Mänskliga förbund

Mänskliga förbund (09.07.04) 11.05.18

Från Josua, kapitel 9.

I Josua 9 läser vi om hur Gibeoniterna kunde lura israeliterna att ingå ett förbund med dem, och anledningen var att de inte bad Herren om vägledning (Jos 9:14). Guds plan var att Gibeoniterna vid sidan av de övriga främmande stammar av det förlovade landet skulle bli förstörda, men i stället ingick de ett förbund som gjorde det omöjligt för israeliterna att förstöra dem. Detta förbund resulterade senare i en massa problem för Israel, inklusive tre års torka (2 Sam. 21). Här kommer uttrycket "antagande är mor till alla misstag" till sin fulla rätt.

Detta är en tid då "Han avsätter kungar och insätter kungar" (Dan. 2:21). Gamla allianser / förbund dör och nya skapas, men inte varje förbund är av Herren. Detta är vad jag hörde Anden berätta för mig:

"Detta är dagar av nya allianser. Jag kommer att stödja och välsigna alla allianser, men tillåt mig att skapa dem efter mina egna planer och syften, för det är fred jag önskar för dig och inte förstörelse. Sök min visdom och mitt råd i allt och jag kommer att ge dem, sök och ni skall finna."

Hur ska vi då kunna veta vilket förbund som är sant och falskt? Först och främst genom att fråga just Honom. Som en del av att det finns två andra viktiga nycklar.

”Att vara” eller ”att göra”?

Det moderna samhället handlar om att göra, men vi känner en Gud som heter ”Jag är”, och inte ”Jag kommer att vara” eller ”Jag var”. Med andra ord; vi är kallade att vara som Han är, att existera. Det kan bara ske genom en process av tro (växande genom handlingar, agerande i tro) och förmåga att vila i stadiet av maktlöshet, för det är den plats där Guds makt uppenbaras (2 Kor.12:9). Om vi nu lever från denna plats av existerande, kommer de val vi gör knappast att vara utslag av, eller födas ur, antagande, för våra hjärtan är redan på samma våglängd som Himlen.

Att ”tillhöra” eller att ”vara kallad”?

Tillhör gör man främst genom hjärtat, men en kallelse kommer från Anden. Många kristna tenderar att blanda dessa två samman, och frustration och turbulens verkar ofta bli en följdverkan. För om vi bara känner en samhörighet med en grupp eller en person, som i sig själv lätt kan bli väldigt kortlivad då känslor och till och med vårt kött kan blandas in, missar vi målet. Men när vi rör oss i enkallelse följer Guds försörjning. En profetisk bild av detta är två pusselbitar som passar, men efter en tid kan gnaga mot varandra. Istället för kallelsens väg, där Guds försörjning (nåden) och Jesu blod är materialet mellan de två pusselbitarna, något som speciellt kännetecknar en kallelse.

I Jesus

Thonni Josef Groth