fredag 14 maj 2010

Väckelsen avtar med materialismen

Wilgot Fritzon sätter ord på det som jag tror många av oss går och funderar på, debattartikel från tidningen Dagen:

"Väckelsen avtar med materialismen
Publicerad: 2010-05-14 03:00

Vi arrangerar stora konferenser om evangelisation och mission. Ändå minskar antalet kristna bekännare i Europa. En jämförelse med länder med väckelse visar vad som skiljer och att vi har mycket att lära.

Varför har vi ingen väckelse i västvärlden när kyrkan växer så oerhört på andra håll? Vi har ju många goda predikanter, fina genomarbetade program i ändamålsenliga kyrkolokaler. Vi arrangerar stora konferenser om evangelisation och mission. Ändå minskar antalet kristna bekännare i Europa, som i dag rymmer mindre än fem procent av världens alla evangelikala kristna. Minsta procent av alla kontinenter. Skulle vi då inte ha något att lära från de starkt växande kyrkorna i tredje världen? Om detta har det förts samtal i tidningen Dagen.

Många har frågat mig vad jag tror är orsaken till stagnationen i västvärlden. Efter att genom åren ha mött många framgångsrika så kallade själavinnare i åtskilliga länder med väckelse, vill jag ge en liten ofullständig lista, som du själv gärna kan bygga vidare på.

Vi har fastnat i materialismen. Vi har inte kunnat kombinera rikedom och ödmjukt beroende av Gud. Det kan också avläsas i länder med väckelse. Den avtar i takt med materialismens intåg. Och ju högre standard, större ekonomiska resurser, desto fler människor som ber: "Gud visa oss hur vi ska få till större, ja jättestora megakyrkor." Trots att det i sådana stora församlingar visar sig att bara 20 procent är aktiva medan resten är konsumenter och åskådare.

Vi är konsumentorienterade.Vår stora fråga är oftast vad Gud kan ge oss. Allt mera sällan hörs: "Vad kan jag ge?" Konferenser om självförverkligande lockar mängder, och alla vill fylla sin personliga andliga "hink" med saliga kickar.

Vi har placerat Gud i en låda.En instängd Gud ber vi utföra gärningar som passar vårt bekväma liv och leverne.

Vi anpassar och tolkar Guds ord till vad folk och samhälle tycker.Det talas om nåd, men inte varför vi behöver den. Bibelns budskap om att människan kan gå evigt förlorad har nästan helt tystats ner. Bibeln tolkas så att vi kan leva som vi vill.

Vi har mycket liten förståelse för uppoffringar.Vi är vana vid bästa försäkringar och önskar ett långt liv. Som om våra liv är så värdefulla så att de inte ska offras för Gud. Att en tjänst för Herren ska garantera ett långt och bekymmerslöst liv. Ett tecken på Guds speciella välsignelse. Vi har glömt att väckelse är kostbar.

Vi är alltför lokal- och programfixerade.Vi har snygga program och stiliga framträdanden i stället för en inre renhet och utstrålning som berör människor. Vi åstadkommer en hel del rörelse i kyrkorna och folk till och med faller i Andens kraft i möten, men låter inte Anden få resa oss upp till en uppoffrande tjänst för Gud.

Vi har inte tid för Gud.Vi begränsar starkt tiden för Gud att få komma till tals med oss. Det gäller såväl i den privata bönen som i mötessammanhang. Attityden tycks vara: "Herre, jag älskar dig. Nu har du fyra minuter på dig att välsigna mig."

Flera av dessa punkter har formats utifrån människor som jag mött inte minst i väckelsens Kina. Som den unga kvinnan som just frisläppts från ett fängelsestraff för sitt söndagskolarbete. Hon berättade om hemska förhållanden i fängelset. På min undran om hon nu då ska ta det lite lugnare ser hon mig in i ögonen och utbrister: "Hur kan jag det? Barnen måste få höra om Jesus, och även om jag blir fängslad på nytt så får jag där gyllene tillfällen att vittna för sökare. Innan jag nu frisläpptes hade 17 av mina 19 cellkamrater tagit emot Herren som sin Frälsare."

Låt mig också få ta ett exempel från den unga kyrkan i Mongoliet. Den har under de senaste 20 åren vuxit från några få till 50000. Församlingen i Erdenet har under de senaste dryga 15 åren växt från 14 unga tonårsflickor till närmare 1000 personer. Denna församling har under de senaste åren utbildat och sänt ut 300 missionärer i Mongoliet, Kina, Ryssland och muslimska länder.

Efter att jag i ett missionsmöte i Erdenet hade talat över ämnet "Guds missionsstrategi - lidande och martyrdöd för Kristi skull" så kom en kvinna fram.

- Tack för ditt förlösande budskap, sa hon.

- Hur så? frågar jag. Ska inte du ut som missionär till ett muslimskt land?

Då berättar hon att för en kort tid sedan stod hon ute i bara pyjamasen. Hennes hus var övertänt och alla ägodelar brann inne. Även allt hon packat för resan till missionslandet.

- Din predikan löste mig. Min bitterhet försvann. Jesus gjorde allt för mig. Nu ger jag det enda jag har och det är mig själv. Jag har bestämt mig för att åka, trots allt som hänt.

Nu är hon där i det nya landet, lär sig språk och kultur och förmedlar kärleken från Gud.

Är det någon som kan påstå att vi inte har en hel del att lära från kyrkan i tredje världen?

Wilgot Fritzon, tidigare missionsföreståndare, Ljus i Öster.

Källa: http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=212218

3 kommentarer:

Johannes Forsblom sa...

Det är inte bara kristendomen som far illa av lyx och överflöd de gör också manligheten. I synnerhet när krävande kroppsarbeten på bred front erätts av ett tjänstesamhälle.

De gamla grekerna varnade för att lyx är ett gift som kan försvaga och feminisera män. I en värld där mod och djärvhet är onödigt är det inte längre nödvändigt att stimulera män till att bli jägare, krigare och beskyddare och i en sådan värld tycker inte ens männen att de behöver försvara sin manlighet. Alla som känner igen sig i beskrivningen kan instämma att vi lever i en kultur där manligheten håller på att dö ut.


Ingen som har reflekterat över samtiden kan förneka att vi lever i en sådan tid. Den moderna människans liv präglas till stor del av lättja och bekvämlighet. Det kött och den fisk som vi äter är förpackad i plast som inhandlas i affären, och militärtjänsten är inte längre obligatoriskt. Men den största faran för män är att de skjuter sig själva i foten. Det kan handla om en mans karriär där det moderna välfärdssamhället inte längre behöver traditionella män, vilket betyder att män lever i en kultur där manligheten är på undantag.

Läs resten av artikeln här:

http://darenpagatan.blogspot.com/2010/05/manlighet-i-en-varld-av-lyx-och.html

barnabas sa...

Hej Johannes! Intressant vinkling! Jag kan se hur det du skriver också får en konsekvens i det kristna livet eftersom män och kvinnor enligt Bibeln har lite olika roller. Och samhällets syn på könsroller är väl inte alltid i linje med det Bibeln förespråkar. Så det krävs en hel del kurage för att bejaka denna gudagivna manlighet. Guds välsignelse! Barnabas

Anonym sa...

Ja, människor bygger på sina hus medan Guds hus ligger i ruiner. Den egna släkten är det egna huset och Guds släkt är Guds hus. Kärnan måste falla i den goda jorden för att bära frukt...