Elia vid bäcken Kerit

När vi tänker på profeten Elia tänker vi kanske på en stor och mäktig Gudsman, en riktig bönekämpe, en som tog strid med Baalsprofeterna på berget Karmel och fick se Herren besegra dem. Alltihop långt ifrån den verklighet som vi själva lever i kan tyckas. Men de händelser som vi förknippar med Elia tjänst hade föregåtts av långa tider av förberedelse.

Vid den tiden Elia verkade regerade kung Ahab tillsammans med drottning Isebel i Israel. De lyckades göra det mesta som var fel i Herrens ögon. Så här står det i 1 Kung 16:32: "Han reste ett altare åt Baal i Baalstemplet som han hade byggt i Samaria. 33 Dessutom lät Ahab göra Aseran. Ja, han gjorde mer för att väcka HERRENS, Israels Guds, vrede än någon av de israelitiska kungar som hade varit före honom. " Pga av kungens synd att leda in folket i andlig trolöshet tänkte Herren låta en torka komma över landet och Han hade utsett Elia att bära fram det budskapet.

Elia växte upp i Tishbe, en mycket oansenlig ort "i mitten av ingenstans". Förmodligen var Elia fåraherde och hade vuxit upp under enkla omständigheter. Men under tiden med fåren hade han mycket tid att umgås och tala med Herren och han förbereddes för de offentliga uppdrag som låg framöver. Tänk dig in i situationen. Där går Elia med fåren mitt ute i ingenstans, han har inga fina kontakter och ingen världsvana. Han hör talas om att landet förfaller mer och mer i avgudadyrkan och säkert ber han många böner över detta. Kanske tänker han att "det där får andra ta hand om, jag gör vad jag kan genom att be." Men så säger Herren en dag till Elia att han ska ge sig iväg till kungen och tala om för honom att "Så sant HERREN, Israels Gud, lever, honom som jag tjänar: Under de här åren skall varken dagg eller regn falla, om inte jag säger det."

Jag kan föreställa mig Elias första reaktion. JAG?? Menar du MIG?? Ska JAG ge mig iväg till KUNGEN?? Men Elia kände säkert igen Herrens röst och förstod att detta var inget han kunde nonchalera och då var det bara för Elia att be någon annan titta till fåren och ge sig iväg för att söka upp kungen och säga till honom det Herren manat honom att säga. Bära eller brista. Jag tror dock att Elia i det läget hade mer gudsfruktan än människofruktan och under åren i gemenskap med Herren hade han säkert lärt sig att lita på Honom både i vått och torrt.

Sagt och gjort. Elia gav sig iväg och lyckades få till ett möte med kungen där han sa det Herren manat honom att säga. Men direkt efter att Elia framfört sitt budskap säger Herren till honom i1 Kung 17:2: "Och HERRENS ord kom till honom: 3 "Gå bort härifrån och bege dig österut och göm dig vid bäcken Kerit öster om Jordan. 4 Du skall dricka ur bäcken och jag har befallt korparna att ge dig att äta där."

Tydligen blev Ahab så upprörd över det Elia sagt att han var tvungen att fly ut ur palatset och springa iväg långt bort och gömma sig vid bäcken Kerit. Och där vid bäcken blev Elia sittande. Dag ut och dag in. Det enda som hände under dagarna var att korpar kom med mat morgon och kväll, morgon och kväll... Helt ensam sitter han där vid bäcken, inga släktingar, inga grannar, inga vänner. Låter inte direkt som något "actionliv". Elia fick erfara hur det känns när allting tas ifrån honom och han tvingas bli helt beroende av Herren för att överleva. Jag tror att här vid bäcken lät Herren Elia erfara en helt ny nivå i sitt böneliv. Och där Elia förbereddes för nästa offentliga framträdande.

Tillbaka in i vår tid. Är det inte så här det är för oss också? Ondskan och avguderiet breder ut sig. Vi tycker inte det händer så mycket, det "bryter inte igenom" i vår församling, det är ingen väckelse i Sverige.

Men det kanske har sina skäl. För handen på hjärtat, tillåter vi verkligen Herren att avkläda oss allt och bli så beroende av Honom att vi till och med litar på att Han försörjer oss som Herren gjorde med Elia? Tänk om vi behöver sitta där som Elia vid bäcken och lära oss att bli helt beroende av Herren och låta oss formas och förberedas inför det uppdrag som kommer? Och att det kanske beror på att vi inte är tillräckligt förberedda som Herren i sin nåd låter genombrottet dröja?

Elia hade något där vid bäcken som vi säger att vi inte har idag och det är TID. Han hade all tid i världen att umgås och samtala med Herren och på det sättet lärde Elia känna Honom ännu bättre. För att vi skall komma in i det totala beroendet behöver vi också utveckla en intim relation med Herren. Vill vi det på allvar behöver vi fundera över vad vi lägger vår tid på. Efter 8 timmars sömn och 8 timmars arbete och kanske 4 timmars gemensam tid med familjen och hushållsarbete har vi fortfarande 4 timmar över att förfoga över. Varje dag.

Det här är ett citat från Leonard Ravenhills bok “Why Revival Tarries" (Varför väckelsen dröjer)

"No man is greater than his prayer life. The pastor who is not praying is playing; the people who are not praying are straying. The pulpit can be a shopwindow to display one’s talents; the prayer closet allows no showing off.Poverty-stricken as the Church is today in many things, she is most stricken here, in the place of prayer. We have many organizers, but few agonizers; many players and payers, few pray-ers; many singers, few clingers; lots of pastors, few wrestlers; many fears, few tears; much fashion, little passion; many interferers, few intercessors; many writers, but few fighters. Failing here, we fail everywhere".

Läs hela artikeln på:

http://www.scrollpublishing.com/store/Ravenhill-Revival.html