Att bryta fördämningen – del två

Vision: Att bryta fördämningen – del två
av Daniel Paul Hoskins.
Northwest Revival News
Mar 8, 2003

Efter att det hade gått en tid sedan jag sett visionen om dammluckan,och utan att veta hur den slutade eller vad som hände, mottog jag andra delen av uppenbarelsen i en annorlunda vision. Den gången flög jag över en lång. lång strand.

Stranden var täckt av hundratusentals stora svarta prickar. Medan jag kom närmare kunde jag se att dessa svarta prickar i själva verket var stora cirklar av människor. De var klädda i kostymer eller dräkter, fast klädseln varierade från cirkel till cirkel.

Varje grupp hade samlats runt en svart tavla, eller en skrivtavla eller en stor uppsättning blåkopior. De skrev upp matematiska formler, studerade ritningar, eller skrev upp teorier om surfning. Alldeles riktigt, surfning. Den sorts surfning som utförs på havet. Deras teorier och formler var mycket komplexa men det lustiga var att ingen av dem var klädd för surfning. I själva verket kunde jag inte ens se en surfbräda!

Precis då kom en stor våg mot stranden och rullade över och på sanden. Vattnet nådde knähöjd på de människor som var närmast havet. De som var längst ifrån blev träffade av vattnet i ankelhöjd. Och ändå, inte en enda tycktes ens lägga märke till vattnet. Sen såg jag tusentals sinom tusentals av surfare på stranden, genomblöta och rinnande av Guds Ande.

De hade just ridit på vågen som kom mot stranden. De flesta av dem var långhåriga och bar kärleksradband, fredssymboler och många hade solglasögon och modehattar. Jag visste att detta var Jesusrörelsen på1970-talet. Det var väckelse! Dessa surfare började närma sig de grupper av människor som stod runt sina svarta tavlor. De började berätta för människorna om de upplevelser de just haft. De berättade allt om hur de red på vågorna, och de använde all sorts surfarsnack och slang. De fortsatte så en kort stund. Då tog plötsligt människorna i grupperna och vände sig motsurfarna och började fördöma dem och sade: ”Ni vet inget om surfning! Det är vi som är surfexperterna! Om ni vill veta något om surfning så lär av oss!”

Många av surfarna gick sin väg. Många andra omformade sig och blev precis som människorna runt de svarta tavlorna. Andra förenade sig med befintliga grupper, och några bildade egna grupper. En del till och med bildade grupper som inte var överlåtna åt Jesus Kristus alls.

Sen hörde jag Herren säga, ”Nästa våg som kommer in kommer att vara så stor och kraftig att allt på stranden kommer att bli avlägsnat! Vem som än kommer och rider på den inkommande vågen kommer att vara den som kommer att stå på stranden.” Sedan förklarade Herren för mig att innan detta kommer att hända kommer Han att säga till människorna på stranden att ta upp sina surfbrädor, paddla ut på havet och vänta på Honom för de stora saker Han skulle komma att göra. På något sätt visste jag att bara ett fåtal skulle gensvara eftersom en del av de som paddlat ut skulle känna det som om de slösat bort sin tid och återvända till stranden. Andre skulle paddla ut, bli trötta eller desillusionerade och stanna på ett alldeles för kort avstånd mot det som behövdes för att rida in på vågen. Åter var det många som skulle ta upp sina surfbrädor, stå vid vattenbrynet antingen spana ut mot havet eller ropa på sina vänner att komma fast de skulle i verkligheten aldrig gå i vattnet med sina surfbrädor.

Medan jag fortsatte att betrakta allt detta fortfor jag att se på stranden. Plötsligt, såg jag in mot dammluckorna igen! Det var som om jag tittade på en delad skärm. På ena sidan av skärmen såg jag stranden fylld med människor och på andra sidan av skärmen den stora gruppen av folk, inberäknat mig själv, som feberaktigt slog mot och utmejslade ur det svarta låset. Jag märkte dock att det var något annorlunda med folket som arbetade på det svarta låset. Det var något som var annorlunda med dem sedan jag sist hade sett dem. Alla inberäknat mig själv höll fast i surfbrädor med sina fötter och på något sätt hängde de i luften medan de fortsatte att arbeta på låset. Sen förstod jag själv vad som skulle hända. Jag fylldes av en nervkittlande upphetsning och så mycket hopp att jag inte uthärda det. Jag visste att när låset bröts sönder så skulle dammluckorna flyga isär och splittras i stycken. Vattnet skulle komma genom dammportarna med den massiva styrkan av en tidvattenvåg.

Jag hörde Herren tala igen men den här gången var det inifrån mig istället för utifrån. Han sade: ”Alla som arbetat i lydnad inför vad jag sagt till dem kommer att rida främst på denna våg.”

Jag visste att vågen skulle färdas hela vägen till den strand jag sett i den andra visionen, att jag skulle komma att möta de andra som lytt Herren och paddlat ut på havet och att det skulle bli en ny dag för församlingen. Församlingens ålder såsom vi har lärt känna den, kommer att avslutas och församlingen kommer att resa sig upp som Bruden.

Senare hörde jag Herren säga till mig: Jag Fadern hade mina 12, tolv stammar och de skars bort. Från roten kom en Helig grodd, ett nytt skott, min älskade Son. Och han hade sina 12, tolv Apostlar.”

Jag visste att det skulle komma andra tolv och det skulle vara ett verk av den Helige Ande i enlighet med Guds Ord men jag visste inte vad för tolv detta skulle bli. Jag visste dock att det nya, som skulle komma ut ur det gamla, inte på något sätt skulle likna eller se ut som eller fungera som det gamla. Det kommer att bli en ny församling, det kommer att vara en Helig Brud utan fel, fläck eller skrynkla.

I Hans tjänst, Daniel Paul Hoskins

Översättning Torsten Lantz med tillstånd från Daniel Paul Hoskins