Bön eller humanism?

Källa: http://www.pray4belgium.be/index.php?page=en  se pdf under fliken "Downloads"

Författare: Ignace Demaerel

Översättning till engelska: Kate Weir

Översättning från engelska till svenska: Erna Berger-Sundin 

Bön eller humanism?

"Att be är viktigt": är det någon kristen som skulle våga ifrågasätta det eller avspisa det som nonsens? Ingen, naturligtvis! Och ändå, om vi sätter vårt dagliga kristna liv under lupp, och tittar på hur mycket tid och prioritering bön får i våra fullspäckade scheman, då verkar helt plötsligt bön egentligen inte va­ra lika viktigt som allt det andra. I vilket fall, en hel lista med saker tar plötsligt vår uppmärksamhet och slingrar sig upp till toppen i vår rangordning, och hotar gång på gång detta djupa behov av stillhet i vår ande. Känner du igen dig i det här? Vågar du titta in i den här spegeln? Är det smärtsamt att vara ärlig? Många kristna, speciellt västerländska, lider av andlig anorexi: deras andliga liv blir systema­tiskt svältfött. Vår kropp får hundra gånger mer vård och fysisk mat; vår själ får tio gånger så mycket uppmärksamhet och tid (t.ex. avkoppling, relationer ...); så vår ande får leva på "frisk luft", men kan den ändå "växa av sig själv" ...?

Många kristnas bönenivå är dramatiskt låg. En ärlig undersökning skulle verkligen lära oss mycket: hur många minuter spenderas varje dag med att se på TV, med hobbies, att ta hand om den yttre män­niskan, med "världsliga bekymmer" (Matt 13:22) ... och hur många i bön? Alltför lätt kan vi bekänna med våra läppar att bön är viktigt, men om vår första reaktion på en desperat situation är "Hur ska vi lösa det här problemet?" Och inte "Låt oss be!", var är då vårt hjärta? Vad är våra ögon fokuserade på – himmel eller jord? Hur fungerar bönen i realiteten i våra liv? Är det en dekorativ formel efter våra eg­na val? Ska vi involvera Gud i slutfasen eller redan från början? Är bönen sista kupén på tåget eller motorvagnen som drar? Är det en av de många andra aktiviteterna som vi fortfarande måste göra, eller källan till allt som vi gör?

Och hur är det med våra ledare? Söker de Gud mer än andra, eller står de bara under mer press? Det är mycket viktigare för dem att bönen penetrerar hela deras liv, men de står också under större press från omständigheter och attacker från fienden.

Denna artikel är den svåraste jag någonsin har skrivit i hela mitt liv, eftersom den också hela tiden av­slöjar för mig hur mycket jag är ett barn av min egen tid. Det har kostat mig en hel del kamp, och jag kämpar fortfarande med många av de saker som jag beskriver här. Ändå står jag för varje ord jag har skrivit, samtidigt som jag själv fortfarande håller på att inrikta mig efter det. Det är därför jag inte vill kasta sten på någon, och jag hoppas att ingen tar det på det sättet. Här och där kan vissa saker drabba hårt och uttrycks i bländande svart och vitt, men orsaken till det är att göra dem tydligare och mer exak­ta, och inte alls döma någon.

Naturligtvis har det hela att göra med tidsandan: västvärlden tror mycket mer på "att göra" än "att be". Organisera, planera och hålla möten är lättare för oss än att dra oss närmare Gud och vänta på honom. Vänta på Gud ... hm, inte lätt: det verkar sådant slöseri med tid, vår "gamla människa" skulle hellre fly från detta till varje pris eftersom det ger en obehaglig känsla av beroende. De "som gör" bland oss är​​, även under sin bönestund, desperata att komma tillbaka till jobbet igen ...

Människor som verkligen ber bekänner sitt beroende av Gud, att de litar på Gud. Människor som inte ber bekänner också en hel del: "det är ok, jag kan klara mig utan Gud ... Jag ska försöka klara mig utan Gud så länge som möjligt, tills jag inte kan längre, och sedan ska jag ropa och be honom om hjälp". Och när vi verkligen inte kommer längre, och vi verkligen har gjort en röra av allt, är Gud då skyldig att städa upp allt skräp? Är han reservspelare i våra liv som väntar på sidlinjen, lösningen i en nödsi­tuation, Plan B, C, D ...? Det är som den man vars tvättmaskin är trasig, och han säger till sig själv: "Jag försöker fixa det själv” – utan att läsa manualen eller ringa en tekniker – och när allt ligger i bitar och han verkligen inte kan göra något mer, då ringer han "experten".

Är det inte lite märkligt att människor, vars dator eller bil har gått sönder, direkt går ner till butiken eller till garaget, men då det gäller de mer allvarliga problemen i livet (långt mer komplexa än en PC) då vill de lösa det själva!?

Om vi så starkt litar på våra göranden och aktiviteter, vem eller vad tror vi på? På vår egen förmåga? På vår egen kraft att göra saker och våra egna talanger? På vår egen intelligens och erfarenhet? På alla de senaste metoderna ...? I slutändan, bara på oss själva? Vi har lättare för att lita på vår egen vishet (d.v.s. självisk vishet) än på Guds oändliga visdom. Emellertid är "att lita på människan" en synonym för "humanism". Hoppsan! Hjälp! Helt plötsligt, utan att märka det, verkar jag ha anammat en helt an­nan livsfilosofi! Det verkar finnas en idol stående precis mitt i mitt tempel! Är vår situation verk­ligen så illa?

Profeten Jeremia använder ett hårt ord som aldrig hade hörts förut: "Förbannad är den man som för­tröstar på människor" (Jer. 17:5). Aj, det där var lite rått. Benägenheten att hantera allt i vårt dagliga liv på egen hand, även som kristna, verkar drabba oss lika hårt som tyngdlagen. Det verkar så mycket enklare och "säkrare" att behålla allt under kontroll. Jovisst, men i vår omvärld kan vi också se och känna resultatet av detta!

Hur ser det ut i kyrkan? Hur mycket tillit till människan, hur mycket humanism finns det i vårt kyrko­sy­stem? Under århundradena har kyrkan tagit fram så många strukturer, ritualer, trosbekännelser, reg­ler och lagar. Kyrkans ledare har varit så stolta över kyrkans struktur, som de har byggt upp genom si­na erfarenheter under århundradena, att de har börjat tänka: "Lyckligtvis har vi kommit längre på vä­gen än de här första kristna amatörerna, då det ofta var ganska kaotiskt; naturligtvis var apostlarna ba­ra enkla outbildade män, och vi har fört kyrkan upp på en mycket högre nivå med vår avancerade ut­bildning ...".

Teologer trodde att deras subtila genomtänkta teologi faktiskt förklarade det hela med bättre ord än Bibeln själv, och har mer eller mindre sagt: "Du behöver inte läsa Bibeln mer: vår katekes säger allt i ett nötskal, mer tydligt och systematiskt än dessa analfabeter till fiskare kunde"! Samma fara lurar äv­en i dagens kyrkor: vi utvecklar strukturer, lagar, regler, visionära uttalanden, metoder för evange­lisa­tion, organisationsscheman, förebilder för auktoritet ... och vi rangordnar dem så högt och så pro­fes­sionellt att vi nästan stoltserar med att vi kopierat dem från professionella marknadsförare, fram­gångs­rika företagsledare, experter, stora politiker och tänkare: "Om kyrkan inte växer nu, om väckelse inte bryter ut nu, då vet jag inte hur det någonsin ska ske!". Vi ger mycket uppmärksamhet till en per­fekt organisation, megakonferenser, sömlösa program med de mest moderna multimedia (precis som "värl­den"!). De modernaste byggnaderna med den bästa akustiken, de bekvämaste fåtöljerna ... Vi står med beundran inför vår egen förmåga, praktiskt taget dyrkar "våra egna händers arbete" (Jes. 2:8, ett sätt att beskriva avgudadyrkan!).

Vilken arrogans och förvriden urskiljning! Vilken överdrift av vår egen mänskliga aktivitet. På utsidan kan vi faktiskt ibland åstadkomma riktigt imponerande saker som kyrkor, men om vi skulle jämföra det andliga innehållet i de rika, västerländska kyrkorna med de första kristna (eller t ex det andliga in­ne­hållet bland de förföljda kristna som riskerar sina liv), skulle vi vara djupt skamsna.

Många organisationer är också byggda på en stark ledare. Tack Gud för starka, karismatiska ledare, men så fort folk börjar tänka "han ska göra det, han vet vad man ska göra, han vet vägen, då kommer han få väckelse ...", då börjar de bygga på en person igen. Hur många stora ledare måste falla innan vi fattar vitsen med att detta inte är vad det handlar om? Vi kan se samma sak inom evangelisation: hur mycket förtroende byggs på stora högtalare, stora Gudsmän, "stora namn" ... som får oss att tänka: "Om denne världsevangelist, denne helandeevangelist, denna profet, bara kunde komma till vårt land, då skulle allt förändras!" Hur svårt är det inte för oss att förvänta oss frälsning blott och bart från Gud?

Varför är det så i Europa, den enda kontinenten i världen där kyrkan lider av en så stark form av ane­mi? Tidsandan är för närvarande dominerad och styrs av humanistiska värden. Och ändå var Europa en gång i tiden den kristna kontinenten, fanbärare av kristenheten. Den kristna tron överlevde den fruk­tansvärda förföljelsen under de första århundradena och övervann det mäktiga romerska imperiet utan jordiska vapen. Men när en ny, "modern" världsbild uppstod i slutet av medeltiden, som sätter män­niskan (i stället för Gud) i centrum av universum, verkade kyrkan inte vara tillräckligt stark på in­sidan för att tåla uppkomsten av humanism. Kyrkorna var till synes för svaga för att erbjuda ett kraft­fullt alternativ. Naturligtvis är en fysisk fiende på utsidan lättare att slåss mot än en andlig, osynlig sådan. ”Andra förlitar sig på vagnar och hästar, men vi berömmer oss av Herrens, vår Guds, namn.” (Ps 20:8)

Den nya världsbilden trängde först in i vetenskapen och konsten, sedan teologin och kyrkan. Evange­liets vin blandades (mer och mer) med vatten tills det smakade ingenting, och slutligen jagades kyrkan in i hörnet av samhället som irrelevant.

Det är illa nog att den har trängt in i vårt samhälle, men det är mera allvarligt att den har invaderat våra kyrkor också. Den är så subtil: den är som ett moln av giftgas som fläktar över vårt land och som folk var­ken ser eller luktar. Den hänger överallt – i utbildningen, media, politiken. Det är så "uppenbart" att det är nästan ett brott att ifrågasätta den ...

Låt oss först av allt göra klart vad "humanism" egentligen innebär. Humanism är: att människan är mått­stocken i allt. Med andra ord: i allt vi gör, från vår egen synvinkel i stället för från Guds. Leva och planera våra liv som om vi hade det första och sista ordet. För en icke-troende är detta klart som da­gen, men en kristen har accepterat Gud i sitt liv som Skapare, eller hur? Humanism i livet för en kris­ten betyder: att ge Gud en mindre roll i vår tillvaro. Att tillåta God tillträde bara så mycket vi behöver honom, på de områden vi själva väljer och då vi bestämmer (så att vi alltid kan ta det sista beslutet själva). En del kristna lever som om Gud skulle vara glad över att de går till kyrkan och ber då och då! Eller de ber som om Gud är vår springsjas och måste betjäna oss (genast!) när vi ber honom.

Vi behandlar Gud som om vi skulle sätta vagnen framför hästen. Om vi skulle se oss från Guds per­spek­tiv, skulle vi till vår skam upptäcka att vi har vänt världen upp och ner. Förmodligen gör vi alla det då och då, eller försöker åtminstone göra det ... tills vi upptäcker att det inte fungerar på det sättet, att Gud inte manipuleras av våra nycker, och då kommer vi verkligen omvända oss, vända om och låta Gud vara Gud. Vi skapade inte Gud, han skapade oss. Gud är inte där för oss, utan vi är där för honom!

Även en kyrka kan fungera på ett humanistiskt sätt: vi kör vår organisation och arrangerar våra möten på ett sådant sätt att vi skulle kunna fortsätta även om han inte skulle dyka upp, och vi skulle inte ens märka skillnaden. Det är som ett företag där medarbetarna planerar allt så bra att chefen inte behövs (eller inte ens är välkommen) i sitt eget företag. Försök att kolla upp lite på det humanistiska innehål­let i din kyrka: om ledarteamet möts, träffas de i två timmar och ber om Guds välsignelse i två minuter över de beslut som de just har tagit? Innan Jesus tog några avgörande beslut, som att välja sina 12 lär­jungar, tillbringade han en hel natt i bön, hur är det i våra kyrkor? Inser vi verkligen att kyrkan tillhör Gud? Att det handlar om hans barn? Det är oansvarigt att arbeta i Guds rike utan att först höra chefens instruktioner och sedan följa dem noga.

En stor predikant sa en gång: Om Jesus kom till jorden i dag och besökte sin kyrka, då skulle han kasta ut 85% av den, som han gjorde då han renade templet på allt som folk hade byggt upp runt omkring. Eller, med andra ord: om Jesus ledde en kyrka i dag, så som han vill, skulle 85% av kyrkans medlem­mar gå ut i bestörtning och gå till en annan kyrka. Det är hårda ord, men det är att vara ärlig om vi frå­gar oss själva: vad i min kyrka skulle bestå testet?

Låt oss ta en titt på exemplet som Jesus ger oss i allt detta. Byggde han upp en stor organisation? Läm­nade han efter sig "perfekta" stadgar och kyrkoregler för oss? Tog han den romerska kejsaren med all hans effektiva förvaltning som ett exempel för sitt rike? Valde han administratörer som lärjungar? Vem var hans PR-specialist, hans talesman? Hur många stora byggnader satte han upp? Hur många pro­cent av budgeten gick till kommunikation och reklam? Inget av det förstås! Det var inte heller för att dessa saker inte fanns då, utan därför att dessa inte är källan till hans världsförändrande makt. Hans källa var hans Fader. Hans hemlighet var "Sonen kan inte göra något av sig själv, utan bara det han ser Fadern göra" (Joh. 5:19). När han var trött ville han inte gå till en "spa", utan klättrade upp på ett berg för att vara ensam i bön. Han valde inte de tolv bäst utbildade, mest lovande unga männen av hans tid: Han behövde inte någon mänsklig storhet och skicklighet för att föda den största religionen i historien. Inga diplom, ingen ädel härkomst, ingen rik familj, ingen jordisk maktposition, ingen lysande strategi ... Han ville bara visa, genom frånvaron av världslig makt och intelligens, att det var bara Guds kraft som ledde denna baktalade lilla judiska sekt, för att så småningom övervinna det romerska riket. Trots denna brist på professionellt följe, hade han en djupare inverkan på världen än någon annan världs­ledare!

Vi lever i en värld där det är oerhört viktigt att vara effektiv: Vi vill använda varje minut fullt ut och se resultat direkt. Om vi talar om att ha en starkare, mer varaktig effekt, så var Jesus otroligt effektiv. Men hur effektiv är vår kampanj, vår organisation eller planering? Låt oss verkligen inte överskatta den! I det långa loppet betyder våra projekt egentligen inte så mycket: det som är kvar av dem efter 5, 10, 20, 50 ... år? Organisationer, även kristna sådana, kommer och går. I ljuset av evigheten är det vik­tigare ur Guds perspektiv vad vi är än vad vi gör! Någons personlighet och karisma lämnar ett mycket större varumärke än dennes handlingar och gärningar.

Vill vi verkligen lämna ett (bestående) intryck i den här världen? Sök Gud först och främst! Ta dig tid, massor av det, för att lägga en solid andlig grund. Hur mycket tid? Jesus tog 40 dagar innan han ens pre­dikade eller utförde ett mirakel. Hur många av oss har någonsin satt av ens en hel dag för att söka Gud på egen hand?

Den humanistiska världsbilden är också mycket materialistisk, och detta påverkar vårt nuvarande sätt att se på livet: materialet, den synliga verkligheten verkar så äkta, sann och viktig, medan den överna­turliga världen verkar så vag, molnig, imaginär och spöklik. Vi har svårt att "tro utan att se" (Joh. 20:29). Vi går hellre på marken än på vattnet. Vi föredrar jordnära realiteter framför Guds löften. I verkligheten behöver Gud bara säga ett ord för att skapa universum: kraften av den andliga världen är så häftigt. Det finns änglar i himlen som är så stora att de står med en av sina fötter på jorden och den andra i havet, och att ett ord från munnen förändrar historien (Upp. 10:1-3)! Om vi kunde se och förstå det bara en gång, skulle vi leva på ett helt annat sätt: då skulle vi hellre be, än att slava i våra projekt. Då skulle vi se att två timmars bön är effektivare än två timmars arkivering eller utskick av mappar.

Ibland kan vi känna effekten som västerländska humanismen har på oss när vi till exempel kommer i kontakt med afrikanska kyrkor, och deras andlighet: när vi smakat på deras eldiga böner, deras ohäm­made tro, den självklara plats Gud har i deras liv och i deras samhälle, den lätthet med vilken de fastar ... det ser inte ut som om de är infekterade av det andliga virus som en masse har trängt in i väst­värl­den. Ur deras synvinkel, är de förvånade över att vi inte kastar ut demoner och botar sjukdomar (precis som Jesus), att vi inte har några drömmar eller visioner och ser änglar (precis som apostlarna). Väster­ländska kristna har svårt att passa in det övernaturliga i sin världsbild – vi verkar inte kunna inlemma det i våra tänkesätt. Är det något fel med den bibliska världsbilden eller med vår "vetenskapliga" (stängda, människofokuserade) världsbild?

Jag ser ibland kristna som har vandrat med Gud under flera år plötsligt bli avfälliga, de uppehåller sig utanför bilden och faktiskt försvinner ... Det är väldigt tråkigt, men jag undrar ofta hur djupt deras böneliv var? Man kan förstå om de var besvikna på människor, men bygger de sin tro på människor? Har de tröttnat efter så många år av allvarligt engagemang och få resultat? Det kan så vara, men sökte de inte och fann de inte sin glädje, frid och styrka i uppfriskande möten med den himmelske Fadern? Att utföra Guds arbete på mänskligt bränslet kommer alltid förr eller senare leda till utbrändhet. Gud hade aldrig tänkt att vi skulle utföra hans uppgifter med vår mänskliga styrka.

Vi kan ge namn på en hel del "förmildrande" omständigheter som orsakar fattigdom i bön, såsom tryck, stress, utmattning (trötthet), nödsituationer ... , men inget av det är ett tillräckligt bra skäl för att försumma vår första och främsta prioritet, eller för att ge upp vår första lojalitet. En gift man som för­summar sin fru på grund av ett stort antal mycket förståeliga omständigheter, kommer att nyktra till mycket snabbt och ganska smärtsamt när han får ett brev från sin frus advokat. Efteråt, om han är är­lig, måste han erkänna att det fanns många varningstecken att förhållandet inte var bra, att de ömsesi­digt förkastade den andra eller höll sig på avstånd, och att hans fru hade försökt många gånger att göra klart för honom att det inte stod rätt till ... Det är inte ett tecken på mognad när vi skjuter över skulden på djävulen, andra människor eller på omständigheter: om Gud skapade oss till att regera över plane­ten, då måste vi verkligen börja ta kontroll över våra egna liv, vår användning av tid och våra val, istället för att gå med strömmen.

Att be, eller ha en attityd av "har-inte-tid-att-be" är vårt eget ansvar! Vi är mogna vuxna och måste ta kon­sekvenserna av våra val. Vid slutet av dagen, är det uppenbart utifrån våra handlingar, hur viktigt vi anser bön vara och vilken plats Gud verkligen har i våra liv. Är det att döma oss själva alltför strikt? Kanske det, men om vi verkligen får en aning om vår envisa humanistiska attityd, kommer det att ge liv. Gud hjälpe oss att inte släta över våra tillkortakommanden, eller att ta det alltför lättvindigt, utan ödmjukt erkänna det. Och om vi bekänner med äkta ödmjukhet, ger han oss lyckligtvis mycket nåd, och han hjälper oss på vägen till etablerandet av himmelska mönster i våra liv.

Låt oss göra ett experiment i tanken: föreställ dig att någon "tvingar" dig att spendera 24 timmar en­sam med Gud på ett visst ställe: skulle själva idén ge dig en fruktansvärt obehaglig känsla, eller skulle du säga: "Åh, underbart, äntligen lite tid att vara ensam med min himmelske Fader"? Intressant sätt att kolla sig själv, eller hur? Jämför det med det här: Du skulle gärna tillbringa 24 timmar ensam med den person du älskar mest och inte ens det var tillräckligt med tid, är det samma sak då med Gud? Om inte, hur kommer det sig? Vilken bild har vi egentligen av honom? "Att känna Gud" är definitionen av "e­vigt liv" (enligt Joh. 17:3!), men det finns inget annat sätt att lära känna Gud än genom att be, tala med honom och spendera (mycket) tid med Honom. Hur ofta har du verkligen sökt Gud? Och hur in­tensivt har du sökt? Hur länge har du stått ut? Hur snabbt blev du avskräckt när du inte såg något ge­nom­brott?

För att komma in i en djup relation med Gud genom bön måste vi stänga in oss regelbundet i timmar (eller bättre: i dagar), ensam med Gud, naken inför hans ansikte. Vi kanske kommer att känna oss rik­tigt obekväma i början, och inte veta vad jag ska säga eller hur man beter sig ... Kanske vi kommer att behöva mycket tid för att kämpa oss igenom alla hinder, våra inre murar, vårt motstånd, distraktioner ... , kanske kommer det bara inte att fungera många gånger ... Ska vi ge upp? Eller ska vi ropa ännu högre på honom? Ska vi försöka ta ännu hårdare tag? Har du fastat någon gång? Fastat länge? Fastan är ett starkt stöd för bön: Vi stänger av vår kropp för att visa Gud att vi menar allvar, att hans ord är viktigare för oss än att äta. Fastan går väldigt starkt mot vår humanism! Om vi håller ut och driver igenom till kärnan i relationen med vår Skapare och Fader, för verklig interaktion, fördjupad kontakt, ett far-till-son-ögonblick, kommer belöningen att vara mer än värd allt besvär.

Job trodde att han hade känt Gud hela sitt fromma liv … men när han verkligen hörde Gud tala förstod
han att han hade levt långt borta från Gud alla dessa år, och hade knappt haft någon personlig kontakt
med honom (Job 42:5). Hur står det till med oss? Har vi någonsin hört Gud tala direkt till oss och mött honom ansikte mot ansikte? Bön kan kanske (förmodligen/ganska definitivt) vara mycket mer än vi tror.

Egentligen är humanism (att sätta människan i centrum) inte så mycket ett teoretiskt sätt att leva, utan resultatet av vår självupptagenhet, som vår anknytning till materiella ting, navelskåderi: på grund av synd har det blivit så svårt att inte tänka utifrån vår egen synpunkt. Humanism som ideologi är en bara rationell artikulation (motivering – efteråt) av denna livsstil som, vid närmare anblick, är helt ohåll­bar. Vi behöver en grundlig Kopernikus-revolution i våra liv: människan trodde i århundraden att solen gick runt jorden, tills en man med tillräckligt med mod undersökte fakta objektivt. Kopernikus räk­na­de med att det var mycket mer logiskt att förklara himlakropparnas rörelser om vi utgick från att jor­den gick runt solen! Vilken chock det blev för världen på hans tid! Vilket paradigmskifte!

Så svårt det är för oss att inse att vi inte är universums centrum! Fortfarande lever vi idag som om så vore fallet, för vi säger varje dag: "solen går upp" eller "solen går mot väster". Och det är precis sam­ma sak i den andliga världen: Gud kretsar inte omkring oss (mig), utan vi kretsar kring Gud. Gud ska­pades inte för oss, utan vi skapades för Gud! Gud finns inte för att tillfredsställa våra behov (och för att betjäna oss!) Utan vi är där för honom! Så länge vi har attityden att han måste göra något för oss, då är vi långt utanför banan och har inte förstått grunderna än! Då tjänar vi en self-made Gud, en Gud som vi har tryckt in i den lilla ram som vi vill ha honom i.

För att göra en kopernikansk revolution behöver vi en verklig pånyttfödelse: allt annat är inte starkt nog. Vi kan inte hålla fast vid en geocentrisk (egocentrisk?) världsbild som vi kan anpassa till oss själ­va, där vi skyler över inre motsättningar eller döljer dem. Den syndiga "gamla människan" kan i hu­vud­sak inte lappas ihop: även när vi tjänar Gud vill han ("den gamla människan") alltid stå i centrum och han är bara intresserad av Gud när det passar hans egna syften. Han måste bli radikalt korsfäst, och den "nya människan" – Kristus i oss – måste ta hans plats.

Vad är verklig "teocentricitet”? Låt oss titta på hur det är i himlen, i evigheten. Det, och bara det, mås­te vara den slutgiltiga "normen" för vår jordiska kyrkogemenskap. I Upp. 4:8 och 11 läser vi om en im­ponerande syn: ”Vart och ett av de fyra väsendena hade sex vingar, och de hade fullt med ögon, runt om och på insidan av vingarna. Dag och natt säger de utan uppehåll: "Helig, helig, helig är Herren Gud, den Allsmäktige, han som var och som är och som kommer."

Deras uppmärksamhet är med andra ord fokuserad dag och natt på enbart Gud, på hans helighet: det är det enda som är värt att ropa ut. Bara det är den verkliga kärnan, den sanna realiteten – resten är bara en detalj. Det finns ingenting som någon kan lägga till. Allt annat bleknar in i oändligheten.

”Och då faller de tjugofyra äldste ner inför honom som sitter på tronen och tillber honom som lever i evigheternas evigheter. De lägger ner sina kronor inför tronen och säger: "Du, vår Herre och Gud, är värdig att ta emot pris, ära och makt, ty du har skapat allt. Genom din vilja kom det till och blev skapat."

Än en gång ser vi de heligaste ögonblicken i himlen, i den innersta kretsen kring Guds tron att detta är det enda som kan sägas, kärnan i det hela, den mest djupgående verkligheten, det mest påtagliga väsen ... : Gud ensam i centrum! Han är värdig att ta emot allt! Endast han! Jämfört med honom, är allt annat (allt som änglar eller människor kan göra eller förtjäna) inte värt att nämnas.

I en stund som denna, skulle det vara såååå malplacerat att ge ära till en människa eller ängel, så oläm­p­ligt, så oproportionerligt, att det skulle vara motbjudande. Denna typ av teocentrisk dyrkan är det en­da som kan stå sig genom evigheten. All jordisk tillbedjan som inte har detta som sitt brännmärke, är knappast värt att stämplas "dyrkan". Det är teocentricitet i sin renaste form. Och alla mänskliga ska­p­el­ser, om det så är de mest sofistikerade kyrkostrukturer, den mest balanserade kyrkorutinen, den mest professionella stadgan, den mest inspirerade metoden, den mest lysande teologin, ... i bästa (!) fall kan de endast likna kronorna som läggs ner. Precis som Paulus sa en gång: ”Men allt det som var en vinst för mig (min position, mitt diplom, min rättfärdighet) räknar jag nu som förlust för Kristi skull. Ja, jag räknar allt som förlust, därför att jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. (Fil 3:7-10)! Jämfört med den levande Gudens dynamiska närvaro och känna honom, allt annat är näst bäst, nej, tredje, fjärde ... nej, det är till och med ett hinder, smuts, en börda, om vi litar mer på detta än på Gud.

I Paulus fall skilde dessa fromma, religiösa företeelser (hans teologiska studier och kunskap om lagen) honom verkligen från Gud och han kämpade mot Gud: om det leder till stolthet och självrättfärdighet, leder det till döden.

Låt oss göra det klart: att arbeta riktigt hårt på goda metoder, strukturer, regler och teologier är verk­ligen inte fel i sig, det är till och med nödvändigt! Och tacka Gud för goda teologer och kyrkobyggare. Men det kan så lätt dra vår uppmärksamhet nedåt i stället för uppåt, så att vi glömmer bort det viktig­aste och upphöjer saker som vi själva skapar. Låt oss aldrig luras att tro att vi kan imponera på Gud med våra egna gärningar och konstruktioner! Han är den ende som räddar, återlöser och befriar.

När det kommer till den praktiska driften av en kyrka, tekniska frågor, juridiska affärer, kyrkobygg­na­der, ger Gud människor gott om plats: vi har en stor frihet att göra saker på vårt sätt enligt våra talang­er, vår personliga stil och kulturella sammanhang. Men när det handlar om den andliga dimensionen, saker av evigt värde, de verkligt viktiga sakerna i livet, då vi kan vänta bara på Gud. Den andliga ni­vån i kyrkan, makten i bönen, vår nivå av helighet, vår förmåga att motstå frestelser i denna världen, våra möjligheter att vandra i det övernaturliga, vår profetiska gåva att urskilja och auktoriteten att för­ändra samhället ... detta är alla saker som utgör skillnaden mellan en levande och en död kyrka, mellan en kyrka som överlever och en kyrka som övervinner. Källan till levande vatten springer fram från un­der Guds eget altare (Hesekiel 47:1). På detta område kan vi inte lägga till en millimeter till Guds vis­het. Vi kan inte konvertera eller ändra en enda person, bara Gud kan. Vi kan inte ens fria oss själva från syndens slaveri.

När det handlar om transformation av vårt inre, är bön mycket effektivare än gärningar. Om vi vill byg­ga Guds rike utan bön (eller med alldeles för lite bön), är det som att bygga ett hus utan cement (eller med alldeles för lite cement i vår blandare). Det kan tyckas vara ok ett bra tag, men allt kommer att avslöjas tids nog.

Ett bra sätt att bryta igenom humanismen är genom att starta ett projekt i Guds Rike som går långt bort­om vår egen förmåga: något som vi är till 100% övertygade om att bara Gud kan fixa, där vi verk­ligen är beroende av honom. Att finna oss själva i stort behov, i slutet av vårt rep, får oss verkligen att ropa till Gud, eftersom våra liv är beroende av det. I denna mening är vårt västerländska välfärds­sys­tem inte alls en välsignelse, eftersom det blir så lätt att lita på det. Vår kropp och själ har blivit feta eller överviktiga, vår ande och vår tro har ingenting att göra och utvecklar därför inte någon "muskel­kraft". Ett nytt äventyr i tro med Gud, en hög kallelse, "kliva ut på vattnet", att göra något som vi al­drig har gjort förut ... allt det för oss närmare honom och övertygar oss om det absoluta hopplösa i vår egen förmåga.

Att be och aktivt vänta på Gud är också ett bra motgift för vår latenta humanism. I vilken utsträckning vi har det svårt avslöjar hur djupt det sitter i oss, precis som fasta avslöjar hur mycket vi är knutna till mat. ”Fråga efter HERREN och hans makt, sök alltid hans ansikte.” (Psalm 105:4) ”Hoppas på HER­REN, var stark och frimodig i ditt hjärta, ja, vänta på Herren!” (Psalm 27:14)

Det kommer tider (och vi är delvis redan där!) då vi inte kommer att kunna stå fasta för ett ögonblick i skakningarna av världen, utan en stark, direkt relation i bön till Gud. När trycket från den stora veder­mödan kommer närmare och närmare, när (andliga!) temperaturen i världen blir högre och högre, då blir det överväldigande uppenbart att vi inte på något sätt kan ha förtroende för vårt kött, utan får ropa till honom av hela vårt hjärta för att hållas vid liv. Be är inte en hobby eller ett alternativ: det är en be­fallning och är livsnödvändigt.

Den typ av kristendom som världen behöver i dag (och som hon verkar vara så rädd för), är ett liv där Gud står radikalt i centrum: en kyrka där Gud får vara Gud, där han kan ändra eller variera program­met hur som helst, där han inte "stör" vår älskade liturgi eller vår bestämda rutin, men där, vid minsta antydan om hans närvaro, folk kommer att gå och stå vid sidan i vördnad, falla ner på marken, fulla av förväntan för att höra vad han kommer att säga.

Icke-troende kommer i sådana kyrkor att ”falla ner på sitt ansikte och tillbe Gud och ropa: "Gud är ver­k­ligen i er!" (1 Kor. 14:25)! Kyrkor och sådana kristna är mycket hotfulla för världen, men å andra sidan är de också de enda som kommer att kunna övertyga världen om att kristendomen inte bara är en av många religioner, utan Jesu Kristi Gud är idag den Ende, Herren och Återlösaren av alla!

Frågor (för diskussion):

1. Hur mycket tid behöver du för att bli andligt mättad och bli stark?
2. Hur ger du din ande näring (jämfört med din kropp och själ)?
3. Hur blir du av med envis självcentrering?
4. Vad menar Paulus med ”be utan uppehåll”? Hur gör du det? ”Vänta på Gud”: hur kan du göra det (bättre)?
5. Varför är det svårare för oss att lita på Gud mer än oss själva? Hur kan du ändra på det?
6. När har Gud den centrala platsen i en gemenskap/kyrkan/kristen tjänst och när har han det inte (flera)?
7. Är Gud den som leder ditt liv eller spelar han bara en mindre roll i det?
8. Vart går du för att bli vederkvickt/avslappad när du är andligt trött?
9. Är du alltid medveten om att det synliga är temporärt och det osynliga är evigt?
10. ”25 timmar ensam med Gud”: blir du uppmuntrad eller fyller det dig med ångest?
11. Har du någonsin upplevt ett av dessa himmelska ögonblick av ren tillbedjan? Hur var det?

Ny bok och en dag om Bibeln

VIKEN BIBEL? Ny bok av Jonas Dagson

 

Den här boken är konsumentupplysning för bibelläsare. Den presenterar, analyserar och jämför tjugoen svenska bibelöversättningar. Allt från Karl XII:s bibel utgiven 1703 till översättningar som ännu inte är klara, men som kan läsas på nätet under arbetets gång. Den ger dig bakgrunden till de olika versionerna, presenterar översättarna, kommenterar och debatterar innehållet och berättar vad som är att vänta de närmaste åren.

Jonas Dagsons översikt av svenska bibelöversättningar är en välgärning för svensk kristenhet och för var och en som värdesätter de bibliska texterna. Mer än så, det är en kulturhistorisk gärning! Äntligen har vi en översikt och utvärdering av de olika översättningarna av den bok som mer än någon annan format vår kultur och otaliga individers liv. Pedagogiskt och klargörande jämförs de olika översättningarna; deras särdrag, styrkor och svagheter. Jag är mycket imponerad!

Stefan GustavssonGeneralsekreterare Svenska Evangeliska Alliansen

BIBELDAG 1 feb 2014: ETT LEVANDE ORD FRÅN GUD

En dag om bibelsyn och bibelbruk.

Plats: Örebro missionskola/Brickebergskyrkan

Arrangörer: SFB, SEA och ÖTH 

Huvudtalare: Elisabeth Sandlund, opinionsredaktör tidningen DagenMikael Tellbe, lärare vid Örebro Teologiska HögskolaStefan Gustavsson, generalsekreterare för Svenska Evangeliska Alliansen
Seminarier: Tommy Wasserman, Anna Enberg, Linda Bergling, Runar Eldebo, Swen Bergling, Tony Larsson, Jonas Dagson m.fl

Se webbsida för mer info!

Källa: Utskick från XP Media http://www.xpmedia.org/

Böneämnen för Sverige

 

Ur Sverigebönens senaste bönebrev:

Res upp muren- Herren gör nytt – Nytt mod för de troende! 

1.    Motstånd och byggande av muren - beskyddet !
 

Nehemja bok 4:7-23
Det var motstånd mot byggandet, beredskapen höjdes i bön och arbete – när arbetarna blev trötta placerades vakter ut på de lägsta delarna av muren och ledare sammankallades över hela landet. Det handlade om en strid för familjerna och hemmen.  En trumpetsignal hördes – mönstring till vakt och samling under hela dygnet.
Bed om fullbordande av detta under 2014.

2.   Herren gör något nytt i landet! Jesaja 43:18-19
Men glöm allt som har varit! Det går inte att jämföra med vad jag  tänker göra! Jag planerar att göra något alldeles nytt. Jag har redan börjat! Ser ni det inte? Jag ska göra en väg genom öknen och strömmar i vildmarken! Gud låt oss ta emot det du vill göra i landet och över generationsgränserna.

3.   Nytt mod att kliva fram i Sverige
1 Samuelsboken 17:1-58 Här ser  vi  David mot Goliat. Hela armen var bundna i fruktan för Goliat. David hade varit med Gud i bön och lovsång. Han talade därefter annorlunda. David nämner då endast Goliat som "den oomskurne filisteen" - 2 gånger i texten. Herren och Herrens armé nämner han däremot 9 gånger. Sedan reste sig hela armen och började agera. Be om mod för oss att kliva fram i denna tid och agera utan fruktan. Helige Ande fyll oss och berör oss!"

"Vänner, vi lever nu i en mycket viktig historisk tid för vårt land. Låt oss ta de tre bilderna ovan från Guds ord i bön och ta aktiva steg för mobilisering.

Sätt upp "bönevägmärken" (Jer 31:21) : "Res åt dig vägvisare, ge akt på vägen, på stigen, där du vandrade, vänd så tillbaka…".Stäng din dörr och be i det fördolda, och Gud ska löna dig. När du ber i det fördolda öppnas dörrar i det synliga. Hör av dig om vad Gud talar, och vet att vi agerar nu tillsammans. Skörden är nu mogen i vårt land!"

Läs mer på:

http://www.sverigebonen.se/

 

Psalm 19:15

Sjung med i denna bön eller bara slut ögonen och njut...



Svensk text:
Låt vart ord från min mun och var tanke som mitt hjärta bär, behaga Dig Gud, Behaga Dig Gud
Låt vart ord från min mun och var tanke som mitt hjärta bär, behaga Dig Gud, Dig min Gud

Min förlossare och klippa Du är orsak till min sång Att behaga Dig är all min längtan Gud
Varje stund och varje timma vill jag tjäna Dig min Herre
Att behaga Dig är all min längtan Gud Dig min Gud

Profetiskt samtal om Sverige

Birger Skoglund delar bland annat det tilltal han fick ta emot för ett antal år sedan angående Sverige. Pastor Per-Åke Eliasson säger mot slutet en mycket viktig sak tror jag och det är att elden behövs i våra egna liv och att vi gör upp med allt som inte ska finnas där för att vi ska kunna TA EMOT det som Gud redan har förberett för Sverige. 

Läs gärna denna dagliga betraktelse från Os Hillman som beskriver samma sak:

The Purpose of Crucibles

January 19th, 2014 by Os Hillman

http://www.marketplaceleaders.org/the-purpose-of-crucibles/

Guds välsignelse! / Barnabas

Tre profetiska ord för 2014

 Från Mission Swedens hemsida:

"Under de nationella bönedagarna höll pastor Per-Åke Eliasson en predikan på temat "tre profetiska ord för 2014". Det var både ett uppmuntrande och ett uppfordrande budskap som riktade sig till hela Guds församling i Sverige. Centralt i budskapet var orden "skörda", "strida" och "bygga", och att dessa ord är både knutna till och beroende av varandra.– Det enda sättet för oss att ta striden om skörden är att överlåta oss och bygga starka lokala församlingar, sa Per-Åke Eliasson."

Läs fortsättningen och se predikan här:

http://www.missionsweden.se/1/post/2014/01/tre-profetiska-ord-for-2014.html

Intervju med Kicki Toledano Åsbrink

Lyssna gärna på dessa 4 avsnitt med mycket intressanta intervjuer med Kicki Toleado Åsbrink. Hon är svenska som bott närmare 30 år i Israel och är gift med en israel. Hon berättar mycket levande hur det är att leva i Israel.
Intervjuerna blandas med sånger och vill du bara lyssna på intervjuerna, kan man dra markören till lämpligt ställe i videon.

http://vimeo.com/54726982
http://vimeo.com/54724762
http://vimeo.com/54760835
http://vimeo.com/54762374

TOUCHING NATIONS FOR CHRIST

Det skrivs en del om församlings- och gudstjänstutveckling och om att "bygga församling" just nu.
Som en reflektion kring detta rekommenderar jag dig att läsa dagens betraktelse från World challenge skriven av David Wilkerson, "TOUCHING NATIONS FOR CHRIST"

Du hittar den här:
http://sermons.worldchallenge.org/en/node/26082?src=devo-email

Guds välsignelse!
Barnabas

2014: The State of the Hope Reformation

2014: The State of the Hope Reformation (from Bob Hartley)

God spoke from Psalm 67 that He is going to open up His face and His ways so that He will be seen and known, not only among His people, but also among whole cities, and even nations, that will open their gates to Him.

I saw specific nations invite Him, with His gifts and building plan, into their cities. These cities will become radiant with joy and pulsate with the presence of God. They will receive and enjoy many breakthroughs in every area of life.

Jesus has also shown me how thrilled He truly is that these people and places are welcoming Him to bless and lead them.

Read the rest of the text here:
http://bobhartley.org/2014-state-hope-reformation/

“WHY IS THIS HAPPENING TO ME?”

JANUARY PROPHETIC WATCH WORD “WHY IS THIS HAPPENING TO ME?” 

By Lance Wallnau

WARNING: I sense the enemy is going to try to rob many of you of your rendevoux with breakthrough and want to harm you!

(READ prophecy at end of post)

“ALTER THE ALTAR AND BREAK THE CURSE” 

This is a true story about a young man who altered his home, family business and his career by defying a demonic spirit and building a family altar.

He was a good man who loved God and worked hard, but every time his harvest was due, a demonic spirit of strife would come and rip off not only him but also his entire household. God actually SENT AN ANGEL to address this problem, by using frustration to drive the young man to prayer where he lodged his complaint. The Lord told the youth that God was with him and this man would change the nation with just a HANDFUL (a remnant) - rallying them "as one man!"

THIS MAY BE YOU!
This is the story of Gideon in Judges 6. His nation and family suffered severely 7 years because of idolatry toward Baal. He tore down a family Baal altar (his fathers altar) and built IN ITS PLACE AN ALTAR TO THE LORD and sacrificed a bull on it. This started a cycle of deliverance in others.

“…the LORD said to him, "Take YOUR FATHER'S bull and a second bull seven years old, and pull down the altar of Baal which belongs to your father…. and build an altar to the LORD your God on the top of this stronghold in an orderly manner, and take a second bull and offer it … (Judges 6:26)

The men of the city were mad. Manifesting a spirit when they saw the altar turned down. BUT this wasn’t them - it was the dispossessed Baal spirit working thru them. The devil will attack you thru people when he is under attack thru your obedience. So…. “Then the men of the city said to Joash, "Bring out your son, that he may die, for he has torn down the altar of Baal…

(WATCH HOW HIS FATHER IS NOW FREE!)

"But Joash said to all who stood against him, "Will you contend for Baal, or will you deliver him? Whoever will plead for him shall be put to death by morning. If he is a god, let him contend for himself, because someone has torn down his altar."

Wow! Once Gideon tore down the family stronghold and built an altar in its place, the older living generation got delivered and actually DEFENDED the son.

This is FAMILY level strategic warfare – the most powerful and fundamental level of engagement.

WHAT WAS DISCOVERED in all this?
The blessing breakdown has nothing to do with you- but YOU are the one GOD ANOINTED to FIX IT! Where there is generational sin further back stream there is a stronghold set up further down stream. This stronghold authorizes a demon to come in thru cycles in the life of the family - and steal and destroy.

It will require someone to STOP IT! ONE member needs to rise up and do what SHOULD HAVE BEEN DONE EARLIER, and break down the agreement established with hell.

SO WHY IS THIS HAPPENING TO YOU?
Don’t be surprised if you, the innocent, get drafted into the battle. Bear with me…..What if the sins of the Fathers has consequences hitting the sons of the Fathers? (daughters too) What if the Midians are familiar (or familial) spirits sent to enforce a curse in your house and you are the next target?

Sweet little you? YES!

What if theft or idolatry in the bloodline manifests in a cycle that seeks to rip you off? Could be a divorce or violence or poverty or whatever. And you didn’t do anything to deserve it?!?! Why is this trying to get on you? It was supposed to be your harvest time!

Maybe God has a bigger harvest in mind.

AN OPPORTUNITY is getting SET UP for you. For years Gideon's household was getting ROBBED BY MIDIANS RIGHT AT THE TIME OF HARVEST!

But think about it. Gideon was the WRONG GUY to rip off. He became the champion who broke the cycle of iniquity and idolatry (an idol is anything loved more than obedience to God) and in the very place of the sins of the fathers, RIGHT THERE he built an altar and altered a nation. If he had been skipped over and protected from harm that spirit would have seized the harvest of all his neighbors and continued to the next generation after. By touching Gideon - he became the deliver who cast it out.

TURN THE ATTACK INTO A PLACE OF BLESSING!
Gideon built the altar and made an offering out of one of the bulls…a part of the family business. In return the family was set free, the locals were set free and the nation was set free. The “Midianites” who kept steeling were driven back by a remnant – a small but powerful group who REFUSED TO THINK LIKE UNDERDOGS OR VICTIMS!

May each of us have the presence of mind to remember at the moment of the CONTRADICTION that God is not playing games with us. He is FOR US and if something shows up to rip you off in 2014, you have authority to REVERSE THE CURSE and ALTAR that situation. Do so and you'll get an authority upgrade and an anointing to lead others at a whole new level.

Midnight Watch: PROPHETIC WORD!

“I SENSE the Lord saying, Surely I will be WITH YOU, and you shall defeat the Midianites as one man! For there is a line drawn in time and you are stepping over the dividing of times in your generation. I bring you UP another level so that you can DRIVE OUT another level. That which laid claim upon your house and your inheritance in times past is about to be shattered. It will not get past you into the next generation for in meeting YOU it meets ME.”

“You are entering an hour when they that KNOW their God shall be STRONG and do exploits. It is not truth alone but the TRUTH YOU KNOW that sets you free! Therefore know that I AM FOR YOU. Do not believe every spirit but TEST the spirits, whether they be of God. I am with you for good and not bad. As you set yourselves in agreement with heaven the angelic hosts will surround and all that pertains to Zion, even the HOUSE THE LORD BUILDS (including you and your house as well!) I am building my church for the Last Days. It is not an Arc or an exit but a dwelling place of living stones called together as a habitation of God in the earth. A Tabernacle of David where you can enquire of Me in the place of worship - and find Me.

"For I am giving you access to blueprints in your battle- songs in the night- revelation in the contradiction of your circumstance, even access to my counsel in the place of contention. You will build a "thin place" for intimacy with Me in this hour. For I am building MY Church, My ecclesia in the earth, and you will come together "as one man" - not as separate, but AS ONE, and the Lord shall MULTIPLY your strength beyond your size, and so shall you overcome and occupy the land I give to you. Even a land of giants.”

P.S. "Mideans" - the Hebrew Root Word means
"brawling, contention and STRIFE." The Mideanites create "strife" and discord.

But "the God of peace" has plans to crush Satan underfoot.

källa: Lance Wallnau FB

Revelation for 2014

By paiviheikkila | Published: 1.1.2014

 

Separation between those who seek the living God and those who are satisfied just with the formal Christianity is going to come more obvious in 2014. The two groups will grow stronger in their choice and the confrontation will increase.

This will be like David and Saul in I Chronicles 12:22-23. Those who seek the kingdom of God in the King He has chosen, the throne of David, Lord Jesus, will come together to move the kingship from Saul to David; from man (who had given up from seeking the living God) to Lord Jesus.
There will be those like Jonathan, who kept on running between David and Saul. I Samuel 23:16-18. Although he said he would be closest to David in his kingdom, he still went back to his father’s, Saul’s, house and finally lost his life with him without ever even seeing David’s kingdom. I Sam. 31:2.

We have to decide for ourselves whom we will serve. Christ, the Anointed one, or the one who is allways resisting the anointing of the Holy Spirit, the antichrist.
God is saying to those who will seek Him: “with joy you will draw water from the wells of salvation” Isaiah. 12:3. And: “They will fight against you, but they shall not prevail against you. For I am with you, says the Lord, to deliver you”. Jeremiah 1:19. God will show Himself strongly in this year in midst of those who seek Him and His works. He is calling us to look up on Him and to rejoice in Him and in His victory!
The Crown of Glory has been given to the One, Lord Jesus Christ!

Källa:
http://kingsministries.fi/2014/01/01/revolation-for-2014/?lang=en

Bilder från den globala bönedagen Day of Prayer for the Peace of Jerusalem

Det är uppmuntrande att se bilder från bönetillfällen runt hela världen då man ber för Jerusalem under den globala bönedagen, DPPJ, Day of Prayer for the Peace of Jerusalem.

"Dear Friends of Jerusalem,

Take a moment and review these heartwarming and encouraging photos from around the world taken during this past October's Day of Prayer for the Peace of Jerusalem! Click on the video below to see the nations joining in prayer:

Exposition of Isaiah 62

Rev. Malcolm Hedding

Isaiah 62 from ICEJ US Branch on Vimeo.

Rev. Malcolm Hedding expounds on the sixty-second chapter of Isaiah, from which the inspiration is derived for the ICEJ's global prayer campaign.
Rev. Malcolm Hedding served as the ICEJ Executive Director for 10 years before retiring in July 2011. He still speaks on behalf of the organization internationally, serves on the ICEJ's International Board of Directors in Jerusalem and is an associate pastor at World Outreach Church in Murfreesboro, Tennessee.

källa:http://int.icej.org/content/exposition-isaiah-62

2014—A Year of Prophetic Alignment by BILL BURNS

2014—A Year of Prophetic Alignment by BILL BURNS:

In 2012 God began to reveal His divine government to the hearts of those who desired to live under His rule.

In 2013 the Lord brought His order into the lives of those willing to live under His rule.  Divine order has been established among His people.

2014 will be known to many as the Year of Prophetic Alignment.  In this season the Spirit of the Lord will align His people with His purposes.  This alignment will be brought by way of revelation of God’s purposes (plans) for individuals.  These revelations will come through dreams, visions, prophetic words, signs and wonders.

We must stand watch and listen so that the opportunities for alignment are not missed.  When the revelation of God’s purpose comes, you will be aligned, brought into spiritual positioning, to go through the door that is being opened to you.

Spiritual Doors will open in this season that will bring you into a new spiritual landscape.  It will become a place of elevation—a higher place than you have been before—a place of purpose.

Revelation 3:8  "I know your works. See, I have set before you an open door, and no one can shut it; for you have a little strength, have kept My word, and have not denied My name.”

Once this door is opened to you and you enter into this spiritual environment, you will find the pathway that leads to the fulfillment of your destiny.

The Pathway

Some time ago I had a vision of this pathway that leads to spiritual understanding.  The pathway went up a mountain and was called the “Ancient Pathway.”  I understood that this was the pathway that the prophets of old walked on.  As you begin to follow this path, you will see more clearly that which the Lord is showing you, and you will become more supernatural than you are now.

The doors will open, and the pathways revealed in this season because this is a season of divine fulfillment.

Isaiah 42:16   I will bring the blind by a way they did not know; I will lead them in paths they have not known. I will make darkness light before them, And crooked places straight. These things I will do for them, And not forsake them.

A Season of Transformation

This will be a time in which great grace will be on those who follow the path that the Lord has established for them.  There will be designated places on the pathway that will become flash points of God’s glory that will transform them.

2 Corinthians 3:18  But we all, with unveiled face, beholding as in a mirror the glory of the Lord, are being transformed into the same image from glory to glory, just as by the Spirit of the Lord.

This transformation will align us with the mind of Christ (1 Corinthians 2:16).  Our thoughts will become more Christ-like.

Romans 12:2  And do not be conformed to this world, but be transformed by the renewing of your mind, that you may prove what is that good and acceptable and perfect will of God.

A Season of Restoration has begun and will continue into 2014.  The first three months will become key months in which to believe for restoration.

December 2013 Small Straws by Marsha Burns: 

The process of restoration has begun.  Move with it in faith that what has begun will come to a full completion.  Trust Me to help you move forward with strength and in the power of My Spirit, says the Lord.  Refuse to allow fear to derail your progress.  Stand unwavering and be resolute.  Be renewed in faith, in hope, and in peace.  The work of the enemy to tear you down has been formidable, but I will restore what has been torn down.  I will strengthen what has become weakened through attacks on your body, soul and spirit.  Yield to My power to build you up and prepare you to fulfill My purposes in your life.  Yours is to overcome the despair that has developed as a result of relentless difficulties and begin to look to better days, says the Lord.

In a vision I found myself in an old house that was in need of repair. I heard the bells of destiny and was suddenly engulfed in a whirlwind of the Spirit of God that removed the structure of the house from around me. There I stood in midair with the things of the earth that weighed me down removed from me. The light of God was all around me and above and beneath me. I felt light as air; without hindrance. I was aware of a unity with God that manifested without any effort on my part. It was beautiful, exhilarating, refreshing and revitalizing. My youth was restored. And, I heard the voice of the Lord:  "Beloved, I see and know your struggles and the weariness you have experienced.  But, I tell you truly that a time of restoration and healing is upon you.  Relax and receive all that I have for you."  Isaiah 40:31  But those who wait on the LORD Shall renew their strength; they shall mount up with wings like eagles, they shall run and not be weary, they shall walk and not faint.

A Season of Perfection

Seven is God’s number of perfection, and 2014 has two sevens in the number 14.  Two sevens indicate a double portion.  The double portion will begin with the anointing and will manifest in various blessings in this year.

Generational blessings will come to many this year because the number 14 belongs to this purpose and this time.

Matthew 1:17  So all the generations from Abraham to David are fourteen generations, from David until the captivity in Babylon are fourteen generations, and from the captivity in Babylon until the Christ are fourteen generations.

We are coming into a set time in which the Lord’s favor and blessing will come to His people.

Psalm 102:13  You will arise and have mercy on Zion; For the time to favor her, Yes, the set time, has come.

Watch and Learn

The Lord often asked His prophets, “What do you see?”  In this time it will be important to watch; to see what we are being shown.

Habakkuk 2:1  I will stand my watch And set myself on the rampart, And watch to see what He will say to me, And what I will answer when I am corrected.

The Lord is going to use your circumstances to show you things that need to be corrected.  Our circumstances will reveal our motives and attitudes as we interact with our circumstances.  Allow the Lord to use them as a classroom.  Watch, listen, and learn.  He will bring both correction and victory into every situation that you are involved in.

Proverbs 4:10-13  Hear, my son, and receive my sayings, And the years of your life will be many.  I have taught you in the way of wisdom; I have led you in right paths.  When you walk, your steps will not be hindered, And when you run, you will not stumble.  Take firm hold of instruction, do not let go; Keep her, for she is your life.

Signs & Wonders  will also be seen and understood as we stand our watch.  The Spirit of God will show us signs and wonders that reveal and/or confirm that which is coming into alignment with His Word.

Acts 2:

18  And on My menservants and on My maidservants I will pour out My Spirit in those days; And they shall prophesy.

19  I will show wonders in heaven above And signs in the earth beneath: Blood and fire and vapor of smoke.

20  The sun shall be turned into darkness, And the moon into blood, Before the coming of the great and awesome day of the LORD.

This year will be very interesting as we will see blood red moons at the same time of the Feast of Passover and the Feast of Tabernacles.  This sign is one of double portion for both the Church and Israel.  It is a sign of great significance for 2014.

One of the signs of the end of the age that we who watch the news have become aware of in this last year is:

Luke 21:25  "And there will be signs in the sun, in the moon, and in the stars; and on the earth distress of nations, with perplexity, the sea and the waves roaring.”

The Distress of Nations

The word “distress” indicates that nations are in anguish and with perplexity (unable to think clearly).  We see this distress in the Middle East among the nations as civil unrest.

This is clearly a sign that we are living in the end of the age.  The people are rising up against the established authority, and they are demanding change.

Are You Prepared to leave the past behind and press into the glory of this new season?  The apostle Paul encouraged us to do as he has done.

Philippians 3:13-14   Brethren, I do not count myself to have apprehended; but one thing I do, forgetting those things which are behind and reaching forward to those things which are ahead,  I press toward the goal for the prize of the upward call of God in Christ Jesus.

Small Straws (12/17):  The season of adjustment is upon you, but you will have to mentally and emotionally let go of things that tie you to the past before you can move forward in My purposes.  If you will take this step of faith you will come into a place of liberty and fulfillment that you have not known before.  Trust Me to bring you through this awkward transition with great grace, says the Lord.  All you have to do is be willing and flexible.

This Year Will Be:

1.      A time of intense spiritual warfare, but  you will have a more powerful anointing, which will enable you to have victory over your enemies.

2 Corinthians 2:14  Now thanks be to God who always leads us in triumph in Christ, and through us diffuses the fragrance of His knowledge in every place.

2.      This season will be one of acceleration—things will move fast, so you will have to be found in a position of readiness to move with the promptings of the Holy Spirit.

Romans 8:14  For as many as are led by the Spirit of God, these are sons of God.

3.      This will be a season of convergence when those things that have been ordained by God come together.  When His Word comes together with His purposes in His set times, all things will become possible to those who believe.

Mark 9:23  Jesus said to him, "If you can believe, all things are possible to him who believes."

4.      It will be a time in which you will need to set a watch and guard your heart.

Proverbs 4:23  Keep your heart with all diligence, For out of it spring the issues of life.

Our prayer must be:

Psalm 51:10  Create in me a clean heart, O God, And renew a steadfast spirit within me.

5.      Hidden things that you have not been aware of will be revealed.

Isaiah 48:6  You have heard; See all this. And will you not declare it? I have made you hear new things from this time, Even hidden things, and you did not know them.

Things are not always as they seem to be.  Some things are hidden in darkness behind the scenes.  Now you will know that which is hidden, and you can then deal with it.

6.      The Lord is aligning us with victory.  Victorious mindsets will be established in us by the Spirit of God.  Defeat and victimization will no longer be a part of your DNA.  Divine health will come to those who ask for and believe it.

3 John 2:  Beloved, I pray that you may prosper in all things and be in health, just as your soul prospers.

7.      Supernatural provision will come to those who align themselves with God’s Word and His purposes.

Luke 6:38  "Give, and it will be given to you: good measure, pressed down, shaken together, and running over will be put into your bosom. For with the same measure that you use, it will be measured back to you."

Conclusion

These are the things I have seen, and they are yours to receive.  It was as though I was riding on a very fast train, and these things came into view from the window that I was looking out of.  They are just glimpses of the future, and I have a sense that they will be expounded by the prophets in this coming season. 

Have a blessed ride; it will be a fast one.  So, I suggest that you buckle up because our Lord is going to put His foot on the pedal.

källa:

http://ft111.com/alignment.htm 

Faith Tabernacle
 

Bill and Marsha Burns
P. O. Box 1148
Kremmling, CO 80459  USA
 

 

2014: The Year of the Catapult

God och välsignad fortsättning på det nya året! 

Detta är ett citat från ett profetiskt ord för 2014:

2014: The Year of the Catapult

"2014: CATAPULT 
 

This year will see the springing forward of so many into the release from their "accumulated tension." Catapulting involves the sling shot effect of a great pulling back followed by a dramatic release. Preparing for catapulting often involves what appears to be going nowhere or even backwards for an excruciating length of time with an end result of great forward propulsion. When in His hands, the further you have been pulled back, the greater His desire to catapult you. Often in the pull-back, God is also going after important character matters as He desires you to be able to remain and occupy the place He is catapulting you to."

Läs hela texten här:

http://myemail.constantcontact.com/Prophetic-Insights-for-2014.html?soid=1111841648019&aid=oq9Z1QcDX2g

Israel - Kina

"Pastor Paul is one of a multitude of Chinese Christian leaders who has a burning desire to see his nation converted and brought into abundant life in this world and everlasting life in the world to come."

"One day a fellow pastor urged him to go to the All Nations Prayer Convocation in Jerusalem lead by Tom Hess. At first he thought, “Why go to Jerusalem? I’m working in the harvest field in China, and that’s where my heart is.” But he attended the conference in 2008 and his heart was stirred. However, when he felt God prompting him to come to Jerusalem every year, he said he felt shocked. “I will obey,” he said, “but I don’t know why.”"

Läs hela det spännande vittnesbördet här:

The Author of Time

Jewels from Judy: The Author of Time
Judy Bauman

 www.jewelsfromjudy.org

While journaling, I apologized to the Lord for thinking about all I had to do. I had actually stopped writing in my journal so I could make a list of errands. This is what He said:

“Your days are filled with things ‘to do’ and it is good for you to be organized, but remember Who made time. If you want to make the most of what time you’ve been given, come and spend some of it with Me first. I will bless and multiply what you need as I Am the Author of time!

“There are things you do and things that happen which are out of your control, and these steal your time. When you start your day with Me, I can impart My timing, answers and direction. Stop chasing your tail like a silly dog that doesn’t know better! Come and allow Me to take you higher. I will give you what you need for not only this day but also what is needed for the days ahead. I Am a good Abba. I will help you in all your ways; I will direct your path.”


källa:
http://thefathersloveim.org/author_of_time

Israel - Bibelns profetior uppfylls inför våra ögon

Creative Expression – Guilty For What You Do And What You Don’t Do

Debra skriver om att göra upp med skuldkänslor i denna bloggpost. Nära kopplat till skuld som drivkraft för det vi gör, kan "plikt" vara.  Svenskar sägs ju vara ett pliktroget folk och det är inget fel i det. Men när plikt blir det som driver oss tror jag det blir  problematiskt. Något att fundera över, inte minst i advents- och juletid då många "måsten" känns viktiga att uppfylla. Kanske är de egentligen inga "måsten" utan går alldeles utmärkt att strunta i  Våga tänka nytt! Pröva att välja bort det som bara känns betungande! Och skapa på det sättet utrymme för det som du kanske inte ens visste du och dina nära och kära behövde.  Det är så lätt att bli fartblind så att vi missar det som verkligen är viktigt.
Gemenskap, samtal,  "bara vara" - ja, det finns mycket som vi riskerar att gå miste om när vi springer för fort i ekorrhjulet. Pröva att springa lite långsammare, ta en annan väg eller gör något annat för att bryta med de plikter och skuldkänslor som bara stjäl kraft. Sök och hitta vilan, Guds shalom i ditt liv!         

Guds välsignelse!
Barnabas

Creative Expression – Guilty For What You Do And What You Don’t Do by riversofeden1

 

Well that’s the question folks. Do you ever do things out of guilt and then you feel awful, compromised, like crap? When I do something because I feel guilty – wanting to be accepted, promoted, or some such thing, I get pulled into a whirlpool of mixed emotions. I chastise myself for trying to produce results rather than letting things play out in time and letting things happen in due course. I take the reins and do it. Of course, it (the desire I am hoping to achieve) may initially work out BUT trust me, it will backfire eventually. Guilt should never be the driving force in any relationship or situation. Never. Never. 

For me, doing things out of guilt for people was a biggie. It was never about them, but it is about me. Why did I do that? Well, to be quite honest, because I did not trust the Lord to do for me what I could not do, so I decided to work it up and do it myself. Then I felt guilty for doing things out of guilt because I know it won’t produce the desire that I wanted it to produce. There is an answer to it all. Glance over yesterday’s blog, okay? 

Guilt is like going round and round in a whirlpool. Just wanted to repeat that for myself to let it settle in me. I feel guilty for what I don’t do and guilty for what I do. It’s a never-ending battle that actually is a by-product of a wounded heart. Somehow guilt has made me feel that I lack something. It makes me feel like I am not enough and I have to buy my way into situations or peoples’ lives. Have you ever been there? Oh by the way, buying your way in is not with money or it could be. It could be through control, manipulation or even promises to enhance relationships or situations. For instance, I can buy presents flattering people so that they feel wanted and do more. I can take people places that they would not be able to afford themselves because I have the money and they don’t. There are numerous ways to move in guilt. 

I have decided to take a new approach. It’s called trust. Trusting God to make a way for me. Not cliché. Not some easy fix. It is reality. The overriding flow of guilt in my life flowed through my decisions. Guilt was behind many decisions I have made in times past. Suddenly, I see. Do you? Guilt robs you of an inner sense of calm, peace, and an awareness that you are enough whether things work out as you expected them to work out or not.

 

Here’s a great one by Paul Ellis – The Cure for Guilt. Read it when you have time. It helped me see some things. We really need each other in the Body of Christ. Sometimes I am feeling things deep inside of me that I can’t express. I try, but the words don’t seem to come out quite right and hit the nail on the head with precision. So, I read an article that nails it for me and I say “Yep, that’s it. I get it.’

Insecurity in me on a massive scale drove me to DO for people to keep them close. It also drove me to control the environment to a certain degree. This was not done because I am an evil, angry ogre. No, I was just plain insecure with deep rejection issues. It was done because I simply did not believe, in the depths of my being, that I was enough for God. This driving reality in me kept giving me a subliminal message that sounded like this:

“You are not enough. Try harder. Buy them off with kindness. Fill their need. Take them places. Buy them things. You know, make it hard for them to go. You are second-rate, second choice. If you don’t do this, ah ah ah…………….you are not enough to keep this going.”

Yikes, that is pitiful but we do it. I have done it. Perhaps you have done it. Why do we do it? I don’t feel that Christ in me is enough to lead the way, get the job done, fulfill His promises, etc. But times they are a changing for me. I say “for me” because this is my internal reality. I am not blaming anyone for it at all. I can trace back these ‘guilt roots’ to my Polish upbringing. Guilt in a Polish family is served up on a fine platter, able to be digested at every meal. No lie. That is truly how it was. I love love love my parents (now deceased) but breaking this ‘thing’ is essential in my life.

I am writing this off the cuff to help each of you avoid making these same mistakes. I have not arrived but this whole thing about guilt is being exposed in the light of the finished work of the cross. And, it feels so good. 

Let us draw near to God with a sincere heart in full assurance of faith, having our hearts sprinkled to cleanse us from a guilty conscience and having our bodies washed with pure water. (Hebrews 10:22)

I draw near to God, who through His Son has freed me from guilt and condemnation. The lack that I have inside myself, those places of lack that are like giant voids in my being, are there because I don’t believe or refuse to accept the fact that Christ is full in me. I am enough in Him. He is all in me. It is tempting to work up our lives to compensate for the fact that things are not happening or life is not going the way it should be but that is not the way to go. Not at all. 

 

His life flows through me, always revealing to me His perfection, flowing through my desert places, those places of deep voids and depths of woundedness that still exist for all of us, no matter how old we get in life.

The anecdote for guilt for me  - STOP – stop trying to make it work. Stop trying to make people want to do things. Stop trying and rest, be still, and listen. It works for me and establishes me on a strong foundation of peace. Now, that is not saying that it won’t rise up again and I will be tempted to buy someone out in some way through guilt. It may happen. The answer is to focus on the reality of the finished work of the cross, realizing that He has done it all for us. Guilt and condemnation has been nailed to the cross and we are free. There is NO condemnation (or guilt) for those who are IN Christ Jesus. That’s me. And you. 

källa:

http://riversofeden1.com/2013/12/11/creative-expression-guilty-for-what-you-do-and-what-you-dont-do/

Sweden as a Lighthouse

  

Sweden as a Lighthouse

7 March 2011

by Jennifer Rossbach

I had this vision as I was praying of a strong fortress which represented the structures and institutions in Sweden that have replaced God and our reliance upon Him. I saw how the prayers of the saints have caused this seemingly indestructible fortress to begin to disintegrate from within each brick and they were becoming brittle. As the prayers continued to rise up concerning this fortress it crumbled from within as if it were only chunks of sand piled in to nothing at the end.

I also saw the need for vigilance of prayer to be lifted for those who would be called to help rebuild a new and holy structure with the partnership of the Holy Spirit as the architect. Those who perhaps felt unworthy would be positioned around people of influence to breathe new life in to their hearts and truth would be illuminated so that change could be granted though an open door that no man could shut. Isaiah 45:1.

I sense a profound portion of God’s love being deposited over this nation. As these called individuals care for the hearts of those entrusted to make influential decisions, a new precedent would be set. A reversal of the emphasis on “the system” would be replaced with an emphasis on “the individual”. Hunger to understand the Father’s heart would burn in their hearts.

I see tears of repentance as their eyes were now open to see the errors of the past, yet God's love would not allow them to settle in regret since shame is a tactic the enemy tries to put on the people. Redemption through His love and through His blood releases them from any grip of shame. The enemy cannot continue to steal in this way. Newness is on the horizon!

A beacon of light is being released and I almost see Sweden as a lighthouse guiding and directing the other nations as these other nations encounter chaos. Hope and truth emanate from this light beaming from the Nordic nations... Sweden will be a trustworthy friend to many countries who seek to know the Truth and Sweden’s testimony will shatter the lies the enemy has tried to present through the media on a global scale.

The Lord's love (light) will burn away disillusion (fog) which has kept the people of this world in a state of distraction. Sweden will be a prototype of the Lord's unfathomable love and hope to other countries.