Valborg

Kära läsare av denna blogg!
Inläggen här kommer just nu lite sporadiskt, men det beror på att jag håller på och förbereder ett nytt böneuppdrag och mitt fokus finns där för tillfället.
Jag kan dock inte låta bli att skriva några rader apropå att det idag tänds många "främmande eldar" runt omkring i vårt land. Valborg är ju från början en hednisk rit. Så här står det på Wikipedia:

"Valborgsmässoafton, sista april eller vardagligt valborg, finlandssvenska vappen, är en årlig högtid som firas i Estland, Finland, Lettland, Sverige, Tjeckien och Tyskland den 30 april eller 1 maj. Traditionen grundar sig på de hedniska högtider som funnits spridda i Europa, men har senare kommit att sammankopplas med Heliga Valborgs kult, mot häxtro och onda andar, som uppstod speciellt efter hennes död år 779."

"På många platser i Finland och Sverige firas helgen genom att bränna bål och på vissa platser med fyrverkerier och smällare. Valborgselden, valborgsmässobålet eller, kanske i folkmun populäraste, majbrasa, ska inte förväxlas med en vårdkase som är en eld som varnar för krig eller örlog. På hednisk tid firade man i Norden en äldre högtid som var kopplad till de döda. Gränsen mellan de levande och de döda ansågs vara svagast under just denna natt.

De flesta svenskar firar inte heliga Valborg, utan våren och firandet går längre tillbaka i tiden än kristendomen. Eldar tändes ursprungligen inte för att skrämma bort häxor utan för att bränna det gamla och ge plats för det nya. När Sverige blev kristet på 1000-talet byggde de kristna kyrkor på den gamla religionens högtidsplatser och gjorde om de rådande högtiderna till kristna varianter"

Vilka kristna varianter då, kan man fråga sig. Och på vilket sätt kristna? Jag kan inte se hur Valborg har med kristendom att göra. Nej, vad vi behöver är den helige Andes kärleks eld! Och för att använda Frälsningsarméns språkbruk - vi behöver öppna moteld! Moteld mot all främmande eld - vad den än kan bestå i. Med Guds kärlek som drivkraft.