fredag 20 april 2007

En nyckel till Gudsnärvaro, del 3


En nyckel till Gudsnärvaro, del 3

I del 1 och 2 av denna serie som handlar om hur du och jag kan leva ett liv i ständig närvaro av Guds Ande, läste vi om att smörjelse är synonymt med Andens närvaro i våra liv och att Anden genom smörjelsen undervisar oss om vad som är sant och falskt. Närvaron av smörjelse är ett tecken på att det vi tänker eller säger är sant. Den här veckan skall vi titta närmare på hur vi genom en felaktig syn på vår synd ibland missar gudsnärvaron i våra liv. Alltför ofta går vi och släpar på fördömelse för synder som vi har begått, trots att Bibeln undervisar om en underbar frihet från synd.

Syndens natur

Först vill jag bara slå fast att synd är fruktansvärt farligt för en människa. Synden inte bara skadar oss, den dödar oss. Vi skall fly från synden som en människa flyr för ett rytande lejon.

Rom 6:23 "Ty syndens lön är döden"
Joh 10:10 "Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda"
1 Pet 5:8 "Var nyktra och vaksamma. Er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka".

Synden är som en andlig pest som sakta fördärvar oss inifrån. Men trots att syndens natur är ren död, behöver vi inte låta synden döda oss när vi har begått en synd. Ju längre vi går runt med en ouppklarad synd i vårt inre, ju mer skada vållar den oss. Varför går vi ibland och bär på den brännande synden i dagar, eller kanske år, när vi känner hur den sakta förtär oss på insidan tills den slutligen har kvävt allt av liv och relation med Gud?Det som en gång var en direkt relation med Gud själv, byts ut till religiösa mönster, en kopia av det som en gång var äkta liv.

Ord 6:27 "Kan någon hämta eld i sitt mantelveck utan att kläderna brinner upp?"

Befrielse från synd
Hur blir vi av med konsekvensen av en synd som vi har begått? Hör vad Gud säger till oss.

Jes 1:18 "Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger HERREN. Om era synder än är blodröda, skall de bli snövita, om de än är röda som scharlakan, skall de bli vita som ull".

Det finns ingen teknik för att få förlåtelse, men det finns en Gud som både kan och vill förlåta. "Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger HERREN." Gud väntar på att vi skall komma till Honom och reda ut det som vi har gjort. Gud är inte dömande, han befriar! En tro på Hans förmåga att rädda oss, öppnar upp för Honom att göra oss fria. Tron sträcker sig utanför oss själva, utanför alla våra brister och svagheter. Tron sträcker sig till Honom. Han som inte har någon svaghet eller brist i vägen för att kunna förlåta och befria oss.

Hebr 7:24-27 "Men eftersom Jesus lever för evigt, har han ett prästämbete som varar för evigt. Därför kan han också helt och fullt frälsa dem som genom honom kommer till Gud, ty han lever alltid för att mana gott för dem. En sådan överstepräst var det vi också behövde, en som är helig, oskyldig, obefläckad, skild från syndare och upphöjd över himlarna."

Synd som vi har begått är inte något hinder för att komma in i Guds befriande närvaro. Jesus har friköpt oss från det hindret när han gjorde slut på fiendskapen mellan Gud och människan.

Heb 4:13-16 "vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som blev frestad i allt liksom vi, men utan synd. Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid."

För att en syndare skall bli frälst måste ju denne kunna få ett Gudsmöte i sitt syndiga tillstånd, annars finns det ingen hopp för oss. Det är när vi lever i synd som gudsnärvaron är borta, inte när vi kommer till Gud med vår synd. Gudsnärvaron finns alltid hos Gud, men inte i synden. När vi går till synden lämnar vi gudsnärvaron, men när vi går till Gud kommer vi till gudsnärvaron, oavsett vad vi kommer släpandes på. Även den förlorade sonen mötte en Fader, springandes mot honom med öppna kärleksfulla armar.

Joh 3:17-18 "Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom".

Hur snabbt kan vi få förlåtelse?
Vi behöver aldrig umgås med synd längre än tiden det tar för oss att ropa till Gud om hjälp. Gud dömer oss inte, inte ens genom att låta oss gå och bära på fördömelse ett tag i vår egen kropp. Gud dömde vår synd en gång för alla i människosonen Jesus. Gud släckte all sin vrede över synden i sin egen Son. Där, inuti Honom är Guds vrede över mänsklig synd släkt. Den som är inuti Sonen, genom att vara en ande med Honom (1 Kor 6:17), har också del av denna dom som redan ägt rum i Honom. Sonen kommer aldrig att drabbas av dom igen och därmed inte heller de som är i Sonen (Rom 6:9). Jesus är för oss som en Noas ark. De som är i arken, undgår dom.

Rom 8:1-3 "Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. Ty livets Andes lag* har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag. Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den syndiga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, han som till det yttre var lik en syndig människa, och i hans kropp fördömde Gud synden".

Gå inte och bär fördömelse i din egen kropp som en slags betalning för att få förlåtelse. En sådan bekännelse leder inte till frihet. Det är i Hans kropp som all synd fördömdes, en gång för alla! Det är väldigt lätt att synda igen i våra tankar efter att ha begått en handling av synd. Vi kanske tänker en självisk eller oren tanke, eller gör något själviskt som sårar någon. Genast känner vi hur gudsnärvaron lämnar oss, eftersom synden har en helt annan atmosfär än den som finns i Gud. Vi kommer in i fördömelse. Vi är kvar inuti Jesus och är fortfarande frälsta (Joh 13:10), men synden lägger sig som ett smutsigt nät över oss och gör att vi inte längre känner och hör Guds Ande. (Jes 59:2)

Nu har vi ett val. Antingen ropar vi på Jesus och låter Honom tvätta av oss, eller så syndar vi igen genom att högmodigt tänka att vi kan försona vår synd genom att bära på fördömelse själva. Detta är helt förkastligt och är inte värt någonting inför Gud, inte ens i någon sekund. Som om det alvarliga i synden var själva handlandet i sig och att vi på något sätt kan köpa tillbaka vår ära genom egen prestation. Det vi borde sörja över är att vi förlorat kontakten med den vi älskar.

Vi blir som en isolerad ö. Kärleken i oss kallnar och ångesten tilltar. Ju mer vi försöker bli fria i egen kraft, ju mer trasslar vi in oss i synden. Vi blir likt en fågel som blivit fångad i ett smutsigt nät. Vi har hamnat i ensamhet från Gud och det är inte Gud som har gjort något fel. Han har inte lämnat oss. Det är vi som har lämnat Honom och det är vi som har valt att stanna borta från Honom.

Det finns bara en lösning på problemet. Ge upp alla egna ansträngningar och ropa på hjälp från Gud! Den som känner Gud vet att ett av Hans namn är "Frälsare". Den som vet och tror detta om Honom, ropar alltid till Gud i stunder av nöd.
Hör hur Gud, berörd i sitt hjärta, svarar den som ropat till Honom om hjälp:

Ps 91:14-16 "Han håller mig kär och jag skall befria honom, jag skall beskydda honom, ty han känner mitt namn. Han ropar till mig och jag svarar honom. Jag är med honom i nöden, jag skall rädda honom och ge honom ära. Jag skall mätta honom med långt liv och låta honom se min frälsning."

Han inte bara frälser de som ropar till Honom, han t.o.m. ger dem ära. Han ger dem inte tillbaka deras förlorade ära som de tappade genom sitt handlande. Han ger dem en ny och bättre ära. Äran över att vara vän med Gud och att hålla Honom sant kär. Efter att du har ropat till Gud om hjälp, kan du stämma in i psalmistens ord i början på samma psalm och undervisa en annan vän i nöd:

Ps 91:1-3 "Den som sitter under den Högstes beskydd och vilar under den Allsmäktiges skugga, han säger: "I HERREN har jag min tillflykt och min borg, min Gud som jag förtröstar på."

Han skall rädda dig från fågelfängarens snara och från den förödande pesten. Tänk på att du ärar Jesus varje gång du låter honom ta din synd. Varje gång vi låter Honom befria oss ärar vi Honom, eftersom vi låter Honom ge oss något som vi inte förtjänat.

Vilka synder kan Jesus förlåta?
Jesus sa i Mark 3:28f "Amen* säger jag er: Allt skall förlåtas människorna, deras synder och hädelser, hur de än hädar. Men den som hädar den helige Ande får aldrig någonsin förlåtelse utan är skyldig till evig synd."

Du kanske har läst det här ordet förut och fastnat vid den andra delen om att häda den helige Ande. Men varför missar vi den härliga första delen? "Amen* säger jag er: Allt skall förlåtas människorna, deras synder och hädelser, hur de än hädar." Att det inte finns förlåtelse om vi hädar den helige Ande, betyder att utan den helige Ande finns inte någon förlåtelse för synd. Människan kan inte rädda sig själv, vi behöver hjälp från Gud. Det är Anden som föder oss på nytt. Det är Anden som sätter oss fria genom att viska ord av sanning. Det är Anden som sätter oss fria genom att vi blir ett med Jesus i vilken all försoning med Gud och människan redan ägt rum. Jag tycker att det är befriande att höra att det är Anden och inte jag som skall prestera förlåtelse.

Om du vill ha förlåtelse från Gud är det ett bevis på att du inte har hädat den helige Ande. Den som har hädat den helige Ande vill inte ha förlåtelse utan har frivilligt valt bort Anden och känner sig nöjd med det beslutet. Därför kan du och jag så länge vi vill ha förlåtelse, utbrista i vårt inre: "Det finns det hopp för mig! Allt skall förlåtas människorna"! Det gäller dina och mina synder också.

Joh 8:32 "och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria."

Om du tyckte om undervisningen och vill läsa om fler nycklar till Gudsnärvaro, kan du väl skicka ett litet mail till mig. Det vore spännande att få höra om Anden med smörjelse bekräftar för er också om sanningshalten i det som jag har skrivit. Låt oss alltid leva i och sträcka oss efter mer av smörjelsen genom att ihärdigt uppmärksamma den och låta Anden genom den föra oss in i hela sanningen."

Daniel Bjuhr

Inga kommentarer: