Hur betvingar vi fruktan?

29 januari 2018

Hur betvingar vi fruktan?

Psalm 56:4–5

När fruktan fyller mig litar jag på dig. På Gud, vars ord jag prisar, på Gud litar jag och fruktar inte. Vad kan människor göra mig? (SFB15)

En sak med Bibeln som jag älskat ända sedan jag lärde känna den, är dess ärlighet och uppriktighet. Den möter oförskräckt verkligheten, den beskriver livet som det är, den vet hurdana vi är i all vår svaghet.

Psalmförfattaren säger inte käckt: Jag kommer aldrig bli rädd. Han säger: Det kommer säkert att finnas tillfällen när jag kanske kommer att vara rädd, men när jag är rädd så vet jag vad jag ska göra. Jag litar på Gud, jag litar på Guds Ord som aldrig sviker, på Guds fasta löften.

Du förstår, i det andliga livet blir det ofta konflikt mellan två områden inom oss. I våra känslor kan vi uppleva fruktan av olika slag, kanske panik som griper tag i oss. Men det finns ett annat område inom oss – anden – som inte ger efter för paniken, som inte accepterar känslornas befallningar. Den säger: Jag godtar inte mina känslors utlåtande som sista ordet i den här situationen. Jag vänder mig till Gud, jag kommer ihåg vad Guds Ord säger. Jag ska söka reda på det löfte från Gud som passar för mitt behov. Och även om jag upplever fruktan i mitt känsloliv, så litar jag på Gud i min ande. Och den tilliten för mig i säkerhet, den ger frid och tillförsikt som går mycket djupare än mina känslor.

Känslorna är som vågorna på ytan, men djupt ner i vår ande, i djupet av vår varelse, där råder frid och tillförsikt.

—Derek Prince
Publicerad med tillstånd från Derek Prince Ministries, Norge