Ängeln vid Betesda

Ängeln vid Betesda
Denna profetia är skriven av Simon Ådahl.

I maj 2007 skulle jag åka till Portugal. Dagen innan ringde en granne till mig och profeterade att jag skulle få en uppenbarelse där.
Efter fem dagar i Portugal så vaknade jag mitt i natten och hörde en röst som sa: ”Läs Johannes 5:4”. Jag var trött och ville inte stiga upp. Då började rösten tjata samma sak igen. Gång på gång, tills jag reste mig upp och slog upp en Bibel. Till min stora häpnad fanns inte Johannes 5:4. Jag tog en annan bibel och i den fanns versen.

Joh.5:4
“Ty en ängel från Herren steg då och då ner i bassängen och rörde upp vattnet, och den förste som steg i vattnet sedan det hade rörts upp blev frisk, vilken sjukdom han än hade.”

Jag frågade Gud vad den här texten betydde. Jag fick svaret: ”Vattnet är omrört för Sverige”. Jag såg framför mig turbulens, men också mirakeltider över landet.
Kristi kropp kan bli hel i Betesda!

Hela sommaren 2007 reste jag runt i Sverige och sa: ”Vattnet är omrört för landet”. Ingen bekräftade mig, men jag visste ändå att jag var rätt ute. Jag började bli så inspirerad av versen som var borttagen, men ändå fanns, att jag skrev en sång om den – ”Det Friska Vattnet”.

När jag och min bror Frank spelade in låten, så fick jag ett SMS ifrån en vilt främmande människa. Det stod: ”Gud talar till mig om Betesda hela tiden”. Jag visade SMS:et för Frank och jag gick ut och ringde upp kvinnan.

Hon sa: ”Ända sen i maj har Gud tjatat på mig; ’Ditt Betesda är öppet’. Vad kan det betyda?” Jag svarade: ”Det betyder att du ska bli hel”.
Kvinnan sa då: ”Det betyder nåt annat också”. ”
Ja, svarade jag, vattnet är omrört för Sverige”.
Hon instämde och fortsatte vidare: ”Jag håller på med musik, och när jag läste Johannes 5, så upptäckte jag att vers 4 var borttagen. Den versen finns och jag blev så inspirerad av den, så jag skrev ett stråkstycke om den versen.”
Då frågade jag kvinnan: ”Vet du vad jag och Frank håller på med just nu? Vi mixar sången som jag skrivit om samma borttagna vers!”.

Jag blev helt paff av denna oväntade bekräftelse.

Tre veckor senare var jag i Skara pingstkyrka och sa: ”Vattnet är omrört för Sverige”. Då svarade någon i församlingen: ”För tre dagar sedan var det en engelsk pastor här. Hans budskap i predikan var: ’The water has been stirred up for Sweden’”.

Den 27 november 2007 kom en ny bekräftelse. På profetsajten http://www.elijahlist.com/ var huvudnyheten: ”The water in the pool of Bethesda has been stirred up. I see two angels doing the job”.

Den 6 juni 2008 i Lakeland, Florida, läser Todd Bentley upp Johannes 5:4 i GodTV. Han säger då att en ängel hjälper till i Lakeland, men att det står 100 000 andra änglar beredda att röra om vattnet i Betesda-dammarna runt om i världen.
Vi står inför mirakeltider!

Mvh Simon Ådahl

källa: http://profetior.se/page_1212857537812.html

Höj blicken över omständigheterna

Living Above Circumstances

Beloved, rest your whole self on Me, knowing that I am good; therefore all that I will do to you and for you is good. Beloved, you can trust Me. You are to place your whole trust in Me, never in yourself. When you lean on Me and place your trust in Me, you will never be disappointed. Many times circumstance will seem to overwhelm you. Because they are so "in your face," it will seem as though you are blocked or prevented from coming Me. Beloved that is a false perception. I have told you that nothing can separate you from My love. Decide this day which you will believe, the circumstance of life or My word to you. Come to Me, lean on me, in all your ways (every circumstance) acknowledge Me, and I shall direct your path.

This word is submitted by Joan Ray

joanray268@bellsouth.net

Kunskapens ord

Detta kunskapens ord skickades till mig och jag lägger ut det på bloggen och ber att Herren ska leda den kvinna det berör att läsa det här.

"10/6-08
Kunskapens ord till en kvinna:

Herren säger att det är en kvinna som har en profetkallelse. Du har varit föraktad och slagen. Herren ska dra dig tillbaka och resa upp dig, din tid är NU! Du har bett om tre tecken från Herren, och du ska få dem. Det här är det första.
Gud välsigne dig, jag ber för dig/ Carmelina"

Viktiga profetiska tilltal

Viktigt budskap till Guds folk!

Under Gudstjänsten kom en sådan nöd över mig angående skörden, jag bara grät hela mötet igenom. På eftermiddagen var jag på möte på annan ort och samma nöd vällde fram ur mitt hjärta och jag kände mig fullständigt krossad. Herrens Ande sa: SÄG TILL MITT FOLK ATT DET ÄR BRÅTTOM OCH ATT TIDEN ÄR UTMÄTT! Vi har gått in i en ny tid och den tiden är utmätt. Det accelererar och mörkret utbreder sig som aldrig tidigare.SKÖRDEN MÅSTE BÄRGAS NU!

8/6 -08 Blessings/Carmelina

Håll ut, genombrottet är nära!

Jes. 54:1-5

Herren säger: Uppmuntra mitt folk att hålla ut i födslovåndan! Det som är fött av Gud övervinner världen, DU som är född av anden övervinner världen. Gud ska ge kraft till att föda! Håll ut, håll ut i krystvärkarna!
Jag ser en kvinna i födsloställning, hon kämpar i födslovånda. Framför hennes sköte står 3 st med mörka kåpor (demoner). Mörkret försöker att hindra denna födsel. Du som är född av anden upplever ett dubbelt tryck, du känner Guds ande trycker på från ditt inre, men samtidigt ett starkt betryck från mörkret. Håll ut, säger Herren! Pressa, pressa, vi är snart igenom! Det är precis framför oss! Ljuset ska bryta fram och mörkret ska fly. En våg av Guds härlighet kommer över Guds folk! Vaka, bed och prisa honom! Han ska beklä oss i Guld, templet ska smyckas. 1 Kung. 6, Mal.3:3.

/Carmelina 10/6-08

Den stridande församlingen

Om alla församlingar i Sverige tog till sig detta perspektiv så är jag övertygad om att vi skulle ha ett annat, bättre samhälle än det vi har idag.

"DEN STRIDANDE FÖRSAMLINGEN

Herren är en stridsman
Vi kan ha olika bilder av Jesus:
1. den gode herden
2. den lidande på korset
3. den helande och befriande
Jesus är också stridsmannen, och det är viktigt att vi ser honom som sådan i den tid som kommer.

2 Mos 15:3
HERREN är en stridsman, HERREN är hans namn

Jes 42:13
Herren drar ut som en hjälte, han eggar upp sig med en stridsmans iver. Han ropar högt, han ger upp ett härskri och visar sin makt mot sina fiender

Lyssnar vi till stridsmannen Jesus för att få stridsinstruktioner?

Vad kommer att vara mest utmärkande för den stridande församlingen?
Jag frågade Gud vad som kommer att vara mest utmärkande för den stridande församlingen, och han svarade: ”Kärlek”

Gal 5:6 (1917)
Ty i Kristus Jesus betyder det intet huruvida någon är omskuren eller oomskuren; allt beror på huruvida han har en tro som är verksam genom kärlek

Drivkraften till att ta striden måste vara Guds kärlek. Nöden för människorna, och då inte bara för deras frälsning utan även för deras livssituation, måste få ersätta likgiltigheten.
Alternativa drivkrafter till att strida, t.ex. behovet att få en egen identitet, eller strid utifrån vrede och indignation gentemot människor, kommer inte ha framgång. All strid som inte är motiverad av Guds kärlek kommer att misslyckas.

Kunskap om fienden kan resultera i kärlek till människorna
Ef 6:12
Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna

När vi ser att det är den onda andevärlden som är vår egentliga fiende, då får vi en möjlighet att sluta hålla emot de människor som varit fiendens redskap. En sund kunskap om fienden kan faktiskt få oss att älska människor som vi annars kanske till om med hade hatat.

Den stridande församlingen kritiserar inte
Det är skillnad på att se fel och att kritisera. Det behövs ingen profetisk gåva för att se fel hos människor, det är hur lätt som helst. Men att vi ser fel ger oss inte rätten att kritisera. Det som betyder något är vad vi gör åt de fel vi ser. Dömer vi, eller ställer vi oss i gapet för dem som felar?

Den stridande församlingen har en iver att ta itu med den onda andevärlden
Jes 42:13
Herren drar ut som en hjälte, han eggar upp sig med en stridsmans iver…
Jesus visar sin makt mot sina fiender genom oss troende. Vi behöver bli lika ivriga som han är. Han vill att vi, precis som han, ska ha en stridsmans iver

David är en bra förebild på hur församlingen ska agera gentemot fienden.

1 Sam 17:48
När nu filisteen gick framåt och närmade sig David, sprang David snabbt fram mot hären för att möta filisteen

Samme David skrev också följande: ”Jag förföljde mina fiender och hann upp dem. Jag vände inte tillbaka förrän jag hade gjort slut på dem" (Ps 18:38)

Den stridande församlingen fokuserar inte på egna behov
I den stridande församlingen kan inte finnas någon ”välsigna mig – attityd”. Fokus måste i första hand ligga på överbefälhavarens instruktioner, och i andra hand på andra människors behov.

Den stridande församlingen älskar Jesus och gör som han vill
En soldat är kallad att lyda sin befälhavare. Vi älskar Jesus, men vi har ingen rättighet att göra som vi vill, utan vi är kallade att göra hans vilja.

Den stridande församlingen underordnar sig Gud och står emot djävulen
Jak 4:6-7
6 Men större är nåden han ger. Därför heter det: Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger han nåd.7 Underordna er därför Gud. Stå emot djävulen, så skall han fly bort från er.

Vi har en strid att utkämpa mot djävulen. I den striden behöver vi ha Gud på vår sida, inte emot oss. Därför är det är viktigt att vi inte hamnar i högmod.
För att kunna stå emot fienden behöver vi först ha underordnat oss Gud, dvs. vi behöver frivilligt ha ställt oss under hans vilja och ledning.

1 Petr 5:9
Gör motstånd mot honom, orubbliga i tron, och tänk på att era bröder här i världen utstår samma lidanden

Den stridande församlingen hatar sina fiender
Psaltaren 139:21-22
21 Skulle jag inte hata dem som hatar dig, Herre? Skulle jag inte känna leda vid dem som står dig emot? 22 Jag hatar dem med starkaste hat, mina fiender har de blivit.

Vi är kallade att älska de människor som agerar felaktigt mot oss, men vi behöver samtidigt hata de onda andar som driver dessa människor att agera på fel sätt. Vårt hat mot fienden ska vara så starkt att vi inte kompromissar det allra minsta med de onda andarna.

Den stridande församlingen vet att den segrar
Ps 20:7 (1917)
Nu vet jag att HERREN giver seger åt sin smorde; han svarar honom från sin heliga himmel, genom väldiga gärningar giver hans högra hand seger.

Den stridande församlingen vet:
1. att vi får starta utifrån Jesu seger
2. att Gud svarar på bön
3. att Gud förlöser sin kraft genom oss

Luk 10:19
Se, jag har gett er makt att trampa på ormar och skorpioner och att stå emot fiendens hela välde. Ingenting skall någonsin skada er

Den stridande församlingen förmedlar Jesu rådande
Jesus sitter på Faderns högra sida, och det är församlingen, hans kropp, som förmedlar hans rådande här på jorden. Det är viktigt att församlingen utför den uppgiften, för om fienden får råda riskerar även de troende att dras in i villfarelse.

Ps 125:3
Ogudaktighetens spira skall inte vila över de rättfärdigas arvslott, för att de rättfärdiga inte skall räcka ut sina händer till orättfärdighet

Låt oss i sammanhanget även se på Jes 63:18-19

Jes 63:18-19
18 En liten tid ägde ditt heliga folk sitt land. Våra fiender trampade ner din helgedom.19 Vi har blivit lika dem som du aldrig har varit herre över, dem som inte har uppkallats efter ditt namn.

Vi är Guds folk. Om vi släpper rådandet, och tillåter den onda andevärlden, inte minst de religiösa andarna, att agera fritt, då kommer de att pervertera det äkta livet i församlingen. Resultatet blir köttsliga troende, som inte skiljer sig från människorna i världen.

Den stridande församlingen river ner det som inte är av Gud
Jer 1:10
Jag sätter dig i dag över folk och riken, för att du skall rycka upp och bryta ner, förgöra och fördärva, bygga upp och plantera

För att det som är av Gud ska kunna etableras, måste det som inte är av Gud först brytas ner. Församlingen har en uppgift att, utifrån sitt rådande, på ett andligt plan konfrontera och bryta ner fiendens fästen.

Den stridande församlingen står under ledarskap
2 Mos 17:9, 11
9 Då sade Mose till Josua: ”Välj ut manskap åt oss och drag ut i strid mot Amalek. I morgon skall jag ställa mig överst på höjden med Guds stav i handen.” 11 Och så länge Mose höll upp sin hand hade Israel övertaget, men när han lät handen sjunka fick Amalek övertaget.

Josuas framgång i striden var beroende av att Moses, ledaren, agerade på rätt sätt.

Den stridande församlingen renar sig
Jak 4:8
Närma er Gud, så skall han närma sig er. Gör era händer rena, ni syndare, och rena era hjärtan, ni tvehågsna

Lägg märke till att ovanstående bibelvers följer direkt på instruktionen i vers 7 att stå emot djävulen. Detta är alltså viktiga förutsättningar för att kunna strida effektivt
”Närma er Gud” – Ha en nära relation med Gud
"Gör era händer rena” – Handla rätt. Sluta att göra det som du vet är fel.
”rena era hjärtan, ni tvehågsna” – Se till att dina tankar och känslor är rena.

Den stridande församlingen förmedlar Gudsfruktan
Jes 59:19
Så skall man frukta HERRENS namn i väster och hans härlighet där solen går upp. När fienden bryter fram lik en flod, skall HERRENS Ande driva honom på flykten

Det finns ingen kommatering i grundtexten, och därför skulle man lika gärna kunna läsa texten: ”När fienden bryter fram, lik en flod skall HERRENS Ande driva honom på flykten.” Den helige Andes ström av levande vatten, från de troendes innersta, ska driva fienden på flykten. Så ska det komma gudsfruktan både i väster och öster.

Den stridande församlingen har ett oerhört ansvar
Jak 4:17
Den som vet att göra det goda men inte gör det, han syndar

Vi har ett oerhört ansvar att ta striden mot den onda andevärlden. Världens människor kan inte ta den striden, det är bara vi, de troende, församlingen, som kan göra det.
Det räcker inte att vi vet att vi har auktoritet över de onda andarna, vi måste agera i den auktoriteten också.

Är du villig att stå med i den stridande församlingen?
Ps 110:3
Villigt kommer ditt folk när du samlar din här…

Du är kallad in i Guds armé. Kommer du villigt för att ta del i striden?"

Predikan från församlingen Källporten

Källa http://groups.msn.com/Veckanspredikan/general.msnw?action=get_message&mview=1&ID_Message=21

Väckelsens realiteter - svensk översättning

Väckelsens realiteter

av Greg Austin

Det är nu så mycket ståhej om Lakeland i Florida att det är svårt att hitta någon plats på jorden där ingen har hört talas om det som kallas för "utgjutelsen." Man är upprymd över möjligheten av att det är en väckelse som bryter ut nu, och att den ska flöda med Guds härlighet över USA och hela jorden. Jag ber att det är vad som ska hända. Men följ med mig en stund bakåt i tiden.

Jag lovar att inte svamla och det finns faktiskt "guld" under resans gång. För femton år sedan var jag pastor för en blomstrande församling på 700-800 människor. Vi hade alla kännetecknen på en framgångsrik församling; medlemsantalet ökade, vi hade duktiga lovsångare, vi använde alltmer pengar till missionsprogrammet, vi hade snygga lokaler och professionella medarbetare. Jag hade varit verksam som "professionell" pastor i 22 år och jag tyckte jag visste hur man skulle ta hand om saker om ting. Nu har du bilden klar för dig så då jag går vidare.

På ytan var vi en fullkomlig evangelisk församling: Bortsett från en iögonfallande brist: Vi hade sällan, om ens någonsin, bevittnat det som jag skulle vilja kalla ett Guds mirakel enligt bibliska mått.

Jovisst fick vi svar på bön och kunde vittna om Guds trofasthet och emellanåt var det någon som tog emot Jesus som sin Frälsare i våra möten. Men fortfarande såg jag hur brutna människor kom in på våra möten. De bad, de hoppades och de var i förtvivlat behov av att Gud skulle hela deras krossade och sårade hjärtan. Och jag såg samma människor lämna våra möten varje söndag, utan något mirakel och med betydligt mindre hopp än de haft när de kom.
På något sätt visste jag att saker och ting behövde förändras; att jag behövde ett nytt vidrörande från himlen, en ny smörjelse – kalla det vad du vill – men jag blev personligen alltmer desperat för att Gud skulle vidröra mig, förnya mig och stimulera min ande med Sin Helige Ande.

I två års tid ropade jag i min ensamhet, och också alltmer offentligt, att Guds hand skulle vidröra mig igen. Och i två års tid såg jag hur hungriga och förtvivlade människor fortfarande var hungriga och förtvivlade.

Och sedan hände något under en, som jag trodde, typisk söndagsförmiddag men som blev olik alla söndagar som varit och som skulle komma – något radikal, dramatiskt och totalt oväntad: Gud kom in mitt ibland oss.
Det var inte så att Han inte hade varit där hela tiden: men den här söndagen kom Gud för att ta kontrollen på ett sätt som jag aldrig varit med om, eller ens vetat om skulle ha varit möjligt. Vår församling blev översvämmad av Guds härlighet och blev översvämmad av nya människor. Snart hade vi möten med över tretusen människor varje vecka. Det var en otrolig tid.

Jag har skrivit om den dagen, och de dagar som följde, i en bok som heter "The Awakening Anointing." [Uppvaknandets smörjelse]. Det var en otrolig tid för vår församling och för vår stad, och Gud började göra sig själv känd som Frälsare, Försörjare, Helare, Befriare, Återupprättare och Herre.

Det här var "väckelse" trodde vi. Eftersom vi aldrig hade varit med om en fullödig besökelse från himlen behövdes det bara en lätt bris för att vi skulle anse att det var full storm. Men Gud började gå in i våra hjärtan, våra familjer, vår församling och i vår stad.
Och sen kom förödelsen. Synder kom fram – som sprickor i en fullkomlig grund. Korruption, vantro, förvillelse och övermod – allt det äckliga kom fram hos oss, och det dröjde inte länge förrän någon framförde: "Det här kan inte var Gud – titta bara på hur mycket synd som det finns i denna väckelse!"
Och det tycktes som om det var precis vad frukten av denna "väckelse" var – synd, äcklig, fräck och dödsbringande synd. Hur kunde det vara möjligt att Gud var med i något som medförde andlig död?

Och sen, för de som ville lyssna och öppna sina ögon, slog verkligheten till som med en slägga: Denna Guds rörelse, detta vidrörande från himlen, producerade inte alls synd – den bara exponerade den!

Vi som var "religiösa" hade vant oss vid att dölja vår synd och maskera vår orättfärdighet. Vi var experter på att visa upp ett heligt ansikte och samtidigt dölja ett oheligt hjärta, och när Gud kom in på scenen - eftersom Han är Ljuset - kläddes allt mörker av och vi bara såg vilka vi var – bedrövliga aspiranter på Hans majestäts tron, Hans härlighet och helighet.
Somliga av oss överlevde de här dagarna (fast genom den port som kallas "död") och andra gjorde det inte. Vi såg skilsmässor, förlorade arbeten, sårade barn och hur hela organisationer förintades. Och de som tvivlat på äktheten i denna "Guds rörelse" blev skadeglada, hånade och pekade finger på det som de ansåg vara en "falsk väckelse."

Det var bara det att den var inte falsk. Det var äkta vara. Tecknet på att den var verklig var inte antalet frälsta själar eller helade kroppar eller familjer som kommit samman igen; beviset på äkthet var att Gud tog itu med överträdelser i Sin kropp. Han utförde andlig kirurgi, skar bort syndens cancer och renade oss från upprorets infektion. Gud hade kommit "hem till oss" och höll på med storstädning.
Idag kan jag se hur de många dyrbara liv som kommit igenom elden från den tiden – och fått sin förgängelse bortbränd- nu bär med sig, inte stanken av bränt kött, utan livets väldoft. I sin nåd tog Gud strängt och öppet itu med våra synder, för att sedan genom sin ofattbara nåd återupprätta oss till en bättre plats, mycket lägre än den vi en gång stod på.

Nu kommer jag till det som nu händer och riktar mig till dem som hoppas på att det nuvarande händelseförloppet runt världen verkligen är "Det Stora." Många använder uttrycken "väckelse" och "andra vågen." En del säger att denna utgjutelse från himlen kommer att vara det slutliga hopsamlandet av själar inför Kungen.

Jag hoppas det är riktigt. Men låt ett helgon som bränt sig på elden få framföra ett ord av uppmuntran: Om du vill ha väckelse, var beredd på resultatet. Gå till altaret och omvänd dig – jag menar en ärlig, fullständig och total omvändelse. Hjärtat är hänsynslöst ogudaktigt och ingen av oss känner det. Gud måste göra djup hjärtkirurgi i livet hos den som vill klara sig den dag då Han kommer med sin besökelse.

När du en gång har omvänt dig, gå då till vemsomhelst som du har sårat, förolämpat, skadat eller förskjutit genom din religiösa inställning eller din okänsliga inställning, och be om förlåtelse.

Om du lever i synd – varje form av synd och varje grad av synd – överge den. Vänd dig om från dina ogudaktiga vägar och spring för fullt till Guds hjärta.

När Gud kommer till Sitt heliga tempel vill han först rena detta, innan Han bosätter sig där. Hans rening innebär alltid död; död åt själviskheten, död åt synden, död åt våra vägar, uppfattningar och önskningar.

Vi vill höra ropet från himlen: Kom och ät!" Vad vi istället kommer att få höra är: "Kom och dö!"

Ett slutligt ord av uppmuntran: Döden är vägen till liv. "Om inte vetekornet faller till marken och dör blir det ensamt; men om det dör ger det mycket skörd."

Greg Austin

GAustin218@aol.com

Stort tack till Torsten Lantz som översatt artikeln!

Väckelsens realiteter

Revival Realities

by Greg Austin

There’s so much noise and activity coming out of Lakeland, Florida this Spring, that it would be hard to find a part of the earth that has not heard about what is being called the “outpouring.” There’s much excitement about the prospect of revival breaking out that will flood the United States and the earth with God’s glory. I pray that’s what will happen. But for a moment, please suffer me a brief stroll backwards in time.

I promise not to ramble, and there may actually be “gold” somewhere in the journey.

Fifteen years ago I was the Senior Pastor of a thriving church of 600 or 700 people. We had all the trademark evidences of success as a church; a growing membership, semi-professional sounding worship program, an increasingly well-funded missions program, nice facilities, a professional staff. I had been in “professional” ministry for twenty-two years, and felt I had a good handle on the “how tos” of pastoral ministry. You get the picture, so I’ll move along.

We were the picture perfect evangelical church: Except for one, glaring deficiency: We seldom, if ever witnessed what I would call a true, biblical-quality miracle of God.

Oh, we had our answers to prayer, our testimonies of God’s faithfulness and the occasional soul that would receive Jesus as Savior in our services.

But I kept noticing broken people walking into our services, hoping, praying, needing desperately for God to heal their crushed and wounded hearts. And I watched those same people file out of our meetings every Sunday without the miracles and with far less hope than they had entered with.

Somehow I knew that things needed to change; that I needed a fresh touch from heaven, a fresh anointing – call it whatever you will, I was growing personally desperate for God to touch me, renew me, re-energize my spirit with His Holy Spirit.

For two years I cried in private and increasingly in public for God’s hand to touch me again. And for two years I watched hungry and desperate people remain hungry and desperate.

And then on what I thought would be a typical Sunday morning, a day not unlike all the Sundays before and to come, something radical, dramatic and totally unexpected happened: God got into our midst.

Not that He hadn’t been there all along; but on this Sunday, God stepped in and began to take control in a way I had never known, or even known was possible. Our church began to experience a flood of God’s glory and a flood of new people. Soon, we were ministering to more than three thousand people every week. It was an incredible time.

I wrote about that day and the days that followed in a book entitled, “The Awakening Anointing.” Those were incredible times among our church and our city, as God began to systematically make Himself known to our region as Savior, Provider, Healer, Deliverer, Restorer and Lord.

We were “in revival,” we thought. Having never experienced a full-on visitation from heaven, it only required the faintest hint of a breeze for us to proclaim we were in a hurricane.

But God was on the move in our hearts, our families, our church and our city.

And then the destruction began. Sins began to appear as cracks in a perfectly laid foundation. Corruption, infidelity, deception, arrogance all began to raise their ugly heads among us, and it wasn’t long before someone proclaimed, “This can’t be God – look at all the sin this revival is producing!”

And it appeared that was exactly what the fruit of this “revival” would be – Sin; ugly, bold, death-incurring sin. How could God possibly be involved with something that produced spiritual death?

And then, for those who would listen and open their eyes, reality hit like a sledgehammer: This move of God, this touch from heaven didn’t produce sin at all – it merely exposed it!

We “religionists” had become adept at cloaking our sin and masking our unrighteousness. We were expert at putting on a holy front while hiding an unholy heart, and when God arrived on the scene, because He is Light, all the darkness was stripped away and we could plainly be seen for what we were – wretched pretenders to the throne of His majesty, glory and holiness.

Some of us survived those days (albeit through the gateway called “death”) and some did not. We saw divorces take place, jobs lost, children wounded, and whole ministries brought to destruction. And those who doubted the veracity of this “move of God” gloated, mocked and shook their (un)holy fingers at what they saw as “false revival.”

Only it wasn’t false. It was the real deal. Our marker for reality wasn’t the number of souls saved or bodies healed or families put back together again; our signal of authenticity was that a Holy God was dealing with transgression in His body. He was performing spiritual surgery, cutting out the cancer of sin and cleansing us from the infection of rebellion. God was “in the house” and it was house-cleaning time.

Today I look at so many precious lives that came through the fires of that time – having their corruption burnt out of them, they now carry with them not the stench of burnt flesh but the aroma of life. In His mercy, God dealt harshly and openly with our sins and then because of His incredible grace, He restored many of us to a better place, much lower than where we once had stood.

And that brings me quickly to the present, and to those who are hoping that the current stirrings around the world just may be the “Big One.” Many are using the terms “revival” and “second wave.” Some say this is the big outpouring of heaven that will gather the final harvest of souls for the King.

I hope that all these are correct. But please allow a very singed saint to offer one word of encouragement: If you want revival, be prepared for the results. Get to an altar and repent – I mean, honestly, fully and completely repent. The heart is desperately wicked, and none of us can know it. God must do deep heart surgery in the lives of any who will stand in the day of His visitation.

Once you have repented, get to anybody and everybody you’ve injured, offended, hurt or dislocated by your religious attitude or your insensitive spirit and ask for their forgiveness.

If you are living in sin – any kind of sin and any degree of sin – forsake it. Turn from your wicked ways and run fully into the heart of God.

When God comes into His holy temple, He will first cleanse it before He will inhabit it. His cleansing always involves death; death to self, death to sin, death to our ways, our understandings and our wants.

We want to hear Heaven’s call, “Come and dine.” What we hear instead is “come and die.”

A final word of encouragement: Death is the pathway to life. “. . . unless a grain of wheat falls into the ground and dies, it remains alone; but if it dies, it produces much grain.”

Greg Austin
GAustin218@aol.com

Källa: http://lit4ever.org/revivalforum/index.php?topic=12805.msg21005#msg21005

Att skilja mellan sant och falskt

Att skilja mellan sant och falskt
27 maj 2008 - Crossnet

Ett av tecknen att Jesus snart kommer tillbaka är att många falska profeter ska komma och förleda många, se Matt 24:11. Hur ska man då kunna veta vad som är sant?
Jesus säger att ” På deras frukt ska ni känna igen dem” Matt 7:16. Det grekiska ordet ”känna igen” skulle kunna översättas ”klart och tydligt känna igen”, det vill säga man kan lätt känna igen vad som är sant och falskt, det kommer inte att råda några tveksamheter. Jesus fortsätter, ”Man plockar väl inte druvklasar från törnbuskar, eller fikon från vilda tistlar?”. Jesus liknar här falska profeter vid törnbuskar och tistlar. Jesus var alltid väldigt praktisk i sin undervisning, och ofta använde han naturen för att illustrera en andlig verklighet. Låt oss titta på vilken karaktär dessa växter har. Vad är det hos dem som gjorde att Jesus valde att likna falska profeter vid just törne och tistel, utav alla de tusentals växter som finns.

Törnbuske
Det grekiska ordet som används för törne är ”akantha”. Grundordet för detta ord är extremer, eller att föra något till den yttersta punkten. När Jesus sade törnbuske på grekiska så var det som om han sade bokstavligt översatt ” Man plockar väl inte Druvklasar från Extrembuskarna?”. Vad detta innebär är att en falsk profet ofta går till extremer vad det gäller läran. Man tar ett område och fokuserar bara på det. Det kan till exempel vara att man säger om det kristna livet att ”det är bara nåd”, eller ”vi ska följa lagen”. Båda dessa påståenden är sanna i sig. Problemet är att om man bara fokuserar på en av dem så blir det obalans och man hamnar i en extrem. Därför är det så viktigt att vi gör som Psalm 119:160 och ser att summan av Guds ord är sanning.

Tistel
Den andra växten Jesus liknar de falska profeterna med är tistel, eller som grundtexten säger en ”vild tistel som bränner”.Ett karaktärsdrag på en vild tistel är att den tränger undan andra plantor. En falsk profet är alltså som en ”vild tistel” som tränger undan andra människor för att själv synas. En ödmjuk person har inget problem med att dennes namn inte nämns eller att det framkommer vem som har gjort något, medan en falsk profet vill hamna i ramljuset.Ett annat karaktärsdrag på en tistel är att den har vassa taggar, och just denna sort bränner också som en brännässla. Om en person lämnar massa personer sårade bakom sig så är det ett tydligt tecken på en frukt som inte är god.

Det handlar om att känna Jesus
Ett par versar längre ner i Matteus så återkommer Jesus i sin undervisning om hur man kan känna igen falska profeter och lärare. På deras frukt skall ni alltså känna igen dem. Inte alla som säger ”Herre, herre” till mig skall komma in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske faders vilja. På den dagen skall många säga till mig: ”Herre, herre, har vi inte profeterat i ditt namn och drivit ut demoner i ditt namn och gjort många underverk i ditt namn”? Då skall jag säga dem som det är: ”Jag känner er inte. Försvinn härifrån, ni ondskans hantlangare!” Matt 7:20-23 Det som bör chocka oss när man läser detta är att de som både profeterat, drivit ut demoner och gjort underverk säger ”Herre, herre”. I grekiskan betyder en upprepning av ett ord att man betonar det, detta är alltså hängivna kristna som verkligen tror att de gör Guds vilja.Det är väldigt lätt när man läser Bibeln att man inte identifierar sig själv med att vara en farisee eller en falsk profet, ja det är ju de andra, själv är man en av Jesu lärjungar. Många gånger har Guds Ande överbevisat mig om synd och jag har sett att jag har agerat som en farisee eller gjort samma saker som en falsk profet beskrivs göra. När jag börjar fokusera på bara en sanning så är det som en törnbuske i mitt liv. När jag börjar bli högmodig och tränger undan andra kristna för att jag ska synas då börjar jag likna en tistel.Många har också tagit detta bibelord för att smutskasta verkliga väckelser där man driver ut demoner och helanden sker, men vi måste vara försiktiga att döma. Det är Jesus som känner hjärtan. Under och tecken ska följa dem som tror, och ser man inte det alls i sitt eget liv så är det ett större problem än att börja döma andra där detta sker och säga att de är falska profeter!

Vad är det Jesus har att anmärka på, jo att man inte känner Jesus. Det grekiska ord som används här för att ”känna” är ”ginosko”. Detta ord betecknar att man har en relation med Jesus, att man har en egen personlig erfarenhet av honom, att man talar med honom och han med mig.Det andra problemet är självfixeringen. Man säger ”Herre, herre, har inte vi profeterat”. I hela försvarstalet varför man borde komma in i himmelriket så lyser det igenom att det bara handlar om vad vi har gjort, när det borde handla om vad Gud har gjort. Gud är inte alls imponerad av vad vi gjort för honom, det handlar om att känna honom. Paulus skriver i Gal 6:14: Jag vill aldrig någonsin berömma mig av annat än vår herre Jesu Kristi kors, genom vilket världen är korsfäst och död för mig och jag för världen.I Jesaja 64:6 står det:
”Vi är alla orena, alla våra rättfärdiga gärningar är som en smutsig klädsel.” De svenska översättningarna ger inte hela bilden av hur illa det egentligen är med vår egen rättfärdighet. Den engelska översättningen, the netbible, ligger närmare grundtexten: ” We are all like one who is unclean, all our so-called righteous acts are like a menstrual rag in your sight.” Det hebreiska ordet som används för smutsig klädsel, är en använd dambinda. Det är inte många översättare som vill skriva det i Bibeln, men så illa är det med vår egen rättfärdighet utan Jesus.

På den dagen då vi möter Jesus är det enda som har någon betydelse, att vi känner Jesus som våran personliga frälsare.Det är här evangeliet kommer in, det glada budskapet, att Jesus står och bankar på vårt hjärtas dörr. Han vill komma in och ha måltid med oss. Bilden på en måltid är väldigt fin. Vad gör vi när vi vill lära känna någon? Jo vi bjuder hem dem på middag eller fika och umgås. Det är precis det Jesus vill göra, han vill få en relation med oss.Jesus är vägen, sanningen och livet. När vi tar emot Jesus så bor Jesus i oss. Det bästa sättet att kunna skilja mellan det som är sant och falskt är att bjuda in Sanningen själv som herre och mästare i vårt liv.

Unervisning från Crossnet, källa:http://crossnet.se/ "Undervisning"

Att bryta fördämningen – del två

Vision: Att bryta fördämningen – del två
av Daniel Paul Hoskins.
Northwest Revival News
Mar 8, 2003

Efter att det hade gått en tid sedan jag sett visionen om dammluckan,och utan att veta hur den slutade eller vad som hände, mottog jag andra delen av uppenbarelsen i en annorlunda vision. Den gången flög jag över en lång. lång strand.

Stranden var täckt av hundratusentals stora svarta prickar. Medan jag kom närmare kunde jag se att dessa svarta prickar i själva verket var stora cirklar av människor. De var klädda i kostymer eller dräkter, fast klädseln varierade från cirkel till cirkel.

Varje grupp hade samlats runt en svart tavla, eller en skrivtavla eller en stor uppsättning blåkopior. De skrev upp matematiska formler, studerade ritningar, eller skrev upp teorier om surfning. Alldeles riktigt, surfning. Den sorts surfning som utförs på havet. Deras teorier och formler var mycket komplexa men det lustiga var att ingen av dem var klädd för surfning. I själva verket kunde jag inte ens se en surfbräda!

Precis då kom en stor våg mot stranden och rullade över och på sanden. Vattnet nådde knähöjd på de människor som var närmast havet. De som var längst ifrån blev träffade av vattnet i ankelhöjd. Och ändå, inte en enda tycktes ens lägga märke till vattnet. Sen såg jag tusentals sinom tusentals av surfare på stranden, genomblöta och rinnande av Guds Ande.

De hade just ridit på vågen som kom mot stranden. De flesta av dem var långhåriga och bar kärleksradband, fredssymboler och många hade solglasögon och modehattar. Jag visste att detta var Jesusrörelsen på1970-talet. Det var väckelse! Dessa surfare började närma sig de grupper av människor som stod runt sina svarta tavlor. De började berätta för människorna om de upplevelser de just haft. De berättade allt om hur de red på vågorna, och de använde all sorts surfarsnack och slang. De fortsatte så en kort stund. Då tog plötsligt människorna i grupperna och vände sig motsurfarna och började fördöma dem och sade: ”Ni vet inget om surfning! Det är vi som är surfexperterna! Om ni vill veta något om surfning så lär av oss!”

Många av surfarna gick sin väg. Många andra omformade sig och blev precis som människorna runt de svarta tavlorna. Andra förenade sig med befintliga grupper, och några bildade egna grupper. En del till och med bildade grupper som inte var överlåtna åt Jesus Kristus alls.

Sen hörde jag Herren säga, ”Nästa våg som kommer in kommer att vara så stor och kraftig att allt på stranden kommer att bli avlägsnat! Vem som än kommer och rider på den inkommande vågen kommer att vara den som kommer att stå på stranden.” Sedan förklarade Herren för mig att innan detta kommer att hända kommer Han att säga till människorna på stranden att ta upp sina surfbrädor, paddla ut på havet och vänta på Honom för de stora saker Han skulle komma att göra. På något sätt visste jag att bara ett fåtal skulle gensvara eftersom en del av de som paddlat ut skulle känna det som om de slösat bort sin tid och återvända till stranden. Andre skulle paddla ut, bli trötta eller desillusionerade och stanna på ett alldeles för kort avstånd mot det som behövdes för att rida in på vågen. Åter var det många som skulle ta upp sina surfbrädor, stå vid vattenbrynet antingen spana ut mot havet eller ropa på sina vänner att komma fast de skulle i verkligheten aldrig gå i vattnet med sina surfbrädor.

Medan jag fortsatte att betrakta allt detta fortfor jag att se på stranden. Plötsligt, såg jag in mot dammluckorna igen! Det var som om jag tittade på en delad skärm. På ena sidan av skärmen såg jag stranden fylld med människor och på andra sidan av skärmen den stora gruppen av folk, inberäknat mig själv, som feberaktigt slog mot och utmejslade ur det svarta låset. Jag märkte dock att det var något annorlunda med folket som arbetade på det svarta låset. Det var något som var annorlunda med dem sedan jag sist hade sett dem. Alla inberäknat mig själv höll fast i surfbrädor med sina fötter och på något sätt hängde de i luften medan de fortsatte att arbeta på låset. Sen förstod jag själv vad som skulle hända. Jag fylldes av en nervkittlande upphetsning och så mycket hopp att jag inte uthärda det. Jag visste att när låset bröts sönder så skulle dammluckorna flyga isär och splittras i stycken. Vattnet skulle komma genom dammportarna med den massiva styrkan av en tidvattenvåg.

Jag hörde Herren tala igen men den här gången var det inifrån mig istället för utifrån. Han sade: ”Alla som arbetat i lydnad inför vad jag sagt till dem kommer att rida främst på denna våg.”

Jag visste att vågen skulle färdas hela vägen till den strand jag sett i den andra visionen, att jag skulle komma att möta de andra som lytt Herren och paddlat ut på havet och att det skulle bli en ny dag för församlingen. Församlingens ålder såsom vi har lärt känna den, kommer att avslutas och församlingen kommer att resa sig upp som Bruden.

Senare hörde jag Herren säga till mig: Jag Fadern hade mina 12, tolv stammar och de skars bort. Från roten kom en Helig grodd, ett nytt skott, min älskade Son. Och han hade sina 12, tolv Apostlar.”

Jag visste att det skulle komma andra tolv och det skulle vara ett verk av den Helige Ande i enlighet med Guds Ord men jag visste inte vad för tolv detta skulle bli. Jag visste dock att det nya, som skulle komma ut ur det gamla, inte på något sätt skulle likna eller se ut som eller fungera som det gamla. Det kommer att bli en ny församling, det kommer att vara en Helig Brud utan fel, fläck eller skrynkla.

I Hans tjänst, Daniel Paul Hoskins

Översättning Torsten Lantz med tillstånd från Daniel Paul Hoskins