Torsdagen 24 april 2008 hamnade jag i denna kyrka. Efter en inledning med koraler och lovsång talade Bill Johnson och berättade om karismatiska möten på snabbköp och flygplan, där mängder av människor blivit övernaturligt helade, och snabbköp och flygplan förvandlats till platser förlånga helandemöten.
Han berättade att han under tio års tid haft en önskan att komma till Sverige och att det nu äntligen blivit verklighet.
Han sa att han inte var där för att be för sjuka utan för att lära de kristna i Sverige att själva be för helande av sjuka. Han poängterade att Jesus sa att vi skulle göra hans gärningar, att vi skulle bota de sjuka. Han var fullt medveten om att vi alla, och även han själv, tänker oss att vi ber och att Gud helar. Ändå sa Jesus att vi skulle göra det.
Sen blev det ännu svårare, i Storkyrkan av alla platser. Han uppmanade alla som hade problem med höfter, broskbildningar, benbesvär och även cancer att ge sig till känna. Så skedde. Då skulle vi som var i närheten be för dessa. Testen blev sedan hur många som upplevde förbättring att ge sig till känna. Inte alla men många upplevde klar förbättring.
För den som i gammal god svensk stil har varit van vid att enligt jante-lagen ta det *väldigt lugnt* kändes det lite jobbigt. Men värre blev det.
Medlemmar från teamet fick i tur och ordning berätta om vilka sjukdomar som någon hade i lokalen. Det kunde vara en skada efter en olycka eller ryggont eller cancer. Vid varje kunskapsord fanns det någon eller några som gav sig till känna. Han uppmanade också de som kände någon med en sjukdom att via mobilen ringa denna, mitt under mötet. Sedan fick vi, inte han, be för alla dem som gett sig till känna. Efteråt ville han att de som visste att de blivit helade skulle räcka upp handen. Händer räcktes upp på många platser.
Ja, så kan det gå till i Storkyrkan i Stockholm.
Hälsningar Torsten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar