Juni 2008 - Herren talar genom en faktisk händelse
Förra sommaren var jag för första gången inbjuden till en kyrkoherdeinstallation i en kyrka på en ort i Södra Sverige. Det var en ganska strikt tillställning men samtidigt fanns en viss andens frihet. Under nattvarden tog någon spontant upp bibelkören, ”Inte genom någon människas styrka eller kraft ska det ske, inte genom någon människas styrka eller kraft ska det ske” osv. Och flera andra hängde på, det var mäktigt. Efteråt fick jag veta att det var första gången detta hände.
Gudstjänsten fortsatte enligt ordningen, men under den avslutande lovsången (psalm 15) började plötsligt brandlarmet ljuda!! Och det lät högt i den gamla stenkyrkan!
Alla tystnade och tittade som förstenade på varandra och fattade först inte vad som hände. En kyrkvärd reste sig dock snabbt och sa lugnt: Alla lämnar kyrkan omedelbart, sidogångarna öppnas och ni kan också lämna kyrkan den vägen.
Människor reste sig upp nästan alla på en gång och plockade snabbt ihop sina tillhörigheter och lämnade kyrkan omgående men utan panik. En av prästerna fann sig och sa i mikrofonen att vi inte behöver sluta sjunga utan kunde fortsätta sjunga lovsången på vägen ut. De flesta gick ut men en del stannade dock kvar och börjar sysselsätta sig med att försöka stänga av larmet och undersöka varför det löst ut.
Gudstjänstdeltagarna samlade utanför vapenhuset på kyrkogården och kontraktsprosten som ledde gudstjänsten improviserade och hoppade upp på kyrkomuren (!) i full ornat och därifrån bad han ut den avslutande välsignelsen. De som stannade kvar inne i kyrkan och sysselsatte sig med att ta reda på orsaken, vilket i och för sig var vällovligt, missade därför att bli välsignade.
Senare på kvällen 15 mil därifrån upptäckte jag att min plånbok var borta och det blev fruktansvärt jobbigt. Jag fick med ett viljebeslut lägga denna oro vid Korset och be Jesus hjälpa mig att hitta den igen. Och friden infann sig. Men sedan började jag oroa mig igen och ringde till församlingens kh och berättade att jag troligen glömt plånboken i kyrkan under kalabaliken. En stund ringde han och berättade att kyrkvaktmästaren hade hittat den precis på den plats som jag trodde att den fanns.
Herren talade till mig genom denna situation som blev en profetisk bild av det som kommer:
- Sak. 4:6
- När Herren eld kommer så kommer en signal att höras, en basunstöt eller ljudet av en silvertrumpet. Signalen kommer överraskande under det att lovsånger sjungs. Först kanske vi inte förstår vad det är för ljud vi hör, vi behöver lyssna på dem som känner igen signalen.
- Gå omedelbart när Herrens eld faller! Tveka inte!
- Gå under lovsång.
- Det är när vi rör på oss och reser oss upp från våra sammanhang, vår församling etc och går ut bland ofrälsta, namnkristna osv. (= de ”döda”, jmf med de döda på kyrkogården) och bär med oss Herrens eld dit som vi får ta emot välsignelsen. (Min kommentar: Vi kan får ta emot välsignelse i andra sammanhang också, men så uppfattade jag denna bild)
- Ifrågasätt inte Herrens eld, vad den beror på, på vilket sätt den kommer, vad som orsakat den etc, utan gå förbehållslöst. Gör vi det kommer vi att bli välsignade. Självklart ska vi dock pröva om det är Herrens eld eller främmande eld.
- När det gäller den borttappade plånboken så la Herren till: När elden faller får du lita på mig som Försörjaren när du bara går. Och när plånboken kom tillrätta så förstod jag att detta är sant löfte.
Gudstjänstdeltagarna samlade utanför vapenhuset på kyrkogården och kontraktsprosten som ledde gudstjänsten improviserade och hoppade upp på kyrkomuren (!) i full ornat och därifrån bad han ut den avslutande välsignelsen. De som stannade kvar inne i kyrkan och sysselsatte sig med att ta reda på orsaken, vilket i och för sig var vällovligt, missade därför att bli välsignade.
Senare på kvällen 15 mil därifrån upptäckte jag att min plånbok var borta och det blev fruktansvärt jobbigt. Jag fick med ett viljebeslut lägga denna oro vid Korset och be Jesus hjälpa mig att hitta den igen. Och friden infann sig. Men sedan började jag oroa mig igen och ringde till församlingens kh och berättade att jag troligen glömt plånboken i kyrkan under kalabaliken. En stund ringde han och berättade att kyrkvaktmästaren hade hittat den precis på den plats som jag trodde att den fanns.
Herren talade till mig genom denna situation som blev en profetisk bild av det som kommer:
- Sak. 4:6
- När Herren eld kommer så kommer en signal att höras, en basunstöt eller ljudet av en silvertrumpet. Signalen kommer överraskande under det att lovsånger sjungs. Först kanske vi inte förstår vad det är för ljud vi hör, vi behöver lyssna på dem som känner igen signalen.
- Gå omedelbart när Herrens eld faller! Tveka inte!
- Gå under lovsång.
- Det är när vi rör på oss och reser oss upp från våra sammanhang, vår församling etc och går ut bland ofrälsta, namnkristna osv. (= de ”döda”, jmf med de döda på kyrkogården) och bär med oss Herrens eld dit som vi får ta emot välsignelsen. (Min kommentar: Vi kan får ta emot välsignelse i andra sammanhang också, men så uppfattade jag denna bild)
- Ifrågasätt inte Herrens eld, vad den beror på, på vilket sätt den kommer, vad som orsakat den etc, utan gå förbehållslöst. Gör vi det kommer vi att bli välsignade. Självklart ska vi dock pröva om det är Herrens eld eller främmande eld.
- När det gäller den borttappade plånboken så la Herren till: När elden faller får du lita på mig som Försörjaren när du bara går. Och när plånboken kom tillrätta så förstod jag att detta är sant löfte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar