lördag 23 oktober 2010

Starkt vittnesbörd - uppdaterat

Det är alltid uppmuntrande att få respons på inläggen här på bloggen och vad de kan få betyda.
Nedanstående berättelse är alldeles särskilt uppmuntrande. Det började med att jag själv var i en ganska pressad situation och berättade för en god vän som sände mig dikten "Hoppfullt". Jag blev så uppmuntrad och kände att jag skulle lägga ut den på bloggen. Du kan läsa den här: http://profetiskt.blogspot.com/2010/09/hoppfullt.html

Ett tag senare fick jag ett mail till adressen som finns här på sidan. Någon berättade hur mycket dikten hade betytt, men gick inte in på exakt vad det handlade om. Jag förstod dock att personen hade varit i en väldigt besvärlig situation och när jag såg att mailet var undertecknat av en person jag lärt känna på en resa tidigare i år, så skrev jag ett mail tillbaka. Senare på kvällen ringde den här personen mig och jag fick veta vad det hela handlade om och jag blev såååå rörd och tacksam. Jag insåg återigen att Gud är så mycket större än vi förstår och har koll på allt. Först blev jag själv välsignad av dikten, sedan han, och sedan åhörarna på eftermiddagsträffen som fick den uppläst...och framförallt så hade Herren sin hand över situationen så att den slutade lyckligt. Tänk så viktigt det är att vi agerar på de maningar vi får från Herren!
Läs hans berättelse här:

"Gud är nådig och god!

Nu vill jag gärna berätta om varför denna dikt betydde så mycket för mig.
Den 16 september försvann en mycket nära anhörig. Han var försvunnen i 4 timmar i en djup skog innan han blev återfunnen, nedkyld men oskadd, glädjen var stor vid återseendet, tack gode Gud. Tack till allas böner och till alla insatser av frivilliga och poliser.

Försvinnandet skedde på torsdag eftermiddag, på fredag skulle jag berätta och visa bilder från min resa till Israel. Jag kände att det var onda andemakter som ville störa min föreläsning.
Min bön så när jag fick reda på att han försvunnit: ”Nu får Du Gud ordna så att han blir funnen och inte kommer till skada om Du vill att jag ska kunna visa och berätta om den resa jag varit med om i det Heliga landet.”
Jag blev så arg på Gud när Han lät det falla ett så häftigt slagregn, mina tankar var hos den lille där ute.

När det regnar så, tar det bort all vittring för polisens hundar som nu skulle sättas in.
Återigen kastade jag min förtvivlan på Herren och sa att varken han som är där ute eller jag mår bra nu, då lät han regnet upphöra inom bara några minuter. Här hade det gått 1,5 timma. Kanske ville Gud rensa undan alla andra spår för att bara ett enda spår skulle finnas kvar. Gud var nådig och lät det hålla upp med en timmas marginal till nästa häftiga slagregn. Efter fyra timmars intensivt sökande fann en av hundförarnas hund honom ca: klockan 19.00.

En nära vän ringde mig på förmiddagen den 17:e och var mycket angelägen att jag skulle gå in på en viss blogg han hittat. Jag var inte så värst intresserad eftersom jag höll på att samla ihop mig och allt det jag skulle ha med mig till eftermiddagens föreläsning. Han var envis och menade att den kunde vara intressant för mig. Lite irriterat avslutades samtalet med att jag skrev in bloggens adress och jag lovade att jag skulle titta på den lite senare. Överst på bloggen såg jag en dikt som var publicerad för bara två dagar sedan, alltså den 15:e, dagen innan försvinnandet. Gud är nådig och god, Han sände lyhörda, andefyllda människor i förväg med budskapet om tröst och sände en envis budbärare för att jag skulle finna den. Rubriken HOPPFULLT fångade mitt intresse, jag läste den genast. Den träffade mig precis i den situation där jag var, jag ringde tillbaka och tackade min envise budbärare. På eftermiddagsträffen fick vi dela det som hänt och tacka för den lyckliga upplösningen dagen före. Bildvisningen avslutades med just denna dikt.

Två dagar senare skrev jag ett tack till en mailadress på denna blogg och undertecknade snyggt och prydligt.
Tre timmar senare fick jag svar och blev häpen. Svaret var mycket personligt från en medresenär, från just den resan jag berättat om, resan till Israel i vintras.

Guds vägar äro outgrundliga. Trösten hade han förberett med hjälp av lyhörda bönemänniskor och lagom till föreläsningen en tillräckligt envis budbärare för att jag skulle få glädjen och inspirationen tillbaka i den svåra situation som försvinnandet innebar och kunna få dela dikten med andra.

Jer 31:9
Gråtande skall de komma, men jag skall leda dem där de går bedjande fram. Jag skall föra dem till vattenbäckar på en jämn väg där de inte skall stappla.

Luk. 11:9-13
Jesus säger: Be och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas. Finns det bland er någon far som skulle ge sin son en orm när han ber om en fisk, eller en skorpion när han ber om ett ägg? Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader i himlen ge den helige Ande åt dem som ber honom?"

Frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus, Han som leder där vi går bedjande fram i Ande och sanning.

En berättelse från pappan till en 11-årig son. "



Tillägg från pappan:
"Jag bifogar tidningstexter för att det ska bli mera verkligt att det faktiskt har hänt, här i vår bygd är det inte svårt att tro att det har hänt, här finns vittnen för många var med.
Allt stämde vad tidningarna skrivit bara det att det inte förekom någon konflikt utan att han passade på att smita iväg i ett obevakat ögonblick och var borta i 4 timmar och hann 3,5 km."


1 kommentar:

Göran och Helle sa...

:)

Jag blir så glad när jag läser det här!!! Guds vägar är verkligen outgrundliga...

Med kärlek!
helle