"Bröd är sällsynt i tider av hungersnöd
På den tiden då domarna regerade blev det hungersnöd i landet. Då begav sig en man från Betlehem i Juda i väg med sin hustru och sina båda söner för att bo en tid i Moabs land. Mannen hette Elimelek, hans hustru Noomi och hans båda söner Mahlon och Kiljon, efratiter från Betlehem i Juda. De kom till Mohabs land och stannade där. Och Elimelek, Noomis man, dog och hon blev ensam kvar med sina båda söner. Sönerna tog sig moabitiska hustrur. Den ena hette Orpa och den andra Rut. När de hade bott där ungefär tio år, dog också de båda sönerna, Mahlon och Kiljon, och kvinnan blev ensam kvar, utan söner och utan man. Noomi bröt upp med sina sonhustrur för att vända tillbaka från Moabs land.
"Ty medan hon var i Moabs land, hade hon hört att Herren hade tagit sig an sitt folk och givit det bröd" (Rut 1:1-6)
Människor lämnar brödhuset av ett enda skäl
Noomi och hennes man och deras två söner lämnade hemmet och flyttade till Moab eftersom det var hungersnöd i Betlehem. Lägg märke till den exakta betydelsen av deras hemstad på hebreiska: Betlehem betyder "brödhuset". Orsaken till att de lämnade brödhuset var att det inte fanns bröd i huset. Det finns ett enkelt skäl till att människor lämnar församlingar - det finns inget bröd.
Brödet var också en del av tempeltjänsten; det var ett bevis på Hans närvaro -Skådebrödet. bröd har historiskt sett alltid varit en indikation på Hans närvaro. Vi ser i Gamla Testamentet att brödet i form av skådebrödet fanns i det Heligaste. det kallades "närvarons bröd", (övers. rån NRSV, 4 Mos 4:7:"det beständiga brödet" i FB övers.anm)
Noomi och hennes familj har någonting gemensamt med de människor som lämnar eller undviker våra församlingar idag: De lämnade "stället" och gick någon annan stans för att hitta bröd. Jag kan förklara varför folk flockas i barer, klubbar och på andra ställen. De försöker bra att överleva, eftersom församlingen har misslyckats. De sökte, eller deras föräldrar sökte och vänner sökte och rapporterade att det andliga skåpet var tomt. Det fanns ingen närvaro i skafferiet; bara tomma hyllor och kontor fulla av brödrecept. Ugnen var kall och smutsig.
Vi har kommit med vilseledande annonser och ropat högt att det finns bröd i huset. Men när de hungriga kommer har de fått finkamma mattan, för att hitta några smulor från gårdagens väckelsetider. Vi talar mycket om var Han har varit och vad Han har gjort, men vi har inte så mycket att säga om vad Han gör ibland oss idag. Det är inte Guds fel, det är vårt.
Vi har bara kvarlevor av vad som förr var - en återstod av en bleknande härlighet. Och olyckligtvis håller vi en hemlighetens slöja över detta, ungefär på samma sätt som Moses hade en slöja över sitt ansikte efter att härligheten hade börjat försvinna. Vi kamouflerar vår tomhet ungefär som prästerna gjorde på Jesu tid när de höll upp slöjan utan någon förbundsark bakom den.
Gud kanske måste tränga sig igenom vårt kötts slöja för att uppenbara vår (församlingens) inre tomhet. Det är ett högmodsproblem - vi visar med stolthet var Han har varit (försvarar tempeltraditionen) medan vi förnekar Guds Sons härlighet som tydligt är uppenbarad. De religiösa andarna på Jesu tid ville inte att den religiösa eliten skulle förstå att det inte fanns någon härlighet bakom deras slöja. Jesu närvaro förorsakade problem. Religiösa andar måste försöka bevara var Han har varit på bekostnad av var Han är! Men en person som har upplevt något verkligt har alltid en fördel gentemot någon som bara har ett argument."...Men ett vet jag, att jag som var blind nu ser" (Joh 9:25). Om vi kan leda människor in i Guds närvaro, kommer alla teologiska föreställningar att rasa samman.
Ändå undrar vi varför människor knappt böjer sina huvuden när de kommer till våra möten. "Vart har gudsfruktan tagit vägen?" ropar vi som A.W Tozer. Människor känner inte Guds närvaro i våra möten eftersom den inte är tillräckligt starkt för att ge utslag på vår "mätare". Detta skapar också ett annat problem. När människor bara får lite smak på Gud mixat med en hel del som inte är från Gud, blir de som "vaccinerade" mot det verkliga, och när de en gång har blivit "vaccinerade" mot brödsmulor och vi säger: "Gud är verkligen här" säger de:"Nej jag har varit där, och jag har försökt. Jag fann inte Honom, det fungerade inte för mig".
Problemet är att Gud var där, men inte tillräckligt mycket av Honom! Det blev ingen upplevelse lik den Paulus gjorde på Damaskusvägen när han mötte Jesus. Det blev ingen överväldigande personlig upplevelse av Hans starka närvaro som inte går att bortförklara.
Människor har kommit till brödhuset gång på gång och bara funnit att där fanns för mycket av människan och för lite av Gud. Den Allsmäktige är ute efter att återupprätta sin heliga närvaro, så att vi på ett konkret sätt känner av den i våra liv och i våra församlingar.
Om och om igen talar vi om Guds härlighet som uppfyller jorden, men hur ska den fyllas på gatorna i våra städer om den inte kan fyllas i gångarna i våra församlingar? Den måste börja någonstans, och den kommer inte att börja där ute. Det måste börja här, i templet, som Hesekiel skrev. "...och där fick jag se vatten rinna fram under husets (templets enl.NIV:s övers) tröskel..." (Hes 47:1).
Om Guds härlighet inte kan fyllas i gångarna i församlingen på grund av vilseledande andar och manipulerande människor, måste Gud söka sig till något annat ställe som Han gjorde den dagen när Jesus red förbi "brödhuset" (templet) i Jerusalem på en åsna. Om det inte finns bröd i huset, är det inte undra på att de som är hungriga inte går dit. Jag skulle inte göra det! "(Ur Tommy Tenneys bok "På jakt efter Gud")
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar