Andlig näringsbrist

Självklart är det så att varje kristen har ett eget ansvar att föda sig med rätt andlig mat så att vi växer till i nåd och kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus (2 Petr 3:18). Men som det ser ut i praktiken så får många en stor del av sin andliga mat genom förkunnare och predikanter. Men förmedlar de inte uppenbarelsekunskap och "färskt bröd", eller bara välling till dem som varit kristna länge, så är risken överhängande att folket svälter och Kristi kropp fungerar inte som den ska pga näringsbrist. (se gårdagens inlägg) .
På bloggen "Allt förmår den som tror" kan man läsa följande:

""På jakt efter Gud"
Vad skulle hända om Gud verkligen kom till din församling?
Om Gud visar sig i din församling, kan jag försäkra dig om att ryktet sprider sig i din stad och region bara över natten! Innan du ens kan öppna dörrarna nästa dag, kommer de hungriga att stå i kö efter "färskt bröd". Varför ser vi inte denna hunger nu? De hungriga har blivit "brända". Så fort som de minsta dropparna av Guds närvaro kommer i våra möten, överdriver vi och talar om för hela världen: "En flod av Guds smörjelse väller in här."De flesta gånger när vi ropar: "Gud är här!", kommer de hungriga, men olyckligtvis förstår de att vi har överdrivit. Vi har ropat alltför högt om något som det inte värt att tala så mycket om. Vi har felaktigt målat upp en bild av att varje droppe av smörjelse är som en mäktig flod. Till deras besvikelse är den enda flod de finner en flod av ord. Ibland bygger vi t.o.m fina broar över torra bäddar!

Vi kan inte förvänta oss att de förlorade och sårade ska springa till vår "flod" när de bara får upptäcka att det knappt räcker till en klunk från Guds glas. Vi har sagt: "Gud är verkligen här: det finns mat på bordet". Men varje gång som de har trott på oss, har de tvingats att finkamma mattan på "smulor", istället för att ta del av den utlovade måltiden. Vårt förflutna är långt mäktigare än vi har idag.

Ni har inget eftersom...
I jämförelse med vad Gud vill göra, letar vi efter smulor på golvet när Han har varma limpor i himlens bakugn! Han är inte en smulornas och bristens Gud. Han bara väntar på att dela ut mängder av bröd i form av Hans livgivande närvaro.

Vårt problem påpekades för länge sedan av aposteln Jakob,"...Ni kämpar och strider men har inget, därför att ni inte ber" (Jak 4:2) Ändå säger psalmisten David att "....han har inte sett den rättfärdige övergiven eller hans barn tigga om bröd (Ps 37:25).

Vi behöver förstå att vad vi har, var vi är och vad vi gör är inte så mycket i förhållande till vad Han vill göra ibland oss och genom oss. Unge Samuel var en profet i en övergångsgeneration ungefär som vår. Bibeln beskriver den tiden på följande sätt: "...Herrens ord var sällsynt på den tiden och profetsyner var inte vanliga" (1Sam 3:1)

En kväll gick översteprästen Eli till sängs, och vid den tidpunkten i hans liv var hans ögon så skumma att han knappast kunde se någonting. En del av vårt problem i kyrkohistorien har att göra med att våra ögon har blivit skumma och vi kan inte se klart. Vi har blivit nöjda med att allt i kyrkan är som vanligt. Allt går sin gilla gång; vi tänder lamporna och "stapplar från rum till rum" som om Gud fortfarande talar till oss. Men när Han verkligen talar, tror vi att människor drömmer. När Han verkligen uppenbarar sig, kan inte våra skumma ögon se Honom. När Han verkligen rör sig är vi rädda att acceptera det eftersom vi är rädda att stöta på något vi inte förstår: Vi blir frustrerade när Gud "flyttar på möblerna". Vi säger till de unga Samuel ibland oss: "Gå tillbaka och sov. Bara fortsätt att göra som jag har lärt er. Det är i sin rätt, det har alltid varit på detta vis!

Och jag är inte nöjd med det -Jag vill ha mer. Jag vet inte hur det är med dig, men varje tom plats som jag ser i kyrkan ropar till mig: "Här kunde någon f.d innevånare från Moab sitta! Kan du inte sätta en människa på denna plats?" Jag vet inte hur det är med dig, men det uppeggar min heliga frustration, mitt gudomliga missnöje.
Guds lampa hade ännu inte slocknat, och Samuel låg i Herrens tempel där Guds ark stod. Då kallade Herren på Samuel. "Här är jag". (1 Sam 3:3-4)

Guds lampa fladdrade och var på väg att släckas. men det störde inte Eli (han levde i ständig skymmning). Unge Samuel sade ändå: "Jag hör någonting." Det är dags för oss att erkänna att Guds lampa håller på att slockna. Den brinner fortfarande, men vårt tillstånd är inte som det borde vara. Vi tittar på denna lilla brinnande låga som ger lite ljus i kyrkan och säger: "Det är väckelse!" Kanske är det så att en handfull som kommer tillräckligt nära ser den, men hur är det med dem som står lite längre bort? Och hur är det med dem som aldrig läser våra tidningar, ser på våra tv program eller lyssnar tillde senaste undervisningkassetterna? Guds härlighets ljus behöver lysa så starkt att det kan ses på långt håll. Det är dags för Guds härlighet, Guds lampa, att "lysa" utanför församlingen och upplysa våra städer.

Jag tror att Gud är i färd med att förlösa en ande för genombrott (Mika 2:13) till att bokstavligen öppna himlen så att alla kan äta vid Guds bord. Innan himlen kan öppnas måste dock djupets källor bryta fram. Det är dags för församlingar att glömma bort att vara så "politiskt korrekta" och öppna himlen så att manna kan börja falla och ge mat åt de andligt hungriga i staden!

Det är dags att vi slår ett hål i himlen och bryter igenom så att Guds härlighet kan börja lysa i vår stad. Men desto värre flyter det knappt en droppe längs kyrkgången, mycket mindre flyter Hans härlighet på gatorna, eftersom vi inte är riktigt hungriga. Vi är som församlingen i Laodicea, mätta och belåtna.

Fader, jag ber att en "vikinganade" ska gripa våra hjärtan, att Du ska göra oss till övervinnande lovsångare. Jag ber att vi inte ska sluta förrän vi bryter igenom himlen, tills det är en spricka i himlen och en öppen himmel. Vår stad och nation behöver Dig. Herre. Vi behöver Dig, Vi är trötta på att finkamma mattan efter smulor. Sänd oss Ditt varma bröd från himlen, sänd oss Din närvaros manna...

Det spelar ingen roll vad du behöver eller känner att du behöver i ditt liv -vad du berkligen behöver är Honom (Gud). Och enda möjligheten att få tag på Honom är att börja bli hungrig. Jag ber att Gud ska ge dig en stor hunger, eftersom det kommer att leda till att du blir uppfylld. Jesus sa: "Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, de skall bli mättade (Matt 5:6)
Om vi kan bli hungriga, kan Han göra oss heliga. Då kan Han sätta ihop bitarna av vårt skadade liv. Men vår hunger är nyckeln. När du finner dig själv leta efter smulor på golvet i brödhuset, borde du be: "Herre, gör mig verkligt hungrig

Återuppväckandet av Guds påtagliga närvaro
Jag vet inte hur det är med dig, min vän, men i mitt hjärta finns en drivande passion som säger mig att det finns mer än vad jag redan vet om, mer än vad jag redan har. Det gör mig avundsjuk på människor som får uppleva glimtar av himlens värld och ser saker som jag bara drömmer om. Jag vet att det finns mer. Ett skäl till att jag vet det att finns mer, är de människor som upplevt detta "mer" och blivit förvandlade för all framtid. De är alla människor som jagar efter Gud.

Jag har aldrig läst om någon i Skriften som hade ett verkligt möte med Gud och sedan "avföll" och gjorde uppror mot Gud. När du en gång upplevt Gud och Hans härlighet, kan du inte vända dig från Honom och glömma mötet. Det är något långt mer än ett argument eller en lära; det är en upplevelse.

Det är därför som aposteln Paulus säger: "...eftersom jag vet vem jag tror på" (2 Tim 1-12). Olyckligtvis är det många människor i kyrkan som skulle säga: " Jag känner till om vem jag tror på". Det betyder att de inte har mött Honom i Hans härlighet.

En orsak till att människor försvinner ut genom dörrarna så fort de kommit in, är att de gör mer ett "mänskligt" möte med våra aktiviteter än ett "Gudsmöte" med den Allsmäktige Guden i härlighet och kraft. Det som behövs är " På vägen till Damaskus-upplevelser"!, lik den Saulus gjorde då han mötte Gud personligen. Det Paulus upplevde visar tydligt skillnaden mellan Guds allestädes närvaro och Hans påtagliga närvaro. Uttrycket "allestädes närvarande" betyder att Han är överallt, alltid. Han är den partikel som atomfysiker inte kan se, men bara kan spåra.

Johannesevangeliet rör vid denna sida av Gud när han säger: "...och utan honom har inget blivit till, som är till" (Joh 1:3b). Gud är överallt i allting. han är allt i allting, både det som håller ihop delarna i universum och delarna själv!

Det här förklarar varför människor kan sitta i en barstol i ett drucket tillstånd och plötsligt känna den helige Andes övertygelse utan någon predikant, kristen musik eller någon annan kristens påverkan. Gud är bokstavligen där i rummet med dem. Om nu Gud kan göra sådant i en bar, varför skulle vi bli förvånade över allt det andra som Han kan göra "helt själv"? (många som inte kommer från en kyrklig bakgrund berättar att första gången de kände Guds överbevisning var på någon annan plats än i en kyrkomiljö). Allt detta illustrerar effekterna av att Gud är allestädes närvarande. Hans närvaro är överallt, ständigt.

Guds påtagliga närvaro
Även om Gud alltid är närvarande, finns det tillfällen när Han fokuserar sitt väsen i det som många kallar "Guds påtagliga närvaro". När detta händer, finns det en stark känsla och medvetenhet om att Gud själv har "gjort entré". man kan säga att även om Han är alltid allestädes närvarande finns det också speciella stunder när Han är "här" mer än "i himlen". Av gudomliga skäl väljer Gud att koncentrera eller uppenbara sig själv starkare på en annan plats än en annan, eller mer vid ett tillfälle än ett annat.

Den här tankegången kanske stör din teologi. Vänta lite, kanske du tänker. Gud är ju alltid här. Han är allestädes närvarande. Det är sant, men varför sa Han, " men mitt folk, som är uppkallat efter mitt namn, ödmjukar sig och ber och söker mitt ansikte..." (2 Krön 7:14). Om de redan är Hans folk, vilken annat djup av "Honom" uppmanas de att söka?

Söka Hans ansikte! Varför? Därför att Hans favör flödar åt det håll Hans ansikte är vänt. Du kan vara Guds barn men inte ha Hans favör, lika mycket som ett jordiskt barn kan vara i onåd men fortfarande är föräldrarnas barn. Nästa del i samma vers är särsklilt intressant. Gud sade till sitt folk i alla generationer att om de "... omvänder sig från sina onda vägar" , så skulle Han förlåta dem deras synd och skaffa läkedom åt deras land. Hur kan vi vara Guds folk och ha onda vägar? Kanske våra "onda vägar" förklarar varför vi har varit nöjda med att bara vara i närheten av Gud istället för att vara inför Hans ansikte. Det enda som kan vända Guds välvilja mot oss är hunger. Vi måste omvända oss, söka Hans ansikte och be: "Gud, se på oss, och vi kommer att se på dig." (Från boken "På jakt efter Gud" av Tommy Tenney)

Det finns så mycket bra i denna bok att jag skulle kunna skriva ner hela boken. Men det är lättare om du som är intresserad köper boken själv och läser den hemma. Boken heter alltså"På jakt efter Gud" skriven av Tommy Tenney och den kan köpas genom Gospel Media adress: Box 71, 712 21 Hällefors eller genom nätet www.gospelmedia.se

Ja, jag ber dig Herre, att Du gör mig hungrig. Så hungrig att det smittar av sig på de du vill väcka. Jag ber om Ditt bröd, Din manna från himlen. Jag ber om att ditt ljus ska lysa över vår stad, över vår nation. Jag ber om brinnande hjärtan för Dig Fader. Jag ber om brinnande hjärtan för de förlorade i Jesu namn. Amen. "

Källa: http://herreforbarmadig.spaces.live.com/?_c11_BlogPart_n=1&_c11_BlogPart_handle=cns!85AB58F56BD70CAF!1644&_c11_BlogPart_FullView=1&_c11_BlogPart_blogpart=blogview&_c=BlogPart