Det är dags att ta strid för det som Gud har lovat

En bra predikan från församlingen "Källporten":

Veckans predikan: Det är dags att ta strid för det som Gud har lovat

Jos 1:1-2
1 När HERRENS tjänare Mose var död, sade HERREN till Josua, Nuns son, Moses tjänare:
2 “Min tjänare Mose är död. Stå nu upp och gå över Jordan, du och allt detta folk, in i det land som jag skall ge åt Israels barn.

Ökentiden var slut. Nu var det dags att ta ett nytt steg. Det var dags att gå in i det land som Gud hade lovat dem långt tidigare. På samma sätt är det dags för Kristi kropp idag att ta steget in i det Gud har lovat. Det gamla har haft sin tid. Transportsträckan är slut. Det är dags att gå in i löfteslandet. Nu är det dags att inta det som tillhör oss personligen, men det är också dags för församlingen att råda på varje ort.

Det finns villkor för framgång

Jos 1:7-8
7 Ja, var stark och mycket frimodig så att du håller fast vid och följer all den undervisning som min tjänare Mose har givit dig. Vik inte av från den vare sig till höger eller till vänster, så skall du ha framgång vart du än går.
8 Låt inte denna lagbok vara skild från din mun. Tänk på den både dag och natt, så att du håller fast vid och följer allt som är skrivet i den. Då skall du lyckas i det du företar dig, och då skall du ha framgång.

Josua skulle vara stark, inte i egen kraft utan i Guds kraft. Han skulle också vara frimodig, men inte hur som helst utan i att hålla fast vid och följa Guds ord. Om han inte vek av från Ordet skulle han ha framgång. Tyvärr har många har vikit av från Guds ord idag. Vi behöver vända tillbaka!

Löfteslandet måste intas

Jos 1:3
Varje plats där ni sätter er fot har jag givit er, som jag lovade Mose.

Gud hade lovat att de skulle få det land som de var på väg in i. Ändå fick de strida för att inta löfteslandet.

Har Gud talat till dig om vad han vill göra för dig och genom dig? Det är lätt att bara förvänta sig att det ska komma som han har talat om, men vi får inte glömma att det finns ett andligt motstånd som måste övervinnas.

Befälhavaren över Herrens armé är med dig

Jos 5:13-15
13 Medan Josua var vid Jeriko, hände sig en gång när han lyfte blicken, att han såg en man stå där framför honom med ett draget svärd i sin hand. Då gick Josua fram till honom och frågade honom: “Tillhör du oss eller våra fiender?”
14 Han svarade: “Nej, jag är befälhavare över HERRENS här och har nu kommit hit.” Då föll Josua ner till jorden på sitt ansikte, tillbad och sade till honom: “Vad har min herre för budskap till sin tjänare?”
15 Befälhavaren över HERRENS här sade då till Josua: “Tag skorna av dina fötter, ty platsen där du står är helig.” Och Josua gjorde så.

Sedan Josua och folket gått över floden Jordan, men innan de hade börjat inta landet, såg Josua en man med draget svärd. Det var befälhavaren över Herrens armé, och Josua föll ned och tillbad honom. Vem var denne befälhavare? Det var ingen ängel, för änglar tar inte emot tillbedjan. Det var med all säkerhet Jesus som stod framför Josua. Han är befälhavare över Guds armé, och han har lovat att vara med oss alla dagar intill tidens slut.

Matt 28:20
… jag är med er alla dagar intill tidens slut

Du är inte ensam när du ska strida för det som Gud har lovat dig. Befälhavaren är med dig!

Viktigt med renhet bland Guds folk

En annan sak som vi lär oss, utifrån Josuas och folkets strider i löfteslandet, är hur viktigt det är att vi lever rätt, och att vi snabbt bekänner inför Gud om vi har handlat fel.

Jos 7:1-5
1 Men Israels barn förgrep sig på det som givits till spillo. Akan, son till Karmi, son till Sabdi, son till Sera av Juda stam, tog av det. Då upptändes HERRENS vrede mot Israels barn.
2 Josua sände från Jeriko i väg några män till Ai, som ligger vid Bet-Aven, öster om Betel, och sade till dem: “Gå dit upp och bespeja landet.” Männen gav sig i väg och bespejade Ai.
3 När de kom tillbaka till Josua sade de till honom: “Allt folket behöver inte dra upp. Låt tvåtusen eller tretusen gå dit upp och inta Ai. Du behöver inte låta allt folket trötta ut sig med att att gå dit, för de är inte många.”
4 Alltså drog tretusen man av folket dit upp. Men de tvingades fly för männen från Ai.
5 Och männen i Ai dödade omkring trettiosex man av dem och förföljde de övriga utanför stadsporten ända till Sebarim och slog dem på sluttningen där. Då smälte folkets hjärta och blev som vatten.

De hade framgångsrikt intagit Jeriko, men plötsligt blev de besegrade av folket i den lilla staden Ai. Det blev ett riktigt dråpslag för dem.

Jos 7:6
Josua rev sönder sina kläder och tillsammans med de äldste i Israel föll han ner på sitt ansikte till marken framför HERRENS ark, och de låg där till kvällen. De strödde stoft på sina huvuden,

Josua var helt förkrossad, och ropade ut sin förtvivlan till Gud. Då svarade Gud honom, och förklarade vad som blivit fel.

Jos 7:10-12
10 Och HERREN svarade Josua: “Res dig upp! Varför har du fallit ner på ditt ansikte?
11 Israel har syndat, de har överträtt mitt förbund som jag ingått med dem. De har tagit av det tillspillogivna, de har stulit, ljugit och lagt det stulna bland sina egna ägodelar.
12 Därför kan inte Israels barn stå emot sina fiender, utan de måste fly för dem, ty de är själva drabbade av tillspillogivning. Jag vill inte mer vara med er, om ni inte skaffar bort från er det tillspillogivna.

Gud visade Josua att det fanns synd i lägret. Det visade sig att en man, Akan, hade agerat tvärs emot Guds befallning. Det var därför som de inte kunde stå emot fienden.

Jos 7:19-20
19 Då sade Josua till Akan: “Min son, ge HERREN, Israels Gud, ära och bekänn inför honom. Säg mig vad du har gjort och dölj ingenting för mig.”
20 Akan svarade Josua: “Det är sant. Jag har syndat mot HERREN, Israels Gud. Detta är vad jag har gjort:

Akan bekände sin synd, men inte förrän han hade blivit avslöjad.

Jos 7:25-26
25 Och Josua sade: “Varför drog du fördärv över oss? I dag skall HERREN bringa olycka över dig.” Sedan stenade hela Israel honom. De brände upp dem och kastade stenar över dem.
26 Över Akan reste de ett stort stenröse, som finns kvar än i dag. Och HERREN vände sig ifrån sin glödande vrede. Därför fick den platsen namnet Akors dal, som den fortfarande heter.

Att Akan bekände sin synd räddade honom inte från att bli stenad, eftersom han levde i det gamla förbundet. I det nya förbundet får vi, tack vare att Jesus offrade sig för oss, bekänna vår synd, ta emot förlåtelse och rening, och leva.

1 Joh 1:9
Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.

När vi bekänner det vi har gjort fel, blir vi omedelbart förlåtna och renade genom Jesu blod.

Platsen där Akan stenades kallade man Akors dal. Vi läser i Hosea bok att Akors dal ska förvandlas till en hoppets port.

Hos 2:15
Sedan skall jag … göra Akors dal till en hoppets port …

Ta emot detta som ett löfte från Herren. Nederlaget i ditt liv ska förvandlas till att bli en nystart för något bra!

Attackerna kommer redan innan vi är framme vid löfteslandet

Låt oss gå lite tillbaka i historien om Israels folk och löfteslandet. Redan på vägen till löfteslandet blev de attackerade av fienden.

2 Mos 17:8
Sedan kom Amalek och stred mot Israel i Refidim.

Detta hände på vägen till löfteslandet, efter att de …

• hade lämnat Egypten och gått genom Röda havet (en bild på frälsningen)
• hade fått dricka vatten ur klippan (en bild på att ta emot den helige Ande)

Om vi översätter detta till vår situation, så kan vi säga att även om vi tagit emot Jesus, och blivit andedöpta, så blir vi attackerade av fienden när vi är på väg mot de löften som Gud har gett oss.

Vi ska också passa på att se en annan viktig sanning i sammanhanget, nämligen hur man hanterade striden mot fienden.

2 Mos 17:9-13
9 Då sade Mose till Josua: “Välj ut manskap åt oss och drag ut i strid mot Amalek. I morgon skall jag ställa mig överst på höjden med Guds stav i handen.”
10 Josua gjorde som Mose hade sagt till honom och stred mot Amalek. Men Mose, Aron och Hur steg upp överst på höjden.
11 Och så länge Mose höll upp sin hand hade Israel övertaget, men när han lät handen sjunka fick Amalek övertaget.
12 När Moses händer blev tunga tog de därför en sten och lade under honom, och han satte sig på den. Sedan stödde Aron och Hur hans händer, en på var sida. Så hölls hans händer stadiga till dess solen gick ner.
13 Och Josua besegrade Amalek och hans folk med svärd.

Det hjälpte inte hur bra Josua och folket stred, om inte Mose gjorde sin del. Han skulle stå på höjden och hålla upp handen. Så länge han gjorde det var Josua och folket framgångsrika, men när Mose blev trött, och lät handen sjunka, fick fienden övertaget. Vi ser hur viktigt det är att det finns ledare, och att de gör det de ska.
Vid Mose sida fanns Aron och Hur. De föraktade inte sin ledare när han blev trött, utan de stöttade honom i hans uppgift. Detsamma gäller idag. Ledare behöver allt stöd de kan få, inte minst genom förbön.

Lovsångens betydelse i den andliga striden

Vi ska nu se på ett viktigt vapen i den andliga striden, och vi hämtar vårt exempel från när kung Josafat och folket skulle strida mot tre församlade fiendearméer.

2 Krön 20:20-24
20 Tidigt följande morgon gick de ut till Tekoas öken. Och när de drog ut, trädde Josafat fram och sade: “Hör mig, ni av Juda och ni Jerusalems invånare. Förtrösta på HERREN, er Gud, så har ni ett säkert fäste. Lita på hans profeter, så skall det gå er väl.”
21 Sedan han hade rådgjort med folket, ställde han upp sångare som skulle prisa HERREN i helig skrud, medan de drog ut framför den beväpnade hären. De skulle sjunga: “Tacka HERREN, ty hans nåd varar i evighet.”
22 Och när de började att sjunga och lova, lät HERREN ett angrepp komma bakifrån på Ammons barn och Moab och folket från Seirs bergsbygd, de som hade kommit mot Juda, och de blev slagna.
23 Ammons barn och Moab reste sig upp mot folket från Seirs bergsbygd för att ge dem till spillo och förgöra dem, och när de hade gjort slut på folket från Seir, hjälptes de åt att förgöra varandra.
24 När Juda män kom upp på höjden, varifrån man såg ut över öknen, vände de sig mot fiendeskaran, och se, där låg döda kroppar fallna på marken. Ingen hade kommit undan.

När lovsångarna drog ut framför hären blev det totalt kaos bland fienderna. Fiendearméerna attackerade och förgjorde varandra.

Lovsången är ett andligt vapen som når långt

Ps 149:6
Guds lov skall vara i deras mun och ett tveeggat svärd i deras hand

Lovsången är ett mäktigt andligt vapen, som vi behöver använda oss av mycket mer om vi vill inta de områden som Gud lovat oss.

När vi samlas till lovsång så sker det saker i den andliga världen, inte bara där vi är församlade utan även på platser som ligger långt bort.

Ps 48:11
Såsom ditt namn, o Gud, når också ditt lov intill jordens ändar, din högra hand är full av rättfärdighet.

Högljudd lovsång

Ps 66:8
Prisa, ni folk, vår Gud, låt hans lov ljuda högt

Lovsång kan vara av olika slag, men vi får aldrig vara rädda för att bli högljudda. Religiösa andar får problem om vi sjunger för full hals, men att få dem att backa undan är ju en del av vår uppgift.

Guds ord talar om att klappa i händerna

Ps 47:2
Klappa i händerna, alla folk, höj jubel till Gud med fröjderop!

Lägg märke till att Guds ord uppmanar oss att klappa i händerna. Det handlar inte om att vara duktig på att hålla takten, utan det handlar om att lyda Gud och klappa!

Hallal

Låt oss nu se på en särskild form av lovsång. I grundtexten beskrivs den med ordet ”hallal”.

Ps 22:24
Ni som fruktar HERREN, lova honom …

Ordet ”lova”, i Ps 22:24, är en översättning av hebreiskans hallal. Hallal översätts lite olika beroende på vilket sammanhang ordet står i, t.ex. ”stråla” eller ”lova”, men det kan också översättas ”bete sig som en galning”. När vi sjunger lovsång på det sättet innebär det att vi släpper på all prestige och ger oss hän inför Gud. Det handlar naturligtvis inte om något slags show, utan vi tillåter den helige Ande att leda oss som han vill. När vi lovsjunger på det sättet bryts fiendens motstånd, och vi banar väg för Guds löften att gå i fullbordan.

Sammanfattning

Låt oss göra en kort resumé av det som vi har talat om i den här predikan:

• Gud tänker fullborda sina löften för oss personligen, för våra bostadsorter, och för hela landet, men det finns ett andligt motstånd.
• Vi är kallade att ta andlig strid för att det som Gud har tänkt göra ska bli synligt.
• I den andliga striden behöver vi vara noga med att leva i lydnad för Gud och hans ord, och när vi handlat fel behöver vi vara snabba att bekänna det inför Herren.
• Vi behöver också respektera och stötta våra ledare, som i sin tur behöver göra det som de är kallade att göra.
• Gud har gett oss ett mäktigt vapen, lovsång, till att driva bort fienden med, och till att bana väg för Guds löftens fullbordan.

 Källa: http://kellporten.wordpress.com/2012/02/21/veckans-predikan-det-ar-dags-att-ta-strid-for-det-som-gud-har-lovat/