Kom och fyll våra brunnar!

Fylld av intryck ska jag nu försöka förmedla en del av de saker jag fick ett speciellt ljus över på min senaste resa till Israel.

Ett bibelsammanhang som kom starkt för mig redan i början av resan var 1 Mos 26 där Isak får återställa de brunnar som hans far Abraham grävde. Dessa brunnar hade blivit fyllda med jord av filistéerna så de gav inget vatten. Tillgång till vatten var naturligtvis oerhört centralt, både för människor och djur. Det var en fråga om överlevnad och avgjorde om det gick att bo på platsen eller inte.

Så här står det i vers 12-25:

"12 Isak sådde där i landet och fick det året hundrafalt, ty HERREN välsignade honom. 13 Han blev en mäktig man, och hans egendom växte mer och mer, så att han till slut var mycket rik. 14 Han ägde så mycket får och nötboskap och hade så många tjänare att filisteerna blev avundsjuka på honom. 15 Alla brunnar som hans fars tjänare hade grävt medan hans fader Abraham levde, fyllde filisteerna igen med jord. 16 Abimelek sade till Isak: "Flytta bort från oss! Du har blivit alldeles för mäktig för oss." 17 Då flyttade Isak därifrån och slog sig ner i Gerars dalgång och bodde där 18 Isak grävde på nytt upp de vattenbrunnar som hade grävts på hans fader Abrahams tid men som filisteerna hade fyllt igen efter Abrahams död. Och han gav dem samma namn som hans far hade givit dem. 19 När Isaks tjänare grävde i dalen, fann de en källa med rinnande vatten. 20 Herdarna i Gerar började då tvista med Isaks herdar och sade: "Vattnet är vårt!" Därför gav han den brunnen namnet Esek,* eftersom de hade grälat med honom. 21 Därefter grävde Isaks tjänare en annan brunn, men de började tvista om den också. Då gav han den namnet Sitna.* 22 Sedan bröt han upp därifrån och grävde ännu en brunn. Om den tvistade de inte. Därför gav han den namnet Rehobot,* och sade: "Nu har HERREN gett oss utrymme, så att vi kan föröka oss i landet."
23 Därifrån drog Isak upp till Beer-Sheba. 24 Den natten uppenbarade sig HERREN för honom och sade: "Jag är din fader Abrahams Gud. Frukta inte! Jag är med dig, och jag skall välsigna dig och göra din avkomma talrik för min tjänare Abrahams skull". 25 Då byggde han ett altare där och åkallade HERRENS namn och slog upp sitt tält. Och Isaks tjänare grävde där en brunn."

I början av 1 Mos kap 26 står det att det var hungersnöd i landet och man kan ana att Isak kände sig frestad att återvända till Egypten, till köttgrytorna. Men Herren uppmanar Isak att stanna kvar i landet trots de svåra omständigheterna och lovar att välsigna honom om han gör det. Vi ser i bibeltexten att Isak valde att stanna. Hur är det med oss, väljer vi att stanna i det sammanhang som Herren har placerat oss i trots "hungersnöd" och annat elände?

Vi ser också i vers 4 att Herren vill välsigna Isak och hans efterkommande tack vare att hans far Abraham "lyssnade till min röst och tog vara på det jag förordnat: mina befallningar, föreskrifter och lagar." Herren hade slutit en ed med Abraham och den upphörde inte att gälla utan välsignelsen fördes vidare till nästa generation.

På samma sätt tror jag att vi i Sverige idag behöver fundera på vad Herren gjort genom tidigare generationers kristna och vilket arv de lämnat efter sig för att förstå vad och hur vi ska ta över för att föra vidare Guds verk till kommande generationer. Jag tror det är viktigt att vi ställer oss frågan Vad var det som var från Gud och vad var det inte? Och våga ta ansvar för svaret.

Jag tror också att varje rörelse i Kristi kropp har fått ett slags grundmandat att förvalta och förmera. Och att varje sådan rörelese bidrar till fullheten.. Jag tänker tex på Frälsningsarmén och dess kallelse till socialt engagemang och evangelisation, Pingströrelsen med den Helige Andes utgjutande, herrnhutarna, metodismen, baptismen, OAS-rörelsen som förnyare inom Svenska kyrkan, Kairos New wine, trosrörelsen, läsarrörelserna, Jesusväckelsen mfl., mfl.

Alla nämnda och icke nämnda rörelser har alltså en grundkallelse och ett uppdrag från Herren och utan den delen skulle det fattas något. Men på sina håll har mänskliga ambitioner och annat hindrat den Helige Andes verk och saker och ting har kanske inte helt blivit som Herren tänkt. Jag kan se en parallell i hur filistéerna pga sin avundsjuka på Isak, fyllde igen de brunnar som Abrahams tjänare hade grävt (v. 15) Inget vatten kom mer ur dem. På samma sätt stannar den Helige Andes verk upp och det andliga flödet sinar när avundsjuka, köttslighet, egna ambitioner och andra maktanspråk börjar smyga sig in.

Men Isak grävde på nytt upp de brunnar som hans fader Abraham hade grävt. Först var det en brunn som gavs namnet Esek vilket betyder ”gräl” Det namnet fick den för att herdarna i Gerar och Isaks herdar grälade om den. Så grävde Isaks tjänare ännu en brunn men om den tvistade man också. Därför fick den namnet Sitna som betyder ”strid”. Men Isak gav inte upp utan grävde en tredje brunn och om den tvistade man inte. Den fick då namnet Rehobot som betyder ”utrymme” och Isak sa: "Nu har HERREN gett oss utrymme, så att vi kan föröka oss i landet."

Ser du några paralleller med dagens situation I Sverige? Lärostrider pågår om dopets betydelse, om kvinnor kan vara präster eller inte, om nattvarden. Kristna kritiserar andra kristna i olika frågor. Att starta nya församlingar är kanske inte lika kontroversiellt som förut, men många har fortfarande synpunkter på dem som startas. Tyvärr är exemplen fler. Precis som man grälade om den första brunnen fortsätter vi att gräla idag. Och när det grävs ännu en ”brunn” – tas nya initiativ – så tvistar vi om dem också.

Men lägg märke till en sak i texten. Det är först när de slutar tvista som Herren ger dem utrymme så att de kunde föröka sig i landet. Mig säger detta att ska Kristi kropp i Sverige ha framgång och breda ut Guds rike på det sätt som Herren tänkt så får vi sluta träta och kritisera varandra. Människors frälsning hänger på det!. Jag är medveten att det finns de som nu invänder och säger att det finns så mycket villfarelse och felaktigheter som pågår inom kristenheten och som behöver påpekas. Ja, det finns mycket som inte är från Herren och det måste vi vara vaksamma över.. Men för min del tror jag att Herren själv tar hand om detta om vi förebedjare bara gör vår del och lyfter upp alla felaktigheter inför Honom som har all makt i Himmelen och på jorden att förändra. 1 Joh 5.16-17
Och skulle vi uppleva Herrens maning att gå tillrätta med en broder finns det mycket tydliga anvisningar om hur vi ska gå tillväga i Matt 18:15-17..
Lägg också märke till att det var först efter att det slutat bråka som Herren uppenbarade sig för Isak.

När vi under resan besökte Ein Gedi och grottan där David sägs ha gömt sig för kung Saul straxt intill Döda havet, så lyftes bibeltexten i I Mos 26 fram för mig igen. Det blev så påtagligt att även i öknen så finns det rika källsprång, se bild i början. På platsen finns idag finns ett forsande vattenfall mitt i den annars så torra bergsökenmiljön. Och det säger mig också något om tillståndet i Sverige idag. Visst kan saker och ting se ”torra” ut. Men även i de torraste sammanhang är Herren mäktig att fylla på med sitt levande vatten!

På berget Karmel där Elia hade sin uppgörelse med Baals-profeterna gjorde en syster mig uppmärksam på verserna i I Kung 18:34ff där Elia begär att vatten skall hällas över altaret 3 gånger. Jag har alltid läst dessa verser som att altaret verkligen behövde vara genomvått för att läsaren skall förstå hur uppenbart övernaturligt det är att elden från himlen bränner upp allt det fuktiga. men det finns också en poäng i att det renande vattnet kommer först och SEDAN kommer elden.

Daniel Viklund skriver så här på sin blogg:
"Jag tror att 2010 blir ett år av vatten dvs rening, översvämning, förnyelse och dom. Ja faktiskt, vattnet står också för dom. En "domens och reningens Ande" (Jes 4:4). Det är Elia som häller vatten över offret, över altaret och över marken! Det är en förberedelse för en tid av eld! Vattenmassorna, andligt talat kommer at resultera i det som skedde med Jona i fiskens buk. "Ur djupen ropar jag till dig", "Djup ropar till djup vid dånet av dina vatten, alla dina svallande böljor går fram över mig" Detta rop kommer att resultera i eld över Sverige, över Församlingen och över Frälsningsarmén!"

källa: http://www.blodocheld.se/blog/williamb/20091230/infor_2010

En syster gjorde mig uppmärksam på 2 Kung 3:16-17, där det står: ”Han sade: "Så säger HERREN: Gräv grop vid grop i denna dal. Ty så säger HERREN: Ni skall inte märka någon vind eller se något regn, men ändå skall dalen bli full med vatten, så att både ni själva, er boskap och era övriga djur får att dricka.”

I den engelska översättningen står det "dike" istället för "grop" och vi såg för oss hur bedjare grävt kanaler i den andliga världen genom sina böner kors och tvärs över hela Sverige. Bedjare från olika sammanhang har träget förberett marken dvs "grävt grop vid grop" precis där de står.

Detta kanalsystem gör det möjligt att det vattenflöde som Herren vill koppla på hamnar där det ska och kan spridas och bevattna hela landet. Vad som behöver ske är att vi behöver förbinda dessa kanaler med varandra. Det tror jag sker när vi bedjare möts och Herren väver sitt nätverk bedjare emellan. Vid dessa mötesplatser möts också vattnet och här kan överflödande källsprång uppstå, till och med mitt i öknen.

Jag både ser i min ande och vet i det naturliga att många olika bedjare haft Herrens uppdrag att i bön öppna upp de brunnar och källor som är igensatta i Sverige. Många brunnar är därför fria från skräp, men behöver på nytt fyllas med Herren friska vatten. Vad krävs då för att de skall fyllas på?

Om vi fortsätter i texten i 1 Mos 26 så läser vi från vers 26: om hur Isak och Abimelek sluter förbund:

”26 Abimelek kom till honom från Gerar tillsammans med sin vän Ahussat och sin befälhavare Pikol. 27 Men Isak sade till dem: "Varför kommer ni till mig, ni som hatar mig och har drivit bort mig ifrån er." 28 De svarade: "Vi har tydligt sett att HERREN är med dig. Därför tänkte vi att vi borde ge varandra en ed och sluta förbund: 29 Du skall inte göra oss något ont, liksom vi å vår sida inte har ofredat dig och inte gjort dig annat än gott och låtit dig fara i frid. Du är nu välsignad av HERREN." 30 Då ordnade Isak en festmåltid för dem, och de åt och drack. 31 De steg upp tidigt följande morgon och svor varandra eden. Sedan sände Isak i väg dem, och de for ifrån honom i frid. 32 Samma dag kom Isaks tjänare och berättade för honom om den brunn de hade grävt och sade till honom: "Vi har funnit vatten." 33 Och han kallade den Shiba. Därför heter staden Beer-Sheba än i dag. ”

Abimelek var kung i Gerar och ville först att Isak skulle flytta bort därifrån för att han hade blivit för mäktig, men nu kom han för att sluta förbund med Isak därför att han såg att Herren var med honom. Jag kan inte låta bli att fundera på om vi drar till oss människor på samma sätt. Ser andra människor att vi har med Gud att göra? Eller är vi som alla andra?

Isak går med på att sluta förbund med Abimelek och bjuder på en festmåltid, en försoningsmåltid skulle man kunna tänka sig. Och EFTER denna försoningsmåltid och EFTER att de svurit varandra eden blir brunnen som Isaks tjänare grävt fylld med vatten. Denna brunn får namnet Shiba dvs ”den sjunde” det tal som står för fullkomlighet.
Jag tror att Herren har något att säga oss här. Försoning är en nyckel till fyllda brunnar. Och goda förbund och samarbete är bättre än kontrovers.

Vi behöver dock vara uppmärksamma på vem vi sluter förbund med.

I 2 Krön 20:35ff står det följande:
"35 Därefter ingick Josafat, Juda rikes kung, förbund med Ahasja, Israels kung, trots att denne levde ogudaktigt. 36 Josafat kom överens med honom att bygga skepp som skulle gå till Tarsis. De byggde fartygen i Esjon-Geber. 37 Då profeterade Elieser, Dodavahus son, från Maresa, mot Josafat och sade: "Eftersom du har ingått förbund med Ahasja, skall HERREN låta ditt företag bli om intet." Och somliga av skeppen led skeppsbrott, så att de inte kunde gå till Tarsis"

Pga av att Josafat slöt förbund med Ahasja som levde ogudaktigt så lät Herren Ahasjas företag gå om intet. Skeppen skulle gå till Tarsis för att hämta hem guld och silver, men somliga av skeppen led skeppsbrott och kunde därför inte fullfölja sitt uppdrag och den fulla välsignelsen uteblev.

Vid ett tillfälle firade vi mässa i Juda öken och jag kom återigen att tänka på texten i I Mos 26. Inte en tillstymmelse till fuktighet fanns det på platsen där vi hade byggt ett altare av stenar som vi hittat . Men mitt i detta uppenbarade sig Livets källa själv i brödet och vinet. Jesus som släcker vår törst och mättar oss med sitt goda. Och som genom sin försoningsdöd på Golgata erbjuder oss det Nya Förbundet. Ett förbund som vi aldrig behöver tveka över att ingå.

En av de sista dagarna på min resa i Israel fick jag tillfälle att besöka 24/7 bönecentrat i Jerusalem. (Ett helt fantastiskt ställe, missa inte det om du kommer till Jerusalem!)
Jag upplevde Herren maning att be Honom fylla de tomma brunnarna i Sverige, och jag kunde nästan se hur de fylldes på. Därför är det med stor förväntan jag ser fram emot vad som väntar under resten av året.
När jag kom hem väntade ett mail där Cindy Jacobs skriver så här om år 2010 tillsammans med andra profeter i USA:
"New wells of revival will break out and many will drink from the wells of salvation."
Halleluja!
Läs hela här:
http://www.openheaven.com/forums/forum_posts.asp?TID=30718&get=last

Söndagen den 17 januari öste regnet ner i Jerusalem. Någon sa att så mycket regn hade det inte kommit på 19 år i staden. Var detta ett profetiskt tecken att Herren vill komma med sitt överflödande vatten över sitt land och över Sverige? Över alla dem som ber om den Helige Andes regn? Jag tror faktiskt det.

Avslutningsvis så tror jag denna lovsång är en profetisk bön inför 2010:

”Kom och fyll våra brunnar
Kom och fyll våra brunnar med Ditt vatten o Gud
Fyll oss med Din Helige Andes regn
Vi vill öppna våra munnar för att dricka av Ditt liv
Låt Din andes regn få falla över oss

Ja låt Andens regn få falla
falla över oss igen så att öknen kan få blomma och träden bära frukt
För vi törstar o vi längtar efter liv från Dig Gud
Låt Andens regn få falla över oss ”
Guds rikaste välsignelser! /Barnabas