Det har säkert olika orsaker, men jag tror att det hade sett väldigt annorlunda ut om de här fyra olika områdena hade varit i full funktion.
För några år sedan fick jag en bild som jag tror är från Herren som har med detta att göra.

"Hösten 2007 i samband med en böneresa fick jag en bild där Herren visade mig att "de fyra b:na" i Apostlagärningarna 2 var som de fyra nukleotiderna i DNA helixen. Dvs. adenin (A),cytosin (C), guanin (G) och tymin (T), som dels genom olika plats sidledes i kedjan och dels genom att bilda baspar med den motstående nukleotiden i den andra kedjan, bildar DNA-molekylen i en oändlig mängd varianter som i sin tur ger upphov till olika typer av celler som fyller olika syften i kroppen. Och som är unika för varje individ. Se bilden.

I detta med att 'återupprätta de gamla stigarna och gräva upp de gamla brunnarna', 'back to basics' så att säga ligger alltså att komma tillbaka till de fyra b:na: bibelläsning, brödragemenskap, bön och brödsbrytelse. Det är det som är det väsentliga.

På samma sätt kan bibelläsning, brödragemenskap, bön och brödsbrytelse kombineras i en oändlig mängd kombinationer för att bilda just det uttryckssätt/ge den frukt som just den kombinationen är tänkt att tillföra just det sammanhanget av Kristi kropp. Dvs den unika kombinationen av DNA:t ger upphov till ett unikt uttyck av Kristi kropp precis som vårt DNA ger oss den kropp vi har."

Det har fått mig att fundera på vad vi egentligen håller på med i våra församlingar och vad "församlingen" egentligen är. Alla dessa verksamheter...

Och med tanke på att flera av de fyra b:na nog inte är så väl utvecklade i många församlingar så kanske vi skulle skala av allt det där runtikring och börja prioritera dessa fyra byggstenar i grunden istället.

Se också: http://barnabasbloggen.blogspot.com/2008/02/frsamlingens-dna.html

tisdag 23 november 2010

Varför gör vi som vi gör och inte som vi bör?

Det har väl knappast kunnat undgå någon att det pågår mycket bloggande om olika företeelser inom svensk kristenhet avfällighet, villfarelse, rätta läror, felaktiga förhållande osv osv. Jag säger inte att det inte finns sådant, men ibland kan jag känna när jag läsar sådana bloggar att den ton som skribenterna använder skär i mig. Det känns ofta kärlekslöst, religiöst och fariseiskt och det är precis som om alla spärrar släpper när man kommentar inlägg. Jesus hatar definitivt synd men lika säkert är att Han älskar människor och det borde vara ett föredöme för oss. Paulus skriver i 2 Tess 3:15 står det "Betrakta honom inte som en fiende, utan tillrättavisa honom som en broder." Visst kan det finnas skäl att tillrättavisa, men vi får inte glömma bort att det är våra kristna systrar och bröder det handlar om som är precis lika högt ällskade och dyrbara som du och jag i Herrens ögon. Och bönens makt är stor!

Martin Reen skriver så här på sin blogg:

"Guds fadershjärta och vår förbönstjänst.
Det var länge sedan jag skrev sist, men jag vill inte bara skriva för att jag skall. Jag vill skriva när jag känner att något ligger speciellt på Herrens mitt hjärta. Jag vill så ofta jag kan lyfta fram Guds Fadershjärta. Gud är vår Fader och Han har en oerhörd kärlek till var och en av oss. Hans kärlek är mycket större än vad vi någonsin kan förstå. Den tid vi lever i är avfallets tid, och synd, felaktigheter och sår i församlingen som har varit fördolda kommer upp i ljuset.
Jag är helt övertygad om att det är Gud som ligger bakom detta. Gud renar sin församling just nu, men Hans mål med detta är alltid frälsning och upprättelse. Gud lyser med sitt ljus in i sin församling för att ge oss en möjlighet till omvändelse.
Det finns en stor frestelse för oss att reagera med självrättfärdighet och dömande attityder. När Jesus såg vår synd kritiserade och dömde Han oss inte. Han tog vår synd på sig och dog för oss för att ge oss frälsning. Om vi är Kristuslika kommer vi också att ge vårt liv för att upprätta våra syskon i Herren. Det har bedrövat mig mycket att se hur kristna är snabba att döma synd och trasighet i människors liv. Vi är alla beroende av nåd och förlåtelse och om vi förstår det tar vi varje tillfälle vi kan att ge vår nästa nåd. Vi skördar alltid vad vi sår och därför är det vist att ta varje tillfälle vi kan till att så nåd.
Jag vill vädja till dig som läser detta och ser synd och missförhållanden i den kristna församlingen att inte reagera med hårdhet och dömande attityder, utan istället gå in i bön och fasta för församlingens upprättelse och rening. Detsamma gäller naturligtvis också när det gäller enskilda kristna. Faktum är att detta är en av församlingens ödesfrågor just nu. Kommer vi att agera i fariseism eller Jesu sinnelag? Svaret på den frågan avgör allt.

Herren Jesu nåd vare med er! "

Källa: http://martinreen.blogspot.com/2010/11/guds-fadershjarta-och-var-forbonstjanst.html

lördag 14 augusti 2010

Be för Israel

Idag har jag nästan överväldigats av en längtan att återigen få komma till Israel. Jag har fått förmånen att besöka landet flera gånger, och det är alldeles sant det man brukar säga att har man besökt landet en gång vill man alltid återvända.

Mitt i allt som står i vägen för Guds vilja där, så är det ändå Guds kärlek för folket och landet som överskuggar allt annat. Och man kan som besökare inte undgå att påverkas av denna kärlek. Man upplever hur Gud verkligen är nära och bibeltexterna blir också levande på ett alldeles speciellt sätt. Har du inte möjlighet att besöka Israel, så var ändå med och be och välsigna Guds egendomsfolk och land. 

onsdag 11 augusti 2010

Kraften i våra ord

Det finns mer kraft i våra ord och på det sätt vi talar än vi ibland kanske förstår. Våra ord kan skada och våra ord kan bygga upp - och vi har faktiskt ett val vilket vi väljer. Omedvetet kan det också vara så att det vi säger kanske för den som lyssnar har en livsavgörande betydelse. Herren har tydligt visat för mig hur noga det är med vad vi säger. Och det gäller både vad vi säger så att vi talar liv, men också att varken säga för lite så människor går miste om välsginelser eller för mycket så att orden blir utan substans eller att man säger sådant som inte borde ha sagts. Bill Johnson tar i sitt senaste nyhetsbrev för augusti upp kraften i vittnesbördet, hur det skapar tro och att det till och med har förmågan att förändra aftmosfären i en stad.     

  "Creating a culture of the testimony has unlocked many dimensions of the power of the testimony that we believe are keys to transformation in our city. For example, we regularly see the prophetic power of the testimony released as people encounter individuals who need miracles and minister to them by sharing how God has solved the same problem in the lives of others. Often no other kind of ministry is needed--the person simply hears the testimony and finds that God has just "done it again" for them in that very moment. But we are also learning how to do this same thing on a larger level.

When we hear statistics about the high divorce rate or poverty in our community, for example, we are intentionally starting to collect testimonies of healed marriages and financial breakthrough. In doing so, we arm ourselves so that when we inevitably encounter the "statistics" around us, we are ready with stories tailor-made for their situations. But we also take time to declare these testimonies over our city. By releasing the prophetic anointing in this way, we sow into a shift in the atmosphere. We make the places of our greatest weakness and brokenness targets for the invasion of heaven, knowing that heaven's way is to perfect strength in weakness. 

(Excerpt from the book, Release the Power of Jesus Chapter 8, Pages 163-164, Destiny Image Publishing.)"   

fredag 14 maj 2010

Tam örn

Man brukar ju säga att örnen symboliserar det profetiska och när jag fick den här bilden av en god vän kunde jag inte låta bli attt reflektera över om det är så här det blivit i Sverige? Har örnarna blivit tama? Och finns det något samband med det Wilgot Fritzon skriver i sin debattartikel i föregående inlägg?

fredag 30 april 2010

Valborg

Kära läsare av denna blogg!
Inläggen här kommer just nu lite sporadiskt, men det beror på att jag håller på och förbereder ett nytt böneuppdrag och mitt fokus finns där för tillfället.
Jag kan dock inte låta bli att skriva några rader apropå att det idag tänds många "främmande eldar" runt omkring i vårt land. Valborg är ju från början en hednisk rit. Så här står det på Wikipedia:

"Valborgsmässoafton, sista april eller vardagligt valborg, finlandssvenska vappen, är en årlig högtid som firas i Estland, Finland, Lettland, Sverige, Tjeckien och Tyskland den 30 april eller 1 maj. Traditionen grundar sig på de hedniska högtider som funnits spridda i Europa, men har senare kommit att sammankopplas med Heliga Valborgs kult, mot häxtro och onda andar, som uppstod speciellt efter hennes död år 779."

"På många platser i Finland och Sverige firas helgen genom att bränna bål och på vissa platser med fyrverkerier och smällare. Valborgselden, valborgsmässobålet eller, kanske i folkmun populäraste, majbrasa, ska inte förväxlas med en vårdkase som är en eld som varnar för krig eller örlog. På hednisk tid firade man i Norden en äldre högtid som var kopplad till de döda. Gränsen mellan de levande och de döda ansågs vara svagast under just denna natt.

De flesta svenskar firar inte heliga Valborg, utan våren och firandet går längre tillbaka i tiden än kristendomen. Eldar tändes ursprungligen inte för att skrämma bort häxor utan för att bränna det gamla och ge plats för det nya. När Sverige blev kristet på 1000-talet byggde de kristna kyrkor på den gamla religionens högtidsplatser och gjorde om de rådande högtiderna till kristna varianter"

Vilka kristna varianter då, kan man fråga sig. Och på vilket sätt kristna? Jag kan inte se hur Valborg har med kristendom att göra. Nej, vad vi behöver är den helige Andes kärleks eld! Och för att använda Frälsningsarméns språkbruk - vi behöver öppna moteld! Moteld mot all främmande eld - vad den än kan bestå i. Med Guds kärlek som drivkraft.

torsdag 1 oktober 2009

Tillbaka

Fylld av intryck och förundran över vad Gud gör när vi tar kliv ut i tro är jag nu hemma efter två veckors böneresa i Jerusalem.
Det var en mycket signifikant tid att vara där just över Rosh Hashanah och Yom Kippur.

Mitt fokus var att be för det judiska folkets frälsning och att välkomna Jesus tillbaka som Lejonet av Juda. Jag hade med mig en flagga med Lejonet av Juda och två silvertrumpeter plus en symbol för nationerna, som invigdes den 20 sep i ett 24-7 bönecenter samtidigt som två andra personer blåste i shofar. Först åt öster och sedan åt väster och jag upplevde tydligt hur dessa signaler var signaler inte bara för Israel utan till nationerna. Efteråt fick jag veta att det just denna dag hade hållit en bönesamling där man samlats till nationell förbön. Vad pastorerna visste så hade detta inte förekommit tidigare.

Jag fick också veta att man på torsdagen innan hade invigt världens största flagga på Teddy stadium i Jerusalem. Och gissa hur den såg ut - en flagga med Lejonet av Juda i blått mot en gul bakgrund! Dvs Jerusalem stads stadvapen. Läs mer och se flaggan här:
Ny länk:

Under tiden i Jerusalem hade jag tillfälle att läsa Kjell Sjöbergs gamla bönebrev från början av 90-talet och bla ger han exempel från Apg 11:27 ff där en hednaförsamling hjälper en annan församling i Jerusalem när det blir stor nöd i världen. Hjälpen formedlades av Saul och Barnabas (!).

För att kunna slutföra missionsuppdraget måste judakristna och hednakristna tjäna tillsammans skriver Kjell. Han fortsatter: "Min vision är en bönekonferens i Jerusalem , som sätter världens evangelisering i centrum då vi beder fram Jerusalem, att på nytt bli ett center for evangelisation och mission, så som det var i den första kristna tiden."

Det här tog verkligen tag i mig och jag tror att vi i Sverige som en del i detta behöver utveckla relationer med messianska församlingar i Israel. Många stöder Israel på olika sätt men jag tänker på att utveckla ömsesidiga vänskapsrelationer mellan personer på ett personligt plan, att initiera vänförsamlingar för ömsesidigt församlingsutbyte mm. Att verkligen stå tillsammans i den sista tidens skörd.