Strida med friden, så motsägelsefullt det låter i mänskliga öron. Men Herren är Fridsfusten
och vi som är Hans barn skall strida på Hans sätt, inte på vårt eget. Att inte i alla situationer hävda vår rätt fastän vi vet att vi har rätt, är nog bland det svåraste vi kan göra. Utan att istället vänta in Guds kairostid och låta Herren strida för oss medans vi är stilla. Då vinner vi seger! Kanske inte på det sätt som vi trodde, men på Herrens! Halleuja!
Nedanstående predikan är hämtad från Yngve Kalins predikobibliotek, som innehåller hans predikningar över praktiskt taget alla sön- och helgdagar under hela kyrkoåret.
Du hittar biblioteket på länken http://kalin.nu/ordet
Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.
Predikotext: Matt 10:17-22
Det är en skarp kontrast mellan julens budskap om frid på jorden och dagens, då vi påminns om kyrkans alla trosvittnen och martyrer.
Men det är en skenbar motsättning. Friden som det talas om och som vi lovas är resultatet, målet. För att få frid måste vi våga ta strid mot det som står Gud emot. Freden kommer när striden är vunnen
För den frid Bibeln talar om är ingen vapenvila eller kompromiss. Det är ingen överslätande halvmesyr som gömmer undan orättfärdighet, orättvisor och brott mot Guds vilja, bara för att få slut striden.För att få frid måste vi våga ta strid. Det har varit en dyrköpt erfarenhet för många, många i kyrkans långa historia.
Många har i sina egna liv fått uppleva det som Jesus talar om i vår Bibeltext i dag. "Akta er för människorna," 'de kommer att göra allt som står i deras makt för att stoppa er.'
Allt från ett nonchalant överseende till regelrätt förföljelse kan vänta en sann Jesus efterföljare, i denna värld. Aposteln Petrus förklarar det så här: "Om någon får lida för att han är en kristen, då finns det ingen anledning att skämmas, utan då skall han prisa Gud för detta namns skull."
För att tro på Jesus innebär att ha blivit ställd i ett motsatsförhållande gentemot allt som står Gud emot. Det är att ha bytt sida.
Vi lever ju i en värld, som ser ut som den gör eftersom vi människor vänt oss bort från vår Gud och Skapare och hans goda ordningar - en värld där Gud sannerligen inte bekänns som Herren, där hans vilja sannerligen inte sker. Vi är både medskyldiga och offer på samma gång. Guds skapelse har blivit ockuperad. För att få frid måste vi ansluta oss till motståndsrörelsen.
Naturligtvis kan omständigheterna skifta. Striden kan och måste föras på olika sätt i olika situationer Naturligtvis finns det skillnader, från tid till tid och från plats till plats beroende på motståndet. Men motsatsförhållandet finns alltid där. En kristen vet, att denna värld är märkt av sitt avfall från Gud. Vi lever i denna värld men vi lever inte längre av denna värld. Det är förklaringen till att de som efter bästa förstånd och i ödmjukhet vill lyda Gud mer en människor alltid kommer att mötas av oförstående. 'Vem tror du att du är?' Det kan vara i den egna familjen, i skolan, på arbetsplatsen eller i bekantskapskretsen.
Varför blir det så? Jo, en människa som vågar gå mot strömmen och som tar sin tro på allvar är en anklagelse för flockmänniskorna. På många olika sätt kan en kristen få erfara detta.
Som kristna har vi fått en ny lojalitet och ser världen på ett nytt sätt. Vi söker aldrig strid för stridens egen skull och vi ska stäva efter att "hålla frid med alla människor, så långt möjligt är och så mycket som på oss beror." Men det finns en gräns. Där lydnaden för Gud tvingar oss att tala - talar vi. Där lydnaden för Gud tvingar oss att handla - handlar vi.
För vi vet att vi måste lyda Gud mer än människor. Vi kan gå långt i samarbetet med människor av god vilja, men vår första och främsta lojalitet ligger hos Honom som för att vinna friden tog strid mot ondskan i alla dess former. Vi kan inte ge vårt samtycke till det som Gud inte tillåter.
Är det inte att se på världen på ett pessimistiskt och verklighetsfrämmande sätt. Varför tala om strid och kamp, räcker det inte med att göra sitt bästa och vara tolerant? Martin Luther King sa en gång, att orättvisorna och orättfärdigheten som regerar denna jord inte beror så mycket på den uppenbart onda människorna ondska, som på de s.k. goda människornas tystnad och likgiltighet.
Nej, en kristen söker aldrig strid mot människor, men hon ser världen på ett realistiskt sätt. Hon ser att livet inte är som det var menat. Det är inte Guds vilja som sker i vår värld.
Hon ser att ondskan firar triumfer, att Guds skapelse blivit korrumperad genom olydnaden mot hans ordningar och skapelse.
Men Gud sände sin Son i världen för att rädda den. Men erbjudandet om frälsning kommer att bli ifrågasatt. Det är det som vi i dag, innan julens lovsånger klingat ut, påminns om.
De starka krafter som tagit herraväldet över denna värld kunde inte fördra att Frälsaren var född. Jesus var från början ett tecken som blev motsagt. Barnamorden i Betlehem, den besinningslösa massakern av Herodes och de oskyldiga offren, de första martyrerna för Jesus skull, visar till vilken värld Jesus föddes.
Maria och Josef fick fly ur landet och vår Frälsares barndom blev som en utlämnad flykting i ett främmande land.
Frälsaren som föddes i Betlehem var från början inställd i den obönhörliga kampen mellan Gud och den Onde, mellan ljuset och mörkret, mellan kärlek och hat, mellan självsvåld och självutgivande, mellan att ta för sig och offra, mellan lydnaden för Gud och det upproriska sinnet.
Ja, hela Jesu liv handlade djupast sätt om detta, ändå intill döden på korset. För att bringa frid tog han strid mot ondskan i alla dess former. Han dog för att segra, ja när han gav sitt liv för oss var det för att vi skulle få frid.
Efter Jesu ankomst har därför ingenting varit sig likt här på jorden. Jesus segrade genom sin död och uppståndelse. Ondskan kunde inte hålla honom kvar i döden. Det avgörande segern var vunnen. De ockuperade skulle befrias, men i stället för att överallt bli mottagen som en befriare är Jesus tecknet som blev motsagt. Så är det än i dag. Kampen har inte avtagit, snarare tvärtom.
Bekännelsen att Jesus är Guds Son, den enda vägen till frid, kan inte tålas och fördras.
Jesus förklarade detta: "Det må vara lärjungen nog om det går honom som hans Mästare. Han visste vad hans lärjungar skulle möta. När de skulle förunna friden med Gud, den sanna friden på jorden, skulle de bli betraktade som fridsstörare och splittrare.
Striden är därför oundviklig. Det som har tagit emot Jesus som sin Frälsare, vet vad det kostade honom, att bringa frid. För ondskan och mörkret skall inte bestå. Striden hör denna världen och detta livet till. Efter striden kommer friden, för Jesu Kristi skull. "Den som håller ut till slutet skall bli räddad", sa Jesus.
En kristen ser realistiskt på denna värld, den kommer inte att bestå. Världen blöder, egoismen råder, lidandesmåttet är fyllt till bredden.
Men ondskan skall inte segra. Jesus tog strid för att ge oss frid. Vi är kallade att vandra i hans fotspår och han har lovat att vara med oss, han skall aldrig överge oss. Han skall lägga orden i vår mun, om vi blir hånade eller förföljda eller förlöjligade.
När vi bekänner vår egen synd, vår egen del i världens bortvändhet från Gud, och vågar ta upp kampen mot allt som vill föra oss vilse, då har vi bytt sida. Då är vi värvade av Gud i hans fortsatta kamp att rena skapelsen och rädda vad som räddas kan. Då lever vi inte förgäves. Då är vi, hur märkligt det än låter, fridens apostlar. Vi förkunnar, att Gud genom sin Son, erbjuder den eviga friden. Den som skall komma när denna jord har förgjort sig själv och domen slutgiltigt fallit. Till dess varar striden.
För att få frid - måste vi våga ta strid.
AMEN
källa: http://kalin.nu/ordet/adj1.htm
och vi som är Hans barn skall strida på Hans sätt, inte på vårt eget. Att inte i alla situationer hävda vår rätt fastän vi vet att vi har rätt, är nog bland det svåraste vi kan göra. Utan att istället vänta in Guds kairostid och låta Herren strida för oss medans vi är stilla. Då vinner vi seger! Kanske inte på det sätt som vi trodde, men på Herrens! Halleuja!
Nedanstående predikan är hämtad från Yngve Kalins predikobibliotek, som innehåller hans predikningar över praktiskt taget alla sön- och helgdagar under hela kyrkoåret.
Du hittar biblioteket på länken http://kalin.nu/ordet
Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.
Predikotext: Matt 10:17-22
Det är en skarp kontrast mellan julens budskap om frid på jorden och dagens, då vi påminns om kyrkans alla trosvittnen och martyrer.
Men det är en skenbar motsättning. Friden som det talas om och som vi lovas är resultatet, målet. För att få frid måste vi våga ta strid mot det som står Gud emot. Freden kommer när striden är vunnen
För den frid Bibeln talar om är ingen vapenvila eller kompromiss. Det är ingen överslätande halvmesyr som gömmer undan orättfärdighet, orättvisor och brott mot Guds vilja, bara för att få slut striden.För att få frid måste vi våga ta strid. Det har varit en dyrköpt erfarenhet för många, många i kyrkans långa historia.
Många har i sina egna liv fått uppleva det som Jesus talar om i vår Bibeltext i dag. "Akta er för människorna," 'de kommer att göra allt som står i deras makt för att stoppa er.'
Allt från ett nonchalant överseende till regelrätt förföljelse kan vänta en sann Jesus efterföljare, i denna värld. Aposteln Petrus förklarar det så här: "Om någon får lida för att han är en kristen, då finns det ingen anledning att skämmas, utan då skall han prisa Gud för detta namns skull."
För att tro på Jesus innebär att ha blivit ställd i ett motsatsförhållande gentemot allt som står Gud emot. Det är att ha bytt sida.
Vi lever ju i en värld, som ser ut som den gör eftersom vi människor vänt oss bort från vår Gud och Skapare och hans goda ordningar - en värld där Gud sannerligen inte bekänns som Herren, där hans vilja sannerligen inte sker. Vi är både medskyldiga och offer på samma gång. Guds skapelse har blivit ockuperad. För att få frid måste vi ansluta oss till motståndsrörelsen.
Naturligtvis kan omständigheterna skifta. Striden kan och måste föras på olika sätt i olika situationer Naturligtvis finns det skillnader, från tid till tid och från plats till plats beroende på motståndet. Men motsatsförhållandet finns alltid där. En kristen vet, att denna värld är märkt av sitt avfall från Gud. Vi lever i denna värld men vi lever inte längre av denna värld. Det är förklaringen till att de som efter bästa förstånd och i ödmjukhet vill lyda Gud mer en människor alltid kommer att mötas av oförstående. 'Vem tror du att du är?' Det kan vara i den egna familjen, i skolan, på arbetsplatsen eller i bekantskapskretsen.
Varför blir det så? Jo, en människa som vågar gå mot strömmen och som tar sin tro på allvar är en anklagelse för flockmänniskorna. På många olika sätt kan en kristen få erfara detta.
Som kristna har vi fått en ny lojalitet och ser världen på ett nytt sätt. Vi söker aldrig strid för stridens egen skull och vi ska stäva efter att "hålla frid med alla människor, så långt möjligt är och så mycket som på oss beror." Men det finns en gräns. Där lydnaden för Gud tvingar oss att tala - talar vi. Där lydnaden för Gud tvingar oss att handla - handlar vi.
För vi vet att vi måste lyda Gud mer än människor. Vi kan gå långt i samarbetet med människor av god vilja, men vår första och främsta lojalitet ligger hos Honom som för att vinna friden tog strid mot ondskan i alla dess former. Vi kan inte ge vårt samtycke till det som Gud inte tillåter.
Är det inte att se på världen på ett pessimistiskt och verklighetsfrämmande sätt. Varför tala om strid och kamp, räcker det inte med att göra sitt bästa och vara tolerant? Martin Luther King sa en gång, att orättvisorna och orättfärdigheten som regerar denna jord inte beror så mycket på den uppenbart onda människorna ondska, som på de s.k. goda människornas tystnad och likgiltighet.
Nej, en kristen söker aldrig strid mot människor, men hon ser världen på ett realistiskt sätt. Hon ser att livet inte är som det var menat. Det är inte Guds vilja som sker i vår värld.
Hon ser att ondskan firar triumfer, att Guds skapelse blivit korrumperad genom olydnaden mot hans ordningar och skapelse.
Men Gud sände sin Son i världen för att rädda den. Men erbjudandet om frälsning kommer att bli ifrågasatt. Det är det som vi i dag, innan julens lovsånger klingat ut, påminns om.
De starka krafter som tagit herraväldet över denna värld kunde inte fördra att Frälsaren var född. Jesus var från början ett tecken som blev motsagt. Barnamorden i Betlehem, den besinningslösa massakern av Herodes och de oskyldiga offren, de första martyrerna för Jesus skull, visar till vilken värld Jesus föddes.
Maria och Josef fick fly ur landet och vår Frälsares barndom blev som en utlämnad flykting i ett främmande land.
Frälsaren som föddes i Betlehem var från början inställd i den obönhörliga kampen mellan Gud och den Onde, mellan ljuset och mörkret, mellan kärlek och hat, mellan självsvåld och självutgivande, mellan att ta för sig och offra, mellan lydnaden för Gud och det upproriska sinnet.
Ja, hela Jesu liv handlade djupast sätt om detta, ändå intill döden på korset. För att bringa frid tog han strid mot ondskan i alla dess former. Han dog för att segra, ja när han gav sitt liv för oss var det för att vi skulle få frid.
Efter Jesu ankomst har därför ingenting varit sig likt här på jorden. Jesus segrade genom sin död och uppståndelse. Ondskan kunde inte hålla honom kvar i döden. Det avgörande segern var vunnen. De ockuperade skulle befrias, men i stället för att överallt bli mottagen som en befriare är Jesus tecknet som blev motsagt. Så är det än i dag. Kampen har inte avtagit, snarare tvärtom.
Bekännelsen att Jesus är Guds Son, den enda vägen till frid, kan inte tålas och fördras.
Jesus förklarade detta: "Det må vara lärjungen nog om det går honom som hans Mästare. Han visste vad hans lärjungar skulle möta. När de skulle förunna friden med Gud, den sanna friden på jorden, skulle de bli betraktade som fridsstörare och splittrare.
Striden är därför oundviklig. Det som har tagit emot Jesus som sin Frälsare, vet vad det kostade honom, att bringa frid. För ondskan och mörkret skall inte bestå. Striden hör denna världen och detta livet till. Efter striden kommer friden, för Jesu Kristi skull. "Den som håller ut till slutet skall bli räddad", sa Jesus.
En kristen ser realistiskt på denna värld, den kommer inte att bestå. Världen blöder, egoismen råder, lidandesmåttet är fyllt till bredden.
Men ondskan skall inte segra. Jesus tog strid för att ge oss frid. Vi är kallade att vandra i hans fotspår och han har lovat att vara med oss, han skall aldrig överge oss. Han skall lägga orden i vår mun, om vi blir hånade eller förföljda eller förlöjligade.
När vi bekänner vår egen synd, vår egen del i världens bortvändhet från Gud, och vågar ta upp kampen mot allt som vill föra oss vilse, då har vi bytt sida. Då är vi värvade av Gud i hans fortsatta kamp att rena skapelsen och rädda vad som räddas kan. Då lever vi inte förgäves. Då är vi, hur märkligt det än låter, fridens apostlar. Vi förkunnar, att Gud genom sin Son, erbjuder den eviga friden. Den som skall komma när denna jord har förgjort sig själv och domen slutgiltigt fallit. Till dess varar striden.
För att få frid - måste vi våga ta strid.
AMEN
källa: http://kalin.nu/ordet/adj1.htm
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar