Jesus gjorde bara det som han såg Fadern gör (Joh 5:19) och det behöver vi också lära oss. Vi behöver komma bort ifrån prestationskristendom och döda gärningar. De ger ändå ingen bestående frukt. Nedan är ett profetiskt tilltal som känns befriande.
Marsha Burns:
SMALL STRAWS IN A SOFT WIND
April 11, 2007:
"Watch carefully the demands on your time and energy. Discern those things that are truly your burden to bear. Refuse to go beyond the boundaries of your own responsibility. There will be opportunities for others to draw you into their trouble and their concerns. Unless you are truly moved by My Spirit to do something, your only obligation is to pray and release them to Me," says the Lord. "And, the enemy will do his best to make you feel guilty for not doing more. Do not yield to this accusation even for a moment." Psalm 55:22, "Cast your burden on the LORD, and He shall sustain you; He shall never permit the righteous to be moved."
Marsha Burns Faith Tabernacle Email: ft111@spiritofprophecy.com
Källa: www.elijahlist.com email: info@elijahlist.net
söndag 15 april 2007
Tro - helt enkelt
"Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om det man inte ser". Hebr. 11:1"Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid". Hebr 4:16
Den här andakten kommer från en webförsamling som heter "Mina fötters lykta":
"Idag har jag fått ett citat givet via kursen jag går på och jag började fundera på tro.
-"Tro att det går"
- "Tro att det inte går"
Det är rätt båda två.
Om vi står inför en ny förändring som kanske skrämmer oss lite, så kan vi tro att det går att göra den förändringen och vi kan tro att det inte går… Oavsett vilket av dessa båda vi tror, så får vi rätt för att om vi inte tror att det går … ger vi det inte ens ett försök allt som oftast! Om vi tror att det finns en chans att det går försöker vi och det kan gå. Om vi tror att det går, då går det alldeles nästan säkert.
Jag har gått i min tanke idag och överfört detta till vår tro i praktik och handling. Om vi tror att allt är möjligt, så är allt möjligt. Om vi tror att inget är möjligt, så blir det inte ens prövat ofta.
Bibeln säger Allt förmår den som tror. Den säger att för Gud är ingenting omöjligt. Så om vi tror på Gud såsom Bibeln lär oss om Honom, så finns ingenting som är omöjligt här i världen. Om vi tror som bibeln lär oss om den som tror så förmår den som tror, allt!
Oavsett, så är det Gud som skall ha och bör få äran för detta, då det är Han som skänker oss tron vi behöver. Den ger Han oss fritt och för ingenting. Det räcker med tro såsom ett litet senapskorn så blir det som känns omöjligt, möjligt.
Tyvärr lyssnar vi allt för mycket på känslan istället för att se på vad Gud faktiskt lär oss!
Jag är själv ett praktexemplar på detta att lyssna på mina känslor, mina rädslor istället för att gå i tro på att det är fullständigt möjligt. Men även det är ett val vi kan göra. Vi kan välja att tro att även om vi känner det som om målet vore omöjligt, så litar vi mer på vad Gud lär oss om vår tro.
Detta kan ju användas på annat än det som är Guds vilja, kanske rent emot Guds vilja, så det behöver ju vara ett mål som är förenligt med Guds Ord för att det skall vara rätt inför Gud. Där har vi ju ett ansvar att ta personligen allihopa!
Men vår tro syns i våra gärningar, för det är det vi tror som gör sig synligt. Det är ganska vasst och jobbigt att tänka så, men ändock lika sant!
Tack Fader för Ditt tålamod med oss människor. Tack för den kärlek Du ger oss och den nåd du ger oss! Tack för att Du om vi tillåter det visar oss den väg som är rätt och förenlig med Din vilja! Jag ber Dig Gud att Du visar oss vägen, att du väcker vår tro till liv och att vår tro skall synliggöras i våra gärningar. Börja med mig Herre! Jag tror, hjälp min otro. I Jesu Namn, Amen!
Gud har jobbat hårt med mig och jag behöver verkligen lära mig att överlåta mer och mer till Honom, att underordna mig Hans vilja i allt! Jag vill att det skall synas utåt att jag är kristen utan att jag har en Bibel i min hand på väg till kyrkan, eller utan att behöva säga det. Det skall synas i mitt sätt att leva, i min personlighet att jag har något som inte en icke kristen har. Om det redan syns utåt så vill jag att det skall bli ännu starkare.
All ära tillhör Gud för den Helige Ande ger mig kraft och mod att våga ta ett steg i taget och gå framåt hela tiden. Jag vet att jag är trygg i Guds famn. Jag tror att Hans vilja för mitt liv är möjligt för mig att uppnå och jag låter Honom visa mig vägen ett steg i taget från och med nu.
Du som tvivlar. Bibeln har givit exempel på exempelvis Tomas Tvivlaren, och mannen som sa: ”Jag tror. Hjälp min otro.” Du är älskad och du är frälst även om du tvivlar ibland. Att tvivla är en sak och att inte tro är en annan, så skilj på detta. Men för oss som tvivlar, för alla tvivlar vi på olika punkter ibland … så kan vi just säga: Jag tror, hjälp min otro.
Orsaken till våra tvivel är ofta känslorna och rädsla för vad som kan ske om det som vi sätter vår tro till inte sker. Ja det värsta som kan hända är att vi får ändra riktning en aning. Det är ingen kris. Gud älskar Dig ändå, Gud förlåter den som kommer till Honom med öppet och ärligt hjärta. Hans nåd är oändlig. Hans kärlek är villkorslös och oändlig.
Det enda sätt du som kristen kan komma bort ifrån Gud helt är att du själv inte vill ha med Gud att göra. Han lämnar dig aldrig hur mkt du än tvivlar, men Han drar oss till sig och visar oss in på rätt väg. Kom ihåg att tron inte går att prestera fram, den är oss redan given!
Hänvisningar ur Bibeln:
Då rörde han vid deras ögon och sade: "Som ni tror skall det ske med er." Matt 9:29
Jesus sade till honom: ”Om du kan, säger du. Allt förmår den som tror.” Genast ropade barnets far: ”Jag tror. Hjälp min otro!” Mark. 9:23-24
Till officeren sade Jesus: ”Gå, som du tror skall det ske dig.” Och i samma ögonblick blev hans tjänare frisk. Matt. 8: 13Allt vad ni ber om i er bön skall ni få, när ni tror." Matt 21:22
Gud välsigne er alla!
Junia"
Källa: http://minafotterslykta.net/
lördag 14 april 2007
Tro bygger inte på känslor
När vi prövas och omständigheterna övermannar oss, så behöver vi förstå att vår tro inte bygger på känslor och vårt förstånd. Tron har vi fått som gåva av den som är trons upphovsman och fullkomnare, Jesus Kristus. Och det han gett som gåva till sina barn, det tar Han inte tillbaka. Nedanstående utmärkta undervisning kan vara till stor tröst och uppmuntran när vi upplever att vår tro vacklar
Kathi Pelton:
"FAITH'S ASSURANCE--STAND ON THE PROMISES AND EXTEND YOUR STAFF INTO THE WATERS OF ADVERSITY"
"Now faith is the assurance of things hoped for, the conviction of things not seen." Hebrews 11:1
We have all read this Scripture time and time again, but do we fully understand the very faith by which we live? How do we know that we are saved? The answer is--by faith alone. We know that the Bible is true by faith alone. And we know that we have been forgiven by faith alone. Yet, we often bring this very faith that we rest our eternal life upon into question when life's circumstances seem more troubling than our minds and emotions can process. But be assured--our faith has nothing to do with our emotions!
The other day, I was remembering back to the beginning of this year, when my family stood together in front of our burning home watching three fire companies try to contain the fire that would take our home from us. My husband, Jeff, was an emotional rock for all of us. When he is in a crisis situation, he becomes absolutely calm and reassuring until the crisis has passed and the pieces are put back together. Our oldest son is the same way. The two of them went from family member to family member bringing comfort and help. They remained calm and steady for many days following. I, on the other hand, felt like I was having an "out-of-body" experience for the next few days. Nothing seemed real and my emotions were raw. I felt like I'd been thrust into a nightmare. The first three days were absolutely terrible for me.
Now, let me ask you: whose faith was greater, my husband's or mine? Neither! Just because I'm wired emotionally different than him didn't mean that I didn't have the same assurance and knowing that God was in control and He would come through for us. My faith is what kept me from entering into hopelessness and despair. I just process differently than Jeff does. I had three days of processing my emotions immediately after the fire, and my husband had a few of days of it a month after the fire, because he processed "after" the crisis had passed and his family was taken care of. Grieving or processing the emotions of a traumatic situation does not mean that you don't have faith; it merely means that you are human.
Emotions vs. Faith
God gave us emotions so that we could feel things like love, pain, joy, and sorrow. These emotions are healthy, but they sure can play with our minds regarding our faith. Many people feel as though they have wavered in their faith when they are having an emotionally hard day (or season). This may not be true at all. You may be having a day that brings strong feelings, even negative feelings, regarding your health, finances, or relational issues. You may feel deep sorrow and pain, but this does not mean that you have lost your faith. Who do you cry out to when your emotions are failing you? Is it God? If so, then you have not lost faith! You probably just need a greater dose of intimacy and comfort in that dark hour.
The enemy loves to come to us when we are in grief or sorrow to throw accusations about our "lack of faith." He will try to rob us of our intimacy and comfort when we need it the most. He comes with words of condemnation accusing us of being "double-minded" and weak. Can our emotions and thoughts enter into doubting God's promises in stressful times? Of course, but this is part of discerning between your soul and spirit. At the point of doubt, we must rely on what our spirit knows, not what our feelings feel or thoughts think. If I remember correctly, the Bible tells us that God manifests His strength in our weakness. 2 Corinthians 12:9 states:
"And He said to me, 'My grace is sufficient for you, for My strength is made perfect in weakness.' Therefore most gladly I will rather boast in my infirmities, that the power of Christ may rest upon me."
Is Paul talking about physical infirmities? Probably not! He is most likely talking about struggles and sufferings that all of us battle. God loves our emotions, and He loves our dependency upon Him for strength in those weak times. When my kids are hurting, I am honored when they come to me and find strength and comfort in my arms. It is very intimate, and it is a privilege to comfort them. The last thing I want is to find out that they have cried alone. God is a much better parent than I am, so I know that He is the same regarding our times of sorrow and weakness. He loves it when we allow Him, our Comforter, to comfort us in times of pain.
"If you love Me, obey Me; and I will ask the Father and He will give you another Comforter, and He will never leave you. He is the Holy Spirit, the Spirit who leads into all truth. The world at large cannot receive Him, for it isn't looking for Him and doesn't recognize Him. But you do, for He lives with you now and some day shall be in you. No, I will not abandon you or leave you as orphans in the storm--I will come to you." John 14:15-18 (paraphrased)
This is a promise that we can put our faith in. He will not leave us as orphans in a storm! If you are facing a storm, know that you can stand in the realization that you have not been left orphaned or abandoned. You may not feel strong, but let your faith arise knowing that your Comforter is there with you.
Fear vs. Faith
"When we come into an agreement with a spirit of fear, it binds us to its control."
This past weekend, I went to see some friends who were speaking at a church in our city. As they spoke, they reminded me of a very important truth that we need to understand about fear. There are two types of fear: emotional fear and a spirit of fear. The emotion of fear is a very healthy thing to have. When we feel fear it causes us to quickly evaluate a situation for the sake of a proper response. Such as, do you need to call 911? Do you need to move out of the way of a falling object? Do you need to stop and ask God for help?
While my friend Carol was speaking, she told a story of a woman that she knows who was shopping at her local mall. When the woman had finished shopping, it was just past closing time. She walked out to the garage where she had parked her vehicle and noticed that the garage was completely empty, except for her car. She was not afraid, but she was cautious as she walked alone in the dark.
When she arrived at her car, a strange woman came up behind her and told her to get in her car and drive her to the nearest ATM (automatic teller machine). Carol's friend refused to obey her command. The woman once again insisted, and then pulled a gun on her. Obviously, at that point Carol's friend was frightened, and rightfully so! The fear caused her to quickly evaluate the situation. She realized that it would not be wise to get in her car alone with an armed woman, so she did the only thing that she knew to do--she yelled as loudly as she could, "Help, Jesus!"
As soon as she did this, the armed woman was thrown against the vehicle by something unseen, and what appeared to be a cloud wrapped around Carol's friend. She ran away from the armed woman, and then noticed her attacker ran away from the parking garage, leaving her in safety. She also realized that she had been surrounded by angels immediately after calling out for God's help.
Why did I tell this story? Because it is an example of healthy fear. Apart from this fear, this woman may have gotten into her car with this armed woman and become a victim of a violent crime. But healthy fear caused her to quickly evaluate the situation, and she responded in the counsel of the Holy Spirit.
A spirit of fear is a different issue. A spirit of fear stays with a person whether there is rightful cause or not. For example, sometimes people with a history of cancer in their family line can enter into a spirit of fear. Healthy fear (the emotion of fear) would probably cause an individual in that situation to do some preventive tests and to be sensitive to any unusual pain or abnormalities in their bodies (and possibly get some prayer ministry).
A spirit of fear would cause the individual obsessive fear and anxiety. It would likely steal the peace of God from them and could cause them to be defensive rather than offensive. A spirit of fear brings forth a reaction rather than a healthy response. When we come into an agreement with a spirit of fear, it binds us (chains us) to its control, rather than to the counsel of the Holy Spirit that leads us into a wise response.
2 Timothy 1:7 states, "For God has not given us a spirit of fear, but of power and of love and of a sound mind."
Breaking The Spirit of Fear
If you have a spirit of fear, you can either pray alone or ask someone to pray with you to break (renounce) the binding agreement with the spirit of fear. You can begin by praying this simple prayer:
"Father, I want to thank You for my emotions and even for the emotion of fear that You have put within me to keep me safe and to alert me when I need to respond to a situation. I confess that I have moved from an emotion of fear into a spirit of fear that has bound me and stolen my peace and confidence in You.
I renounce any agreement with the spirit of fear that has tormented me and caused me to react in anxiety and strife rather than allowing me to respond in the counsel of Your Spirit. I now come into agreement with the fear of the Lord that keeps me in confident peace and healthy responses. I ask for peace, power, love, and a sound mind to return to me. Thank you for aligning me with Your truth. In Jesus Name, Amen."
Circumstantial Evidence
Recently, I was sitting alone and thinking about a number of circumstances that were quite difficult in the lives of some believers who I am acquainted with. The circumstances surrounding their lives were quite contradictory to the prophetic promises that God had spoken over them. As I pondered these situations, I heard the Holy Spirit speak these words:
"Will My people draw a conclusion about what I have said in My promises based on circumstantial evidence?"
I was taken aback with this question. Have we stood as the judge of God's promises based on circumstantial evidence in our lives? Will we lose heart and reject His prophetic promises based on circumstances that are contrary to what God has said? Circumstantial evidence is usually a theory (opinion or speculation), supported by a significant quantity of corroborating evidence.
Think back to Moses and the people of Israel leaving their captivity in Egypt--they had the Red Sea before them and the Egyptian army behind them with no place to go. The circumstantial evidence was stacked heavily against the promise that God had given for deliverance. If Moses had allowed the circumstantial evidence of the situation to be his dictator, he would have surrendered himself, and the Israelites to death then and there. But he did not allow circumstances to deter what the Lord had said to him. His faith in the midst of fear caused him to respond to the situation by touching his staff to the Red Sea, causing it to part, and allowing the promise to be fulfilled.
By My Spirit, Says The Lord
It is very difficult emotionally to have circumstances stack up against all the promises you have received from the Lord, but do not lose heart! Even when you feel like death is about to take you over, stand on the promises and extend your staff of faith into the waters of adversity. You will see the parting of the waters as you walk in obedient faith. Remember--do not let your emotions dictate your behavior and decisions. Always go with what you know, not what you feel.
Many people are having their faith tested in this season. We are being prepared and strengthened in the current season to be able to stand firm in the seasons ahead--in times when we will have to live by what we know, not by what we see or feel. In God's mercy and grace, He is allowing a "spirit work-out" to get our spirits into shape so that we are not ruled by thoughts and emotions (or circumstances) but by His Spirit!
"Not by might nor by power, but by My Spirit," says the LORD of hosts. Zechariah 4:6
May you rest in the assurance of His promises this day!
Kathi Pelton
Choose Life jkpelton@sbcglobal.net
Källa www.elijahlist.com email: info@elijahlist.net
fredag 13 april 2007
Själavårdande bibelord
Själavårdande ord:När du är ledsen: anropa Johannes kapitel 14
När människor sviker dig, anropa Psaltaren kapitel 27
Om du vill bära frukt, anropa Johannes kap. 15
När du har syndat, anropa Psalm 51
När du är orolig, anropa Matteus 6:19-34
När du är i fara, anropa Psalm 91
När Gud verkar vara långt borta, anropa Psalm 139
är din tro behöver väckas, anropa Hebreerbrevet 11
När du är ensam och rädd, anropa Psalm 23
När du är bitter och kritisk, anropa 1 Korinthierbrevet 13
För Paulus hemliga glädjekälla, anropa Kolosserbrevet 3:12-17
För vitsen av att vara kristen, anropa 1 Korinthierbrevet 5:15-19
När du känner dig nere, anropa Romarbrevet 8:31-39
När du behöver ro och frid, anropa Matteus 11: 25-30
När världen verkar större än Gud, anropa Psalm 90
När du behöver kristendomens försäkring, anropa Romarbrevet 8:1-30
När du lämnar hemmet för arbete eller resa, anropa Psalm 121
När dina böner blir trångsynta och själviska, anropa Psalm 67
För en stor inbjudan och uppgift, anropa Jesaja 55
När du behöver mod för en uppgift, anropa Josua 1
För att umgås med medmänniskor, anropa Romarbrevet 12
När du tänker på investeringar och avkastning, anropa Markus 10
Om du är deprimerad, anropa Psalm 27
Om din plånbok är tom, anropa Psalm 37
Om du tappar förtroende för människor, anropa 1 Korinthierbrevet 13
Om människor är ovänliga, anropa Johannes 15
Om du blir missmodig inför ditt arbete, anropa Psalm 126
Om du tycker att världen blir mindre och du själv större, anropa Psalm 19
torsdag 12 april 2007
Kraften i förlåtelse
Det sista Jesus sa på korset innan han dog försoningsdöden var "Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör." In i det sista tänker Jesus på att vädja till Fadern om förlåtelse, för dem som gjorde honom detta. Om förlåtelse är så viktigt för Jesus att det blir hans sista ord på jorden, så borde det vara lika viktigt för oss. Men är det det? Varför går vi då så ofta och bär grämelse och bitterhet? För den som har fått uppleva kraften i att bli förlåten och själv förlåtit, kan vikten av detta inte nog understrykas. Gör det till en livsstil att förlåta så kommer du att få uppleva en helt ny frihet i ditt liv.
6 myter om förlåtelse:
3. Förlåtelse = försoning & återförening
4. Förlåtelse = handling/beslut
5. Förlåtelse gör dig sårbar
1. För din egen skull!
Det finns en berättelse om två judiska män som båda överlevde ett förintelseläger i Nazi-Tyskland. Efter många år träffades de båda igen och den ene frågade den andre:
2. Inlevelse
3. Utvärdera
4. Ge som en gåva!
På pastor Krister Hultbergs bloggsida finns detta sammandrag av en undervisning om förlåtelse:
"Förlåtelse är centralt i alla mänskliga relationer och centralt också i de flesta av världens religioner. I kristendomen är det själva kärnan - det som allting handlar om och utgår ifrån. Det finns hur mycket material som helst, och hur många infallspunkter som helst när vi talar om förlåtelse. Men trots att ämnet är så viktigt har det faktiskt inte funnits någon egentlig akademisk forskning i ämnet förrän på 1980-talet när Robert Enright grundade International Forgiveness Institute.
Vad säger bibeln om förlåtelse?
"Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser, skall er himmelske Fader förlåta er. Men om ni inte förlåter människorna, skall inte heller er Fader förlåta era överträdelser."
(Matt 6:14-15)
"Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. "
(1 Joh 1:9)
Bibeln ger alltså två villkor för att få förlåtelse från Gud:
- Bekännelse som nog inte handlar så mycket om att göra en lista över alla felsteg man har gjort och rabbla upp den inför Gud, utan mera om att leva i en ständig bekännelse av sitt beroende av Guds nåd.
- Vilja att förlåta andra
Vad är förlåtelse?
Definition enl. Robert Enright: Att ge upp den förbittring du har rätt till och erbjuda den person som sårade dig en vänskapligare relation som han eller hon inte har rätt till.
Definition enl. Birgit Peterson (läkare och psykoterapeut):
Att förlåta är detsamma som att ge sig själv eller en annan människa chansen att bygga upp den tillit som gått förlorad, vilket kan vara ovärderligt för båda parter. Förlåtelse kan ses om en gåva från en människa till en annan.
Att förlåta är detsamma som att ge sig själv eller en annan människa chansen att bygga upp den tillit som gått förlorad, vilket kan vara ovärderligt för båda parter. Förlåtelse kan ses om en gåva från en människa till en annan.
6 myter om förlåtelse:
1. Förlåta = glömma
Förlåtelse är INTE detsamma som att glömma. En del saker kan man inte glömma. Bibeln talar om hur Gud förlåter och glömmer. Hur han kastar våra synder i glömskans hav. Hebreerbrevet: "Deras överträdelser skall jag aldrig mer komma ihåg". Men det är Gud och du är inte Gud!. "Det finns saker vi inte kan påverka, men vi kan alltid påverka vilken effekt vi låter dem få på oss. "(Anthony Robbins)
2. Förlåta = ursäkta
Förlåtelse är INTE detsamma som att ursäkta eller skyla över. Den som gjorde fel, gjorde fel och är ansvarig för detta. Att ge någon förlåtelse är inte detsamma som att säga "det är OK". Det är aldrig OK att kränka någon annan, och att låtsas som om det inte gjorde något hjälper varken dig eller den skyldige.
3. Förlåtelse = försoning & återförening
Inte heller sant. Det kan ibland vara en önskvärd utgång av förlåtelsen, men det är inte alltid så. Man kan förlåta och ändå välja att inte ta upp en relation igen. Ibland kan man förlåta någon där det inte ens är möjligt att återuppta relationen.
4. Förlåtelse = handling/beslut
Inte sant. Förlåtelse är många gånger en process. En process som ibland tar lång tid. En kränkning handlar om ett brutet förtroende, och det är inte alltid som ett brutet förtroende går att bygga upp igen på kort tid.
5. Förlåtelse gör dig sårbar
En annan sida av myterna. Det finns de som menar att ge förlåtelse ställer dig i ett underläge gentemot den skyldige. Men om förlåtelsen som ges inte handlar om att skyla över eller ursäkta ett felaktigt beteende, så gör dig inte förlåtelsen underlägsen.
6. Förlåtelse är bara möjlig om den skyldige är medveten om vad han/hon gjort eller BER om förlåtelse.
Inte sant! Den skyldige har kanske ingen aning om vad han/hon gjort! De flesta gånger vi blir sårade så är det inte motpartens mening! Ibland kan det vara en god idé att tala om för den skyldige hur du kände det. Ibland är det inte möjligt att göra det.
5 steg till att ge förlåtelse
1. För din egen skull!
Det viktigaste av allt är att inse att du ger förlåtelse i första hand för din egen skull! Att ge förlåtelse kommer att göra dig fri!
Det finns en berättelse om två judiska män som båda överlevde ett förintelseläger i Nazi-Tyskland. Efter många år träffades de båda igen och den ene frågade den andre:
-"Har du förlåtit nazisterna?"
-"Ja, det har jag gjort" svarade den andre.
-"Det har inte jag" sa den förste, "jag är fortfarande så fylld av hat och förbittring mot dem för allt de gjorde mot oss."
-"I så fall, min vän", utbrast den andre, "så håller dom dig fortfarande fången i lägret."
Jag tror det finns så mycket sanning i den lilla berättelsen. Så länge du håller kvar vid smärtan och gör dig själv till ett offer, så kommer du att vara mer eller mindre fången i det som hände!
Om du inte är villig att förlåta, så kom ihåg:
Det är din frihet som binds upp.
Det är din glädje som blir stulen.
Det är din självkänsla som blir stukad.
Det är din personlighet som blir kuvad.
Det är ditt liv förminskas.
Därför: Var "egoist" och förlåt andra!
2. Inlevelse
Handlar om att se situationen med den andres ögon. Kan vara en hjälp. (Vid svåra övergrepp går det inte?)
Varför gjorde han/hon sådär?
Varför gjorde han/hon sådär?
Hur kan han/hon uppfattat situationen?
Var det ett misstag eller var det verkligen ren elakhet?
Är detta en verkligt ond människa, eller gjorde han/hon bort sig?
Robert Enright ger rådet att skriva ett brev till dig själv från den andra personen, där händelsen är sedd utifrån hans/hennes perspektiv. Kanske kan det vara till hjälp?
3. Utvärdera
Är det värt det att hålla kvar bitterheten?
Vad betyder relationen för mig?
Finns det kvalitéer i relationen som väger tyngre än det som hände?
4. Ge som en gåva!
Birgit Peterson talade om förlåtelse som en gåva som ges från en människa till en annan. Fundera över om du själv någon gång har sårat någon och fått förlåtelse.Hur kändes det?
De flesta som fått förlåtelse för något brukar tala om känslan som "Jag kände mig fri!" eller "en sten föll från mitt hjärta". Genom att minnas hur du själv blivit förlåten, av Gud eller människor, att minnas din tacksamhet över detta, kan väcka upp en längtan i dig att själv ge den gåvan till någon annan.
De flesta som fått förlåtelse för något brukar tala om känslan som "Jag kände mig fri!" eller "en sten föll från mitt hjärta". Genom att minnas hur du själv blivit förlåten, av Gud eller människor, att minnas din tacksamhet över detta, kan väcka upp en längtan i dig att själv ge den gåvan till någon annan.
5. BE!
Det hjälper att be till Gud om kraft och förmåga att kunna förlåta!
Hebreerbrevet säger: "Vi har inte en Gud som är oförmögen att känna med oss i vår svaghet, utan en som har prövats som vi".
Hebreerbrevet säger: "Vi har inte en Gud som är oförmögen att känna med oss i vår svaghet, utan en som har prövats som vi".
Jesus vet hur det är att vara människa. Han blev utsatt för allt som du och jag kan bli utsatta för. Svek, förtal, lögn, falska anklagelser, orättvisor allt. Ändå var han villig att förlåta.
Den starkaste bilden av hur förlåtelse faktiskt är möjlig i varje situation är nog när Jesus hänger på korset sönderslagen och misshandlad, och hans bön till Gud är: Fader förlåt dem, de vet inte vad dom gör"."
Den starkaste bilden av hur förlåtelse faktiskt är möjlig i varje situation är nog när Jesus hänger på korset sönderslagen och misshandlad, och hans bön till Gud är: Fader förlåt dem, de vet inte vad dom gör"."
onsdag 11 april 2007
Allt står inte väl till
"Ty hög som låg, alla söker de orätt vinning. Både profet och präst, alla handlar de lögnaktigt. 14 De tar det lätt med att hela mitt folks skada och säger: "Allt står väl till, allt står väl till". Men allt står inte väl till. De skall stå där med skam, ty de har bedrivit avskyvärda ting. Ändå känner de ingen skam och förstår inte att blygas. Därför skall de falla bland dem som faller. När tiden kommer att jag skall straffa dem, skall de komma på fall, säger HERREN. Så säger HERREN: "Ställ er vid vägarna och spana, fråga efter de urgamla stigarna. Fråga efter den goda vägen och vandra på den, så skall ni finna ro för era själar." Men de svarade: "Vi vill inte vandra på den." När jag satte väktare över er och sade: "Lyssna till ljudet från hornet", svarade de: "Vi vill inte lyssna." Jer 6:13-17
Jag har länge burit på ett budskap där jag i min ande hörde orden: "andliga ledare i Sverige för sina får vilse" Som en bekräftelse på detta lyftes Jer 50:1-6 (särskilt sista versen), Hesekiel 13:1-11 (särskilt vers 10) och Hes 22.1-30 (särskilt vers 30) fram för mig.
En tid efter det budskapet så fick jag uppleva smärtan och vidden också av de underlåtenhetssynder som förekommer bland de andliga ledarna i vårt land och vers 26 i Hes 22 lyftes särskilt fram. Jag fick i min ande se många andiga ledare som egentligen vet vad som står i Guds ord och vet hur ett kristet liv bör vara, men som pga av människofruktan underlåter att predika Ordet rent och klart och av olika skäl låter bli att leva och verka på det sätt man vet att man borde.
Att allt inte står väl till i Sverige och i Guds församling idag behöver man dock inte Guds tilltal för att se. Det är uppenbart för var och en som har det minsta uns av andlig urskiljning.
Det som kanske inte är lika uppenbart för oss är synden i våra egna liv. När vi ska rannsaka oss själva blir synen med ens grumlig och vi har så lätt att rättfärdiga det vi gör. Vi kommer med de mest intrikata bortförklaringar för att vi i lugn och ro ska kunna fortsätta på den väg vi valt. Men synden försvinner inte för att vi väljer att inte titta efter så noga, eller titta åt ett annat håll. Synd är alltid synd oavsett hur vi väljer att förhålla oss till den. Synden blir som var och smuts i ett sår och får det vara kvar finns risken för blodförgiftning. Vill det sig rikigt illa kanske till slut hela kroppen påverkas med oerhörda konsekvenser!
Vi förstår att såret måste göras rent från allt sådant om det ska läka ihop på rätt sätt mha kroppens sinnrika läkningsmekanism. Men på samma sätt måste vi med hjälp av den helige Ande rengöra alla de själsliga och andliga sår vi bär på så att inte hela vårt liv påverkas. Hur gör vi det? Jo, genom att låta den Helige ande upplysa oss och visa på de sår vi har, lägga dem i vår utsträckta hand och lämna över dem till Herren och låta Hans ljus och läkande olja fylla dem. Vi behöver också den helige Andes hjälp att uppenbara oförlåtelse, oförsonlighet och andra synder i vårt liv som skadar oss och andra, så att vi kan be om förlåtelse och försonas och bekänna våra synder. Kraften i förlåtelse och sann omvändelse från synd är som det starkaste desinfektionsmedel (ursäkta bilden), våra inre sår kommer att läka effektivt!
Men precis som det svider till när man tvättar ett sår med desinfektionsmedel, så kan det svida till och göra ont när den helige Ande lyser på all vår synd och det sårade och trasiga. Och det kan göra ont när vi erkänner och bekänner våra synder. Kanske är det av rädsla för denna smärta som vi väljer att inte titta så noga eller att titta åt ett annat håll.
Men var då viss om att just den smärta du känner, just dina skamkänslor, din ångest, bitterhet eller vad det nu kan vara, det har Jesus redan upplevt på korset på Golgata. Med sin död betalade Han priset för att du skall kunna slippa ifrån allt detta. Och de synder du har begått kan du få förlåtelse för tack vare att Jesus dog för just dina synder om du ber om förlåtelse för dem.
Det är lite svindlande att tänka att Han fick uppleva bördan av alla människors, genom alla tiders smärta och synd på en gång. Det behöver inte vi. Det ger lite perspektiv på det vi går igenom.
Har vi väl fått uppleva kraften i helande, kraften i förlåtelse, kraften i sann omvändelse från synd och den frihet som följer, så blir vi snabba till att räcka över våra svårigheter till Jesus, vi blir snabba till att förlåta, vi blir snabba till att bekänna vår synd. Det borde inte finnas något som avhåller oss från att göra anspråk på detta liv i frihet, men tyvärr står ofta vår fria vilja emellan och den respekterar Herren i alla lägen. Därför behöver vi lägga ner vår fria vilja vid korset varje dag och säga: "Inte på mitt sätt Herre, men på ditt".
Att allt inte står väl till i Sverige och i Guds församling idag behöver man dock inte Guds tilltal för att se. Det är uppenbart för var och en som har det minsta uns av andlig urskiljning.
Det som kanske inte är lika uppenbart för oss är synden i våra egna liv. När vi ska rannsaka oss själva blir synen med ens grumlig och vi har så lätt att rättfärdiga det vi gör. Vi kommer med de mest intrikata bortförklaringar för att vi i lugn och ro ska kunna fortsätta på den väg vi valt. Men synden försvinner inte för att vi väljer att inte titta efter så noga, eller titta åt ett annat håll. Synd är alltid synd oavsett hur vi väljer att förhålla oss till den. Synden blir som var och smuts i ett sår och får det vara kvar finns risken för blodförgiftning. Vill det sig rikigt illa kanske till slut hela kroppen påverkas med oerhörda konsekvenser!
Vi förstår att såret måste göras rent från allt sådant om det ska läka ihop på rätt sätt mha kroppens sinnrika läkningsmekanism. Men på samma sätt måste vi med hjälp av den helige Ande rengöra alla de själsliga och andliga sår vi bär på så att inte hela vårt liv påverkas. Hur gör vi det? Jo, genom att låta den Helige ande upplysa oss och visa på de sår vi har, lägga dem i vår utsträckta hand och lämna över dem till Herren och låta Hans ljus och läkande olja fylla dem. Vi behöver också den helige Andes hjälp att uppenbara oförlåtelse, oförsonlighet och andra synder i vårt liv som skadar oss och andra, så att vi kan be om förlåtelse och försonas och bekänna våra synder. Kraften i förlåtelse och sann omvändelse från synd är som det starkaste desinfektionsmedel (ursäkta bilden), våra inre sår kommer att läka effektivt!
Men precis som det svider till när man tvättar ett sår med desinfektionsmedel, så kan det svida till och göra ont när den helige Ande lyser på all vår synd och det sårade och trasiga. Och det kan göra ont när vi erkänner och bekänner våra synder. Kanske är det av rädsla för denna smärta som vi väljer att inte titta så noga eller att titta åt ett annat håll.
Men var då viss om att just den smärta du känner, just dina skamkänslor, din ångest, bitterhet eller vad det nu kan vara, det har Jesus redan upplevt på korset på Golgata. Med sin död betalade Han priset för att du skall kunna slippa ifrån allt detta. Och de synder du har begått kan du få förlåtelse för tack vare att Jesus dog för just dina synder om du ber om förlåtelse för dem.
Det är lite svindlande att tänka att Han fick uppleva bördan av alla människors, genom alla tiders smärta och synd på en gång. Det behöver inte vi. Det ger lite perspektiv på det vi går igenom.
Har vi väl fått uppleva kraften i helande, kraften i förlåtelse, kraften i sann omvändelse från synd och den frihet som följer, så blir vi snabba till att räcka över våra svårigheter till Jesus, vi blir snabba till att förlåta, vi blir snabba till att bekänna vår synd. Det borde inte finnas något som avhåller oss från att göra anspråk på detta liv i frihet, men tyvärr står ofta vår fria vilja emellan och den respekterar Herren i alla lägen. Därför behöver vi lägga ner vår fria vilja vid korset varje dag och säga: "Inte på mitt sätt Herre, men på ditt".
tisdag 10 april 2007
Vårstädning
I nedanstående profetiska tilltal talas det om att vi behöver "städa vårt hus" och det kan ju kännas aktuellt såhär när vårsolen lyser på våra smutsiga fönster. Men det är kanske inte direkt våra hus och lägenheter som avses. Nej, jag tolkar det som att vi behöver göra oss av med allt som hindrar Herren att göra det han förberett i våra liv, i våra församlingar, i vår stad, i vårt land. Inte så att vi ska "slänga ut barnet med badvattnet", vi ska behålla det goda och bygga vidare på det. Men allt det där som vi krampaktigt håller kvar och som inte leder till bestående frukt och som i sämsta fall hindrar den helige Ande att verka.
Det kan vara obekänd synd, bitterhet och oförlåtelse i våra egna liv, det kan vara människopåfund, fruktan och kontroll i våra församlingar, det kan vara orättfärdiga lagar och styre i ett land. Listan kan tyvärr göras längre. Men tilllåter vi den Helige Ande att lysa "på våra smutsiga fönster", omvänder oss och ber om förlåtelse så kan vi också få ta del av det bästa "rengöringsmedlet" av alla nämligen Jesus försoningsverk på korset och det blod Han gjöt för oss så att vi kunde gå fria. Och den som Sonen sätter fri, han är verkligen fri att vara en kanal för det Herren vill göra " i en tid som denna".
"I had a vision of rooms in a house. The corners of the rooms were full of boxes and things, all piled on one another that made the rooms seem darker and smaller than they should have been. I was also aware of a lot of dust. As I looked as these messy rooms the Lord immediately laid in me:
"Clean out your house. A new season is upon you and this is time to clean out your house. You are to make way for the new and clear out the old. Why are you holding on to the things that are of the past? Why are you storing up what you do not need? Do you not know yet that these things are worthless to you? How can you receive from me when your house is already full? Make room. Clear out your house and make room. Allow the light to come in and make the dark places bright. I tell you, you cannot move forward into a new season while you are storing up all the things of the past. Be diligent and start. Now is the time. Now is the time to get your house in order.
Start and do not delay for I tell you that a new season is upon you and will not delay. It will come in a flash, in a moment and it will be here, and you need to be ready, you need to be prepared and not weighed down with the old. Make space for the new. Clear out the old that festers and takes room that it should not have. Open the boxes that store the past and let them go, for a new time is upon you and I will see your house clean, I will see your heart ready to receive all I have for you. Let us sit together and talk, you and I. Let Me tell you that I know the times have been hard and I know the season you have been in has been tiring. I know the thoughts that were in your head, for I formed you and I knew you before there was time. I know the despair you have been clutching and I know the weight you have carried. I know all these things and now I am telling you, let go.
Let go of the old season and be ready, stand prepared, for the new season. New will follow old, so let go of the old and make way for the new. I tell you these things so that you are prepared, so that you are ready to walk forward, clothed in peace, strengthened with my love, sure of my word. I have not forgotten you and I have never left you.You cannot see when you stand in the dust of yesterday. You will not see today dawn. Clean out your house and start now. The new season is coming and it will not delay"."
This word is submitted by Jane Larsen (jlarsen65@hotmail.com)
måndag 9 april 2007
Elia vid bäcken Kerit
När vi tänker på profeten Elia tänker vi kanske på en stor och mäktig Gudsman, en riktig bönekämpe, en som tog strid med Baalsprofeterna på berget Karmel och fick se Herren besegra dem. Alltihop långt ifrån den verklighet som vi själva lever i kan tyckas. Men de händelser som vi förknippar med Elia tjänst hade föregåtts av långa tider av förberedelse.
Vid den tiden Elia verkade regerade kung Ahab tillsammans med drottning Isebel i Israel. De lyckades göra det mesta som var fel i Herrens ögon. Så här står det i 1 Kung 16:32: "Han reste ett altare åt Baal i Baalstemplet som han hade byggt i Samaria. 33 Dessutom lät Ahab göra Aseran. Ja, han gjorde mer för att väcka HERRENS, Israels Guds, vrede än någon av de israelitiska kungar som hade varit före honom. " Pga av kungens synd att leda in folket i andlig trolöshet tänkte Herren låta en torka komma över landet och Han hade utsett Elia att bära fram det budskapet.
Elia växte upp i Tishbe, en mycket oansenlig ort "i mitten av ingenstans". Förmodligen var Elia fåraherde och hade vuxit upp under enkla omständigheter. Men under tiden med fåren hade han mycket tid att umgås och tala med Herren och han förbereddes för de offentliga uppdrag som låg framöver. Tänk dig in i situationen. Där går Elia med fåren mitt ute i ingenstans, han har inga fina kontakter och ingen världsvana. Han hör talas om att landet förfaller mer och mer i avgudadyrkan och säkert ber han många böner över detta. Kanske tänker han att "det där får andra ta hand om, jag gör vad jag kan genom att be." Men så säger Herren en dag till Elia att han ska ge sig iväg till kungen och tala om för honom att "Så sant HERREN, Israels Gud, lever, honom som jag tjänar: Under de här åren skall varken dagg eller regn falla, om inte jag säger det."
Jag kan föreställa mig Elias första reaktion. JAG?? Menar du MIG?? Ska JAG ge mig iväg till KUNGEN?? Men Elia kände säkert igen Herrens röst och förstod att detta var inget han kunde nonchalera och då var det bara för Elia att be någon annan titta till fåren och ge sig iväg för att söka upp kungen och säga till honom det Herren manat honom att säga. Bära eller brista. Jag tror dock att Elia i det läget hade mer gudsfruktan än människofruktan och under åren i gemenskap med Herren hade han säkert lärt sig att lita på Honom både i vått och torrt.
Sagt och gjort. Elia gav sig iväg och lyckades få till ett möte med kungen där han sa det Herren manat honom att säga. Men direkt efter att Elia framfört sitt budskap säger Herren till honom i1 Kung 17:2: "Och HERRENS ord kom till honom: 3 "Gå bort härifrån och bege dig österut och göm dig vid bäcken Kerit öster om Jordan. 4 Du skall dricka ur bäcken och jag har befallt korparna att ge dig att äta där."
Tydligen blev Ahab så upprörd över det Elia sagt att han var tvungen att fly ut ur palatset och springa iväg långt bort och gömma sig vid bäcken Kerit. Och där vid bäcken blev Elia sittande. Dag ut och dag in. Det enda som hände under dagarna var att korpar kom med mat morgon och kväll, morgon och kväll... Helt ensam sitter han där vid bäcken, inga släktingar, inga grannar, inga vänner. Låter inte direkt som något "actionliv". Elia fick erfara hur det känns när allting tas ifrån honom och han tvingas bli helt beroende av Herren för att överleva. Jag tror att här vid bäcken lät Herren Elia erfara en helt ny nivå i sitt böneliv. Och där Elia förbereddes för nästa offentliga framträdande.
Tillbaka in i vår tid. Är det inte så här det är för oss också? Ondskan och avguderiet breder ut sig. Vi tycker inte det händer så mycket, det "bryter inte igenom" i vår församling, det är ingen väckelse i Sverige.
Men det kanske har sina skäl. För handen på hjärtat, tillåter vi verkligen Herren att avkläda oss allt och bli så beroende av Honom att vi till och med litar på att Han försörjer oss som Herren gjorde med Elia? Tänk om vi behöver sitta där som Elia vid bäcken och lära oss att bli helt beroende av Herren och låta oss formas och förberedas inför det uppdrag som kommer? Och att det kanske beror på att vi inte är tillräckligt förberedda som Herren i sin nåd låter genombrottet dröja?
Elia hade något där vid bäcken som vi säger att vi inte har idag och det är TID. Han hade all tid i världen att umgås och samtala med Herren och på det sättet lärde Elia känna Honom ännu bättre. För att vi skall komma in i det totala beroendet behöver vi också utveckla en intim relation med Herren. Vill vi det på allvar behöver vi fundera över vad vi lägger vår tid på. Efter 8 timmars sömn och 8 timmars arbete och kanske 4 timmars gemensam tid med familjen och hushållsarbete har vi fortfarande 4 timmar över att förfoga över. Varje dag.
Det här är ett citat från Leonard Ravenhills bok “Why Revival Tarries" (Varför väckelsen dröjer)
"No man is greater than his prayer life. The pastor who is not praying is playing; the people who are not praying are straying. The pulpit can be a shopwindow to display one’s talents; the prayer closet allows no showing off.Poverty-stricken as the Church is today in many things, she is most stricken here, in the place of prayer. We have many organizers, but few agonizers; many players and payers, few pray-ers; many singers, few clingers; lots of pastors, few wrestlers; many fears, few tears; much fashion, little passion; many interferers, few intercessors; many writers, but few fighters. Failing here, we fail everywhere".
Läs hela artikeln på:
http://www.scrollpublishing.com/store/Ravenhill-Revival.html
söndag 8 april 2007
Jesus är uppstånden, ja Han är sannerligen uppstånden!
Om du skall berätta om ett land eller en stad på ett sådant sätt att någon annan längtar dit, så räcker det nog inte med att ha läst en broschyr eller en bra guidebok om den platsen. Nej, du måste själv ha upplevt dofterna, insupit atmosfären, ätit den goda maten, känt den varma kvällsbrisen mot kinden, samtalat med människorna och sett hur de lever för att trovärdigt kunna berätta för någon annan om den plats du varit på.
Många av människorna runt Jesus kände honom väl och hade själva varit med om under och tecken. I första hand kanske det är lärjungarna man tänker på, men runt honom fanns också många kvinnor. Och en av dem var Maria Magdalena.
Vem var Maria Magdalena?
I Luk 8:2 står det att Jesus drev ut sju demoner ur henne. Från den dagen så följde hon honom i stor tacksamhet. Jesus var den ende som behandlade henne med kärlek och respekt och fick henne att känna att hon betydde något för honom.
Gemenskapen med Jesus betydde så mycket för henne att hon vägrade flytta sig från hans fötter när hennes syster Martha behövde henne i köket. Det berättas också att hon smorde Jesu fötter med dyrbar olja och torkade dem med sitt hår. Vid Jesu korsfästelse stod hon troget kvar tills hans dog, nå´t som inte ens lärjungarna gjorde. De vågade inte vara där, men Marias kärlek till Jesus var större än hennes rädsla.
Vad betydde Jesus för henne? Varför gick hon till graven?
Det står lite olika beskrivet i evangelierna, men Johannes lyfter fram att Maria var en av de kvinnor som kom till graven tidigt medan de andra fortfarande sov. Hon sörjde Jesus av hela sitt hjärta och ville inget hellre än att vara hos honom. Om så bara för att få vara nära hans döda kropp och smörja den med olja och väldoftande kryddor som en hedersbetygelse. Hon var säkert både ledsen och förvirrad och kände sig övergiven och hjälplös, allt på en gång. "Hur skall det gå för mig när jag har förlorat den som jag älskade mest av allt?" kanske hon ropade. Och hon blev säkert inte mindre förtvivlad när hon såg att graven var tom. "Inte ens kroppen får jag ta hand om!".
Hon rusade därifrån för att berätta för Petrus och Johannes, men de trodde henne inte. De måste se med egna ögon för att tro. Och när de sett den tomma graven, så nöjde de sig med det. Man kan tänka sig att hennes berättelse blev lite osammanhängande pga hennes upphetsning, men en sak kunde ingen ta ifrån henne. Hon hade själv varit med om det hon berättade!
Är inte detta en bild av många kristna idag? Man säger ”Jag vet mycket om den kristna tron, jag har förstått att det finns kraft i evangelium, jag kan många bibelställen utantill, räcker inte det?” Nej, jag tror det finns en hemlighet i skillnaden mellan att ”känna” och känna till”.
Jag tror inte det räcker med att känna till Jesus utan vi måste också lära känna honom. För Maria var det uppenbarligen så att hon inte nöjde sig med att bara känna till Jesus, nej hon ville helst krypa under skinnet på Honom!
Jag tror det var tack vare denna brinnande passion som hon fick änglabesök. Att hon fick se saker som ingen annan fick se.
Jag tror också att det var denna brinnande passion som lockade till sig Jesus, han kunde inte motstå hennes sorg över att ha förlorat honom. Han längtade efter att höra henne säga att det var Honom hon letade efter.
Och jag tror det är så idag också. Jag tror vi behöver komma tillbaka till den första kärleken och bort från den ljumma, medelmåttigt bekvämkristna. För jag tror att han letar efter dem som söker efter Honom av hela sitt hjärta, de som längtar efter gemenskap med Honom och är beredda att ge sina liv för honom. Jag tror att han verkligen längtar efter att dela med sig till dig och mig vad som ligger på hans hjärta och öppnar vi oss för denna gemenskap så finns inga gränser.
Men inte ens Maria kände först igen Jesus. Det var först när han kallade henne vid namn och blev riktigt personlig, som hon kände igen hans röst. Varför var det så? Jo, Maria var ett får som kände igen sin herdes röst.
Ett får som vant sig vid att följa Herdens röst blir inte tveksamt om herden en dag köpt nya kläder som inte luktar får, eller ser ut som de brukar, för Herdens röst har inte förändrats. De får däremot, som inte känner sin Herdes röst, som inte har en stark relation utan bara följer vad de hört om Honom, kommer att få svårt att avgöra om det verkligen är den rätte herden när han kommer i nya kläder.
Men hur kan vi då bli mer lika Maria och komma åt det som hon fick?
Maria kunde ju tillbringa all tid till att tjäna Jesus, men vi lever i en annan tid där omständigheterna hela tiden hotar att ta överhanden. Vi engagerar oss i än det ena och än det andra och tiden räcker visst aldrig till.
Jag tror nyckeln ligger i att inte fokusera på omständigheterna, för de vet vi, kan vara hur bedrövliga som helst. Vi måste istället lyfta blicken och fokusera på Jesus. Att överlåta oss helt och lämna över kontrollen till Honom. Det här låter kanske som en saga i vår tid när vi vill ha kontroll över allting, men när vi dör från allt vårt eget så får Gud en chans att verka i oss.
Han kommer att möta dig precis där du står, i alla dina omständigheter. Om du bara tillåter Honom. I Ordet står det ”Sök först Guds rike så skall du få allt det andra också.”
Närheten till Jesus har inget med dina känslor att göra, den finns där pga av din tro. Så när du riskerar att slukas upp av omständigheterna så säg till dig själv: ”Gud, jag tror att du är här och nu och att Du är nära mig. Skydda mig Herre och bevara mig, omslut mig på alla sidor. Låt mig inte påverkas av den här atmosfären.”
Jesus uppståndelse
Det var inte bara graven som Jesus öppnade.
Nej, Han
öppnade också våra ögon så att vi kan se sanningen
öppnade våra öron så att vi kan höra hans röst inom oss
öppnade våra hjärtan så att vi vill älska och tjäna våra medmänniskor
öppnade möjligheten till förlåtelse för den som uppriktigt ber om det
öppnade möjligheten för oss att vi alla får tillhöra Hans familj
öppnade möjligheten för den som tror att få evigt liv och
öppnade möjligheten till gemenskap med den Levande Guden idag.
Gud har bara skapat möjligheter, men sträcker vi ut handen och gör anspråk på dem?
Min övertygelse är att vi behöver utveckla vår relation med Jesus, vi behöver lära känna honom mer. Vi behöver umgås regelbundet med Gud genom att läsa Ordet och tillbringa tid i bön. Vi behöver göra egna erfarenheter av det som står beskrivet i Bibeln och låta de erfarenheterna få forma våra liv. Vi behöver lära oss att tillåta den helige Ande att hjälpa oss att förmedla dessa erfarenheter, så att de också kan bli till välsignelse för andra.
Då tror jag att han kommer att dras till oss och uppenbara sin vilja för den som är villig att lyssna. Han kommer att leda oss på redan förberedda vägar. Guds hjärta kommer att tala till våra hjärtan.
Bön:
Tack Herre för att Du gett oss möjligheten till evigt liv genom Din son, Jesus Kristus.. Tack för att vi får sitta vid Dina fötter och lyssna på lärljungavis. Tack för att vi får leva i Din uppståndelsekraft. Hjälp oss att sätta Dig på första plats i våra liv och öppna våra hjärtan så att du kan forma oss Hjälp oss att leva efter Din vilja och göra oss till villiga medarbetare i Ditt rike så att Ditt namn blir ärat och Ditt rike blir utbrett. I Jesu Kristi namn, Amen.
Många av människorna runt Jesus kände honom väl och hade själva varit med om under och tecken. I första hand kanske det är lärjungarna man tänker på, men runt honom fanns också många kvinnor. Och en av dem var Maria Magdalena.
Vem var Maria Magdalena?
I Luk 8:2 står det att Jesus drev ut sju demoner ur henne. Från den dagen så följde hon honom i stor tacksamhet. Jesus var den ende som behandlade henne med kärlek och respekt och fick henne att känna att hon betydde något för honom.
Gemenskapen med Jesus betydde så mycket för henne att hon vägrade flytta sig från hans fötter när hennes syster Martha behövde henne i köket. Det berättas också att hon smorde Jesu fötter med dyrbar olja och torkade dem med sitt hår. Vid Jesu korsfästelse stod hon troget kvar tills hans dog, nå´t som inte ens lärjungarna gjorde. De vågade inte vara där, men Marias kärlek till Jesus var större än hennes rädsla.
Vad betydde Jesus för henne? Varför gick hon till graven?
Det står lite olika beskrivet i evangelierna, men Johannes lyfter fram att Maria var en av de kvinnor som kom till graven tidigt medan de andra fortfarande sov. Hon sörjde Jesus av hela sitt hjärta och ville inget hellre än att vara hos honom. Om så bara för att få vara nära hans döda kropp och smörja den med olja och väldoftande kryddor som en hedersbetygelse. Hon var säkert både ledsen och förvirrad och kände sig övergiven och hjälplös, allt på en gång. "Hur skall det gå för mig när jag har förlorat den som jag älskade mest av allt?" kanske hon ropade. Och hon blev säkert inte mindre förtvivlad när hon såg att graven var tom. "Inte ens kroppen får jag ta hand om!".
Hon rusade därifrån för att berätta för Petrus och Johannes, men de trodde henne inte. De måste se med egna ögon för att tro. Och när de sett den tomma graven, så nöjde de sig med det. Man kan tänka sig att hennes berättelse blev lite osammanhängande pga hennes upphetsning, men en sak kunde ingen ta ifrån henne. Hon hade själv varit med om det hon berättade!
Är inte detta en bild av många kristna idag? Man säger ”Jag vet mycket om den kristna tron, jag har förstått att det finns kraft i evangelium, jag kan många bibelställen utantill, räcker inte det?” Nej, jag tror det finns en hemlighet i skillnaden mellan att ”känna” och känna till”.
Jag tror inte det räcker med att känna till Jesus utan vi måste också lära känna honom. För Maria var det uppenbarligen så att hon inte nöjde sig med att bara känna till Jesus, nej hon ville helst krypa under skinnet på Honom!
Jag tror det var tack vare denna brinnande passion som hon fick änglabesök. Att hon fick se saker som ingen annan fick se.
Jag tror också att det var denna brinnande passion som lockade till sig Jesus, han kunde inte motstå hennes sorg över att ha förlorat honom. Han längtade efter att höra henne säga att det var Honom hon letade efter.
Och jag tror det är så idag också. Jag tror vi behöver komma tillbaka till den första kärleken och bort från den ljumma, medelmåttigt bekvämkristna. För jag tror att han letar efter dem som söker efter Honom av hela sitt hjärta, de som längtar efter gemenskap med Honom och är beredda att ge sina liv för honom. Jag tror att han verkligen längtar efter att dela med sig till dig och mig vad som ligger på hans hjärta och öppnar vi oss för denna gemenskap så finns inga gränser.
Men inte ens Maria kände först igen Jesus. Det var först när han kallade henne vid namn och blev riktigt personlig, som hon kände igen hans röst. Varför var det så? Jo, Maria var ett får som kände igen sin herdes röst.
Ett får som vant sig vid att följa Herdens röst blir inte tveksamt om herden en dag köpt nya kläder som inte luktar får, eller ser ut som de brukar, för Herdens röst har inte förändrats. De får däremot, som inte känner sin Herdes röst, som inte har en stark relation utan bara följer vad de hört om Honom, kommer att få svårt att avgöra om det verkligen är den rätte herden när han kommer i nya kläder.
Men hur kan vi då bli mer lika Maria och komma åt det som hon fick?
Maria kunde ju tillbringa all tid till att tjäna Jesus, men vi lever i en annan tid där omständigheterna hela tiden hotar att ta överhanden. Vi engagerar oss i än det ena och än det andra och tiden räcker visst aldrig till.
Jag tror nyckeln ligger i att inte fokusera på omständigheterna, för de vet vi, kan vara hur bedrövliga som helst. Vi måste istället lyfta blicken och fokusera på Jesus. Att överlåta oss helt och lämna över kontrollen till Honom. Det här låter kanske som en saga i vår tid när vi vill ha kontroll över allting, men när vi dör från allt vårt eget så får Gud en chans att verka i oss.
Han kommer att möta dig precis där du står, i alla dina omständigheter. Om du bara tillåter Honom. I Ordet står det ”Sök först Guds rike så skall du få allt det andra också.”
Närheten till Jesus har inget med dina känslor att göra, den finns där pga av din tro. Så när du riskerar att slukas upp av omständigheterna så säg till dig själv: ”Gud, jag tror att du är här och nu och att Du är nära mig. Skydda mig Herre och bevara mig, omslut mig på alla sidor. Låt mig inte påverkas av den här atmosfären.”
Jesus uppståndelse
Det var inte bara graven som Jesus öppnade.
Nej, Han
öppnade också våra ögon så att vi kan se sanningen
öppnade våra öron så att vi kan höra hans röst inom oss
öppnade våra hjärtan så att vi vill älska och tjäna våra medmänniskor
öppnade möjligheten till förlåtelse för den som uppriktigt ber om det
öppnade möjligheten för oss att vi alla får tillhöra Hans familj
öppnade möjligheten för den som tror att få evigt liv och
öppnade möjligheten till gemenskap med den Levande Guden idag.
Gud har bara skapat möjligheter, men sträcker vi ut handen och gör anspråk på dem?
Min övertygelse är att vi behöver utveckla vår relation med Jesus, vi behöver lära känna honom mer. Vi behöver umgås regelbundet med Gud genom att läsa Ordet och tillbringa tid i bön. Vi behöver göra egna erfarenheter av det som står beskrivet i Bibeln och låta de erfarenheterna få forma våra liv. Vi behöver lära oss att tillåta den helige Ande att hjälpa oss att förmedla dessa erfarenheter, så att de också kan bli till välsignelse för andra.
Då tror jag att han kommer att dras till oss och uppenbara sin vilja för den som är villig att lyssna. Han kommer att leda oss på redan förberedda vägar. Guds hjärta kommer att tala till våra hjärtan.
Bön:
Tack Herre för att Du gett oss möjligheten till evigt liv genom Din son, Jesus Kristus.. Tack för att vi får sitta vid Dina fötter och lyssna på lärljungavis. Tack för att vi får leva i Din uppståndelsekraft. Hjälp oss att sätta Dig på första plats i våra liv och öppna våra hjärtan så att du kan forma oss Hjälp oss att leva efter Din vilja och göra oss till villiga medarbetare i Ditt rike så att Ditt namn blir ärat och Ditt rike blir utbrett. I Jesu Kristi namn, Amen.
lördag 7 april 2007
Helgelse
Det behöver inte råda någon tveksamhet om att Herren vill att vi skall vi skall vända oss bort från det onda och sträva efter det goda i våra liv när man läser nedanstående bibelord:
Rom 6:19 För er mänskliga svaghets skull använder jag en så enkel bild. - Ty liksom ni förr ställde era lemmar i orenhetens och laglöshetens slavtjänst, till ett laglöst liv, så skall ni nu ställa era lemmar i rättfärdighetens slavtjänst, till helgelse.
1 Kor 1:30-31 Honom har ni att tacka för att ni är i Kristus Jesus, som Gud för oss har gjort till vishet, rättfärdighet, helgelse och återlösning, för att det skall ske som står skrivet: Den som berömmer sig skall berömma sig av Herren.
2 Kor 7:1 Då vi alltså har dessa löften, mina älskade, så låt oss rena oss från all besmittelse från kött och ande och i gudsfruktan fullborda vår helgelse.
1 Tess 4:7 Gud har inte kallat oss till orenhet utan till ett liv i helgelse.
1 Tim 2:15 Men hon skall bli frälst under det att hon föder barn, om hon fortsätter att leva ett ärbart liv i tro, kärlek och helgelse.
Hebr 12:14 Sträva efter frid med alla och efter helgelse. Ty utan helgelse kommer ingen att se Herren.
fredag 6 april 2007
Förvandling - från död till liv
Jesus dog för oss på Korset för att vi skulle få liv, liv i öveflöd. Han tog alla våra synder på sig och betalade priset för dem så att vi kan gå fria om vi ber om syndernas förlåtelse. Tackar vi ja till Jesus och frälsningen tackar vi också ja till denna möjlighet. Med våra mänskliga hjärnor är det omöjligt att förstå hur stort detta är, men vi kan ändå ana att det är något helt enastående fantastiskt. Men det finns ännu mer. I Ordet står det att vi skall arbeta med fruktan och bävan på vår frälsning:
Fil 2:12
Därför, mina älskade, liksom ni alltid har varit lydiga, så arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, inte bara som när jag var hos er, utan ännu mycket mer nu när jag inte är hos er.
och med hjälp av den helige Anden förvandlas till att bli mer lika Kristus. För att det skall ske tillåter Herren att vi får gå igenom svårigheter och utmaningar som formar oss och övar oss i vår tillit och förtröstan på Honom. Ibland förstår vi inte förrän efteråt varför vi fått gå igenom så otroligt smärtsamma erfarenheter. Men om vi låter den Allsmäktige vara med oss i våra prövningar så förstår vi när vi kommit ut på andra sidan, att något tagits ifrån oss och något bättre lagts till och vi har blivit lite, lite mer lika Kristus. Denna erfarenhet kan vi ta med oss in i resten av vårt eget liv, men också ge vidare till andra. På så sätt kan vi "arbeta med fruktan och bävan på vår frälsning" men också få vara en kanal för välsignelse till andra. Vi kan bli ett redskap för att bygga upp Kristi kropp så att Jesus möter en församling utan fläck eller skrynkla när Han kommer tillbaka för att hämta sin brud.
Charles Elliott Newbold Jr. beskriver på ett mycket överskådligt sätt i artikeln "Between two feasts" parallellerna mellan vårt liv i Kristus och de judiska festerna, treeningheten mm. Han beskriver hur vår väg genom livet blir en väg ut ur Egypten, genom öknen och vildmarken och in i Löfteslandet.
Läs den på: http://meatindueseason.org/newbold/or/w-p/betweentwofeasts.html
En välsignad påsk önskar jag dig kära syster och bror i Kristus!
Fil 2:12
Därför, mina älskade, liksom ni alltid har varit lydiga, så arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, inte bara som när jag var hos er, utan ännu mycket mer nu när jag inte är hos er.
och med hjälp av den helige Anden förvandlas till att bli mer lika Kristus. För att det skall ske tillåter Herren att vi får gå igenom svårigheter och utmaningar som formar oss och övar oss i vår tillit och förtröstan på Honom. Ibland förstår vi inte förrän efteråt varför vi fått gå igenom så otroligt smärtsamma erfarenheter. Men om vi låter den Allsmäktige vara med oss i våra prövningar så förstår vi när vi kommit ut på andra sidan, att något tagits ifrån oss och något bättre lagts till och vi har blivit lite, lite mer lika Kristus. Denna erfarenhet kan vi ta med oss in i resten av vårt eget liv, men också ge vidare till andra. På så sätt kan vi "arbeta med fruktan och bävan på vår frälsning" men också få vara en kanal för välsignelse till andra. Vi kan bli ett redskap för att bygga upp Kristi kropp så att Jesus möter en församling utan fläck eller skrynkla när Han kommer tillbaka för att hämta sin brud.
Charles Elliott Newbold Jr. beskriver på ett mycket överskådligt sätt i artikeln "Between two feasts" parallellerna mellan vårt liv i Kristus och de judiska festerna, treeningheten mm. Han beskriver hur vår väg genom livet blir en väg ut ur Egypten, genom öknen och vildmarken och in i Löfteslandet.
Läs den på: http://meatindueseason.org/newbold/or/w-p/betweentwofeasts.html
En välsignad påsk önskar jag dig kära syster och bror i Kristus!
torsdag 5 april 2007
Dags att gå över Jordan
Chuck and Pam Pierce:
"SPRING FORTH INTO A NEW SEASON--A TIME TO MOVE FORWARD!"
"For lo, the winter is past, the rain is over and gone. The flowers appear on the earth; The time of singing has come, And the voice of the turtledove is heard in our land.The fig tree puts forth her green figs, And the vines with the tender grapes Give a good smell."Song of Solomon 2:11-13
Your Path is FORWARD and not BACKWARD!
Spring is Here! I am thankful that the Lord makes all things new and sprouts forth after a time of dormancy. My wife Pam and the kids have been working in the yard this week. Planting and preparing for Spring is one of Pam's joys in life. I love watching her gardens grow. When Spring comes, I always think of these four things:
1. Spring is the time when the Jordan River begins to rise and we prepare to cross over or "pass over" into a new season of growth and inheritance. We let go of some things from the past year or past season and move forward. Crossing over includes moving from one dimension of promise to the next.
2. Spring is a time when kings go to war. I always contemplate the warfare ahead. I pray for God's leaders--that they will gain their war strategy for the future, and also be ready to confront the enemies that would try to keep them from prospering in God's Kingdom purposes. Make a list of the wars you need to win in the days ahead.
3. Spring is a time of resurrection. Some things have been dormant; or you have gone through a winter or death season, and now it's time for life to spring forth again.
4. Spring is a time for planting, sowing, and preparing for the Harvest or REAPING!
Spring is a Transitional Season
Spring is a time when the power of dormancy breaks off of us. We actually come out of hibernation and begin to "roar" because we are spiritually hungry. If Spring is a time for kings to go to war, then make a list of things that you want to be sure are fully defeated in your life. Also, define the place that you are trying to crossover into and how you should be prepared to make this shift. The crossing over place is defined as transition.
This is a time when we must allow God to show us the future so we can advance. You need to reach back and grab a hold of those things that have been detrimental and defeating in your past. Then, take your other hand and grab a hold of God's best for your future. Pull all the defeats of your past and place them under the "best" in your future!
The Body of Christ, the governments of the world, our nation, and most of us personally, are in major TRANSITIONS. A transition is a place of CROSSING OVER! We are grafted into the covenant of Abraham. Abram, the Hebrew, was one who always crossed over. The word Hebrew is "abar" and means to CROSS OVER! Therefore, we are a Blood-bought, redeemed people who will always be crossing over to our next place of victory. A transition is also a passage from one state, stage, subject, or place to another!
A transition is a CHANGE in a movement, development, or evolution from one form, stage, or style to another. Transition is a SHIFT IN SOUND, or a musical modulation or passage leading from one section of a piece to another. Most transitions begin with a shift in our worship dynamic. A transition is an abrupt change in an energy state or level, accompanied by the loss or gain of a single quantum of energy. Therefore, we are sent into major transitions when the Lord looses new power into our lives. The power of God seems so many times to upset our ordered apple cart! We must learn to adjust.
Transition has Three Phases!
Transition has three phases--the first of which is an ending or death to something. Then there is much confusion. Confusion is fine for a while. Your cognitive processes are adjusting to many new ideas and environmental changes. Old strongholds are breaking, but resisting to fully letting go. Therefore, you know you need to move forward. However, many times, you do not know how to move forward, but you are sure to not want to go back where you have come from. Then finally, there is your crossing over place into the new! The new will come, and you will get to your "there" if you keep going! I believe the Lord watches us very closely in our transitions to see how we process change and keep moving.
Psalm 126:6 says, "He who goes out weeping, carrying seed to sow, will return with songs of joy, carrying sheaves with him." That means there comes a time when captivity breaks and even though seed has been drawn out of your basket in some way, it will come back and prosper. If you have wept, you will have joy. If you have given, you will have increase. If you planted, things will grow. Do not grow weary in your well-doing because you will eventually prosper as you go forth. Your joy will eventually overtake your sorrow. Your giving will eventually overtake your drought.
Reaping in ancient times, as at present, consisted in either pulling up the grain by the roots or cutting it with a sickle, and then binding the stalks into bundles to be carried to the threshing floor. There were definite laws established by the Hebrews in regard to reaping. God is reviewing our boundaries so that we fully reap from the fields that we are connected into.
In God's Kingdom, there is a division of labor, "He that soweth and he that reapeth may rejoice together" (read John 4:36-38). 2 Corinthians 9:6 says, "Remember this: Whoever sows sparingly will also reap sparingly, and whoever sows generously will also reap generously." May you reap a 10, 30, 60, or 100-fold return on your Kingdom investments.
Spring forth! We love and appreciate you!
Chuck D. and Pam Pierce and Team Glory of Zion Ministries
Källa http://www.elijahlist.com/
onsdag 4 april 2007
Efter elden
"Jag fick se en vision av eld. Stora ljusröda lågor, tjocka och höga, och ändå blev jag inte rädd. Medan jag såg på så fick jag detta från Herren: Mitt barn, har jag inte lovat att jag alltid ska vara med dig? Också när du går genom eld och lågor är Jag där. Jag hör dina rop men du ska få se att jag placerar dig högt upp, där inget ska skada dig, inget, inte ett hårstrå på ditt huvud ska skadas. Du har gått genom dalen, du har krupit genom trånga ställen. Du har ropat till Mig, El Shaddai, och jag har hört dina rop-- rop som trängt upp till himlen och nått mina öron. Jag är den Gud som lyssnar till dig. Du har ropat till mig, El Shaddai. Jag är den Gud som lyssnar på dig, jag hör. Jag är aldrig för upptagen, inte heller är jag för långt borta.Känn dig inte övergiven, ge inte upp den goda kampen, för det kommer pilar från fienden, det kommer svåra tider, det kommer besvärliga tider ,men jag är med dig genom allt. Jag tar dig ut ur denna plats, till en högre mark, jag låter dig lysa på en ny plats, där du ska dansa och sjunga inför Herren din Skapare. Jag har hört hur du bett om visdom och om styrka. Jag har hört hur du bett mig om ledning och din hand är i Min och jag går med dig.
Jag är aldrig långt borta, Jag går inte bort från dig. Jag är här, för alltid är jag med dig. Var inte rädd för det som en dag kan komma, för det kommer att tas bort, och en ny dag kommer till dig. Gå vidare. Detta är den dag som jag har gjort, jag kallar den 'idag.' Jag är alltid densamme. Var lugn, låt mig övertäcka dig, låt mig ta bort dina bördor. Ge dem till mig, allesammans, ge dem till mig. "
Utsänt av Jane Larsen jlarsen65@hotmail.com
översatt till svenska av "Yardsight" Engelsk text på: http://www.godspeak.org/prophetic_word/4-03-07.html
tisdag 3 april 2007
Ett svärd, en yxa och lövet från ett olivträd
Det pågår en ansning och en rening bland Guds folk och allt som inte har sitt ursprung i den Helige brinner upp. Det är smärtsamt men nödvändigt. För Jesus vill möta en församling utan fläck eller skrynkla, ett heligt och rent tempel när Han kommer tillbaka.
Den här synen fick Hollie L. Moody för ett par år sedan:
"Jes 64:11-12 “Vårt heliga och härliga tempel, där våra fäder lovade dig, har blivit ett byte för elden, allt som var dyrbart för oss ligger i ruiner. 12 Kan du trots detta hålla dig tillbaka, HERRE? Kan du tiga stilla och låta oss lida så mycket?"
1 Kor 2:9 “Men vi känner, som Skriften säger, vad ögat inte har sett och örat inte hört och människohjärtat inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar honom.”
I en vision stod jag tillsammans med Herren. Jag såg två personer som närmade sig ett stort, vackert träd. En av dem hade yxa slängd över axeln. Den här personen var en man som var klädd som en krigare från förr. Den andra personen var en kvinna och hon hade en enkel brun mantel på sig. Båda två hade en liten väska fäst kring midjan. Jag fick en känsla i min ande att könen på de här två personerna representerade en far/mor - funktion.
1 Kor 4:15 “Om ni än skulle ha tusentals uppfostrare i Kristus, har ni ändå inte många fäder. Det var jag som i Kristus Jesus födde er till liv genom evangeliet.”
Gal 4:26 “Men det himmelska Jerusalem är fritt, och det är vår moder”
När mannen och kvinnan närmade sig trädet, började det till min förvåning att tala.
"Är du för eller emot mig?" frågade trädet de två personerna. "Vad är det här för träd, Herre?" frågade jag Herren. "Det här trädet representerar Kyrkan" svarade Herren. "Min Kropp. Kyrkan, min Kropp, tror att de som talar emot den antingen är för den eller emot den. Men så är det inte alltid." "Vi är för Herren " svarade de två personerna samtidigt på trädets fråga. "Vi har kommit för att slutföra Hans gudomliga vilja och syfte". "Herren har sänt mig för att för att med svärd gå emot din ofruktsamhet" ropade personen med den bruna manteln mot trädet. "Han har sänt mig för att förstöra det som har gjorts i egen kraft och som brett ut sig hos er."
Personen med den bruna manteln sträckte ut armarna med en häftig rörelse. Jag såg sedan hur ett svärd blixtrade till och kom ut ifrån munnen på personen med den bruna manteln. Med båda händerna tog hon svärdet från munnen och började hugga av trädets stora grenar med hjälp av det.
Slutligen så lyfte personen med den bruna manteln upp svärdet högt över huvudet och med båda händerna om svärdet så trängde hon det djupt in i stammen på trädet. Jag chockades över de skrik av vånda som kom från trädet.
Vad gör personen med svärdet, Herre?" frågade jag Herren."Svärdet är mitt Ord" svarade Herren. "Mitt Ord går som ett svärd emot allt det arbete som utförs i egen kraft i min Kropp, i min Kyrka. "Herren har sänt mig för att bryta ned och förstöra fästen" sa krigaren med yxan till trädet. " Jag är sänd för att med yxan hugga av rötterna till varje träd som inte bär frukt." Jag tittade med förfäran på när krigaren med yxan högg av trädets rötter med djupa, övertygade, kontrollerade rörelser. Slutligen avslutade krigaren med yxan sina ansträngningar och satte ned den försiktigt mellan sina fötter.
"Vad gör personen med yxan mot trädet, Herre?", frågade jag Herren. " Yxan representerar också mitt Ord", svarade Herren. "Jag sänder fram dem som ska hugga bort lögnen i min kropp, Kyrkan. Syftet med svärdet och yxan kommer att missförstås mycket och det kommer att uppstå ett motstånd mot det", fortsatte Herren. "De som svingar svärdet och yxan kommer att kritiseras livligt och hatas".
Jag stirrade i chockad bestörtning på det en gång så vackra trädet. Nu liknade det bara en fördärvad stam. Jorden runtomkring stammen hade rörts om av yxans rörelser. Jorden var intensivt, fuktigt brun. Jag såg att även om det mesta av trädets rotsystem hade huggits av och förstörts, så fanns det en stor rot kvar som såg frisk ut. Sakta närmade sig de två personerna trädet. Jag såg de två personerna ta av sig väskorna de hade fästa vid midjan och stoppa ned händerna i dem. När det gjorde så spreds en underbar doft från väskornas inre. Jag såg att de två personernas händer var täckta av en tjock, doftande smörjelse. De två personerna började försiktigt stryka denna tjocka smörjelse på trädets stam. När de var klara, så drog sig bort en aning från trädet och satte sig på marken. De fäste sin blick på trädet och började bedja för det.
Jer 31:28 "Och liksom jag har vakat över dem för att rycka upp, bryta ner, fördärva, förgöra och skada, skall jag nu vaka över dem för att bygga upp och plantera, säger HERREN"
Jag stirrade också stadigt mot trädet. Till min glädje och förvåning, så såg jag små grenar som började växa ut från trädets stam. På trädets grenar började små knoppar slå ut. De utvecklades snabbt till fjäderformade löv. Små blommor syntes bland trädets löv. Slutligen såg jag små föremål som jag på något sätt uppfattade som oliver och som växte på trädets grenar. Jag såg en duva flyga till olivträdet. Duvan plockade ett löv från trädet och flög med det till de två personerna. De reste sig upp när duvan flög emot dem. De kupade sakta ihop händerna och duvan slog sig till ro i deras händer, fortfarande med olivlövet säkert i näbben.
De två personerna stirrade med upprymdhet och vördnad på duvan med olivlövet i näbben.
Sak 8:9 “Så säger HERREN Sebaot: Fatta mod, ni som i de här dagarna hör dessa ord från de profeter som talade på den tid då grunden lades till HERREN Sebaots hus, templet som skulle byggas upp.”
Vi började höra ljudet av rinnande vatten. Vi tittade mot olivträdet och såg en fontän av vatten spruta ut från marken runt olivträdet. Vattnet svepte över marken och formade en stor vattenflod som fortsatte utom synhåll
Hes 47:6 och 9 "6 Han sade till mig: "Har du sett det, du människobarn?" Sedan förde han mig tillbaka upp på flodens strand.
”9 Överallt dit den dubbla strömmen kommer upplivas alla levande varelser som rör sig i stim, och fiskarna blir där mycket talrika, ty när detta vatten kommer dit blir vattnet sunt, och allt får liv där strömmen rinner ut."
Då kände vi och hörde en vind som började blåsa starkt. Vi tittade oss intensivt omkring för att upptäcka varifrån vinden kom. Ett stort sällskap av män ock kvinnor i alla åldrar och från alla nationer dök upp. De drevs framåt av vindens styrka. Vinden drev dem också närmare samman. Människorna var förbryllade och bekymrade över att behöva närma sig varandra på detta sätt. Vinden hindrade dock människorna från att hålla sig på avstånd från varandra, något de annars gärna hade velat.
"Varför tvingar vinden människorna samman så nära?", frågade jag Herren.
"Det här kommer från Mig", svarade Herren. "Jag använder både naturliga och övernaturliga sätt att föra mina barn tillbaka in i en förtrolig närhet med varandra. Tiden för främlingskap och isolering från varandra är över. Deras enhet kommer att bli deras styrka.
Jag tittade när det stora sällskapet strålade samman kring olivträdet. Jag såg att alla människorna verkade rädda, de var bekymrade och behövde någon form av helande. När detta stora sällskap nådde trädet, började de äta frukterna från olivträdet och gnuggade löven mot sina kroppar från toppen av huvudet till fotsulorna. Frukterna och löven från olivträdet verkade bringa läkedom, välbefinnande och lättnad för människorna
Hes 47:12 “Och vid strömmens båda stränder skall alla slags fruktträd växa upp. Deras löv skall inte vissna och deras frukt skall inte ta slut. Varje månad skall träden bära ny frukt, ty deras vatten kommer från helgedomen. Deras frukter skall tjäna till föda och deras löv till läkedom.”
Jag såg när personen som var klädd som en krigare och personen med den bruna manteln närmade sig folkmassan som hade samlats kring olivträdet. Till min förvåning började de två personerna på något sätt ta varje person som samlats kring trädet och fästa dem vid trädet en och en. Den person som nyss fästs vid trädet blev en verkigt levande, vital del av olivträdet.
Rom 11:17 och 24 “17 Men om nu några av grenarna har brutits bort och du, som är ett vilt olivträd, har blivit inympad bland dem och fått del av det äkta olivträdets feta rot,
24 Ty om du har blivit borthuggen från det vilda olivträd som du av naturen tillhörde, och mot naturen har inympats på ett äkta olivträd, hur mycket lättare kommer då inte dessa naturliga grenar att ympas in på sitt eget olivträd."
Det här skedde om och om igen. Varje gång en person inympades växte sig olivträdet större och starkare.
Ef 4:16 “Från honom får hela kroppen sin tillväxt. Så byggs kroppen upp i kärlek, och den fogas samman och hålls ihop genom det stöd som varje led ger, alltefter den kraft som är utmätt åt varje särskild del.”
Jag såg att några av människorna vägrade att låta sig inympas i olivträdet. De här människorna ställdes åt sidan.
"Varför vägrar dessa människor bli inympade i olivträdet", frågade jag Herren.
"De har misslyckats med att urskilja och förstå hur jag arbetar mitt i min Kropp, min Kyrka, i denna tid", svarade Herren.
"Jag för Mina barn tillbaka in i enhet och gemenskap med varandra. Det är några som kommer att stå emot detta pga av fruktan. Fruktan över att återigen bli sårade av sina bröder och systrar, fruktan och misstro mot samfund och andligt ledarskap. De har tvivel och otro i sina hjärtan. De har gjort sig själva ofruktbara, för deras fruktan och deras tvivel har förhärdat deras hjärtan.
Rom 11.21 "Ty om Gud inte skonade de naturliga grenarna skall han inte heller skona dig."När visionen var över, så stod det fortfarande kvar en oändlig mängd människor som ympades in i olivträdet.
Rom 12: 4-5 “Ty liksom vi i en kropp har många lemmar och alla lemmarna inte har samma uppgift, 5 så är vi, som är många, en kropp i Kristus, men var för sig är vi varandras lemmar.”
Upp 22:16 “Jag, Jesus, har sänt min ängel för att vittna för er om allt detta i församlingarna. Jag är Davids rotskott och hans ättling, den klara morgonstjärnan.”
Sak 6:12-15 “ Och du skall säga till honom: "Så säger HERREN Sebaot:
Se, en man, hans namn är Telningen.* Under honom skall det gro, och han skall bygga HERRENS tempel. 13 Ja, det är han som skall bygga HERRENS tempel. Han skall vinna härlighet och sitta på sin tron och regera. En präst skall han vara på sin tron, och frid skall råda mellan båda. 14 Kronorna skall finnas i HERRENS tempel till minne av Helem och Tobia, Jedaja och Hen, Sefanjas son. 15 Fjärran ifrån skall man komma för att bygga på HERRENS tempel, och ni skall förstå att HERREN Sebaot har sänt mig till er. Så skall ske om ni lyder HERRENS, er Guds, röst."
* Engelska: 12 And speak unto him, saying, Thus speaketh the Lord of hosts, saying, Behold the man whose name is The BRANCH; and he shall grow up out of his place, and he shall build the temple of the Lord
Haggai 2:10 “Den kommande härligheten hos detta hus skall bli större än den förra, säger HERREN Sebaot, och på denna plats skall jag ge frid, säger HERREN Sebaot.
I Honom
~ Hollie L. Moody.
Översatt från:
http://groups.yahoo.com/group/HollieLMoody/message/98?viscount=100
Sveriges blodsskuld
Enligt Bibeln så finns det fyra typer av rotsynder som kan förorena ett helt land och det är blodsskulder, sexuell omoral, brutna förbund och avgudadyrkan.
Tyvärr finns det gott om exempel på det i Sverige och det är något som vi i Kristi kropp behöver ställa oss upp och omvända oss ifrån och be om förlåtelse för.
Nedanstående är ett tilltal som ett par personer fick för ganska många år sedan, men som är i allra högsta grad aktuellt idag.
"Sverige har utgjutit oskyldigt blod; barns oskyldiga blod. Gud har sak med landet, som har en abortlag som överträder Guds Ord, en abortlag som strider mot Gud själv. Sven-Erik Sköld och Per Sundgren fick ett allvarligt tilltal från Herren. Här följer deras budskap från Gud i sammandrag. Hela uppenbarelsen, som de tog emot i mars 1986, med kommentarer och bibelhänvisningar finns nedtecknad i boken "Ofredstider", som kom ut 1991.
Varning för militär invasion
"Gud sände oss först till pingströrelsen i Sverige, där vi har vår andliga hemvist", berättar Sven-Erik Sköld och Per Sundgren. "I möten och på bönedagar på olika platser i landet, berättade vi, offentligt och i enskilda samtal, om det uppdrag Gud gett oss - att varna Sveriges folk för en kommande militär invasion och att kalla Guds folk till landets hjälp. I skrivelsen Rikslarm fick vi sammanfatta det Gud talat till oss om landet och berätta hur han sänt oss för att varna Sveriges folk och för att han skulle få resa upp sin församling till landets hjälp. Skrivelsen sändes först till alla pingstförsamlingar i landet och senare till alla församlingar i alla samfund i Sverige. I februari 1990 fick vi på Guds uppdrag göra en resa till Norrbottens län för att särskilt varna den delen av Sverige, för det som kommer över landet."
Sverige, ett Guds träd
Sverige är ett träd som Gud genom sin ende sons, Jesu, blod tagit sig an och lyft upp ur hednamörkrets förbannelse, från Oden, Tor och Balder, och välsignat till välsignelse för många andra träd. Från Sverige har budskapet om Jesus sänts ut till många andra länder och folk.
Nu är trädet Sverige svårt angripet av synden och har sjunkit ner i hednamörkret igen, med barnamord och många andra tecken på att synden fått herraväldet i landet.Trädet är inte längre gott. Det söker inte sina rötter till Gud, utan på listiga vägar har rötterna återvänt till hednamörkrets hålor. Därför är frukten avskyvärd och Gud hatar den. Gud, som länge skyddat sitt träd när andra träd varit svårt angripna av krigets fasor, kommer nu att ta sin hand ifrån det.Det är inte längre Guds träd."
"Och redan är yxan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt blir nerhugget och kastat i elden." Matt. 3: 10
Ett land längst uppe i norr
I ett land längst uppe i norr, som genomflytas av många strömmar, samlas landets ledare, de som styr landet, till ett rådslag. Rådslaget slutar i en handling, som drar Guds dom över landet. Landet, som är välsignat av Gud, är mycket framgångsrikt. I många år har det stått som förebild för andra länder för sin statsmannakonst och sitt välstånd. I landets historia finns roten till framgången. För många år sedan sände Gud budbärare till landet. De gav folket kunskapen om Jesus Kristus. De berättade för det hedniska folket om den gode Herden, som Gud sänt för att leda människorna på sin väg, den goda Vägen. Herden, Jesus, rensade landet från avgudar och onda andar och tog sig an folket. Det blev roten, början till en rättsstat på de tio budordens grund, som sedan fortlevt och blomstrat. När nu ledarna samlas, är detta historia. Landets rötter, dess grundvalar, har man efterhand rivit upp, bit för bit. Gud och hans Ord och hans son Jesus Kristus har inte längre den plats de förr haft i landet. Mörkret har återfått mer och mer sitt forna herravälde och de gärningar som tillhör mörkret har blivit alltmer synliga. Trolösheten är stor. Avgudar av guld och silver, koppar, järn, trä och sten och många andra gudar uppfyller landet. Många tjänar och dyrkar det skapade före Skaparen. Avfallet från Gud, avståndet till Herden, är nu så stort att de svagaste liven, de allra minsta barnen, de ofödda, hotas. Avgudarna kräver att de små kärlen, Guds minsta avbilder, offras på deras altare. Guds fiende, Tjuven, vill ha dem.
Jag (Jesus) är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd. Joh. 10: 11, 10. Och Tjuven går fram som ett rovdjur. Hans ögon söker först efter det svagaste bytet, de svagaste i hjorden, de skyddslösa, de övergivna, de minsta, de skadade, de ålderssvaga. Röster höjs i landet, listiga och förföriska röster, som säger att de minsta barnen i moderlivet inte är människor. Dem kan man likna vid en växt eller en svulst i moderns kropp, vilken kan opereras bort om man vill. De minsta Guds avbilder, de allra minsta porträtten, behöver man inte akta som människor. De är inga individer. Många av ledarna och folket lyssnar till det förvända och onda talet och ser att den förbjudna frukten inte längre är farlig. Den kan tvärtom bli till välsignelse, till nytta för landet. Den kan hjälpa dem att lösa ett av landets problem. Problemet med de oönskade barnen.
"Du sammanvävde mig i moderlivet. Dina ögon såg mig när jag ännu var ett outvecklat foster. Alla mina dagar blev skrivna i din bok, de var bestämda innan någon av dem hade kommit." Ps. 139: 13, 16
De räknar inte med Gud. Därför räknar de inte heller med Guds motpol, Guds fiende, Tjuven, Den Onde. De förstår inte att de är vilseledda av honom.
Ingenting får hindra
Sedan ledarna ställt Guds Lampa, Guds Ords ljus, åt sidan och mörkret sänkt sig, samlas de för att besluta om barnens liv. I mörkret som råder, ser de inte att det är gudomliga kärl, Gud den Högstes avbilder, de tagit in på sitt bord, att de nu rör vid högheliga ting! Ingenting får hindra välfärdslandets fortsatta uppbyggnad, inte ens människooffer. De inbjuder våldet att trona hos sig. Lagen står i strid, i fiendskap mot Gud och hans Ord och drar Guds dom över landet. Många av landets invånare kommer aldrig att få leva sitt liv på jorden, som en följd av den lagen. De dödas redan i moderlivet, eller lämnas att dö i en skål, övergivna av människor. Bestulna på sitt liv. Slaktade av Tjuven. Ledarna räknar inte med Gud.
Men ledarna gör samma misstag som kungen i Babylonien, Belsassar, gjorde. De tror inte att Gud i himmeln lever, att han är den levande Guden. En Gud som förmår att försvara sina egna kärl, sina egna ägodelar. Men de kommer att få se Guds hand utsträckt över landet, till försvar för sanning och rätt men även till dom. Övergreppen mot barnen står alltid inför hans ögon och han kommer för att skipa rätt, Guds Ords rätt. Landet längst uppe i norr ska få se att Gud lever. Gud skall dra fram i ljuset, det som är fördolt i mörkret. Han skall uppenbara alla hjärtans rådslag och ge var och en efter hans gärningar.
"Vad människan sår skall hon också skörda." Gal. 6: 7
Om ledarna sett efter i Bibeln och låtit den upplysa och vägleda sig, då hade de insett vem människan är, vilken ställning hon har i Skapelsen och inför Gud. Då hade de också sett det skydd som Gud satt för henne. En lag, en urgammal lag, som Gud gett henne till skydd och vägledning. Då hade de insett att de valt en olycksväg och sökt sig en annan. När ledarna och folket en tid offrat Människan på avgudarnas, Tjuvens, offeraltare och dödat många av Guds minsta söner och döttrar, kallar Gud ledarna och folket tillbaka till Honom, till de urgamla vägarna, genom en skrift med ett budskap. Budskapet till landet - landet längst uppe i norr - är detsamma som profeten Daniel fick uttyda för Belsassar, konungen i Babylonien:"Gud har räknat ditt rikes dagar och gjort en ände på det. Du är vägd på en våg och befunnen för lätt. Ditt rike har blivit styckat och givet åt en annan."
Det land som inte ville vara i Guds hand, blir givet under en annan herres hand. En hand av järn. Den Gud som för Daniel uppenbarade vad som skulle ske med Babylonien i kung Belsassars tid har visat oss: Landet längst uppe i norr är Sverige.
"Jag har från första stund talat helt öppet."Jes. 48: 16
"Den Högste råder över människors riken och ger dem åt vem han vill." Dan. 4: 14
"Herren sade till mig: "Jag skall vaka över mitt ord för att fullgöra det."" Jer. 1: 12
Vårt budskap är
- att vårt kära Sverige står inför nödtider
- att vi skall bedja för oss själva, vårt folk, vår regering och vårt kungahus
- att vi skall överlåta våra liv helt i Guds hand, så att Han får uppfylla oss med sin Ande, ge oss trygghet och får använda oss i den tid som är och som kommer
- att vi skall ta oss tillvara för falska läror
- att Jesus kommer snart och att tiden är inne för Hans brud att göra sig i ordning.
Sven-Erik Sköld och Per Sundgren ur boken "Ofredstider".
Källa http://www.profetiskt.nu/nordisk.htm#Ofredstider
Nedanstående är ett tilltal som ett par personer fick för ganska många år sedan, men som är i allra högsta grad aktuellt idag.
"Sverige har utgjutit oskyldigt blod; barns oskyldiga blod. Gud har sak med landet, som har en abortlag som överträder Guds Ord, en abortlag som strider mot Gud själv. Sven-Erik Sköld och Per Sundgren fick ett allvarligt tilltal från Herren. Här följer deras budskap från Gud i sammandrag. Hela uppenbarelsen, som de tog emot i mars 1986, med kommentarer och bibelhänvisningar finns nedtecknad i boken "Ofredstider", som kom ut 1991.
Varning för militär invasion
"Gud sände oss först till pingströrelsen i Sverige, där vi har vår andliga hemvist", berättar Sven-Erik Sköld och Per Sundgren. "I möten och på bönedagar på olika platser i landet, berättade vi, offentligt och i enskilda samtal, om det uppdrag Gud gett oss - att varna Sveriges folk för en kommande militär invasion och att kalla Guds folk till landets hjälp. I skrivelsen Rikslarm fick vi sammanfatta det Gud talat till oss om landet och berätta hur han sänt oss för att varna Sveriges folk och för att han skulle få resa upp sin församling till landets hjälp. Skrivelsen sändes först till alla pingstförsamlingar i landet och senare till alla församlingar i alla samfund i Sverige. I februari 1990 fick vi på Guds uppdrag göra en resa till Norrbottens län för att särskilt varna den delen av Sverige, för det som kommer över landet."
Sverige, ett Guds träd
Sverige är ett träd som Gud genom sin ende sons, Jesu, blod tagit sig an och lyft upp ur hednamörkrets förbannelse, från Oden, Tor och Balder, och välsignat till välsignelse för många andra träd. Från Sverige har budskapet om Jesus sänts ut till många andra länder och folk.
Nu är trädet Sverige svårt angripet av synden och har sjunkit ner i hednamörkret igen, med barnamord och många andra tecken på att synden fått herraväldet i landet.Trädet är inte längre gott. Det söker inte sina rötter till Gud, utan på listiga vägar har rötterna återvänt till hednamörkrets hålor. Därför är frukten avskyvärd och Gud hatar den. Gud, som länge skyddat sitt träd när andra träd varit svårt angripna av krigets fasor, kommer nu att ta sin hand ifrån det.Det är inte längre Guds träd."
"Och redan är yxan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt blir nerhugget och kastat i elden." Matt. 3: 10
Ett land längst uppe i norr
I ett land längst uppe i norr, som genomflytas av många strömmar, samlas landets ledare, de som styr landet, till ett rådslag. Rådslaget slutar i en handling, som drar Guds dom över landet. Landet, som är välsignat av Gud, är mycket framgångsrikt. I många år har det stått som förebild för andra länder för sin statsmannakonst och sitt välstånd. I landets historia finns roten till framgången. För många år sedan sände Gud budbärare till landet. De gav folket kunskapen om Jesus Kristus. De berättade för det hedniska folket om den gode Herden, som Gud sänt för att leda människorna på sin väg, den goda Vägen. Herden, Jesus, rensade landet från avgudar och onda andar och tog sig an folket. Det blev roten, början till en rättsstat på de tio budordens grund, som sedan fortlevt och blomstrat. När nu ledarna samlas, är detta historia. Landets rötter, dess grundvalar, har man efterhand rivit upp, bit för bit. Gud och hans Ord och hans son Jesus Kristus har inte längre den plats de förr haft i landet. Mörkret har återfått mer och mer sitt forna herravälde och de gärningar som tillhör mörkret har blivit alltmer synliga. Trolösheten är stor. Avgudar av guld och silver, koppar, järn, trä och sten och många andra gudar uppfyller landet. Många tjänar och dyrkar det skapade före Skaparen. Avfallet från Gud, avståndet till Herden, är nu så stort att de svagaste liven, de allra minsta barnen, de ofödda, hotas. Avgudarna kräver att de små kärlen, Guds minsta avbilder, offras på deras altare. Guds fiende, Tjuven, vill ha dem.
Jag (Jesus) är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd. Joh. 10: 11, 10. Och Tjuven går fram som ett rovdjur. Hans ögon söker först efter det svagaste bytet, de svagaste i hjorden, de skyddslösa, de övergivna, de minsta, de skadade, de ålderssvaga. Röster höjs i landet, listiga och förföriska röster, som säger att de minsta barnen i moderlivet inte är människor. Dem kan man likna vid en växt eller en svulst i moderns kropp, vilken kan opereras bort om man vill. De minsta Guds avbilder, de allra minsta porträtten, behöver man inte akta som människor. De är inga individer. Många av ledarna och folket lyssnar till det förvända och onda talet och ser att den förbjudna frukten inte längre är farlig. Den kan tvärtom bli till välsignelse, till nytta för landet. Den kan hjälpa dem att lösa ett av landets problem. Problemet med de oönskade barnen.
"Du sammanvävde mig i moderlivet. Dina ögon såg mig när jag ännu var ett outvecklat foster. Alla mina dagar blev skrivna i din bok, de var bestämda innan någon av dem hade kommit." Ps. 139: 13, 16
De räknar inte med Gud. Därför räknar de inte heller med Guds motpol, Guds fiende, Tjuven, Den Onde. De förstår inte att de är vilseledda av honom.
Ingenting får hindra
Sedan ledarna ställt Guds Lampa, Guds Ords ljus, åt sidan och mörkret sänkt sig, samlas de för att besluta om barnens liv. I mörkret som råder, ser de inte att det är gudomliga kärl, Gud den Högstes avbilder, de tagit in på sitt bord, att de nu rör vid högheliga ting! Ingenting får hindra välfärdslandets fortsatta uppbyggnad, inte ens människooffer. De inbjuder våldet att trona hos sig. Lagen står i strid, i fiendskap mot Gud och hans Ord och drar Guds dom över landet. Många av landets invånare kommer aldrig att få leva sitt liv på jorden, som en följd av den lagen. De dödas redan i moderlivet, eller lämnas att dö i en skål, övergivna av människor. Bestulna på sitt liv. Slaktade av Tjuven. Ledarna räknar inte med Gud.
Men ledarna gör samma misstag som kungen i Babylonien, Belsassar, gjorde. De tror inte att Gud i himmeln lever, att han är den levande Guden. En Gud som förmår att försvara sina egna kärl, sina egna ägodelar. Men de kommer att få se Guds hand utsträckt över landet, till försvar för sanning och rätt men även till dom. Övergreppen mot barnen står alltid inför hans ögon och han kommer för att skipa rätt, Guds Ords rätt. Landet längst uppe i norr ska få se att Gud lever. Gud skall dra fram i ljuset, det som är fördolt i mörkret. Han skall uppenbara alla hjärtans rådslag och ge var och en efter hans gärningar.
"Vad människan sår skall hon också skörda." Gal. 6: 7
Om ledarna sett efter i Bibeln och låtit den upplysa och vägleda sig, då hade de insett vem människan är, vilken ställning hon har i Skapelsen och inför Gud. Då hade de också sett det skydd som Gud satt för henne. En lag, en urgammal lag, som Gud gett henne till skydd och vägledning. Då hade de insett att de valt en olycksväg och sökt sig en annan. När ledarna och folket en tid offrat Människan på avgudarnas, Tjuvens, offeraltare och dödat många av Guds minsta söner och döttrar, kallar Gud ledarna och folket tillbaka till Honom, till de urgamla vägarna, genom en skrift med ett budskap. Budskapet till landet - landet längst uppe i norr - är detsamma som profeten Daniel fick uttyda för Belsassar, konungen i Babylonien:"Gud har räknat ditt rikes dagar och gjort en ände på det. Du är vägd på en våg och befunnen för lätt. Ditt rike har blivit styckat och givet åt en annan."
Det land som inte ville vara i Guds hand, blir givet under en annan herres hand. En hand av järn. Den Gud som för Daniel uppenbarade vad som skulle ske med Babylonien i kung Belsassars tid har visat oss: Landet längst uppe i norr är Sverige.
"Jag har från första stund talat helt öppet."Jes. 48: 16
"Den Högste råder över människors riken och ger dem åt vem han vill." Dan. 4: 14
"Herren sade till mig: "Jag skall vaka över mitt ord för att fullgöra det."" Jer. 1: 12
Vårt budskap är
- att vårt kära Sverige står inför nödtider
- att vi skall bedja för oss själva, vårt folk, vår regering och vårt kungahus
- att vi skall överlåta våra liv helt i Guds hand, så att Han får uppfylla oss med sin Ande, ge oss trygghet och får använda oss i den tid som är och som kommer
- att vi skall ta oss tillvara för falska läror
- att Jesus kommer snart och att tiden är inne för Hans brud att göra sig i ordning.
Sven-Erik Sköld och Per Sundgren ur boken "Ofredstider".
Källa http://www.profetiskt.nu/nordisk.htm#Ofredstider
The Hour of Esther
Esther is a type of Apostolic Intercession. In the movements of the Spirit there is always a need for higher degree of intercession to gear up and cover the move of God. It is such a time as this. God will raise an army of “Esthers” to stand in gap for the apostolic movements in the earth. This is the hour of release of the apostolic intercession. God is raising up Apostolic Intercessors to connect to the modern day Apostles. God is calling forth the “Esthers” to take their place in the Church and the World. Even Nations will depend on apostolic intercession to escape from the evil that is coming on the Earth. God is taking the Church to another level of Intercession. All levels of intercession must be filled. And God will fill all levels. He is causing the level of prophetic intercession to be filled rapidly. We will see within the time of seven years, much great deliverance will come to the Body of Christ and then we will enter a new time of liberty; for the Holy Spirit will be Lord in the Church. We will see many apostolic waves come upon the Church and the Earth. They will come and build the Church for next wave of the Apostolic. I see an apostolic wave breaking forth and going to certain nations beginning in the month of November and will last for three to four years. For God is establishing Apostolic Authority through the Church and the World within this seven-year period.
Copyright 2002 S.I.M.
Author: Rev. Elvis D. Iversonhttp://sim.thechurchzone.com
måndag 2 april 2007
Ben växte ut
En kvinna berättar om hur hon haft ont i ryggen och att detta berodde på att ena benet var kortare än det andra. Vid förbön får hon vara med om hur benet växer ut rent fysiskt.
Läs mer på http://blogg.aftonbladet.se/12911/perma/338213/
Just det här fallet har jag ingen direktkunskap om, men jag har vid flera tillfällen själv varit med och sett hur ben växer ut vid förbön. Det står i vår Bibel att Herren bekräftar sitt Ord med tecken och under. Varför ser vi då inte mer tecken och under i Sverige idag? (Även om det sker en hel del som inte alltid blir offentligt). Jag tror att en del av förklaringen faktiskt är att Guds Ord inte predikas rent och klart. Utan det kompromissas, det dras från och läggs till och då kan Herren heller inte bekräfta det med några tecken och under.
Läs mer på http://blogg.aftonbladet.se/12911/perma/338213/
Just det här fallet har jag ingen direktkunskap om, men jag har vid flera tillfällen själv varit med och sett hur ben växer ut vid förbön. Det står i vår Bibel att Herren bekräftar sitt Ord med tecken och under. Varför ser vi då inte mer tecken och under i Sverige idag? (Även om det sker en hel del som inte alltid blir offentligt). Jag tror att en del av förklaringen faktiskt är att Guds Ord inte predikas rent och klart. Utan det kompromissas, det dras från och läggs till och då kan Herren heller inte bekräfta det med några tecken och under.
Nyfikenvandringar
Som kristen kan man ibland känna att det man läser och hör är gammalt och bekant. Men ibland så lyser den helige Ande med sitt ljus på en text eller smörjer våra öron med olja så att vi kan höra på lärljungavis, och då PLÖTSLIGT får vi en ny uppenbarelse över det vana och bekanta som vi trodde vi var så förtrogna med. Inskt läggs till insikt. Av nåd får vi ta del av nya dimensioner av det kristna livet som tidigare varit fördolda om vi bara nyfiket och törstigt sträcker oss efter det. Gör vi det finns levande vatten i öveflöd från sanningens källa, Jesus Kristus.
En person som trots sin imponerande ålder och stora andliga erfarenhet aldrig slutar upp att hungra efter mer och vara nyfiken på vad Herren har i beredskap, är prästen Bengt Pleijel. På sitt humoristiska och underfundiga sätt beskriver han (och för den delen en del andra) på hemsidan www.bibelskolan.com vad han funnit längs med vägen. Jag lovar dig att även om du varit kristen länge så kommer du att upptäcka många nya, vackra pärlor som du kan plocka upp vid vägkanten i dessa "nyfikenvandringar" och samla till en himmelsk skatt. Du hittar dem under fliken "Vandringar". Det finns minst 75 st, så ta god tid på dig att botanisera.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
