En förkrossad ande

22 januari 2018

En förkrossad ande

Psalm 51:18-19

Slaktoffer gläder dig inte, annars skulle jag ge dig det, brännoffer vill du inte ha. Det offer Gud vill ha är en förkrossad ande. Ett förkrossat och bedrövat hjärta föraktar du inte, Gud. (SFB)

Vad är det psalmisten David säger till oss här? Han talar bestämt om för oss att det som Gud först och främst är intresserad av inte är det yttre. Det innebär inte nödvändigtvis att Gud inte önskar offer av olika slag, men att de inte är sådant som Han först och främst vill ha. Och om det yttre är allt som finns i våra liv – att vi visar upp religionens utsida – då behagar det inte alls Gud. Han ser under ytan; Han ser till hjärtat; Han ser våra motiv; Han ser vår inställning.

Och så står det att det offer Gud vill ha är en förkrossad ande: Ett förkrossat och bedrövat hjärta föraktar Du inte, Gud. De orden kan låta egendomliga i våra öron idag. Vad betyder det att Gud önskar en förkrossad ande? Vill Han krossa oss? Vill Han göra oss nedslagna? Vill Han förödmjuka oss? Nej, jag är säker på att det inte handlar om det. Vad är en förkrossad ande? Jag tror att det innebär att vår ande fullständigt kommit till vägs ände. Allt oberoende, all egenvilja, all självrättfärdighet har rensats bort. Vi har kommit i ett läge där vi inte har något hopp utom i Gud; vi har nått slutet på våra egna tillgångar. Vi har inga anspråk på Gud, vi bara vänder oss till Honom för Hans barmhärtighet och Hans trofasthet, och förlitar oss inte på våra egna förtjänster, utan håller oss enbart till Gud, klamrar oss fast vid Honom.

—Derek Prince

Publicerad med tillstånd från Derek Prince Ministries, Norge