En bra predikan från församlingen "Källporten":
Veckans predikan: Det är dags att ta strid för det
som Gud har lovat
Jos 1:1-2
1 När HERRENS tjänare
Mose var död, sade HERREN till Josua, Nuns son, Moses tjänare:
2 “Min tjänare Mose är
död. Stå nu upp och gå över Jordan, du och allt detta folk, in i det land som
jag skall ge åt Israels barn.
Ökentiden var slut. Nu var det dags att ta
ett nytt steg. Det var dags att gå in i det land som Gud hade lovat dem långt
tidigare. På samma sätt är det dags för Kristi kropp idag att ta steget in i
det Gud har lovat. Det gamla har haft sin tid. Transportsträckan är slut. Det
är dags att gå in i löfteslandet. Nu är det dags att inta det som tillhör oss
personligen, men det är också dags för församlingen att råda på varje ort.
Det finns villkor för
framgång
Jos 1:7-8
7 Ja, var stark och
mycket frimodig så att du håller fast vid och följer all den undervisning som
min tjänare Mose har givit dig. Vik inte av från den vare sig till höger eller
till vänster, så skall du ha framgång vart du än går.
8 Låt inte denna lagbok
vara skild från din mun. Tänk på den både dag och natt, så att du håller fast
vid och följer allt som är skrivet i den. Då skall du lyckas i det du företar
dig, och då skall du ha framgång.
Josua skulle vara stark, inte i egen kraft
utan i Guds kraft. Han skulle också vara frimodig, men inte hur som helst utan
i att hålla fast vid och följa Guds ord. Om han inte vek av från Ordet skulle
han ha framgång. Tyvärr har många har vikit av från Guds ord idag. Vi behöver
vända tillbaka!
Löfteslandet måste
intas
Jos 1:3
Varje
plats där ni sätter er fot har jag givit er, som jag lovade Mose.
Gud hade lovat att de skulle få det land som
de var på väg in i. Ändå fick de strida för att inta löfteslandet.
Har Gud talat till dig om vad han vill göra
för dig och genom dig? Det är lätt att bara förvänta sig att det ska komma som
han har talat om, men vi får inte glömma att det finns ett andligt motstånd som
måste övervinnas.
Befälhavaren över
Herrens armé är med dig
Jos 5:13-15
13 Medan Josua var vid
Jeriko, hände sig en gång när han lyfte blicken, att han såg en man stå där
framför honom med ett draget svärd i sin hand. Då gick Josua fram till honom
och frågade honom: “Tillhör du oss eller våra fiender?”
14 Han svarade: “Nej, jag
är befälhavare över HERRENS här och har nu kommit hit.” Då föll Josua ner till
jorden på sitt ansikte, tillbad och sade till honom: “Vad har min herre för
budskap till sin tjänare?”
15 Befälhavaren över
HERRENS här sade då till Josua: “Tag skorna av dina fötter, ty platsen där du
står är helig.” Och Josua gjorde så.
Sedan Josua och folket gått över floden
Jordan, men innan de hade börjat inta landet, såg Josua en man med draget
svärd. Det var befälhavaren över Herrens armé, och Josua föll ned och tillbad
honom. Vem var denne befälhavare? Det var ingen ängel, för änglar tar inte emot
tillbedjan. Det var med all säkerhet Jesus som stod framför Josua. Han är
befälhavare över Guds armé, och han har lovat att vara med oss alla dagar
intill tidens slut.
Matt 28:20
… jag
är med er alla dagar intill tidens slut
Du är inte ensam när du ska strida för det
som Gud har lovat dig. Befälhavaren är med dig!
Viktigt med renhet
bland Guds folk
En annan sak som vi lär oss, utifrån Josuas
och folkets strider i löfteslandet, är hur viktigt det är att vi lever rätt,
och att vi snabbt bekänner inför Gud om vi har handlat fel.
Jos 7:1-5
1 Men Israels barn
förgrep sig på det som givits till spillo. Akan, son till Karmi, son till
Sabdi, son till Sera av Juda stam, tog av det. Då upptändes HERRENS vrede mot
Israels barn.
2 Josua sände från
Jeriko i väg några män till Ai, som ligger vid Bet-Aven, öster om Betel, och
sade till dem: “Gå dit upp och bespeja landet.” Männen gav sig i väg och
bespejade Ai.
3 När de kom tillbaka
till Josua sade de till honom: “Allt folket behöver inte dra upp. Låt tvåtusen
eller tretusen gå dit upp och inta Ai. Du behöver inte låta allt folket trötta
ut sig med att att gå dit, för de är inte många.”
4 Alltså drog tretusen
man av folket dit upp. Men de tvingades fly för männen från Ai.
5 Och männen i Ai dödade
omkring trettiosex man av dem och förföljde de övriga utanför stadsporten ända
till Sebarim och slog dem på sluttningen där. Då smälte folkets hjärta och blev
som vatten.
De hade framgångsrikt intagit Jeriko, men
plötsligt blev de besegrade av folket i den lilla staden Ai. Det blev ett
riktigt dråpslag för dem.
Jos 7:6
Josua
rev sönder sina kläder och tillsammans med de äldste i Israel föll han ner på
sitt ansikte till marken framför HERRENS ark, och de låg där till kvällen. De
strödde stoft på sina huvuden,
Josua var helt förkrossad, och ropade ut sin
förtvivlan till Gud. Då svarade Gud honom, och förklarade vad som blivit fel.
Jos 7:10-12
10 Och HERREN svarade
Josua: “Res dig upp! Varför har du fallit ner på ditt ansikte?
11 Israel har syndat, de
har överträtt mitt förbund som jag ingått med dem. De har tagit av det
tillspillogivna, de har stulit, ljugit och lagt det stulna bland sina egna
ägodelar.
12 Därför kan inte
Israels barn stå emot sina fiender, utan de måste fly för dem, ty de är själva
drabbade av tillspillogivning. Jag vill inte mer vara med er, om ni inte
skaffar bort från er det tillspillogivna.
Gud visade Josua att det fanns synd i lägret.
Det visade sig att en man, Akan, hade agerat tvärs emot Guds befallning. Det
var därför som de inte kunde stå emot fienden.
Jos 7:19-20
19 Då sade Josua till
Akan: “Min son, ge HERREN, Israels Gud, ära och bekänn inför honom. Säg mig vad
du har gjort och dölj ingenting för mig.”
20 Akan svarade Josua:
“Det är sant. Jag har syndat mot HERREN, Israels Gud. Detta är vad jag har
gjort:
Akan bekände sin synd, men inte förrän han
hade blivit avslöjad.
Jos 7:25-26
25 Och Josua sade:
“Varför drog du fördärv över oss? I dag skall HERREN bringa olycka över dig.”
Sedan stenade hela Israel honom. De brände upp dem och kastade stenar över dem.
26 Över Akan reste de ett
stort stenröse, som finns kvar än i dag. Och HERREN vände sig ifrån sin
glödande vrede. Därför fick den platsen namnet Akors dal, som den fortfarande
heter.
Att Akan bekände sin synd räddade honom inte
från att bli stenad, eftersom han levde i det gamla förbundet. I det nya
förbundet får vi, tack vare att Jesus offrade sig för oss, bekänna vår synd, ta
emot förlåtelse och rening, och leva.
1 Joh 1:9
Om vi
bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra
synder och renar oss från all orättfärdighet.
När vi bekänner det vi har gjort fel, blir vi
omedelbart förlåtna och renade genom Jesu blod.
Platsen där Akan stenades kallade man Akors
dal. Vi läser i Hosea bok att Akors dal ska förvandlas till en hoppets port.
Hos 2:15
Sedan
skall jag … göra Akors dal till en hoppets port …
Ta emot detta som ett löfte från Herren.
Nederlaget i ditt liv ska förvandlas till att bli en nystart för något bra!
Attackerna kommer
redan innan vi är framme vid löfteslandet
Låt oss gå lite tillbaka i historien om
Israels folk och löfteslandet. Redan på vägen till löfteslandet blev de
attackerade av fienden.
2 Mos 17:8
Sedan
kom Amalek och stred mot Israel i Refidim.
Detta hände på vägen till löfteslandet, efter att de …
- hade lämnat Egypten och gått
genom Röda havet (en bild på frälsningen)
- hade fått dricka vatten ur
klippan (en bild på att ta emot den helige Ande)
Om vi översätter detta till vår situation, så
kan vi säga att även om vi tagit emot Jesus, och blivit andedöpta, så blir vi
attackerade av fienden när vi är på väg mot de löften som Gud har gett oss.
Vi ska också passa på att se en annan viktig
sanning i sammanhanget, nämligen hur man hanterade striden mot fienden.
2 Mos 17:9-13
9 Då sade Mose till
Josua: “Välj ut manskap åt oss och drag ut i strid mot Amalek. I morgon skall
jag ställa mig överst på höjden med Guds stav i handen.”
10 Josua gjorde som Mose
hade sagt till honom och stred mot Amalek. Men Mose, Aron och Hur steg upp
överst på höjden.
11 Och så länge Mose höll
upp sin hand hade Israel övertaget, men när han lät handen sjunka fick Amalek
övertaget.
12 När Moses händer blev
tunga tog de därför en sten och lade under honom, och han satte sig på den.
Sedan stödde Aron och Hur hans händer, en på var sida. Så hölls hans händer
stadiga till dess solen gick ner.
13 Och Josua besegrade
Amalek och hans folk med svärd.
Det hjälpte inte hur bra Josua och folket
stred, om inte Mose gjorde sin del. Han skulle stå på höjden och hålla upp
handen. Så länge han gjorde det var Josua och folket framgångsrika, men när
Mose blev trött, och lät handen sjunka, fick fienden övertaget. Vi ser hur
viktigt det är att det finns ledare, och att de gör det de ska.
Vid Mose sida fanns Aron och Hur. De föraktade inte sin ledare när han blev
trött, utan de stöttade honom i hans uppgift. Detsamma gäller idag. Ledare
behöver allt stöd de kan få, inte minst genom förbön.
Lovsångens betydelse i
den andliga striden
Vi ska nu se på ett viktigt vapen i den
andliga striden, och vi hämtar vårt exempel från när kung Josafat och folket
skulle strida mot tre församlade fiendearméer.
2 Krön 20:20-24
20 Tidigt följande morgon
gick de ut till Tekoas öken. Och när de drog ut, trädde Josafat fram och sade:
“Hör mig, ni av Juda och ni Jerusalems invånare. Förtrösta på HERREN, er Gud,
så har ni ett säkert fäste. Lita på hans profeter, så skall det gå er väl.”
21 Sedan han hade
rådgjort med folket, ställde han upp sångare som skulle prisa HERREN i helig
skrud, medan de drog ut framför den beväpnade hären. De skulle sjunga: “Tacka
HERREN, ty hans nåd varar i evighet.”
22 Och när de började att
sjunga och lova, lät HERREN ett angrepp komma bakifrån på Ammons barn och Moab
och folket från Seirs bergsbygd, de som hade kommit mot Juda, och de blev
slagna.
23 Ammons barn och Moab
reste sig upp mot folket från Seirs bergsbygd för att ge dem till spillo och
förgöra dem, och när de hade gjort slut på folket från Seir, hjälptes de åt att
förgöra varandra.
24 När Juda män kom upp
på höjden, varifrån man såg ut över öknen, vände de sig mot fiendeskaran, och
se, där låg döda kroppar fallna på marken. Ingen hade kommit undan.
När lovsångarna drog ut framför hären blev
det totalt kaos bland fienderna. Fiendearméerna attackerade och förgjorde
varandra.
Lovsången är ett
andligt vapen som når långt
Ps 149:6
Guds
lov skall vara i deras mun och ett tveeggat svärd i deras hand
Lovsången är ett mäktigt andligt vapen, som
vi behöver använda oss av mycket mer om vi vill inta de områden som Gud lovat
oss.
När vi samlas till lovsång så sker det saker
i den andliga världen, inte bara där vi är församlade utan även på platser som
ligger långt bort.
Ps 48:11
Såsom
ditt namn, o Gud, når också ditt lov
intill jordens ändar, din högra hand är full av rättfärdighet.
Högljudd lovsång
Ps 66:8
Prisa,
ni folk, vår Gud, låt hans lov ljuda högt
Lovsång kan vara av olika slag, men vi får
aldrig vara rädda för att bli högljudda. Religiösa andar får problem om vi
sjunger för full hals, men att få dem att backa undan är ju en del av vår
uppgift.
Guds ord talar om att
klappa i händerna
Ps 47:2
Klappa
i händerna, alla folk, höj jubel till Gud med fröjderop!
Lägg märke till att Guds ord uppmanar oss att
klappa i händerna. Det handlar inte om att vara duktig på att hålla takten,
utan det handlar om att lyda Gud och klappa!
Hallal
Låt oss nu se på en särskild form av lovsång.
I grundtexten beskrivs den med ordet ”hallal”.
Ps 22:24
Ni
som fruktar HERREN, lova honom …
Ordet ”lova”, i Ps 22:24, är en översättning av
hebreiskans hallal. Hallal översätts lite olika beroende på vilket sammanhang
ordet står i, t.ex. ”stråla” eller ”lova”, men det kan också översättas ”bete
sig som en galning”. När vi sjunger lovsång på det sättet innebär det att vi
släpper på all prestige och ger oss hän inför Gud. Det handlar naturligtvis
inte om något slags show, utan vi tillåter den helige Ande att leda oss som han
vill. När vi lovsjunger på det sättet bryts fiendens motstånd, och vi banar väg
för Guds löften att gå i fullbordan.
Sammanfattning
Låt oss göra en kort resumé av det som vi har
talat om i den här predikan:
- Gud tänker fullborda sina
löften för oss personligen, för våra bostadsorter, och för hela landet,
men det finns ett andligt motstånd.
- Vi är kallade att ta andlig
strid för att det som Gud har tänkt göra ska bli synligt.
- I den andliga striden behöver
vi vara noga med att leva i lydnad för Gud och hans ord, och när vi handlat
fel behöver vi vara snabba att bekänna det inför Herren.
- Vi behöver också respektera och
stötta våra ledare, som i sin tur behöver göra det som de är kallade att
göra.
- Gud har gett oss ett mäktigt
vapen, lovsång, till att driva bort fienden med, och till att bana väg för
Guds löftens fullbordan.
Källa:
http://kellporten.wordpress.com/2012/02/21/veckans-predikan-det-ar-dags-att-ta-strid-for-det-som-gud-har-lovat/