Den här berättelsen har jag fått av en god vän. Namn har tagit bort av hänsyn till familjen och det är heller inte det som är det viktiga, utan vad min vän kommit fram till och vad Gud gjorde i hennes liv när hon vände om.
Ha en välsignad helg!
Barnabas
Jag skulle vilja berätta en sak som hände i höstas. Min man skulle
ha en temavecka på bibelskolan om relationer. För att kunna diskutera
med honom och ge input lyssnade jag på några föredrag på youtube av
kvinnliga amerikanska föredragshållare. Alla lyfte fram betydelsen av
att underordna sig sin make och vad det innebär i praktiken. Jag har
aldrig motsatt mig detta men aldrig heller funderat över vad det innebär
för mitt beteende och min attityd till min man.
Plötsligt insåg jag hur
"upprorisk" jag är, i mina attityder och mitt förhållningssätt till
honom. jag har haft svårt att lita på hans beslut och oroat mig för
t.ex. ekonomin för att han inte är lika sparsam/snål som jag är osv.
Jag beslöt mig att vända om från detta och be honom om förlåtelse och
lita på att Gud välsignar oss om jag litar på min man som "ledare" i
familjen.
I samband med detta var det som en osynlig mur togs bort
mellan mig och Gud. Jag fick en glädje och längtan efter att läsa
bibeln, be och upptäcka mera av Guds plan för mig och min familj. Jag
har fått mer energi till att vara med barnen och känner inspiration till
att vara en bra mamma, för deras skull, inte bara för att visa upp en
"lyckad fasad". Jag tror att gender-snacket och jämlikhetssträvan blivit
som en "förbannelse" över familjer, även över kristna familjer.
En nära
vän, som innerligt vill leva nära Gud sa för ett tag sen att hon är så
rädd för att bli en dörrmatta till sin man, och därför hela tiden är mån
om att de ska dela på hemsysslorna. Detta leder dock bara till
konflikter i relationen.
Det är en bra strategi för fienden, vill han fälla kyrkan, är det
bra att börja med familjerna. Och jag tror att vi i kyrkan måste bli
bättre på att undervisa om dessa ämnen praktiskt och konkret, så att man
inte behöver känna sig knäpp för att man väljer att "underordna" sig
sin man och gå mot samhällsströmmen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar