Majas berättelse

Jag har skrivit förut hur viktigt det är att vi delar våra erfarenheter på vår kristna vandring med varandra för om vi inte berättar så kan vi inte få hjälp med det som vi behöver och våra erfarenheter blir heller inte till hjälp eller uppmuntran för andra. Och framför allt så går vi miste om en chans att ge Gud äran när Han griper in.

Många gånger är det också så att det är på de områden vi mött utmaningar som vi tagit oss igenom på, är det som Herren använder och som vi får ge vidare till andra. För har vi fått vara med om hur Gud är med genom svårigheterna så blir det så angeläget att förmedla till andra i liknande situationer att det inte är kört. Det är det aldrig när vi är Guds barn!! Herren har alltid en lösning och en väg ut ur öknen. Han vill alltid föra oss in i Löfteslandet och har förberett vägen dit.

Häromdagen fick jag ett mail till bloggen med en berättelse från "Maja" som jag hoppas blir ett vittnesbörd för någon som behöver läsa.

"Jag är kristen sedan ca 6 år tillbaka, och har innan dess varit en "sökare", och därigenom blivit påläst inom många olika religioner. Jag är även mor till 3 barn, och sedan det tredje föddes sjukt, så har livet varit mycket svårt för hela familjen. Någonstans under resans gång så gick jag vilse i min rädsla och förvirring. Jag drabbades av något jag för mig själv kallar religiös förvirring, och vände mig från Gud till en annan religion...så pass att jag funderade på att konvertera.

Men efter en tid mådde jag sämre än någonsin. Vi hade gått igenom väldigt mycket med vårt barn, och varit rädd att förlora honom, och jag hade själv blivit sjuk av all stress och sömnbrist. Jag började få självmordstankar, och var väldigt otrevlig mot alla runt omkring mig. Men när allt såg som mörkast ut så tändes ett ljus i mörkret, när jag låg i min säng med tårar på kinderna och undrade om jag skulle dö, så kom Jesus till mig och lugnade mig. Efter att ha hållit Gud på en armlängds avstånd så länge, så strömmade han in i mitt liv igen. Och jag började må bra. Ju mer jag bad, desto bättre mådde jag. Tillslut så bad jag en kväll, att han skulle stilla min vrede, som var till så stor skada för både mig och min medmänniskor......och morgonen därpå vaknade jag med ett leende som kände äkta, jag kände mig glad! På nästan ett år har jag inte känt så! Och vreden i mig var borta. Den har inte kommit tillbaka. Jag känner mig som att ett sår inom mig har läkt. Min kropp har också börjat helas, och jag känner mig trygg för första gången på länge.....nu kan jag inte förstå hur jag kunde hamna så vilse, och varför jag skulle vilja leva utan Gud.....det jag kan minnas var att jag kände mig "överbevisad", ungefär som i en ekvation i skolan.......men en tro utan Gud, utan nåd, är till skada för en sargad själ,....det var det iallafall för mig...... och Gud är ingen ekvation.

Maja"

Tack Maja för din berättelse!

Till sist vill jag dela med mig av en länk till en sång som jag fick av en god vän idag:

http://www.godvine.com/Mercy-Said-No-Very-Inspiring-Christian-Music-Video-222.html

Och med den önskar jag dig Guds välsignelse! /Barnabas