Varför gör vi som vi gör och inte som vi bör?

Det har väl knappast kunnat undgå någon att det pågår mycket bloggande om olika företeelser inom svensk kristenhet avfällighet, villfarelse, rätta läror, felaktiga förhållande osv osv. Jag säger inte att det inte finns sådant, men ibland kan jag känna när jag läsar sådana bloggar att den ton som skribenterna använder skär i mig. Det känns ofta kärlekslöst, religiöst och fariseiskt och det är precis som om alla spärrar släpper när man kommentar inlägg. Jesus hatar definitivt synd men lika säkert är att Han älskar människor och det borde vara ett föredöme för oss. Paulus skriver i 2 Tess 3:15 står det "Betrakta honom inte som en fiende, utan tillrättavisa honom som en broder." Visst kan det finnas skäl att tillrättavisa, men vi får inte glömma bort att det är våra kristna systrar och bröder det handlar om som är precis lika högt ällskade och dyrbara som du och jag i Herrens ögon. Och bönens makt är stor!

Martin Reen skriver så här på sin blogg:

"Guds fadershjärta och vår förbönstjänst.
Det var länge sedan jag skrev sist, men jag vill inte bara skriva för att jag skall. Jag vill skriva när jag känner att något ligger speciellt på Herrens mitt hjärta. Jag vill så ofta jag kan lyfta fram Guds Fadershjärta. Gud är vår Fader och Han har en oerhörd kärlek till var och en av oss. Hans kärlek är mycket större än vad vi någonsin kan förstå. Den tid vi lever i är avfallets tid, och synd, felaktigheter och sår i församlingen som har varit fördolda kommer upp i ljuset.
Jag är helt övertygad om att det är Gud som ligger bakom detta. Gud renar sin församling just nu, men Hans mål med detta är alltid frälsning och upprättelse. Gud lyser med sitt ljus in i sin församling för att ge oss en möjlighet till omvändelse.
Det finns en stor frestelse för oss att reagera med självrättfärdighet och dömande attityder. När Jesus såg vår synd kritiserade och dömde Han oss inte. Han tog vår synd på sig och dog för oss för att ge oss frälsning. Om vi är Kristuslika kommer vi också att ge vårt liv för att upprätta våra syskon i Herren. Det har bedrövat mig mycket att se hur kristna är snabba att döma synd och trasighet i människors liv. Vi är alla beroende av nåd och förlåtelse och om vi förstår det tar vi varje tillfälle vi kan att ge vår nästa nåd. Vi skördar alltid vad vi sår och därför är det vist att ta varje tillfälle vi kan till att så nåd.
Jag vill vädja till dig som läser detta och ser synd och missförhållanden i den kristna församlingen att inte reagera med hårdhet och dömande attityder, utan istället gå in i bön och fasta för församlingens upprättelse och rening. Detsamma gäller naturligtvis också när det gäller enskilda kristna. Faktum är att detta är en av församlingens ödesfrågor just nu. Kommer vi att agera i fariseism eller Jesu sinnelag? Svaret på den frågan avgör allt.

Herren Jesu nåd vare med er! "

Källa: http://martinreen.blogspot.com/2010/11/guds-fadershjarta-och-var-forbonstjanst.html