söndag 8 april 2007

Jesus är uppstånden, ja Han är sannerligen uppstånden!

Om du skall berätta om ett land eller en stad på ett sådant sätt att någon annan längtar dit, så räcker det nog inte med att ha läst en broschyr eller en bra guidebok om den platsen. Nej, du måste själv ha upplevt dofterna, insupit atmosfären, ätit den goda maten, känt den varma kvällsbrisen mot kinden, samtalat med människorna och sett hur de lever för att trovärdigt kunna berätta för någon annan om den plats du varit på.

Många av människorna runt Jesus kände honom väl och hade själva varit med om under och tecken. I första hand kanske det är lärjungarna man tänker på, men runt honom fanns också många kvinnor. Och en av dem var Maria Magdalena.

Vem var Maria Magdalena?

I Luk 8:2 står det att Jesus drev ut sju demoner ur henne. Från den dagen så följde hon honom i stor tacksamhet. Jesus var den ende som behandlade henne med kärlek och respekt och fick henne att känna att hon betydde något för honom.
Gemenskapen med Jesus betydde så mycket för henne att hon vägrade flytta sig från hans fötter när hennes syster Martha behövde henne i köket. Det berättas också att hon smorde Jesu fötter med dyrbar olja och torkade dem med sitt hår. Vid Jesu korsfästelse stod hon troget kvar tills hans dog, nå´t som inte ens lärjungarna gjorde. De vågade inte vara där, men Marias kärlek till Jesus var större än hennes rädsla.

Vad betydde Jesus för henne? Varför gick hon till graven?

Det står lite olika beskrivet i evangelierna, men Johannes lyfter fram att Maria var en av de kvinnor som kom till graven tidigt medan de andra fortfarande sov. Hon sörjde Jesus av hela sitt hjärta och ville inget hellre än att vara hos honom. Om så bara för att få vara nära hans döda kropp och smörja den med olja och väldoftande kryddor som en hedersbetygelse. Hon var säkert både ledsen och förvirrad och kände sig övergiven och hjälplös, allt på en gång. "Hur skall det gå för mig när jag har förlorat den som jag älskade mest av allt?" kanske hon ropade. Och hon blev säkert inte mindre förtvivlad när hon såg att graven var tom. "Inte ens kroppen får jag ta hand om!".

Hon rusade därifrån för att berätta för Petrus och Johannes, men de trodde henne inte. De måste se med egna ögon för att tro. Och när de sett den tomma graven, så nöjde de sig med det. Man kan tänka sig att hennes berättelse blev lite osammanhängande pga hennes upphetsning, men en sak kunde ingen ta ifrån henne. Hon hade själv varit med om det hon berättade!

Är inte detta en bild av många kristna idag? Man säger ”Jag vet mycket om den kristna tron, jag har förstått att det finns kraft i evangelium, jag kan många bibelställen utantill, räcker inte det?” Nej, jag tror det finns en hemlighet i skillnaden mellan att ”känna” och känna till”.
Jag tror inte det räcker med att känna till Jesus utan vi måste också lära känna honom. För Maria var det uppenbarligen så att hon inte nöjde sig med att bara känna till Jesus, nej hon ville helst krypa under skinnet på Honom!

Jag tror det var tack vare denna brinnande passion som hon fick änglabesök. Att hon fick se saker som ingen annan fick se.
Jag tror också att det var denna brinnande passion som lockade till sig Jesus, han kunde inte motstå hennes sorg över att ha förlorat honom. Han längtade efter att höra henne säga att det var Honom hon letade efter.

Och jag tror det är så idag också. Jag tror vi behöver komma tillbaka till den första kärleken och bort från den ljumma, medelmåttigt bekvämkristna. För jag tror att han letar efter dem som söker efter Honom av hela sitt hjärta, de som längtar efter gemenskap med Honom och är beredda att ge sina liv för honom. Jag tror att han verkligen längtar efter att dela med sig till dig och mig vad som ligger på hans hjärta och öppnar vi oss för denna gemenskap så finns inga gränser.

Men inte ens Maria kände först igen Jesus. Det var först när han kallade henne vid namn och blev riktigt personlig, som hon kände igen hans röst. Varför var det så? Jo, Maria var ett får som kände igen sin herdes röst.

Ett får som vant sig vid att följa Herdens röst blir inte tveksamt om herden en dag köpt nya kläder som inte luktar får, eller ser ut som de brukar, för Herdens röst har inte förändrats. De får däremot, som inte känner sin Herdes röst, som inte har en stark relation utan bara följer vad de hört om Honom, kommer att få svårt att avgöra om det verkligen är den rätte herden när han kommer i nya kläder.

Men hur kan vi då bli mer lika Maria och komma åt det som hon fick?

Maria kunde ju tillbringa all tid till att tjäna Jesus, men vi lever i en annan tid där omständigheterna hela tiden hotar att ta överhanden. Vi engagerar oss i än det ena och än det andra och tiden räcker visst aldrig till.
Jag tror nyckeln ligger i att inte fokusera på omständigheterna, för de vet vi, kan vara hur bedrövliga som helst. Vi måste istället lyfta blicken och fokusera på Jesus. Att överlåta oss helt och lämna över kontrollen till Honom. Det här låter kanske som en saga i vår tid när vi vill ha kontroll över allting, men när vi dör från allt vårt eget så får Gud en chans att verka i oss.
Han kommer att möta dig precis där du står, i alla dina omständigheter. Om du bara tillåter Honom. I Ordet står det ”Sök först Guds rike så skall du få allt det andra också.”

Närheten till Jesus har inget med dina känslor att göra, den finns där pga av din tro. Så när du riskerar att slukas upp av omständigheterna så säg till dig själv: ”Gud, jag tror att du är här och nu och att Du är nära mig. Skydda mig Herre och bevara mig, omslut mig på alla sidor. Låt mig inte påverkas av den här atmosfären.”

Jesus uppståndelse

Det var inte bara graven som Jesus öppnade.
Nej, Han
öppnade också våra ögon så att vi kan se sanningen
öppnade våra öron så att vi kan höra hans röst inom oss
öppnade våra hjärtan så att vi vill älska och tjäna våra medmänniskor
öppnade möjligheten till förlåtelse för den som uppriktigt ber om det
öppnade möjligheten för oss att vi alla får tillhöra Hans familj
öppnade möjligheten för den som tror att få evigt liv och
öppnade möjligheten till gemenskap med den Levande Guden idag.

Gud har bara skapat möjligheter, men sträcker vi ut handen och gör anspråk på dem?

Min övertygelse är att vi behöver utveckla vår relation med Jesus, vi behöver lära känna honom mer. Vi behöver umgås regelbundet med Gud genom att läsa Ordet och tillbringa tid i bön. Vi behöver göra egna erfarenheter av det som står beskrivet i Bibeln och låta de erfarenheterna få forma våra liv. Vi behöver lära oss att tillåta den helige Ande att hjälpa oss att förmedla dessa erfarenheter, så att de också kan bli till välsignelse för andra.

Då tror jag att han kommer att dras till oss och uppenbara sin vilja för den som är villig att lyssna. Han kommer att leda oss på redan förberedda vägar. Guds hjärta kommer att tala till våra hjärtan.

Bön:
Tack Herre för att Du gett oss möjligheten till evigt liv genom Din son, Jesus Kristus.. Tack för att vi får sitta vid Dina fötter och lyssna på lärljungavis. Tack för att vi får leva i Din uppståndelsekraft. Hjälp oss att sätta Dig på första plats i våra liv och öppna våra hjärtan så att du kan forma oss Hjälp oss att leva efter Din vilja och göra oss till villiga medarbetare i Ditt rike så att Ditt namn blir ärat och Ditt rike blir utbrett. I Jesu Kristi namn, Amen.

1 kommentar:

Anders Branderud sa...

Hej! Du skriver: “öppnade möjligheten för den som tror att få evigt liv och” och jag vill kommentera om evigt liv.

Hur man ska leva för att möjliggöra så att Skaparen i Hans nåd förser med Sin förlåtelse står i Tan’’kh (den judiska Bibeln) och undervisades också av första århundradets Ribi Yehoshua från Nasaret (Mashiakh; ”Messias”) (Ribi Yehoshuas undervisning finns på hemsidan Netzarim). I Tan’’kh– t.ex. Yekhezqeil (”Hesekiel”) 18 - utlovas förlåtelse till de och endast dem som gör sitt uppriktigaste att hålla buden i Torahn. Skaparen kan inte ljuga och ändras inte (Malakhi 3:6)!

Enligt Tehilim (”Psaltaren”) 103 så ger Skaparen Sin förlåtelse till dem som gör deras uppriktigaste att hålla Hans berit (”förbund”; vilkoren för att inkluderas i detta berit är enligt Tan’’kh (Bibeln) att göra sitt uppriktigaste att praktisera Skaparens bud i Torahn).

Ingen människan kan hålla Torahn –Skaparens instruktioner – perfekt. Det finns en provision. Ribi Yehoshua ha-Mashiakh levde och höll Torahn med ett uppriktigt hjärta, blev oskyldigt dömd och korsfäst, och blev ett offer. På grund av detta kan Skaparen ge Hans förlåtelse i Sin nåd till alla som ger deras uppriktigaste att hålla buden i Torahn.

Att leva på det ovan beskrivna sättet ända tills man dör implicerar att den perfekte Skaparen kommer att fortsätta att ge Sin förlåtelse under hela ens liv, vilket kommer att innebära en fortsatt relation med Honom, vilket leder till ha-olam haba (vilket kristna skulle kalla ”himlen”). Emedan att inte leva på det ovan beskrivna sättet, inte leder till ha-olam haba enligt Skaparens Ord i Yekhezeqeil.

Allt gott, Anders Branderud