Från bloggen Rista, Stockholms bönehus:

Att följa sitt kall

Kallelse är ett ord som bär en hög bekännelse med sig. Ett kall är något man följer, inte något man inte kan välja, vederbörande är snarare utvald. Samtidigt är ordet kall något som kanske förlorat sin glans för många, något man sökt i ungdomsåren, något man inte vågat tro på, något som gick sönder, något man lockat människor till en bibelskola för att hitta. Oavsett vilken relation man har till kallet upplever jag hur detta kommer aktualiseras igen under denna höst.

Var desto ivrigare, mina bröder, att göra er kallelse och utkorelse fast. Gör ni det, skall ni aldrig någonsin snubbla och falla. / 2 Petr 1:10

I en bild såg jag hur många tusen vita hästar var samlade och stod redo att ridas. De var alla fullt sadlade, från sadlarna hängde det svärd och på sadlarna stod skrivet olika kallelser. Dessa hästar sökte upp människor som var ämnade att rida dem. Mitt intryck är att under hösten kommer människor i Norden uppleva hur kallelsen ”jagar” ifatt dem. De kan ha gett upp, glömt bort, vaggats in i vardagsbestyr, men de kommer utmanas igen att ta upp sitt kall. Jag tror även att budskapet om att vara kallad till tjänst, att finna sitt uppdrag kommer aktualiseras under det att detta sker.

Läs fortsättningen här:
http://ristatavlan.wordpress.com/2014/08/19/att-folja-sitt-kall/

och jämför också med innehållet i detta inlägg:
http://profetiskt.blogspot.se/2014/09/odmjuka-hjartan.html