Väckelsens realiteter
av Greg Austin
Det är nu så mycket ståhej om Lakeland i Florida att det är svårt att hitta någon plats på jorden där ingen har hört talas om det som kallas för "utgjutelsen." Man är upprymd över möjligheten av att det är en väckelse som bryter ut nu, och att den ska flöda med Guds härlighet över USA och hela jorden. Jag ber att det är vad som ska hända. Men följ med mig en stund bakåt i tiden.
Jag lovar att inte svamla och det finns faktiskt "guld" under resans gång. För femton år sedan var jag pastor för en blomstrande församling på 700-800 människor. Vi hade alla kännetecknen på en framgångsrik församling; medlemsantalet ökade, vi hade duktiga lovsångare, vi använde alltmer pengar till missionsprogrammet, vi hade snygga lokaler och professionella medarbetare. Jag hade varit verksam som "professionell" pastor i 22 år och jag tyckte jag visste hur man skulle ta hand om saker om ting. Nu har du bilden klar för dig så då jag går vidare.
På ytan var vi en fullkomlig evangelisk församling: Bortsett från en iögonfallande brist: Vi hade sällan, om ens någonsin, bevittnat det som jag skulle vilja kalla ett Guds mirakel enligt bibliska mått.
Jovisst fick vi svar på bön och kunde vittna om Guds trofasthet och emellanåt var det någon som tog emot Jesus som sin Frälsare i våra möten. Men fortfarande såg jag hur brutna människor kom in på våra möten. De bad, de hoppades och de var i förtvivlat behov av att Gud skulle hela deras krossade och sårade hjärtan. Och jag såg samma människor lämna våra möten varje söndag, utan något mirakel och med betydligt mindre hopp än de haft när de kom.
På något sätt visste jag att saker och ting behövde förändras; att jag behövde ett nytt vidrörande från himlen, en ny smörjelse – kalla det vad du vill – men jag blev personligen alltmer desperat för att Gud skulle vidröra mig, förnya mig och stimulera min ande med Sin Helige Ande.
I två års tid ropade jag i min ensamhet, och också alltmer offentligt, att Guds hand skulle vidröra mig igen. Och i två års tid såg jag hur hungriga och förtvivlade människor fortfarande var hungriga och förtvivlade.
Och sedan hände något under en, som jag trodde, typisk söndagsförmiddag men som blev olik alla söndagar som varit och som skulle komma – något radikal, dramatiskt och totalt oväntad: Gud kom in mitt ibland oss.
Det var inte så att Han inte hade varit där hela tiden: men den här söndagen kom Gud för att ta kontrollen på ett sätt som jag aldrig varit med om, eller ens vetat om skulle ha varit möjligt. Vår församling blev översvämmad av Guds härlighet och blev översvämmad av nya människor. Snart hade vi möten med över tretusen människor varje vecka. Det var en otrolig tid.
Jag har skrivit om den dagen, och de dagar som följde, i en bok som heter "The Awakening Anointing." [Uppvaknandets smörjelse]. Det var en otrolig tid för vår församling och för vår stad, och Gud började göra sig själv känd som Frälsare, Försörjare, Helare, Befriare, Återupprättare och Herre.
Det här var "väckelse" trodde vi. Eftersom vi aldrig hade varit med om en fullödig besökelse från himlen behövdes det bara en lätt bris för att vi skulle anse att det var full storm. Men Gud började gå in i våra hjärtan, våra familjer, vår församling och i vår stad.
Och sen kom förödelsen. Synder kom fram – som sprickor i en fullkomlig grund. Korruption, vantro, förvillelse och övermod – allt det äckliga kom fram hos oss, och det dröjde inte länge förrän någon framförde: "Det här kan inte var Gud – titta bara på hur mycket synd som det finns i denna väckelse!"
Och det tycktes som om det var precis vad frukten av denna "väckelse" var – synd, äcklig, fräck och dödsbringande synd. Hur kunde det vara möjligt att Gud var med i något som medförde andlig död?
Och sen, för de som ville lyssna och öppna sina ögon, slog verkligheten till som med en slägga: Denna Guds rörelse, detta vidrörande från himlen, producerade inte alls synd – den bara exponerade den!
Vi som var "religiösa" hade vant oss vid att dölja vår synd och maskera vår orättfärdighet. Vi var experter på att visa upp ett heligt ansikte och samtidigt dölja ett oheligt hjärta, och när Gud kom in på scenen - eftersom Han är Ljuset - kläddes allt mörker av och vi bara såg vilka vi var – bedrövliga aspiranter på Hans majestäts tron, Hans härlighet och helighet.
Somliga av oss överlevde de här dagarna (fast genom den port som kallas "död") och andra gjorde det inte. Vi såg skilsmässor, förlorade arbeten, sårade barn och hur hela organisationer förintades. Och de som tvivlat på äktheten i denna "Guds rörelse" blev skadeglada, hånade och pekade finger på det som de ansåg vara en "falsk väckelse."
Det var bara det att den var inte falsk. Det var äkta vara. Tecknet på att den var verklig var inte antalet frälsta själar eller helade kroppar eller familjer som kommit samman igen; beviset på äkthet var att Gud tog itu med överträdelser i Sin kropp. Han utförde andlig kirurgi, skar bort syndens cancer och renade oss från upprorets infektion. Gud hade kommit "hem till oss" och höll på med storstädning.
Idag kan jag se hur de många dyrbara liv som kommit igenom elden från den tiden – och fått sin förgängelse bortbränd- nu bär med sig, inte stanken av bränt kött, utan livets väldoft. I sin nåd tog Gud strängt och öppet itu med våra synder, för att sedan genom sin ofattbara nåd återupprätta oss till en bättre plats, mycket lägre än den vi en gång stod på.
Nu kommer jag till det som nu händer och riktar mig till dem som hoppas på att det nuvarande händelseförloppet runt världen verkligen är "Det Stora." Många använder uttrycken "väckelse" och "andra vågen." En del säger att denna utgjutelse från himlen kommer att vara det slutliga hopsamlandet av själar inför Kungen.
Jag hoppas det är riktigt. Men låt ett helgon som bränt sig på elden få framföra ett ord av uppmuntran: Om du vill ha väckelse, var beredd på resultatet. Gå till altaret och omvänd dig – jag menar en ärlig, fullständig och total omvändelse. Hjärtat är hänsynslöst ogudaktigt och ingen av oss känner det. Gud måste göra djup hjärtkirurgi i livet hos den som vill klara sig den dag då Han kommer med sin besökelse.
När du en gång har omvänt dig, gå då till vemsomhelst som du har sårat, förolämpat, skadat eller förskjutit genom din religiösa inställning eller din okänsliga inställning, och be om förlåtelse.
Om du lever i synd – varje form av synd och varje grad av synd – överge den. Vänd dig om från dina ogudaktiga vägar och spring för fullt till Guds hjärta.
När Gud kommer till Sitt heliga tempel vill han först rena detta, innan Han bosätter sig där. Hans rening innebär alltid död; död åt själviskheten, död åt synden, död åt våra vägar, uppfattningar och önskningar.
Vi vill höra ropet från himlen: Kom och ät!" Vad vi istället kommer att få höra är: "Kom och dö!"
Ett slutligt ord av uppmuntran: Döden är vägen till liv. "Om inte vetekornet faller till marken och dör blir det ensamt; men om det dör ger det mycket skörd."
Greg Austin
Stort tack till Torsten Lantz som översatt artikeln!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar